Början på ett mediakrig om mångkulturen?

En ruelsens bekännelse från en riddare av det anständiga åsiktskommissariatet. Det kan vara lämpligt att hålla hästarna lite för deltagarna i den klimatalarmistiska journalistarmén på det att denna strid icke må urarta på samma nesliga vis som tidigare den asylaktivistiska propagandaoffensiven. Till besinning manar Petter Bergner åsiktskameraderiet i medieskojarskrået.

Mycket självkritiskt har hunnit sägas om hur otillåtande delar av samhällsdebatten var innan den migrationspolitiska omläggningen gjordes. Brännmärkningarna var på sina håll skoningslösa och många fulade ut sig själva, genom att smutskasta personer som tidigare än andra såg behov av att lyfta målkonflikter och problem. Jag kände mig själv skyldig till sådant fulspel och försatte mig därför i en självvald ämnesmässig karantän, som ännu inte är bruten.

Förhoppningsvis har dock vi som på olika sätt var med då lärt av begångna misstag, så att vi kan agera bättre i dag. Nu har klimatfrågan på sätt och vis blivit den nya invandringsfrågan, men är medier och opinionsbildare tillräckligt självkritiskt reflekterande denna gång?

Under tisdagen kunde TV4-nyheterna rapportera om ett ökat sug efter att semestra i Sverige. Fenomenet troddes hänga samman med ökad miljömedvetenhet och med en ovilja att flyga utomlands, fick tittarna veta. Möjligheten att det kunde bero på den låga kronan förbisåg man.
[...]
I en gästkrönika på ledarplats i Kristianstadsbladet (5/8) gjorde Nils-Eric Sandberg nyligen en kritisk genomgång av hur jordens resurser påståtts ska vara förbrukade och hur larmrapporter speglats utan förtrogenhet med elementär ekonomi. Sandbergs småbuttra tankeställare publicerades kort efter att medierna glatt givit draghjälp åt organisationen Global Footprint Networks larm ytterligare en gång.
[...]
Kanske upplevs det som lite för riskfritt för redaktionerna att ta ut svängarna i dessa frågor. Ingen vill framstå som misstänkt klimatförnekare och det går att komma undan med rätt mycket om ingen synar korten.

De flesta med en röst i debatten tycker väl att klimathänsyn är önskvärd och bör frammanas. Frestas kanske medierna i ett sådant läge att lyfta fram de värsta scenarierna, eller redogör de tålmodigt för bredden av den samlade forskningens förutsägelser och rön? Kanske finns det nyanser som faller bort på motsvarande sätt som tidigare i invandringsfrågan. Och kanske filtreras debatten på motsvarande vis.
[...]
Det vore kanske felaktigt att tala om åsiktskorridor, men när det publiceras texter som ifrågasätter en del av det vi andra håller för sant i klimatfrågan, kan detta mötas med moralisk upprördhet över att de alls publiceras. Medierna borde ta sitt ansvar så att sådant inte släpps fram, kan det heta. Men borde inte klimatets vänner tåla problematisering och till och med att även grovt felaktiga påståenden får framföras? Sådant förekommer inom många områden för samhällsdebatt.
[...]
Kraven om att så kallade klimatförnekare inte ska släppas fram som debattörer, som jag ibland hör, väcker olust hos mig. Inte därför att jag misstror klimatforskningen, för det gör jag inte. Sådana krav påminner bara lite för mycket om hur det lät på den tiden när det var svårt att väcka sansad diskussion om sådana saker som att det fanns ensamkommande som kunde antas lämna oriktiga uppgifter om sin ålder. Olika sidor hördes i debatten då som nu, men när poserandet tog för stor plats fanns det alldeles för litet utrymme kvar för nyanser.

Apropå invandringsdebatten kan man notera att tongivande debattörer, som förr ägnade all kraft åt att försvara öppna gränser, nu går all in för klimatfrågan.
[...]
En mer cynisk slutsats är att människor på höga hästar också kan vara flockdjur och därtill ganska simpla. Med skiftet över till klimatfrågan fick man en ny svartvit arena att verka på, en arena där det fanns gott om onda personer att dänga till för den som saknade jakten på kättare. Klimatfrågan erbjöd en bekväm möjlighet att gå vidare samtidigt som man kunde behålla ungefär samma självupplevda moraliska position, från vilken man kunde dela ut kompromisslösa tillrättavisningar till de skamlösa, de omedvetna eller de oanständiga.
[...]
Kommer dessa ljusets nygamla riddare att hålla ut när kampen förs ned till en mer jobbig nivå av målkonflikter och politisk vardag? Förs klimatfrågan framåt genom uppläxning på ledar- och kultursidor, eller kommer det en backlash motsvarande den som mitt lag i invandringsdebatten smärtsamt fick uppleva år 2015?

Kanske tröttnar kändisarna, debattörerna och journalisterna ytterligare en gång, för att sedan obekymrat plocka upp någon ny fråga. Vad ska lektionen från ett etablissemang med bristande självdistans då handla om?

https://www.vk.se/2019-08-08/bergner...ad-har-vi-lart

Ja, den som gräver ner sig för djupt i tankekontrollerandets skyttegravar mister till slut både moralisk kompass och rörelseförmåga helt. Det fattade redan Shakespeare på sin tid, och nu alltså, sent omsider, en och annan medieskribent.

Så gör oss samvet till pultroner alla,
Så går beslutsamhetens friska hy
I eftertankans kranka blekhet öfver,
Och företag af merg och eftertryck
Vid denna tanke slinta ur sin bana
Och mista namnet handling.

Hamlet, 3:e akten, 1:a scenen, översättning C.A. Hagberg

Är det bara jag som tänker på Sven Lindqvist: "Utrota varenda jävel"? På tal om litterära referenser.

Vi sätter som goda svenskar till alla klutar. Mañana.

Så har mångkulturprojektets arkitekter aldrig resonerat eller agerat. De har förstått att allt är en pågående process av det för stunden tillgängliga.

Har "mångkulturprojektets arkitekter" (vilka är de, förresten?) ett longitudinellt mål, t ex en ism / ideologi, eller är de bara taktiker här och nu, som tillgriper det tillgängliga? Är det darwinismen, spelet, som återföds med varje generation, sig själv nog? Makten för stunden, dag för dag - innehållet och troheten underordnad, oväsentlig eller obefintlig?

Den riktigt elake observatören påpekar ju att invandringen till Sverige varit klimatpåverkande hela tiden och fortfarande är det. Att det snabbaste sättet att få den nya ordodoxin att vilja se nyans är att sakligt påtala denna målkonflikt.


Hur det än ligger till med orsakerna, kan ingen betvivla det ambitiösa, uthålliga och inkrementella i agendan som lett oss hit. Om projektet varit intuitivt, instinktivt eller intellektuellt kalkylerat, spelar mindre roll än dess förfärliga framgång.

Vilket verktyg har inte använts? Vilken arena och nyans har försmåtts som fel eller otillräcklig? Vilka idéer har setts som löjliga drömmar som "aldrig kommer fungera"? Vilken dådkraft och aktivism har sparats till "senare"?

Även om vi stryper varenda bidrag kommer alla finnas kvar, kanske några få som cashar ut som säljer sin verksamhet eller bostad och drar till sitt hemland.
Men den stora värdelösa massan av folk som uppehåller sig här har inte tillgångar.

Som att folk som kommer hit inte kan ta enkla jobb, vilket många av dom gör.
Men du tycker det är kalas så länge det försörjer sig själva?

Det Hemliga Svenska Supervapnet!

Vet inte vad du menar.

Men jag önskar att migrationsprojektets förespråkare påmint mer om dess kritiker i bedömningen av vad som är möjligt. Om de bara begripit hur orimligt osannolik Sveriges och västvärldens förvandling till dagens tillstånd egentligen var, innan de genomförde den.

Du tänker på den sociala ingenjörskonsten? Det supervapnet kan mycket väl dammas av och laddas om. Saklig likgiltighet för det personligt privata till fromma för det allmänna bästa, definierat av det allomfattande sosseriet, skulle absolut kunna utvecklas till ett återvandrandets supervapen.

Kanske en tanketrapets bestående av komponenterna luspank, fly förbannad, män och det handlar om baaaarn kan blandas till verksam ammunition? Män ställer till med mycket skit och problem, borgenärernas finanser hamnar på obestånd och borgenärernas egna alldeles verkliga barn utsätts för orättfärdigt lidande - inte minst på grund av alla dessa män som ställer till med skit och problem - vilket gör borgenärerna fly förbannade. Om vi tar gruppen sk ensamkommande barn så har ju den snart obestridligen fått växa till sig i den så saliggörande svenska gymnasieskolan till alldeles fullvuxen ålder. Hur man än vänder och vrider på det och gymnastiserar fabuleringsförmågan är de sk baaarnen numera vuxna. Vuxna män som ställer till med skit och problem och som fått sin chans till växt och förädling. De är inte längre värnlösa barn vad än gode män och batikpersoner påstår. Dessa helt vuxna män kan man utan större mankemang ta sin skyddande hand ifrån i takt med att deras Tillfälliga Uppehållstillstånd löper ut. De har redan fått tillräcklig kompensation och behöver inte få mer än en returbiljett till hemlandet.

Konstrar de får de vistas i förvar utan annat än basala faciliteter till dess de kommer på bättre tankar och återfinner sina verkliga identiteter så de kan få fungerande id-handlingar från hemlandsambassaden så att de kan fara hem. Det helt oanständiga alternativet till ett sådant förfarande vore att ta resurser från borgenärernas verkliga barn för att lägga på vuxna problematiska män och göra borgenärerna än mer fly förbannade. Att de fd baaarnen inte har skyddsskäl är väl bekant i breda folklager numera så det finns ingen anledning att orda särskilt om det. De fd baaarnen har fått sina tillfälliga uppehållstillstånd, sin gymnasielag och sin tid i gymnasieskolan så när tiden är inne - eller rättare sagt ute - är det bara att göra processen kort och säga tack och hej till de där problematiska männen som verkligen inte är några barn för Sverige att ha vårdnad om.

Ger mig fan på att det skulle fungera alldeles utmärkt utan allt för stora protester utom från några oförbätterliga snyftskrikor. Sådant kan man bortse från, förpassa i medieskugga och istället fokusera på alla nya frisersalonger i Kabul som växer upp och blomstrar tack vare de återkomna gymnasieskolade männen. Man kan även köra må-gott-reportage om Kabulanskorna som nu äntligen får användning för sina tjusiga brudklänningar de sparat i alla ensamma år. Den kulinariska pånyttfödelsen i hemlandsstäderna tack vare gymnasiestuderade med entreprenörsanda som öppnar HBTQ- och genuscertifierade restauranger kan också med fördel beskrivas. Osv.

Man kan börja där. Det handlar trots allt om baaarn, och när den kärva verkligheten kräver prioriteringar prioriteras riktiga barn. Särskilt om barnen är borgenärernas egna.

De är möjligt att jag missuppfattat dig, jag missuppfattar saker var dag. Så kretsloppet i din idé om ”kretsloppsmigration” är begränsad till att först kommer de hit, sedan åker de hem. Det är inget kretslopp.

Du har ju gjort dig känd för en viss talang med ord. Så varför inte istället kalla din idé för vad den är — ”skicka hem dom”. Är den inte mer än så, så kan många hålla med dig. Att många länge opponerat sig mot din käpphäst tyder nog på att fler än jag har missuppfattat dig. Eller förstått vad du sagt men inte vad du menat.

Och jag ”tolkar” dig inte när jag kritiserar din idé om de svenska skattebetalarnas eviga bidragsförsörjning av återvändare.

+1000 palla dravlet

Situationen kräver allvar. Det handlar om större saker än att leva ut militära fetischer i långa svepande beskrivningar. Jag vet förvisso inte om så mycket skulle återstå av den här tråden ifall folk lade band på sig och slutade kapa den för egna syften. Men mediakriget förs inte här. Mediakriget förs där vi förklarar för vår släkt och våra vänner att media ljuger. Det finns mycket att diskutera om denna omvälvande process. Själv är jag ärligt talat lite ängslig inför den enorma kontrast som kommer att uppstå när vi efter att ha varit paria i åratal plötsligt får precis allt ansvar lämpat på oss i och med att vi blir de enda möjliga auktoriteterna i den svenska gruppen. Historien har sitt sätt att döma ut människor som löjliga och oacceptabla och detta öde går PK-svensken till mötes i en rasande fart, vilket jag tror att PK-svensken vet. Våra psyken har bildats i opposition, men vi kastas snart ut i en ledarroll utan prejudikat. Alla vi som vågat tänka och prata om det här lever ungefär som överbelastade föräldrar till ett helt land. Otroligt stressigt.

Så jag tycker denna tråd bör vara en stödgrupp istället för en tävling i att uttrycka sig mystiskt och låtsas förstå varandra.

När har jag talat om eviga åtaganden? Jag talar om bidragsförsörjningens kostnadsfördelar i lågkostnadsländer. Tidshorisonten är inte evigare än den i Sverige, men avståndet till sura bidragstagare är större om och när bidragen dras in. Något som du tyckte var "riskabelt".

Missförståndet är ditt, även om det är delat. I andras fall verkar det som jag tolkar det dock mer handla om en slags ovilja att belöna invandrare, medan du ömmar för dem och biståndspolitiken.

Det jag hela tiden påpekat är just den principiella aspekten av win-win som du hoppat på och som ju skiljer sig en aning från "skicka hem dem". Inte för att jag nödvändigtvis är lika altruistisk som du verkar vara, men för att det är en rationell politik för den som vill se en återvandring. Att vara för magsur för att ta en kostnad är inte rationellt, eftersom alternativet är större kostnader.

Du kritiserar ur en väldigt specifik och konstig synvinkel där du är helhjärtat för premissen med kretsloppsmigration, men fabulerat ihop en halmgubbe att vara mot.




Tråden är i sina bästa stunder en tankesmedja i ordets rätta bemärkelse. Det är inte inget. Har du något att bidra med som är bättre än alternativen, så gör det.