Citat:
Ordet mångkultur har väl fasats ut på samma sätt som otaliga tidigare begrepp som svärtats ned av en brutal, bakomliggande verklighet, och inkarnerats i nya, kreativa begrepp. I det här sammanhanget har vi ju alltjämt mångfald, som nyttjas flitigt i debatten och infiltrerat samhällets institutioner. Den här tråden är ett spännande exempel på önsketänkande. Om en vecka har den funnits i åtta år. Åtta år och över 57 000 inlägg senare, och var är kriget? Har någon sett det? Inte jag i varje fall. Och den lilla kritik som finns mot mångkulturen som begrepp kommer sällan från liberalt håll.
Snarare tycker jag att uttrycket mångkultur väldigt sällan används idag. Är det för att "liberalerna vann" mot "mångkulturalisterna"? Om så, varför har ingen riktig ändring skett i medieklimatet eller i vanligt folks vardag?
Snarare tycker jag att uttrycket mångkultur väldigt sällan används idag. Är det för att "liberalerna vann" mot "mångkulturalisterna"? Om så, varför har ingen riktig ändring skett i medieklimatet eller i vanligt folks vardag?
Men så är ju också läget ett annat än när tråden startades. Mångkultur kunde vid den tiden åtminstone uppfattas som en av flera vägar framåt för landet, saker var inte riktigt skrivna i sten än. Sedan dess har vi fått in någon miljon ytterligare personer i landet, från än mer aparta delar av världen, ofta med för oss mindre gynnsamma syften, och till ständigt växande diasporor av landsmän. I dag är inte mångkulturen i Sverige en möjlighet utan en verklighet, så insikten börjar väl sakteliga skönjas för allt fler: det finns helt enkelt inte så mycket mer att säga om saken, inte så många fler detaljfrågor att dryfta i anslutning till mångkulturalismen. Det nya Sverige, med allt fler disparata grupperingar med egna intressen, är en realitet. Assimilering är inte längre möjligt, även om enstaka röster i debatten nu börjar röra sig i den riktningen, i hopp om att kunna befästa "svenska värderingar". Men de är för sent ute. Det hade kanske gått för åtta år sedan och chanserna var ännu bättre för 18 år sedan, för att inte tala om 28 år sedan. Men politikerna och de andra makthavarna tog inte chansen, de ville det aldrig. Det mesta som har gjorts av makthavarna de senaste decennierna har syftat i den här riktningen. Mängden och typen av insläppta människor, bemötandet då de kommit hit, allt underlättande för dem att behålla sina egna traditioner och kulturella värderingar, alla angrepp mot svenskar som motsatt sig en sådan inriktning... Målet var - det är nu helt uppenbart - att söndra och härska.
Så det är inte längre frågan om de "nya svenskarna" ska fås att likna oss eller inte, det kommer inte fungera. De val som nu står oss till buds är att fortsätta leva i ett mångkulturellt Sverige, och kanske fylla på med ännu fler utifrån, eller att reversera processen och skicka tillbaka åtskilliga av de senaste årens nykomlingar. Om vi ska få tillbaka ett Sverige som vi svenskar kan känna igen oss i, så måste vi tillbaka till ett läge där det alltjämt är möjligt att försvenska människor, alternativt låta dem leva som i hemlandet fast i mycket mindre antal - mångkulturen som ett randfenomen, inte som idag ett monster som håller på att välta hela samhället över ända. Så diskussionen (eller det som nu finns kvar av den) om mångkulturen behöver sättas på paus och glida över i en diskussion med två övergripande ståndpunkter: att antingen omfamna den rådande mångkulturen, med allt som vi nu vet om att den inbegriper, eller så avveckla den. För eller emot mångkultur blir därmed ett val mellan status quo och aktiv förändring i riktning mot ett Sverige som numera kräver minnets åberopande.