Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Du gör helt rätt i din läsning av texten. Istället för att gå med på författarens problemformulering och ta parti MOT "salafisternas" apologeter, utvinner du malm med resonans FÖR ett svenskt särintresse. Istället för att göra nationalisten Sartre till ytterligare en intellektuell ovän och tredje världens folk till främlingar, sätts svensk folkrätt in i ett större historiskt sammanhang av kamp mot exploatering och alienering från arvsrättens tillhörighet.

Jag har sagt det förut, särskilt med address till förmenta Sverigevänner som förfallit till nyttig idioti: Tanken på vit arvssynd ska inte förkastas, utan sättas in i sitt rätta sammanhang. Diskussionen ska föras upp på nästa plan av universell klarhet, inte sänkas till en partikulär förbistring och uppgivna anspråk.

Finns kollektiv arvsrätt? Om svaret är ja, finns också ett debet till de positiva rättigheterna. Om svaret är nej, gäller det alla kollektiv.

Att väga mot den vite mannens illgärningar, är hans meriter. Hans roll som förövare ska balanseras av den som offer, på lika villkor och med lika måttstockar med andra kollektiva kroppar. T ex ska slaveriet ses i sin totalitet genom historien, inte som ett isolerat transatlantiskt fenomen. Då finner vi att den europeiske (särskilt den brittiske) mannen är unik i sin roll som slaveriets avskaffare, inte utövare. Vita kroppar i bojor av svenskt järn som såldes på arabiska slavmarknader, slavsoldater i turkisk tjänst, kastrerade afrikaner i den muslimska världen jämfört med amerikansk avelsindustri - allt är kompletterande, nyanserande inlägg i en normkritisk debatt kring den levande historieskrivningen.

Inte hjälplöst gnäll om att sluta använda det förment gemensamma och objektiva, partiskt. Can't we all just get along? You first.

Finns kollektiv rätt till våld och blod-och-jord-nationalism? Is it OK to be tribal? Det är en fråga som hussvensken och minoritetsidentitären ska besvara som allmän värdegrund INNAN det avslöjas om det är palestinier eller israeler, svenskar eller kurder som avses i specificitet.

Utan skuld, inget tillgodohavande. Utan normkritik, ingen maktförskjutning. Utan partiskhet, ingen plats i det historiedialektiska schema som ändå oavbrutet pågår.

Som Sartre skulle sagt: Välj! Ta parti, existera.

Du använder ju exakt samma argument som de "förmenta Sverigevännerna" vilka du hävdar "förfaller i nyttig idioti". Den enda skillnaden är att du formulerar det lite mer bokigt.

Hur menar du? Om du t ex anser att svensk folkrätt till Sverige inte skiljer sig från judisk till Israel eller palestinsk till Palestina, är du inte en hussvensk eller nyttig idioti mina ögon. Du är en Sverigevän och konsekvent nationalist.

Om du däremot inte kan veta om du är för eller mot "etnonationalism", DNA-prov för medborgarskap och blod-och-jord, förrän du vet vilket folk som avses - har du förletts att agera nyttig idiot.

Nej. Det järnbruk som framförallt nischade in sig på järn lämpligt för smide av bojor var Gammelbo bruk i Västmanland. Deras export gick över Göteborg till Bristol.

Dessutom användes den del av Gammelbo bruks export som inte smiddes till bojor i England, som handelsvara i västafrika, där den hade en (positiv) ekonomisk betydelse för jordbruket.

http://www.uu.se/nyheter-press/nyhet...rtikel&lang=sv

Argumenten du använde är standard bland Sverigevänner. Jag undrar alltså: Vad är problemet? Gruppen du pekar på är liten och gammal. De flesta Sverigevänner begriper att Sverige och svenskarna har rätt att fatta beslut i sitt eget intresse, att den moderna teknologiska medicinska världen uppfanns av vita och att Europa inte är ensamt om ett bagage av låt säga moraliska oegentligheter på industriell skala. Jag tror inte vi har skäl till bekymmer på den här fronten.

Nej. Sartre hade fel. Handlingen har ingen självklar supremati över eftertanken. Visst måste man välja, men inte skitnödigt, under osäkerhet, under stress. Om nån säger att du måste välja sida, och välja nu, är det någon som vill dig illa, vill passa på att exploatera dig innan du fått situationen klar för dig.

(Erik Gustav Geijer: Odalbonden).

Du hänvisar då till en slags intuition bland väljare och aktivister som går på tvärs mot partidoktrin. Om en förhoppningsfull projicering av en klassisk nationalism, som motsägs vid varje tillfälle ord som "vit" eller "etnisk svensk" skulle komma på tal i offentliga debatter.

Att inte välja är ändå ett existentiellt val enligt Sartre, liksom att begrunda och genomskåda. Hans normativa uppmaning är inte handling så mycket som att vara autentisk, vilket harmonierar väl med att vara partisk. Den som är autentiskt partisk är också medveten om andra aktörers agenda och förstår att inte agera nyttig idiot i deras intresse. Man ska välja sin egen sida.

Ja, jag påstår inte att någon ska gå och rösta på något parti eller att folk är perfekta.

Jag vet inte varför din andra mening börjar med "Om". För mig ser det ut som en halv mening, även om det kanske är korrekt enligt någon arkaisk språkform. Det skulle vara lättare att förstå dina inlägg om du försökte bli förstådd istället för att försöka prestera s.k. "aforismer". Jag tolkar dig i alla fall som att du vill påpeka det fortfarande finns en försiktighet och skam i närmandet till dessa frågor, även bland Sverigevänner. Självklart är det så, men medvetenheten finns. Som du alltid säger så är det här en process och man ska ha tillförsikt.

Det är väl allmänt bekant att frireligiösa rörelser fortfarande har en stark social sammanhållning, traditionella värderingar och även bibehållit en relativt sett hög nativitet. Därför är det kanske inte så förvånande att man får se följande nyhet presenteras.



https://www.msn.com/sv-se/noje/tv/kn...cid=spartanntp

Edit: Den enda etniskt europeiska befolkningsgrupp som fortfarande har en hälsosam befolkningstillväxt är mormonerna som i princip behållit greppet över sina egna medier (så här i krigstider).

Det är det fetmarkerade som gör att situationen är som den är.

Folk kan och får välja sida helt efter eget huvud.
Men:
Hur folk väljer beror till stor del hur medvetna det är om fakta, åsikter, påverkansoperationer och propaganda i medierna

Det förklarar också hur viktigt propagandakriget i medierna är. Tror man på att mångkultur är bra för att att DN skriver det är det lätt hänt att man också väljer att stödja mångkulturen. Tror man att det är en tävling om att vara största offer för historien kommer man leta efter både offer och skyldiga.

Den som ifrågasätter narrativ med basalt kritiskt tänkande är därmed fiende till mediernas makt att styra folkets sanningar. Och är väl medierna ifrågasatta i någon fråga är risken stor att man ställer sig frågan "vad mer har de fel i" vilket är ren hädelse enligt de rättrogna.

Makten över narrativ får inte ifrågasättas. Inte ens på grund av faktafel utan det handlar om makten att definiera sanningen via problemformuleringsprivilegiet. Att bibehålla makten att styra folket.

När det nu blivit en episk krock mellan mångkulturens pensionsräddare och de pensionärer som nu är räddare för fattigdom har medierna ingen riktig reträttväg utan att de riskerar sin makt.
De sitter i ett skruvstäd mellan sanningen och makten.

Det är därför de försöker bibehålla makten genom att inte erkänna hur fel de haft och har ty då tappar de makten över att definiera sanningen. Kanske för alltid.

Trots att verkligheten håller på att krackelera håller de hellre fast vid en snabbt krympande makt än att ge upp helt och erkänna sina brister. De hoppas likt Hitler på någon form av wunderwaffe i sista stund.

Vi ser "krympandets radikalisering" i medierna just för att de blir allt mer desperata.
Brunsmetningen sker för att de är riktigt desperata i sina bunkrar.

Sammanbrottet är nära.

Upprepar mig, men Bonnierjudarnas hat-angrepp på minsta tendens till hot mot deras uppfattning vilka partier som skall ha makt i Sverige är påverkansangrepp på den frie medborgarens rätt att rösta efter eget skön i Sverige. Bonniers angrepp sista månaderna på ett växande KD är avslöjande och deras uthålliga energi på att utplåna SD känner vi alla. Återkommande angrepp på SD i Expressen och återkommande dito på KD i DN, (Moderaterna har lämnats till Aftonbladet). Tidigare insändare i tråden som liknar Wolodarski mentalt vid Stalins fysiske och judiska utrotare är inte helt fel ute. När det gäller SD är det stöveltrampet Bonnier blåser upp och beträffande KD är det faran för en gryende kristendom - Sveriges utan konkurrens mest betydande kulturkraft - som Bonnier vädrar faran över. Judarna har lyckats bra, Lundgren är vingklippt och Adaktusson ställer in valvaka av mental utmattning.