Citat:
När det kommer till kritan är det den egna ingruppslojaliteten som gäller. Nuri Kino har skrivit en del bra och insiktsfulla grejer om asylbedrägerier (refereras bl a här (FB) Början på ett mediakrig om mångkulturen?) och islamismhotet, men när det nu luftas offentlig kritik av klankulturalism blir det annat ljud i skällan. Klankulturalister är ju inte alltid muhammedaner, kristna som exempelvis syrianer som Kino organiserar sig också klanstrukturellt. Kino träder nu till (den egna) klankulturalismens försvar. Lite klankultur är bara härligt och utgör absolut inget hot mot västerländska demokratier. Enligt Kino. Civilrättsprofessor emeritus Torsten Sandström anmäler dock avvikande åsikt i frågan.
Nej, klansamhället har verkligen inget attraktivt att erbjuda Sverige. 500-personers bröllopskalas är knappast aktuellt för normala svenskar som bekostar kalaset själva och inte med släktskapssjälvklarhet förväntar sig att de inbjudna gästerna ska betala för sig. Inte heller förväntar sig normalsvensken att en stor del av grannskapet ska ställa upp och härbärgera diffust bekanta bröllopsgäster i flera dagar, så den kryddan klarar sig nog gemene svensk gärna utan. Men det är välkommet att akademin börjar engagera sig i kritik av den invasiva mångkulturen, och viktigt med påminnelser om att även till synes aldrig så välintegrerade personer med väsensskild kulturell bakgrund bör betraktas med viss skepsis då ingruppslojaliteten svårligen låter sig brytas. Mångkulturens olika folkgrupper hyser primärt inte ingruppslojalitet med svenskar, det kan inte understrykas eftertryckligt nog.
I Svenska Dagbladet skriver Nuri Kino att han tillhör en urgammal klan, som han älskar. Vidare berättar han att fler borde lära sig om klaner och hur man tänker inom dem. Stammen och släkten har enligt honom inneburit en räddning för minoritetsgrupper som utsatts för politiskt förtryck. Hans artikel är skriven apropå den pågående debatten om klanröstande i Göteborg under riksdagsvalet. Nuri Kino tar ställning för sådant röstande allmänt sett.https://detgodasamhallet.com/2018/10...isk-rattsstat/
Jag tänker nu inte diskutera Nuri Kinos val att stödja klanröstande.
[...]
Men framför allt sprider Nuri Kino dimmor om hur ett klansamhälle fungerar politiskt och vad skillnaden är jämfört med en demokratisk centralstat.
[...]
För att vara en ledarartikel i en av Sveriges största morgontidningar innehåller texten, enligt min mening, allvarlig desinformation. Inget om klanernas uppkomst, inget om deras maktstrukturer och inget om gruppernas funktioner i moderna västerländska samhällen. Alltså tystnad om allt väsentligt, det vill säga om klanerna som farliga urtidsfenomen. För Nuri Kino, som är assyrier/syrian, framstår klanen som en stor släktfest. Glatt skriver han om ”bröllop för över 500 personer”.
Därför några korrigerande ord. Klanernas uppkomst sammanhänger med en urgammal agrar historia om hur stammar av människor organiseras genom släktband. Alltså en form av naturlig gemenskap, som för länge sedan vuxit fram för att lösa lokala och regionala problem i framför allt nomadsamhällen. Klanen har därför sina rötter i motsättningar med konkurrerande grupper. Klanerna bygger alltså på krigiska motsättningar och den strikta sammanhållning som typiskt sett är nödvändig i samhällen under allvarliga konflikter. Resultatet blir en sträng manlig dominans. Under männens ledning handhas krig, boskap och jord. Kvinnornas främsta roll är att ta hand om det unga växande släkte som behövs för fortsatt kamp.
[...]
I ett historiskt perspektiv har klanernas territorier i västerlandet stegvis begränsats och ersatts av större geografiska och politiska enheter. Kungadömen har alltså vuxit fram, dels för att tygla olika folkstammars särintressen, dels för att utveckla en mer likformig och förutsebar rättskipning.
[...]
Som alla vet lever den absoluta kungamakten inte längre kvar i västvärlden. Inte heller parlament som baserats på samhällsklass (eller stånd) existerar här.
[...]
I Västeuropa och USA kämpar därför partier och starka civila organisationer om hur parlamentenas politik ska formas. I dessa nationer är idealet rule of law. Meningen är att rättsordningen ska styra över alla intressen som berör offentligheten (däremot inte över privat- och näringsliv). Konflikter löses följaktligen inte genom hövding- eller kungamakt, utan av självständiga statliga domstolar. Det är staten som har monopol på våldsmakt. Domstolsprocessen har formats för största möjliga rättsliga säkerhet.
På så vis står den svenska rättsstaten i fundamental motsättning till klanernas kulturer. Ändå ställer klanernas ideal än idag till stora problem i vårt land.
[...]
Nej, idag är det minoriteter inom de nyinflyttades skaror som skapar problem. Det rör sig om familje- eller släktgrupper, som inte vill anpassa sig till den svenska rättsstaten. Några kanske inte förstår bättre än sitt gamla hemlands invanda klanmönster. Hursomhelst blir resultaten en förfärande privat justis genom den egna gruppen. Den syns i skjutningar i invandrartäta orter. Den syns i en avgiftsbelagd maffiaverksamhet riktad mot näringsidkare och mot offentliga bidragssystem. Den syns också i en dödlig privaträttskipning, som unga kvinnor utsätts för då de väljer individens rätt framför klanens vilja, något som med ett förskönande ord märkligt nog kallas ”hederskultur” (klankultur är rätt beteckning).
För mig är det nödvändigt att alla personer som invandrar till Sverige anpassar sig till den svenska rättsstaten och centrala kulturmönster (såsom exempelvis handhälsning, icke-organiserat-tiggeri och icke-ansikts-beslöjning). Självfallet tycker jag att Nuri Kino och andra ska ha rätt att protestera mot förföljelse av släktingar i exempelvis Turkiet, Syrien och Irak. Eller att roa sig på dundrande släktkalas i Södertälje. Men kom inte och påstå att klansamhället har något positivt att erbjuda dagens Sverige.
Nej, klansamhället har verkligen inget attraktivt att erbjuda Sverige. 500-personers bröllopskalas är knappast aktuellt för normala svenskar som bekostar kalaset själva och inte med släktskapssjälvklarhet förväntar sig att de inbjudna gästerna ska betala för sig. Inte heller förväntar sig normalsvensken att en stor del av grannskapet ska ställa upp och härbärgera diffust bekanta bröllopsgäster i flera dagar, så den kryddan klarar sig nog gemene svensk gärna utan. Men det är välkommet att akademin börjar engagera sig i kritik av den invasiva mångkulturen, och viktigt med påminnelser om att även till synes aldrig så välintegrerade personer med väsensskild kulturell bakgrund bör betraktas med viss skepsis då ingruppslojaliteten svårligen låter sig brytas. Mångkulturens olika folkgrupper hyser primärt inte ingruppslojalitet med svenskar, det kan inte understrykas eftertryckligt nog.
Nuri Kino är i grunden en obehaglig typ. September 2005 besköts polisstationen i Ronna med automatvapen efter att polisen tillkallats vid ett upplopp av syrianer. En svensk flicka hade blivit utsatt för stenkastning varför hon ringt efter sin far och polis tillkallats, varefter situationen blev mycket hotfull.
Ngr månader senare skrev Nuri Kino ett anklagande inlägg på sin blogg, där han klandrade den svenska flickan för upploppet. Enl. Nuri Kino så var det utmanande att flickan befunnit sig på syrianskt område. Där hade hon enl. Kino inget att göra.
(FB) Det stora bråket i Ronna i Södertälje
Flickan hade besökt en livsmedelsbutik; Nuri Kino framhöll att det var ytterst provocerande att hon försökt handla i en butik utanför sitt eget bostadsområdet. Han klandrade henne för upploppet, då hon begett sig till ett bostadsområde, där hon inte hörde hemma.
Bloggen finns knappast längre kvar.. så ni får lita på, att jag är 100%igt säker på det här. Detta var en av de allra första gångerna, då jag lade märke till Nuri Kino.
-----
PS Det var vid det här tillfället, då Jerzy Sarnecki (i en intervju i DN) kallade dem, som besköt polishuset med automatvapen för "buspojkar".
https://sv.metapedia.org/wiki/Buspojkar
