Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Och Långfredagen i ära har naturligtvis DN författat ett alster som är ungefär så sjukt som något kan bli, man samtidigt talande för deras åskådning.

Det är intressant hur man nu gör kopplingen mellan kristendom och rasism. Helt ogenerat.





Sjuka är de.

https://www.dn.se/ledare/kristna-var...d-det-man-tro/

Personer som kan se förbi medias etiketter behöver inte alls samma etikettsdaddande som det du är ute efter. Identitarismen (en värdelös omskrivning om något) har inte uppnått någonting förutom att vara den mesigaste ideologin någonsin som blivit terrorstämplad.

Därför är nattvandring inte svaret på rånvågen

https://www.expressen.se/ledare/sann...-pa-ranvagen-/

Orkar inte citera men måste slänga ut frågan, är det här på riktigt eller skojar Sanna med oss?

Tänkte just lägga ut Sannas text själv men du var före.

Vadå skojar? Det här är den MSM- tillåtna varianten av det fantastiska inlägget från Malcolm K nyligen i Ledarsidorna om civilkurage. Sanna säger exakt samma sak som Malcolm men vågar/ får inte uttryckligen nämna den bakomliggande orsaken Mångkulturen vid namn. I övrigt är de helt ense i sin verklighetsbeskrivning.



Här är Mångkulturen som Sanna inte vågar nämna vid namn. Ganska typisk skillnad mellan verkligheten i den rödpillrade samhällsberättelsen i alternativa media och den inlindade berättelse som presenteras i MSM av de som också har rödpillrat och "förstått" men som inte kan/får/vågar tala klarspråk.

Kan inte släppa det där med att det var programledarna som faktiskt försökte dra sanningen ur sina intervjuobjekt (om än lite halvhjärtat).

Tycker nämligen att det har börjat bli en tendens, för några år sedan så minns jag det som att det var journalisterna som genast slog bakut och avbröt, tolkade om och slätade över så fort någon i sändning ville peka ut invandringen som orsak till ett visst problem medans det idag inte sällan händer att det är tvärtom, journalister som fiskar efter om orsaken till de aktuella "utmaningarna" har med migrationen att göra vilket i regel med kraft avfärdas av det uppgivna kommunalrådet, det förödmjukade brottsoffret eller förskrämda flickan som inte längre vågar vara ute på kvällen.

Vad har förändrats? Är det så att även vissa journalister har tröttnat och vill få fram sanningen?
Eller är man så säker på att folkuppfostringen har lyckats att man vågar ställa "de förbjudna frågorna"
i trygg förvissning om att få rätt svar och på så sätt dessutom kunna visa de mediekritiska potentiella SD-väljarna att man inte alls försöker mörka utan man ställer tuffa frågor men verkligheten är helt enkelt att det inte finns några problem med massinvandring och mångkultur, "titta bara, vi frågar ju helt öppet men svaret är nej".

Har länge stört mig på den fantastiska förmågan till självcensur som folk är kapabla till, se bara på reklamförbudet i public service, där har det ju sedan många, många år varit hopplöst för en nyfiken programledare eller journalist att få reda på märket på den värdelösa produkt som den arga inringaren öser galla över, svaret på journalistens nyfikna fråga blir alltid, ett snusförnuftigt, avsnoppande och extremt korkat "det vill jag inte säga för det är förbjudet med reklam i radion!!

Den tidigare nämnde Terje Tvedt intervjuas i påpassliga Kvartal.

https://kvartal.se/artiklar/fredagsi...n-terje-tvedt/

Jodå, jag är väl medveten om allt detta, men det är bra att du belyser utvecklingen så tydligt.

"Sent ska syndaren vakna", och allt det där. Hon verkar inte ha några problem med att byta kurs, men det finns väl inget som tyder på att hon bytt politisk ståndpunkt när det gäller de verkliga problemen. I stället är det bidragsberoendet som knäcker kommuner på landsbygden, och det är det systemet som "Rosenbad" ska göra något åt. Så tolkar jag det. Men det är fint att kommungubben får uttala sig och tar upp det här med analfabetism, osv. Det är trots allt människorna som är problemet här. Massinvandring är inte lösningen på något. Ja, preaching to the choir.

Massinvandringen “löser” problemet med en deflationsspiral.

Det går inte att kombinera den motbjudande svenska missunnsamheten och självgodheten med annat än en växande befolkning för att upprätthålla den eviga tillväxtens ohållbara paradigm. Ja, man kastar hellre pengar på utlänningar än ser till sin egen nations bästa. Så kontraproduktiv är potemkinfabrikörernas produktion av tillväxt och fåfänga.

Inget jag sett, läst och hört till dags datum talar för något annat. Den mesta kritiken erbjuder absolut ingen djupare förståelse för vilken underliggande problematik som fått oss in i den här situationen. Framförallt saknar jag en ordentlig kritik av den vämjeliga smaklösa opportunistiska och nihilistiska svenskheten samt vilken roll den haft i genomförandet av den nuvarande doktrinen.

Den typen av dissekerande och rådbråkande ger jag inte mycket för.

Det väsentliga är inte de specifikt svenska, australiska, franska, tyska, amerikanska, danska, finska, österrikiska, holländska, kanadensiska nationalkaraktärernas defekter. Utan det faktum att hela den nordvästeuropeiska världen utsätts för samma projekt att krossa homogenitet och majoritetsbefolkningarnas hegemoni.

För att återkomma till Machiavellis virtù - alltså en bokstavligt manlig form av dygd - så är det enda som räknas det pragmatiskt instrumentella. Det ändamålsenliga. Är självkritik en god manlig dygd? Att ta eget ansvar? Att stoiskt reflektera över den egna karaktären? Att grundligt haveriutreda?

Visst. Kanske. Men bara om det inte kommer i vägen. Om det ändmålsenliga och konkurrenskraftiga istället är anklagelser utåt och skuldbeläggande, svartsjuka och hämndlystnad - ja, då får självbetraktandet och -hatet tiga still.

Att hacka på sin egen ingrupp och internalisera skulden för dess historiska olyckor, är inte normalt annat än som den lyx en överflödshegemon kan kosta på sig. För vanliga, stretande otrygga grupper i mångetniska samhällen är det erfarenhetsmässigt inget som förekommer.

För att slippa gråthulkande i tråden, är det bara att ta en som Cenk Uygur. Som turk var hans instinkt att förneka och relativisera folkmordet på armenier - tills han pressades att nyansera sig. Men fortfarande är det minsta möjliga eftergift som gäller. Han är ingen expert, tillstår han nu och känner sig inte kvalificerad att kritisera sin egen ingrupp. Özz Nûjen var snabb att vifta med vit flagg och erkänna att kurder förstås också är rasister, men inte självmant.

Det normala är detta beteende. Och svenskheten ska normaliseras, på mer än ett sätt.

Svenskheten definieras genom att problematisera den, dess styrkor och svagheter. Skulden och brotten mot mänskligheten står de individer som drivit på och profiterat från den.

Det är dags att vakna ur drömmen och idealet och istället lyfta fram egenskaper hos svensken som enkelt exploateras och utnyttjas i en subversiv verksamhet.

Onekligen är det så att den uppblåsta svenska självbilden/självgodheten flitigt har använts för att genomdriva massinvandringen, däri råder inga tvivel.

Jag hade gärna sett Jordan B Peterson göra en ordentlig attack och dissekera svenskheten.

Identitet handlar inte om egenskaper utan tillhörighet. Svenskheten definieras genom att diskutera lojalitet och omsorg. Om partiskhet för och tendens mot.

Som jag ser det har Jordan Peterson ingen rätt att generalisera och kritisera svenskt kollektiv utan att göra sig skyldig till dubbla måttstockar. Det kommer kännas som gaslighting syftande till stoisk passivitet. "Ni får skylla er själva."

Det är som sagt inte normalt.

För att återkomma till Machiavellis virtù - alltså en bokstavligt manlig form av dygd - så är det enda som räknas det pragmatiskt instrumentella. Det ändamålsenliga. Är självkritik en god manlig dygd? Att ta eget ansvar? Att stoiskt reflektera över den egna karaktären? Att grundligt haveriutreda?

Visst. Kanske. Men bara om det inte kommer i vägen. Om det ändmålsenliga och konkurrenskraftiga istället är anklagelser utåt och skuldbeläggande, svartsjuka och hämndlystnad - ja, då får självbetraktandet och -hatet tiga still.

Det är inte sjukt, det är sunt. Sanningen är sund.