Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Det handlar rimligen om VEM som har problemformuleringsprivilegiet, alltså makten att definiera VAD som är ett problem och HUR det ska lösas.

Denna ”makt” har t.ex. bestämt att brottsligheten beror på socioekonomiska faktorer och lösningen är integration. Punkt slut. Den som försöker blanda in etnicitet avfärdas med motiveringen att denne har dunkla motiv, är rasist och så vidare.

Ledarna av Carolin Dahlman som var uppe i tråden tidigare idag visar tydligt hur banala de mekanismer som möjliggör detta är: Man låter sig okritiskt styras av de ”problem” och de ”lösningar” som ”makten” har definierat. Där finns ingen egen eftertanke eller analys när det gäller att pumpa ut de ”rätta” orden.

Förmodligen blir det aldrig mer än ord i huvudet på dessa personer. Inga äkta värderingar. Därför kan de själva göra något som går stick i stäv med orden. Det är ju liksom bara ord. Så kan det kanske vara, inte vet jag.

Det är säkert pedagogiskt riktigt att låta deras egna resonemang leda dem till insikt.

Men det är inte rimligt att det skall ta flera mandatperioder och ett förstört Sverige för att den insikten skall slå rot och forma deras nyupptäckta sanningar i dessa SJW. Ett långsamt uppvaknade är inte en del av lösningen utan en del av problemet. En mycket stor del av problemet.

Grundfelet är att alldeles för många har förhållit sig deras världsbild och sanningar.
De har kunnat sitta still och mycket lätt kunnat avfärda andras åsikter med epitet som "fake news" "överdrifter" "rasism" "populism" "kränkta vita män" utan att behöva bemöta sakfrågorna.
Och så har det fortsatt för att alldeles för många fortsatt att försöka med saklig argumentation mot en fördummad plakatjournalistik. Klart det inte händer något snabbt.

De behövs en medial rockad där de tvingas förhålla sig till vår bild av verkligheten. Chockartat.
Helt enkelt lite pedagogisk chockterapi. Gå på offensiven istället för att stå och be om ursäkt för att man försiktigt utmanar sanningar i mediernas kulturella och politiska reservat. Den metod som Trump använt och som retar libtards till vansinne. En metod som dock visat sig fungera.

Dvs spela inte deras politiska spel utan definiera ett eget. Låt dem förhålla sig till vår politik.

Det är ändå väljarna som skall övertygas. Inte de politiska motståndarna i partier och medier.
Prata direkt med väljarna via sociala medier. Inte via MSM med andra opinionsbildare utan direkt med väljarna.

Att MSM helst vill att all info från politiker skall filtrerar och omdefinieras via dem är helt enkelt för att behålla makten och härligheten över politikerna.

Ge dem inte den möjligheten. Det behövs inte i dagens medievärld.

Just det. Frågan är bara HUR den politiken behöver paketeras och presenteras.

Jag är heller inte naiv men jag vill se lite sammanhållning och lite optimism. De där på mötena som säger "det funkar inte" blir sällan populära.

Du resonerar bakvänt. Makt får man inte. Etablerad makt och tolkningsföreträde kan egentligen bara erövras om innehavarna missbrukar dessa på ett sätt som skapar dissonans till det allmänna, "naturliga" medvetandet. Att människors intuition och erfarenheter alieneras från makthavarnas språk och agenda.

Den som utmanar ett moraliserande maktmonopol gör det lämpligen som Luther: "Här står jag och kan inte annat." Om han hade dagtingat och försökt ställa sig in hos Vatikanen, så hade hans inflytande definitivt varit mindre än det blev genom hans kategoriska ställningstagande.

Hans budskap hade resonans i sig självt.

Jag undrar vad det är som gör att de bättre inläggen kommer i början av varje dygn och att det sedan går utför dagtid för att återigen arta sig framåt kvällen. Det här är hur som helst ett rätt sansat inlägg, rim och reson, med viss reservation för de fetade bitarna. Det behövs ingen konspirationsteori för att se hur pådrivande "viktiga" judar är i det stora globala rasexperiment som pågår sedan några decennier i nästan hela västvärlden. Jag kan tycka att ett visst mått försiktighet är på sin plats även när det gäller "vettiga" judar eftersom juderänderna aldrig riktigt tycks gå ur och lojaliteten med den judiska gemenskapen alltid är prio ett. Kent Ekeroth hade inga problem med att utnyttja sionistpartiet SD som plattform, och han får väl ändå beskrivas som någorlunda "vettig". Att kalla SD kontrollerad opposition och liknande är nog att ta i, men kanske är det inte så jävla smart med den här Israel-kärleken, trots allt. Du har ju själv en utmärkt förklaring till det här fenomenet:
Och därför är det nog bäst att inte fullt ut lita på judar i maktpositioner, oavsett hur trevliga de är som personer, eller vad som helst. Inget antisemitiskt i detta.

Nja, jag utelämnade faktiskt frågan om vem eller vilka som har problemformuleringsprivilegiet – makten. Vissa i tråden har ju en väldigt bestämd uppfattning om vilka som har makten men jag är inte lika säker.

Jag fokuserade på VARFÖR influencers samtidigt kan vilja göra en sak och propagera för motsatsen.

Hur man på bästa sätt kan utmana vår tids Vatikanen återstår att lösa.

Jag menar inte att man ska stirra sig alldeles blind på det här med judar som bedriver destruktiv opinionsbildning, men man ska heller inte förneka att judar förekommer frekvent i dessa sammanhang, till skillnad från araber och iranier, somalier och eritreaner. Men du har säkert rätt i din analys. Eftersom olika minoritetsgrupper finns mer eller mindre rikligt representerade i olika yrkesgrupper är det kanske inte så konstigt att judar lyckas klättra högt inom bl.a. mediebranschen. Ska det vara mångfald på redaktionen? Ja, då blir det en jude eller nio. De har ju orden i blodet, och allt det där. Synd bara att de är ena jävlar på identitetspolitik, judarna. En tidning som DN fungerar förträffligt som megafon.

Vissa saker är självförklarande.

Jag upplever inte DN på det viset alls, i stället upplever jag den som väldigt svensk på ett specifikt sätt och i det svenska så kan det ingå att någon judisk person uttalar sig. DN har ingen motsvarighet i något annat land. Det förefaller vara en mycket svensk tidning.

Det är möjligt att jag missar denna judiska identitetspolitik som påstås förekomma i DN. Jag och oyto är varndras motsatser därvidlag. Jag har noll intresse för judarnas interna samhälle i den mån det existerar medan oyto är fullkomligt besatt av det som om oyto inte kan vara svensk utan att förhålla sig till denna 0.1% av befolkningen i Sverige.

Jag håller om detta. Jag kan inte förstå den inställningen. Hur kommer det sig att just en judisk person ska vara först ut med något sådant? Och att om denna person inte är drivande så ska personen lastas för det?

Det är mycket underligt, i synnerhet då förespråkaren av detta betonar vikten av etnisk härkomst. Partiskhet och allt det där.

*nudge, nudge*
Detta kan jag inte uttala mig om, men visst finns en viss tradition med judiska tyckare och förståsigpåare i Sverige, från Levertin och Warburg vid förra sekelskiftet till de polska judar som hörs och syns i dagens offentlighet. Åtminstone tidigare var det ju vanligt med framstående judiska familjer som eftersträvade någon sorts yttre assimilering oaktat kvardröjande judisk identitet.
Fair enough. Jag anser att DN innehållet påfallande mycket juderelaterat material, men det ingår väl på något sätt i den moderna judiska kulturen att vara liberal politiskt och delaktig i samtalet, vilket jag menar att judar som grupp utnyttjar till fullo. Wolodarski har helt enkelt hittat hem. Han sätter sin (judiska) prägel på svenska media.

Här finns ju onekligen en självklar väg till samförstånd mellan etniska svenskar och etniska judar.

För vad har grabben utsatts för -- om inte oförblommerad antisvenitism?