Början på ett mediakrig om mångkulturen?

De senaste dagarnas uppmärksammade exempel på etniskt våld mot svenska barn och ungdomar, sätter fokus på den senaste tidens diskussioner i tråden om orden.

Hur kan dessa händelser förstås och beskrivas utan ord? Hur kan offren av kött och blod värnas utan förståelsen kring vad som hänt dem? Hur kan det förnumstiga "vi:et" i tråden påverka någon, utan att kritisera det offentliga samtalets ALLA deltagare? (Ivar Arpi undantagen, men Jimmie Åkesson definitivt medräknad).

Hur kan det tassas på tå och ändå kommas någonvart?

Jag ser inte "rasism" som ett oundgängligt begrepp i sammanhanget - även om det förstås är träffande och implicit etablerar både skillnad och hatets ursprung. Däremot är SD:s avståndstagande från begreppet "etnisk svensk" nu naket för det ynkliga och servila svek det var.

Låt någon försöka försvara det "taktiska" i den "öppna kulturentitet" som måste beskriva händelser som interna uppgörelser bland "svenska ungdomar" och där varje distinktion måste landa i impotenta spekulationer om kulturyttringar som det som triggar den ena svenska ungdomen att förnedra den andra.

Grabben med epa-traktorn var förstås svensk, men vilken SD:are har orden att påstå att hans plågoandar inte också är det, bara medborgarskapet är uthämtat.

Och låt det i tråden uppblossande försvaret för "vettiga" minoritetsrepresentanter, förklara det instrumentella i deras acceptans för ANDRAS etniska ingruppslojalitet i klar, kategorisk dialektik mellan ett skyddsvärt VI och alla andra.

Hur tassar man och svansar för Paulina Neuding om hon inte ställer sig upp och fördömer det etniska hatet mot svenskar, sent om jävla sider?

Etnoskam ska vara lika självklar rekyl som flygskam för den influencer som skriver andra på näsan och unnar sig själv det man missunnar sin publik. Den muslim eller jude som någonsin talar i egen kollektiv sak ska förvänta sig samma omsorg man visat.

Och de krypande hussvenskarna ska få sin roll och sitt svek påtalat.

Bara en spontan tanke: Måste man blanda in etnicitet i frågan från början? Om man istället börjar med att konstatera att killen med epa-traktorn blev utsatt för våld av två mobbartyper så kan ju frågan bli: VAD beror denna typ av mobbing och våld på? Alltså en fråga helt utan inbyggda avgränsningar från början.

Då kan ju Paulina Neuding, och andra, börja resonera utifrån det. Ganska snart lär frågan om etnicitet komma som en naturlig del i ett sådant resonemang. Då måste de själva hitta orden istället för att bli påtvingade de ord som de värjer sig mot.

Men de kommer att motarbeta dig, så snart det är opportunt.

Du är cynisk. Passa dig för det. Det förstör dig.

Cynism-varning även här. Tassar och svansar för Paulina Neuding? Hon är en allierad och bidrar till en tillnyktring men det är inte realistiskt att tro att hon ska tala om hatbrott mot svenskar innan någon annan gör det. För det är precis vad som händer just nu och övergreppen mot barn och ungdomar går inte vanliga svenskar obemärkt förbi. Underskatta inte vanliga svenskar och kalla dom för hussvenskar. Vem tror du att du är?

Det här kommer inte att utmynna i ord & argument.

Jag tycker att de judiska aktivisterna fått till det ganska bra med begreppet självhatande alternativt självföraktande jude. Det blir som ett rapp med den elektriska kofösaren som skapar insikt om etnicitetens och flockens betydelse

I vart fall här på Flashback så brukar jag inte få replik när jag avslutat något svar med att du måste vara en självhatande svensk. Manskahahusvagn möjligen undantagen.

Det bör ha dykt upp ett antal menaapologeter i tråden om den rasistiska attacken på EPA traktorns förare. Intressant att de hur den trådens argumentation förs.

Realistisk eller skeptisk, inte cynisk. Man ska inte vara naiv i förhållande till mediefolk, politiker, maktlystna och prestigeorienterade personer. Maktdrivna personer kan trolöst associera sig med vilken ideologisk ism eller organism som helst, om det bedöms belöna deras aspirationer.

Men varför är det aldrig svårt att tala om den egna etniciteten som exkluderande identitet med en massa problematiska gränsdragningar, när den upplevs som utsatt?

Frågan är retorisk, men inte mer retorisk än frågan varför influencers i sociala medier SAMTIDIGT vill resa själva och att resandet ska minska för klimatets skull. Om samhällsklimatet nu inte tål tänkande i termer av konkurrerande etniska ingrupper, så är det väl lika mycket på sin plats att påtala det som att skapa flygskam med tal om hyckleri.





Varför är det osannolikt att en "allierad" talar om hatbrott mot sina vänner? Borde det rentav inte vara rätt troligt att en allierad gör det?

Jag riktade min kritik mot SD och människor med plattform, inte vanliga svenskar ute i vardagen. Möjligen också personer i tråden som ju kan räknas som intresserade och välinformerade. Och bör kunna fundera kring att skapa en svensk partiskhet att balansera andras partiskhet. Alternativt insisterar på att ALLA slutar vara partiska. Etnoskam som en gruppuppfostran i det sammanhållna Sveriges namn.


Ja, varje fungerande ingrupp har ju den här självkorrigerande mekanismen. Tariq Nasheed är ett skruvat och roande exempel på en identitär som inte tvekar att håna det han uppfattar som servila anpasslingar till makten. Vilket ger honom ett inflytande och skapar en tävling om att representera särintresset mest högprofilerat.

Är det bra för samhällsklimatet? Nej, Tariq borde i den bästa av världar utsättas för etnoskam för sina tribalistiska utsläpp i den mångkulturella atmosfären. Vilket jag är säker på får medhåll av samma sorts tråddeltagare som aldrig skulle DRÖMMA om att skuldbelägga annan identitetspolitik som är halal enligt den partidoktrin som misstas för patriotism.

Detta är en insikt att bejaka och talar för att en (inter)aktiv supporterskara kan påverka opinionsbildare med uppfordrande budskap.

Vem är du själv?
En självhatande svensk?

Hur i hela Hälsingland bygger man fruktsamma allianser genom osynliggöra hat & våld gentemot sina nyvunna allianskollegor utan omhuldande omsorg?