Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Ett av dina bättre inlägg!

Självklart fungerade det inte, vi har ju facit, men av privaterotiska skäl så låt henne tro det bara.

Jag misstänker att mediekriget om mångkulturen är överståndet. Mångkulturen är här nu och kommer att fortsätta skörda sina offer bland sönerna och döttrarna till dem som röstar in den. Vad skall egentligen debatteras? Valresultatet visar att majoriteten av svenskarna är ideologiskt skolade att önska fortsätta experimentet.

Man måste acceptera att en liten del i väst (just i Sverige försvinnande liten del) tycker att gemensamt ursprung är viktigt för en nation. T ex anser 20% av svenskarna att vara född i landet är mycket eller i vart fall lite viktigt för den nationella identiteten, 34% i Tyskland, 56% i Storbritannien, 79% i Italien.

Dessutom tycker svenskar att kultur inte har med nationalitet att göra:

This strong sentiment linking nationality and culture is most popular in Hungary (68%) and Greece (66%). Notably, 36% of Swedes and 26% of Germans express the view that it is not very important or not important at all to share native customs and traditions to be considered Swedish or German.

http://www.pewglobal.org/2016/07/11/...onal-identity/

Det kan bli så att de svenskar som tycker det svenska ursprunget är viktigt kommer att utvecklas till en liten diaspora-minoritet i landet. Liknande, inte lika extrema fenomen, kommer att ses i Tyskland, Frankrike och övriga mångkulturella länder. Det är möjligt att någon form av geografisk sortering kommer att ske, men om demokratin fortsätter att baseras på allmänna val som gäller hela territoriet Sverige samtidigt som befolkningssammansättningen förändras kommer det inte att gå väl.

I tråden om SD i OU länkade anenome till en bra text som också diskuterar detta:

https://www.counter-currents.com/201...itical-theory/

Det mest intressanta med vårt i stort sett helt förväntade valresultat är, tycker jag, de utländska reaktionerna, tillsammans med alliansens pris för blocköverskridande samarbete som är samma isolering av Vänsterpartiet som av Sverigedemokraterna. Dessutom har hotet mot demokratin i form av etnoreligiös klanklusterröstning genom direkt påverkan och styrning blivit manifest synligt. Utländsk medias reaktioner verkar i stor utsträckning kunna sammanfattas med "last night in Sweden", fast så att säga från andra hållet. Fikonlövet har fallit, Sverige har blottlagts som ett land där en mycket stor andel av befolkningen är kritisk till att härbärgera ett måttlöst stort antal utomeuropeiska personer. Detta kan inte längre döljas eller sminkas över. Det spelar ingen roll hur många gånger det upprepas att över 80 procent inte röstat på ett "främlingsfientligt parti med nazistiska rötter" för ett lika sant faktum är att 60 procent inte röstat för ett socialistiskt styre. 44 procent har inte ens röstat vänsterliberalt. Som resultatet ser ut nu. Inte heller kan utlandsfött demokratieroderande röstningsbeteende längre viftas bort. Vänstern är helt enkelt dopad med odemokratiskt tillkomna röster och det är ett problem de kommer att behöva göra upp med om de inte vill bli helt marginaliserade i framtiden.då islamistiska klanröster ensamma inte lär skapa majoriteter. Det är en ny spelplan där orienteringsriktningen tydligt har vänt. Det bådar gott för framtiden. En bonuseffekt är att ingendera sidan i blockformationerna talar mer än nödvändigt om Miljöpartiet.

Nu när den humanitära stormakten deflorerats inför omvärldens blickar kanske luften äntligen kan pysa ur etablissemangets uppblåsta självgodhet och insikten att inget finns att försvara - förutom ett land och ett folk - kan börja spira. Vi är som alla andra och inga andra vill bli helt utplånade under trycket av försörjningsbördan för invasiva folkslag. Täpper den krassa politiska verkligheten till truten på den galna skrikvänstern kan det gå fort. Börjar Kommunist-Jonas, Globalist-Annie och miljötalibanerna köra samma taktik som SD kan göra av egen kraft och försöka bygga allianser för att blockera misshagliga politiska initiativ lär de snart ha förtärt sig själva, och varandra. Vi får hoppas att Åkessons pojkar har ballar nog att sköta spelet snyggt och att M och KD har hjärna nog att motstå en del impulser att fara upp och markera mot SD och i stället sitta ner i båten, lungt och fint, när det är läge för det så kan det bli riktigt bra för landet Sverige med tiden.

Jo nationalismen har man grundligt försökt banka ur svensken. Är dock osäker på om man lyckats helt och fullt. Mycket av attityder och svar på frågor om etnicitet, värden och andra abstrakta svårgripbara fenomen tenderar nog att mer följa mallar om acceptabelt eller modernt åsiktsmode.

På samma sätt uppfattar jag att det numera är en växande och ganska stor del av den svenska befolkningen som är medvetna om problemet med den massiva invandringen och risken för att bli en minoritet i sitt eget land. En del röstar SD medan andra är förvirrade och förbannade när frågan förs på tal eftersom den orsakar interna konflikter.

Man växlar mellan hopp och förtvivlan. En del säger resignera mon cousine och en annan säger fortsätt prata.

Tycker det är märkligt att också i en tråd som handlar om mediernas bristande verklighetsbeskrivning använda mediernas beskrivning av valutgången. Varför?

I svenska medier skulle man kunna tro att valet var mycket jämnt. Typ 144-142 som rubrikerna är på SVT idag.

Verkligheten är att borgerliga och högerpartier tillsammans gjorde ett kanonval.
Inte i modern tid har högern varit så stark som efter detta val.
S gjorde sitt sämsta val på över 100 år.

I praktiken är maktförhållandet procentuellt 59-41 till borgerliga/högern. Rekord!

Och Vänstern firar? Och medierna tycker det är jämnt?

Att medierna och en del väljare "köper" vänsterns demoniserande av SD är märkvärdigt.
Skälet är enbart för att SD som accepterat högerparti förpassar vänstern till åskådarbänken.
För lång tid framåt om mönstret följer ett Europeiskt mönster.
Det är självklart att för vänstern allt hänger på att lyckas demonisera SD.
Lyckas man inte med det är man helt ute. Vänsterns politiska framtid hänger på hur medierna beskriver SD.

Men att medierna mfl spelar med är märkvärdigt. Eller ja, inte alls egentligen, då vi vet att medierna har en agenda.

Man lyckas ju uppenbarligen väl. Man har ju skrämt skiten ur ex. M och KD som förmodligen inte haft normalt problem med SD om det inte vore för att dom inte vågar göra sig ovän med dom flesta medier.

Att de demografiska klusterbomberna så smått börjat detonera talar valresultatet tydligt om. Hur många fler som kommer apteras inför nästa val kan vi mellan tumme och pekfingret någorlunda träffsäkert redan nu räkna ut.

Självskadebeteendet är uppenbart - minst 80% av väljarna röstade för fortsatt politik, den inslagna vägen SKA fortsätta, det är globalism vs nationalism. Av de resterande 20% hur många av dessa fattar galoppen och ser förbi bakom minareternas röda skynke? Hur många fattar verkligen att det är globalismen som är huvudproblemet och att massinvandringen endast är symtom?

Åsa Lindeborgs krönika i dagens Aftonbladet kanske hintar något om framtiden? Jag håller till vissa delar med hennes analys. Hon är skärpt den där Åsa, åtminstone i en kollegial jämförelse.

https://www.aftonbladet.se/kultur/a/...egering-vi-far


Det är någonstans här spelet kommer avgöras - slaget om de sista kvarvarande svenska nettobetalarna. Vill man vara en framtida spelare att räkna med får man också vara beredd att hoppa på det framrusande nationella tåget...

Vad som i denna kråksång är minst sagt mysteriöst är att den så kallade självutnämnda vänsterblocket med tillhörande media fortfarande för en ren och skär arbetarfientlig politik. Ska det vara så jävla svårt att säga det självklara uppenbara rakt ut? Jag får inte ihop det, inte någonstans.

Saker och ting framöver kommer som alltid ske fort när det väl händer. Det kommer även den LO-anslutna svenska arbetaren att märka. Att framtiden numera kommer innehålla smärta, skrik och tandagnisslan är redan klart, frågan är hur högt och hur mycket. Detta verkar Åsa Lindeborg dock bortse ifrån, märkligt nog.

Åsa Linderborg lyser naturligtvis till då och då eftersom hon är en av de få övervintrande socialisterna som får vara kvar i media idag och i synnerhet på Aftonbladet. Skälet till varför Sverigedemokraterna gjorde så dåligt ifrån sig var att Jimmie Åkesson fattade ett beslut om att överge den vänsterpopulistiska ekonomiska politiken för en delvis nästan nyliberal ekonomisk politik. Under utfrågningarna så placerade sig Jimmie Åkesson till höger om Moderaterna och något till höger om Kd. Sedan förklarade Åkesson att han ville se en regering bestående av KD, M och SD. Detta var ett mycket stort misstag eftersom det alienerade socialdemokratiska väljare.

Det Fredrik Reinfeldt gjorde i valet 2006 och 2010 var att han tog över den socialdemokratiska retoriken och fyllde delvis innehållet med gamla socialdemokratisk ekonomisk politik. Detta var enormt populärt och SAP hela 9.1 procent över två val. Sverigedemokraterna skulle antagligen ha lyckats med samma sak i det här valet om de förde en vänsterpopulistisk politik. Självklart med vissa justeringar såklart för att skrämma bort M-väljare. Kom ihåg att SD placerade sig som ett mittenparti i både valet 2010 och 2014. Så fort SD började röra sig mot Kd och i synnerhet M så sprang LO-väljarna ifrån dem. Socialdemokraterna är fortfarande ett stort parti med sina 28.4 procent. Visst är det antagligen det sämsta valresultatet i deras historia men det var Jimmie Åkesson som räddade dem genom krävde en liberalkonservativ regering.

Visst kan man hävda att det här valet har varit strategiskt av SD. Sverigedemokraterna har 10+ procent i alla valkretsar i Sverige inklusive Stockholms kommun. Vidare har SD över 10 procent i alla kommunvalkretsar i Stockholms län. Partiet har fått in en fot i Danderyd, Nacka, Lidingö, Sollentuna osv. men frågan är om det inte skulle ha fått det ändå genom att presentera en kriminalpolitik och företagspolitik istället för att svansa för Kristdemokraterna och Moderaterna. Vidare kan de ju oroa sig litet för den övre medelklassens barn eftersom värde på högre utbildning är på väg att urholkas. Jag tror faktiskt inte det svenska etablissemanget är rädda för Sverigedemokraterna längre. Det är därför Dagens Nyheter och många medier kan fortsätta att vara malliga. Faktum är att SD inte gjorde det kanonval som så många trodde att de skulle göra på grund av Åkessons högst privata intressen och drömmar.

I slutändan tror jag inte Åsa Linderborg behöver oroa sig för LO-kollektivet. Vad jag vet så röstar hälften av dem fortfarande på Socialdemokraterna och i bästa fall har Sverigedemokraterna omkring 1/5 av dem. Så länge Jimmie Åkesson är partiledare för SD kommer Sverigedemokraterna fortsätta kommer att vara helt fixerad vid samarbete med Kd och M istället för röstmaximering. Annars är det så att Alternativ för Sverige är borta ur politiken. De fick 0.2 procent i valet. En siffra som verkar gå runt på internet är 0.3 procent men den är säkert överdriven. Så här stora blev Nationaldemokraterna i valet 2002. Så vad jag förstår så kommer AfS sikta på EU-valet 2019 och efter det så ser det ut som de kommer lägga ned sin verksamhet. De har ingen chans att de kommer in i varken EU-parlamentet eller riksdagen.

Om fyra år kommer självförtroendet för alla konservativa, nationalister, libertarianer och alla andra vara som bortblåst. Det finns liksom ingenting kvar. Dagens Nyheters Heimersson skriver en rätt bra krönika om det här;


Han har faktiskt helt rätt. Det finns en liten ”högerbubbla” som tror eller snarare hoppas att de skall vinna men det gör det sällan. Alternativ för Sverige är färdig som en färdig middag. Det samma gäller Medborgerlig Samling som ingen lyssnar på. Nu när SD gång på gång inte kan tänka strategiskt och ingen har röstat på varken AfS eller MED kan vi nu lägga ned högern. Själv skall jag gå med i Centerpartiet. De har framtiden för sig.

Hejdå, syns om 4 år!

Jag delar din analys till viss del angående SD. Men det finns anledning till varför det höga uppskruvade tonläget mot de "radikala" varit just uppskruvat. Är enda kvarvarande vapenarsenalen som kvar finns att tillgå då alla andra övriga tänkbara rationella motargumenten sedan länge kastats överbord. Lite lätt lagom snusförnuftigt efterblivet i ett retroaktivt perspektiv be om att vara efterklok...som Heimersson här.

Nej landet är i spillror efter 15 år av normkritiskt mullvadande, feminism och globalism-åsiktsindustri. Finns det något parti som har en framtid? Har det gått bra för något parti? S lyckades mobilisera nysvenskar i förorterna för att försvara fortsatta bidragssatsningar. Som i längden är ohållbara. Det förstår nog även S. Stigmatiseringen av SD och rädsla för att ligga fel medialt och åsiktmässigt gör att nödvändiga reformer av skola, rättsväsende och sjukvård skjuts på framtiden. Var ska C och L hamna nu? Har de en riktig samhällsanalys att falla tillbaka på eller sitter man fast i signalpolitiken? Fast i de floskler som har en förmåga att förvilla sinnet så att verklighetsuppfattnigen förvrids. Hela skiten har gått i baklås, ursäkta uttrycket.