Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Du har en för mig svårförståelig inställning till tidningars ledarsidors uppgift. Min uppfattning är att om man skriver som en fast medlem av en större tidnings ledarredaktion så skriver man för hela läsekretsen. Och om angelägna samhällsfrågor som rör samhället i stort och inte bara för att lyfta fram den egna ingruppens frågor och perspektiv.

Vill man vara etnoautist så finns väl Judisk krönika fortfarande kvar?

Ett narrativ jag vill etablera är den om dålig identitetspolitik. Ett existentiell ångest att skada det man vill visa omsorg.



Meryl Streep kallade Harvey Weinstein för "Gud", från Oscars-scenen. Han är oberörbar, så är det bara. När han gör något oförsvarligt, är det bara att acceptera. Alla vet ju att det bara är för en Richard Jomshof att ställa upp i casting couchen om han vill komma någonstans i branschen. Ingen maktordning kan förändras eller tanketabun brytas. Det som debatteras i den här tråden kan aldrig bli allmängods med några års eftersläpning. Möjligen hundratals år, när vi alla är döda och begravda. Harvey Weinstein är Gud.

Och grejen är ju inte att jag innerligt hoppas att Adam eller Naomi ska börja bry sig - tvärtom borde det vara förbjudet för dem att nu låtsas ömsesidighet. Istället bör de förstås stiga åt sidan i offentligheten och låta autentiska svenska ombudsmän ta den plats som tillkommer dem i ett pluralistiskt, meritokratiskt system.

Det de gör och har gjort är att osynliggöra och lämna i mörkret svensk utsatthet, genom att fokusera strålkastarljuset efter sin egen identitetspolitiska agenda. Den dag de finner det individuellt eller kollektivt opportunt att försvara "svennehoran", ska vi inte glömma att de lät bli när det inte tjänade deras eget intresse.

För den dagen kommer.

Hur tänker du dig att det skulle kunna användas mot feministiska debattörer i Sverige? Att göra en klass-sak av - vad? Och vad har #metoo med mångkulturen att göra? Se det som att jag frågar av ren nyfikenhet, för det gör jag (åtminstone delvis). Jag tycker att det är oklart, helt enkelt.

Hur som helst: myndigheterna kan även ställas till svars för den pågående våldtäktsvågen i vårt land. Ja, svärjevännerna har dille på detta, och kanhända är det därför inget händer. Det luktar populism och "kränkta vita män(niskor", vilket förklarar att vi näppeligen lär få se någon stor följetong i ämnet ens i Expressen. I stället måste förövarnas identitet förtigas för att inte dessa individer ska ge invandrare i gemen dålig publicitet. En liten utvikning, ja, och det sexuella våldet drabbar heller inte kvinnor ur enskilda sociala grupper i större utsträckning än andra. Eller? Visst, du kan råka ut för en överfallsvåldtäkt när du som kvinnlig professor är ute och joggar, men kanske, kanske att kvinnor ur de lägre klasserna löper större risk ändå pga. deltagande i vissa sociala situationer. Kan man utnyttja detta, tro?

Ingen förstår innebörden utan ett omständligt försök till förklaring.


Är? Du menar var? Han var politiskt kopplad till Clintons...jag fattar inte varför du blandar in honom. Ditt inlägg försöker inte ens förklara det.


Stiga åt sidan? Så fungerar det inte någonstans, ej heller i mediavärlden. Det är inte som om att dessa två på något sätt hindrar eller står i vägen för någon annan. Det de gör säger du...låt säga att det är helt och hållet sant. Icke-judiska svenska debattörer gör samma sak och det är enligt dig ok? Jag förstår inte och du kan inte förklara dig. Varför ska man inte glömma att just dessa två lät bli?

Du och jag har för övrigt diskuterat detta med "svennehoran" utsatthet men ditt enda intresse av det var att använda det för att bygga "identitetspolitik" vilket är en aning feltänkt.

Klass? Exempelvis så har Witt-Brattström nyligen skrivit en bok om kvinnors och flickors utsatthet historiskt kopplat till #metoo. Och vad har feminister gjort i Sverige (och England)? Jo, försöker låtsas som om inget problem föreligger. Jag kan inte låta bli att få för mig att du helt enkelt inte vill att etablissemanget ska attackeras på en svag punkt, en inställning som är vanlig. Men vad har vi gjort?...skulle en vänsterfeminist säga. Och du säger samma sak.

Senare i ditt inlägg pratar du om "myndigheter" vilket är väldigt abstrakt.

Men du, nu förstår jag helt vad du menar. Absolut, självklart ska inflytelserika feminister få sina fiskar varma som del av etablissemanget, förutsatt att de öpper bidrar till att tysta ned vittnen och kritiska röster som de tror bara vill skada dem och deras älskade multikulti-sörja. Du tänker inte på att jag brukar försvara svenska kvinnor i andra trådar där man beskyller dem för allt mellan himmel och jord? Det är i så fall skillnad på vanliga kvinnor, som drabbas av multikulti-helvetets "baksidor" nästan varje dag, och statsfeminister eller skamlösa opinionsbildare med aktivt folkfientliga motiv.

Vad menar du förresten med att det är vanligt att inte vilja attackera etablissemanget på en svag punkt? Av någon sorts finkänslighet, eller vadå? Låter helt barockt.
Men, haha, det var ju du som använde det i det inlägg jag citerade? Jag borde kanske ha satt ordet inom citattecken för att undvika autistiska missförstånd.

Hur förklarar man mode? Hur förklarar man kulturella förändringar? Hur utvecklas den nya generationens modeord och jargong? Det kan inte förklaras med ett synkroniserat utskick av lappar med information till alla inblandande så den naturliga förklaringen är att dom är oföränderliga, stagnanta och evigt detsamma över tid.

Eller så lider inte majoriteten av befolkningen av allvarlig autism. Om jag skulle vilja jobba inom en av organisationerna som jobbar åt systemet så skulle jag använda mig av deras terminologi, i detta fallet påskdyrkare, påskfirare, troende eller religiösa. Och under inga omständigheter skulle jag använda mig av ordet "kristna". Jag har inte fått en lapp om detta men det är klart och tydligt att detta är en riktning som är önskvärd av systemets ståthållare.

Läste om Theodore John Kaczynski, även känd som unabombaren, som trots sin terrorism och galenskap ändå hade ett par belysande åsikter om systemet och dess funktioner. I sin text Technological Slavery beskriver han hur systemet använder sig av folks naturliga behov av uppror för att förstärka systemet, genom att stötta aktivister dom vill ska driva systemförändringar som ses som nödvändiga. Han beskriver all sorts akademisk progressivitet som ett sorts poserande för egot, istället för ett genuin vilja till system förändring. Lite varför en svart makt grupp och en vikt makt grupp får en sådan oerhörd annorlunda behandling av systemoperatörerna, för att systemet ser en av dom grupperna som harmlös och den andra som en potentiell konkurrent i fråga om makt.

En och annan Skandinav har säkert undrat varför vi håller på att destabilisera våra system, det verkar nästan självmordsbenäget, på nationell skala. Och ja, det är det, och det är poängen. Vi håller på att 'uppgradera' vårat system tydligen, till ett Pan-Europeiskt-Amerikanskt-Judiskt system. Problemet är att dom olika undergrupperna i det nya systemet är alltför olikartade, dom olika nationerna inom EU, och där kommer migrationen in som funktion. Jag spekulerar att anledningen till att Amerika inte utvecklade ett Europeiskt välfärdssamhälle post-ww2 är på grund deras mångkultur. På grund av olikheter i humankapital mellan olika folkgrupper kan inte ett system som är rättvist för alla parter byggas, samarbete försvåras hur fler etniska, kulturella och religiösa grupper som samexisterar inom samma system. Så migrationen till Europa är till för att göra kontinenten mer enhetlig för att bygga upp en Europeisk mono-kultur. Kolla bara på vissa bilder ifrån Berlin, Paris, Stockholm, London & Spanien. Ett kebabstånd där, ett gäng Afrikaner där en förort här. Europa håller bli en monokultur, Sverige är idag mer likt Italien än för 25 år sedan, vi delar samma problem och vår ekonomi håller på att balansera sig mot den nya befolkningen, detsamma som i Italien.

Jag tänker nog att det blir vad man gör det till, som så mycket annat. Repatriering eller återvandring, dessa återkommande frågor, är det verkligen något som ligger hundratals år framåt i tiden? Eller kommer de praktiska åtgärderna av nödtvång före förändringarna i mentalitet? Det här med svensk identitet, till exempel: ska det behöva gå så långt att det svenska folket är i minoritet i sitt eget land innan det börjar röra på sig? Jag tänker mig annars gärna att det går trender även i detta, och att en period av svag individuell identifiering med nationen efterträds av en annan som kännetecknas av större intresse för egen härkomst, osv. Om det inte råkar vara så att vi "redan testat det" i Sverige, och att det aldrig går att återskapa det som olika förlopp i omvärlden förstört.
App, app, app! Vad var det vi sa om svensk meritokrati? Ingen lär dessvärre självmant stiga åt sidan, men man kan ju alltid hoppas att det svenska intresset för främmande röster svalnar med tiden. Fast det så klart ser mörkt ut.

Glöm aldrig att det tog några hundra år innan Guds egendomsfolk föddes genom sin första Exodus ur Egypten! Återvandring är alltid möjlig.

Vad hände med de danska knektarna och Hansans tyska köpmän? En gång i tiden fick kungen stifta lag om att svenska måste användas i domstolar och kanslier.

Sedär! Äntligen en till anhängare av hypotesen om Kalergi 2.0.

Svennehoran är på alla sätt identitetspolitik i sig självt, först som sist.

Sargon som nu kandiderar för UKIP gör här i en ny mediaintervju en ny "Cathy Newman" - en lugn och metodisk hantering av en aktivist-journalist. Han vägrar be om ursäkt för gamla tweets och skämt och ingen av hennes invanda knep biter. Hon verkar känna sig besegrad mot slutet när hon inte ens klarar av att definiera "far-right" som brukas använda som ett slagträd mot allt som är det minsta anti-etablissemang.

https://www.youtube.com/watch?v=Oq_7-cQvisI