Citat:
Efter valet nu tror jag vi kommer att få höra tjatet om "ytterkantspartier" varje dag i 3 år till. Om man tittar på olika -ismer och hur de drivs så verkar våra politiker tro att om någon ser "nazism" eller "antirasism" så är svaret mer liberalism trots att det är egentligen en motreaktion mot för mycket liberalism. Det politiska spektrat är inte "en linje" från vänster till höger, och inte heller ger GAL-TAN skalan inte en komplett bild. Alla politiktendenser samsas på samma cirkulära plan hela tiden. Dragen i sin absoluta extrem så är den "liberala demokratin" inte alls liberal. Utan man kommer att driva det här "full circle".
Vi har sett hur 9/11 och "kriget mot terrorismen" använts som en enabler för att bygga det mest ambitiösa kontrollsamhället världen skådat, samtidigt har man privatiserat delar av statsapparaten som ska vara statliga i försvarssektorn. Man har optimerat förhållandena för globala företag och banker och kallat paketet "fri rörlighet". Detta gäller både kapital, varor och människor.
Man tjatar samtidigt om nazism och fascism och bygger USA till en kontroll- och polisstat. Man höjer varningens finger och publicerar bannbullor i media och säger att om vi inte har "liberal demokrati" så blir det nazism eller icke-liberalt Nordkorea. Problemet är att efter 2001 när den "liberala demokratin" sattes på max så har man tappat balansen som måste finnas mellan politikens motpoler.
Vi är nu påväg mot mer globalism, mer EU, mer kontrollstat, mer övervakning. Drar man hårdare i den "liberala demokratin" så kommer frihetsgraden i samhället att bli som i Nordkorea. Fast ett privatägt globalt Nordkorea där inte staten, utan storföretagen Google, Facebook, Amazon och andra är dom som övervakar.
När man lyssnar på våra politiker så får man intrycket att politiken bara har två lägen, "all in" eller "ingenting". Vatten är antingen iskallt eller skållhett. Problemet är, man dör av båda om man försöker simma. Det gäller att sätta en termostat på liberalismen och väga upp liberalism med vissa mått av protektionism och nationalism så att det blir balans, inte extremer.
Förespråkarna för "liberal demokrati" har kastat bort termostaten. Det är därför dom står handfallna inför det monster de byggt upp. Fullt öppet eller totalt avstängt anges som alternativen som finns. Det har aldrig varit rätt alternativ, vi ska ju inte ha iskallt eller skållhett. Vi ska ha 28-gradigt vatten så vi kan tvätta av oss den unkna "liberala demokrati" där alla ställer om de politiska styrmedlen på antingen 0% eller 100%.
Det ska finnas frihandel och internationellt samarbete i det nationalistiska Europa. Men våra liberaler har i sin girighet inte förstått att vissa saker sker bäst med måtta och återhållsamhet. Annars kommer en motreaktion att slå tillbaka mot dem själva. Hårt. Det vet Macron. Och det kommer Löfvén snart att veta, som tittar på Macrons politiska kontrollpanel och ställer de svenska reglagen likadant.
Och här i tråden trampar vi vatten, ibland skållhett, ibland iskallt, aldrig ljummet och vårt liberala etablissemang förstår inte vad som händer. Och eftersom dom inte förstår sin omvärld gör liberalerna fel analys och står därför helt handfallna och handlingsförlamade när "mer av samma" inte fungerar och monstret de skapat äter upp dem.
Det är media som är till stor del skyldiga till att politikerna har kastat bort termostaten. Medierna har med sin oprecisa analys (läs: propaganda) i mycket stor del bidragit med det narrativet om hot och hat, terrorism, nazism, förintelseförnekande, krav på liberala interventionskrig och samtidiga skrik på förbud och inskränkningar för att tysta kritik. Idioter.
Men det kanske inte ligger i mediaägarnas natur att hantera saker med sans och måtta? Vad vet jag?
Man kan fråga sig, om ägarbilden spelar roll till varför det har drivits krav på liberala interventionskrig i svensk media och man samtidigt kan se vem som grinar mest när Trump vill avsluta ett av dessa krig i Syrien. Just det. Den som grinar högst är Benjamin Netanyahu. Men det är givetvis en slump.
Det här inlägget kommer säkerligen också att bemötas med "Det finns ingen agenda - allt som händer i den liberala demokratin är ett självspelande piano". Detta också givetvis en slump.
Vi har sett hur 9/11 och "kriget mot terrorismen" använts som en enabler för att bygga det mest ambitiösa kontrollsamhället världen skådat, samtidigt har man privatiserat delar av statsapparaten som ska vara statliga i försvarssektorn. Man har optimerat förhållandena för globala företag och banker och kallat paketet "fri rörlighet". Detta gäller både kapital, varor och människor.
Man tjatar samtidigt om nazism och fascism och bygger USA till en kontroll- och polisstat. Man höjer varningens finger och publicerar bannbullor i media och säger att om vi inte har "liberal demokrati" så blir det nazism eller icke-liberalt Nordkorea. Problemet är att efter 2001 när den "liberala demokratin" sattes på max så har man tappat balansen som måste finnas mellan politikens motpoler.
Vi är nu påväg mot mer globalism, mer EU, mer kontrollstat, mer övervakning. Drar man hårdare i den "liberala demokratin" så kommer frihetsgraden i samhället att bli som i Nordkorea. Fast ett privatägt globalt Nordkorea där inte staten, utan storföretagen Google, Facebook, Amazon och andra är dom som övervakar.
När man lyssnar på våra politiker så får man intrycket att politiken bara har två lägen, "all in" eller "ingenting". Vatten är antingen iskallt eller skållhett. Problemet är, man dör av båda om man försöker simma. Det gäller att sätta en termostat på liberalismen och väga upp liberalism med vissa mått av protektionism och nationalism så att det blir balans, inte extremer.
Förespråkarna för "liberal demokrati" har kastat bort termostaten. Det är därför dom står handfallna inför det monster de byggt upp. Fullt öppet eller totalt avstängt anges som alternativen som finns. Det har aldrig varit rätt alternativ, vi ska ju inte ha iskallt eller skållhett. Vi ska ha 28-gradigt vatten så vi kan tvätta av oss den unkna "liberala demokrati" där alla ställer om de politiska styrmedlen på antingen 0% eller 100%.
Det ska finnas frihandel och internationellt samarbete i det nationalistiska Europa. Men våra liberaler har i sin girighet inte förstått att vissa saker sker bäst med måtta och återhållsamhet. Annars kommer en motreaktion att slå tillbaka mot dem själva. Hårt. Det vet Macron. Och det kommer Löfvén snart att veta, som tittar på Macrons politiska kontrollpanel och ställer de svenska reglagen likadant.
Och här i tråden trampar vi vatten, ibland skållhett, ibland iskallt, aldrig ljummet och vårt liberala etablissemang förstår inte vad som händer. Och eftersom dom inte förstår sin omvärld gör liberalerna fel analys och står därför helt handfallna och handlingsförlamade när "mer av samma" inte fungerar och monstret de skapat äter upp dem.
Det är media som är till stor del skyldiga till att politikerna har kastat bort termostaten. Medierna har med sin oprecisa analys (läs: propaganda) i mycket stor del bidragit med det narrativet om hot och hat, terrorism, nazism, förintelseförnekande, krav på liberala interventionskrig och samtidiga skrik på förbud och inskränkningar för att tysta kritik. Idioter.
Men det kanske inte ligger i mediaägarnas natur att hantera saker med sans och måtta? Vad vet jag?
Man kan fråga sig, om ägarbilden spelar roll till varför det har drivits krav på liberala interventionskrig i svensk media och man samtidigt kan se vem som grinar mest när Trump vill avsluta ett av dessa krig i Syrien. Just det. Den som grinar högst är Benjamin Netanyahu. Men det är givetvis en slump.
Det här inlägget kommer säkerligen också att bemötas med "Det finns ingen agenda - allt som händer i den liberala demokratin är ett självspelande piano". Detta också givetvis en slump.
Håller med dig att det inte handlar om något självspelande piano. Varken Rockefeller eller Wallenberg vann andra världskriget eller möjliggjorde Berlinmurens fall. De krafter som däremot gjorde detta möjligt försöker globalistgerna rasera. Man talar om att vi måste gilla läget, som att vi har ett självspelande piano. Det kommer man inte att lyckas med av det enkla skälet att de former av samhällen vi haft allt sedan islossningen till idag aldrig skapats för att främst gynna ekonomiska krafter. Ekonomiska intressen och typ av samhälle var hela tiden åtskilda på samma sätt som kyrka och stat. De styrande har naturligtvis beaktat den ekonomiska och teknologiska utvecklingen, och man har gått i krig för att gynna ekonomiska krafter, men själva organiserandet och att forma samhället i en viss riktning har legat hos hövdingamakten, kungamakten och nu riksdagen.
Alla som studerar samhällen vet att marknaden föregår det samhälle man är en del av. Fri marknad som bara behöver tänka på sig själv är sund. Men marknaden kan inte ta initiativet till att forma samhället så att det passar marknaden bäst. Det fungerar lika illa som att styrelseskicket helt ska bestämma hur marknaden ska organiseras. Kommunismens planekonomi var ett exempel på det och vi vet hur det gick. Globalismen är därmed marknadens svar på Sovjetstaternas planekonomi. Det kan bara sluta på ett sätt.
Mångkulturprojektet startades 1975 och det har varit ett misslyckande från första början. Att de styrande öppnar upp och stöttar företag så att de kan rekrytera folk från Finland, Balkan och andra länder är en sak, men att låta finansmarknaden och internationella företag forma hela samhället är en helt annan. Om människor och makten hade marknadens princip i sin natur, hade vi ju haft postindustriella samhällen för 100 000 år sedan. Historien visar med all tydlighet att samhällsbildningen inte fungerar så.
__________________
Senast redigerad av TheLucky 2019-01-20 kl. 14:14.
Senast redigerad av TheLucky 2019-01-20 kl. 14:14.
