Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Efter valet nu tror jag vi kommer att få höra tjatet om "ytterkantspartier" varje dag i 3 år till. Om man tittar på olika -ismer och hur de drivs så verkar våra politiker tro att om någon ser "nazism" eller "antirasism" så är svaret mer liberalism trots att det är egentligen en motreaktion mot för mycket liberalism. Det politiska spektrat är inte "en linje" från vänster till höger, och inte heller ger GAL-TAN skalan inte en komplett bild. Alla politiktendenser samsas på samma cirkulära plan hela tiden. Dragen i sin absoluta extrem så är den "liberala demokratin" inte alls liberal. Utan man kommer att driva det här "full circle".

Vi har sett hur 9/11 och "kriget mot terrorismen" använts som en enabler för att bygga det mest ambitiösa kontrollsamhället världen skådat, samtidigt har man privatiserat delar av statsapparaten som ska vara statliga i försvarssektorn. Man har optimerat förhållandena för globala företag och banker och kallat paketet "fri rörlighet". Detta gäller både kapital, varor och människor.

Man tjatar samtidigt om nazism och fascism och bygger USA till en kontroll- och polisstat. Man höjer varningens finger och publicerar bannbullor i media och säger att om vi inte har "liberal demokrati" så blir det nazism eller icke-liberalt Nordkorea. Problemet är att efter 2001 när den "liberala demokratin" sattes på max så har man tappat balansen som måste finnas mellan politikens motpoler.

Vi är nu påväg mot mer globalism, mer EU, mer kontrollstat, mer övervakning. Drar man hårdare i den "liberala demokratin" så kommer frihetsgraden i samhället att bli som i Nordkorea. Fast ett privatägt globalt Nordkorea där inte staten, utan storföretagen Google, Facebook, Amazon och andra är dom som övervakar.

När man lyssnar på våra politiker så får man intrycket att politiken bara har två lägen, "all in" eller "ingenting". Vatten är antingen iskallt eller skållhett. Problemet är, man dör av båda om man försöker simma. Det gäller att sätta en termostat på liberalismen och väga upp liberalism med vissa mått av protektionism och nationalism så att det blir balans, inte extremer.

Förespråkarna för "liberal demokrati" har kastat bort termostaten. Det är därför dom står handfallna inför det monster de byggt upp. Fullt öppet eller totalt avstängt anges som alternativen som finns. Det har aldrig varit rätt alternativ, vi ska ju inte ha iskallt eller skållhett. Vi ska ha 28-gradigt vatten så vi kan tvätta av oss den unkna "liberala demokrati" där alla ställer om de politiska styrmedlen på antingen 0% eller 100%.

Det ska finnas frihandel och internationellt samarbete i det nationalistiska Europa. Men våra liberaler har i sin girighet inte förstått att vissa saker sker bäst med måtta och återhållsamhet. Annars kommer en motreaktion att slå tillbaka mot dem själva. Hårt. Det vet Macron. Och det kommer Löfvén snart att veta, som tittar på Macrons politiska kontrollpanel och ställer de svenska reglagen likadant.

Och här i tråden trampar vi vatten, ibland skållhett, ibland iskallt, aldrig ljummet och vårt liberala etablissemang förstår inte vad som händer. Och eftersom dom inte förstår sin omvärld gör liberalerna fel analys och står därför helt handfallna och handlingsförlamade när "mer av samma" inte fungerar och monstret de skapat äter upp dem.

Det är media som är till stor del skyldiga till att politikerna har kastat bort termostaten. Medierna har med sin oprecisa analys (läs: propaganda) i mycket stor del bidragit med det narrativet om hot och hat, terrorism, nazism, förintelseförnekande, krav på liberala interventionskrig och samtidiga skrik på förbud och inskränkningar för att tysta kritik. Idioter.

Men det kanske inte ligger i mediaägarnas natur att hantera saker med sans och måtta? Vad vet jag?

Man kan fråga sig, om ägarbilden spelar roll till varför det har drivits krav på liberala interventionskrig i svensk media och man samtidigt kan se vem som grinar mest när Trump vill avsluta ett av dessa krig i Syrien. Just det. Den som grinar högst är Benjamin Netanyahu. Men det är givetvis en slump.

Det här inlägget kommer säkerligen också att bemötas med "Det finns ingen agenda - allt som händer i den liberala demokratin är ett självspelande piano". Detta också givetvis en slump.

Jag kan inte se PK-ismen som annat än fascism där den nationella aspekten valts bort. Det är ett elitstyre där individen är underställd statens, eller Värdegrundens, behov. Målet är att upprätta en auktoritär, ej traditionsbunden stat. Värdegrundsfascism. Jämför: https://sv.wikipedia.org/wiki/Fascism

Grundlurade och hjärntvättade medborgare utgör lydiga Värdegrundssoldater. Man måste vara både blind och döv för att inte se detta.

Om bara lillefar visste

I dagens version av Ledarsidorna.se så har det tagits in en utmärkt anmälan undertecknad av Chris Forsne av ett specialnummer från Le Figaro som handlar om Frankrikes problem med mångkultur och särskilt den av muslimsk tappning.

Alldeles utmärkt och aktuellt av Forsne. Bra jobbat att någon i Sverige bevakar vad som händer i Frankrike. Tycker titeln på stycket är utmärkt.

https://ledarsidorna.se/2019/01/den-...torm-hosea-87/

Men det jag skulle vilja lämna spaning om är en irriterande aspekt. Ett journalistiskt konstgrepp som alltför ofta listar sig in i texterna. Narrativet att om politikerna visste om hur tokigt det har blivit med mångkultur och om statstjänstemännen bara ville föra fram korrekt information till höga vederbörande så skulle de naturligtvis snarast styra upp tokigheterna.

I Forsnes anmälan kan man läsa bl.a. följande.


Nej det har inte handlat om att det suttit ett gäng politker som hade handlat rätt om bara journalister och ambassadpersonal handlat rätt. Lillefar Tsaren Löfven eller bojaren Annie Lööf hade inte handlat rätt och stoppat inflödet av menaiter om de fått rätt information. De vill ha det så här.

Ja. Drar du den liberala demokratin "full circle" hamnar du i corporate fascism, där globala bolag istället för staten övervakar och kontrollerar medborgarna. Det blir ett privatägt Nordkorea. Invånarnas frihetsgrad blir noll till slut.

Nja, inte behöver jag hänvisa till någon "radikalkonservativ tänkare på 20-talet" - möjligen till president Wilson och hela tidsandan efter första världskriget. Då hade man just genomlidit de mångkulturella imperiernas masslakt av en generation och deras antidemokratiska repression sedan längre än så. Det var ingen extrem ståndpunkt att söka återspegla folkrätten och de existerande nationerna på kartan - utan ett vackert ideal syftande till fred, frihet och folkstyre. Det var detta som irländare, tjecker och finnar sökte, inte gränslöst världsherravälde som dåtidens kommunister och dagens islamister eller liberaler. Gandhi och Ho Chi Minh likaså.

Därför är det fel att säga att jag ser nationalstaten som passé eller syntetisk. Däremot är det framtornande Sverige ingen nationalstat, om dess uttalade syfte inte är att vara en plats för svenska folkets kontinuitet och demografiska hegemoni. Att tala i termer av "supremacy" för en nation i sin egen stat skulle ses som en trivial självklarhet för klassiska nationalister, liksom det fortfarande gör för Israel. Ett folk har makten i sin nationalstat? Duh.

Därför delar jag också till fullo din syn på SD som ett tomt skal utan vare sig instinkt eller ideologi för framtidens. Man är nästa nivå av kontrollerad opposition och vi måste genomlida också deras svek av vad människor projicerar på dem i form av dådkraft och implicita avsikter.

Ett "socialkonservativt" block kommer försöka bevara en given förändringstakt, liksom trådens mest radikala studieobjekt. Den gnälliberalkonservativa falangen växer och inkluderar SD - men står likafullt svarslös.

Min poäng är att det bortom den homogena, sanna nationalstatens spöke finns ett fragmentering och partiskhet som har spelteoretiska grundregler att förutsäga en till synes kaotisk utvecklingen efter. Nationalism, tribalism, identitetspolitik - manifestationer av det organiska som finns både före och efter ideologier och filosofer.





Det var ju en vältajmad diskussion som ytterligare illusterar den idag måhända svårsmälta men i efterhand uppenbara tanken att framtiden är antisemitisk. Detta har ju ett antal citerade judiska skribenter varit inne på, men utan att vilja förstå varför. De lider därvidlag av ett handikappande privilege, kommer från en autistisk, narcissistisk bubbla av imaginär osynlighet och en galen tro att DERAS status quo av okränkbarhet ska överleva i ett dynamiskt system av omfördelning.

Naomi Abramowicz, Bo Rothstein eller denna Jackie Mhitaryan är så VANA att det räcker med retoriska upprepningar av "antisemitiska" frågor för att skamsen tystnad ska lägra sig att de inte kan föreställa sig det som kommer att komma, nämligen: Ja, och?

Varför SKA judisk inblandning i slavhandeln inte synliggöras? Varför ska samhällets proportioner inte representeras i media, akademi och ägande? Varför är judisk "etnonationalism" acceptabelt eller synagogan ett rum där bruna kroppar inte får ta plats på egna villkor?

Kejsaren ÄR naken - och barnet är brunt.

Så vårt etablissemang kommer att isolera sig från denna högervind, det kommer bli en väldigt liten frusen ankdamm här i norr. Kommer media bygga högre elfenbenstorn eller söka vänner annanstans än de som vajar ostadigt(Merkel, Macron m.fl.)? Kommer de bli demokraternas(USA) megafoner?

Just det. Och så länge det finns gränser så behöver varje land en lydig statsapparat och lydiga nationella medier som verkar mellan de globala bolagen och medborgarna. ”Värdegrunden” är kittet mellan corporate fascism och medborgarna.

Mediernas självklara uppgift är att avleda, sprida desinformation, skapa förvirring, lägga ut dimridåer och överhuvudtaget förneka corporate fascism. (Jag tycker för övrigt att denna tråd lyckas rätt bra med olika slags avledningar hela tiden.)

Det har väl redan hänt?


Vidare kunde man ju se under USAs valkampanj hur det tokskrevs om Hillary Clinton, och valvakan i USA var ju helt episk när det gäller "vinklad megafon". Peter Ravets klassiska magplask på Trumps inaguration går ju heller inte av för hackor:

https://www.youtube.com/watch?v=wz-NPyJZ_kQ

Så det du befarar har väl redan hänt, är jag rädd

För att förstå varför den psykiska ohälsan skenar och konsumtionen av psykofarmaka följer efter så räcker det att läsa Robert Putnam. Hela de svenska vetenskapliga eliten var på han Skytteanska föreläsning så de visste mycket väl vad de dömde svenskarna till när slussportarna mot MENA öppnades för menaiterna.

Vi är en vasallstat i det amerikanska imperiet. Våra möjligheter tillberoende kringskars när muren föll och USA blev hegemonen.

Av detta kan följdriktigt fastslås att vi svenskar ska starta en lobbygrupp och lobba Trump till att bygga inte en, utan två murar. En i Mexico, och en i Berlin. Sen jävlar kan vi ta tillbaka vårt nationella självbestämmande.

Ja, och den internationella läkemedelsindustrin omsätter ENORMA belopp och skapar rikedom och välfärd för många i den ”vetenskapliga eliten”, psykologer, socionomer osv osv. Mångkulturen är en guldgruva för många olika branscher.