Citat:
Ursprungligen postat av
Mjäll
Det finns många duktiga, högpresterande, intelligenta och pragmatiska män här i landet. Jag tänker på sådana som håller huvudet kallt och vinner situationer, som nästan skamset låter ett litet leende skymta fram bakom en stenhård men luuuuuugn fasad. De jobbar som ingenjörer, ekonomer, programmerare, läkare, entreprenörer och forskare. De har en god förmåga att hantera data, men utan att bli alltför teoretiska. De har en stark respekt för verkligheten och en skepsis mot det subjektiva.
Vad händer i den här gruppen just nu? Hur känns det att vara en sån här vinnar-man och tvingas konfrontera att PK - det PK man i egenskap av stabil och reko normal människa självfallet stödde - var en stor lögn? Hur känns det att veta att när dammet lagt sig kommer det att vara uppenbart för alla att man insåg faran men inget sade? Hur går det för den starka svenska mannen som visar sig vara det lägsta tänkbara? Vad händer när samhällets klippa visar sig vara lika bräcklig och nyckfull som övriga? Vad finns kvar när han avslöjats?
Det egna ekonomiska intresset är en stark tröstande kraft för att leva i lögn. Det gäller faktiskt ännu mer för intelligenta människor, som har lättare för att konstruera trovärdiga livslögner är mindre intelligenta. Mindre intelligenta är utlämnade till att fejsa verkligeheten mera brutalt, vilket ofta leder till aggressivitet, psykiska problem och mera handgriplig flykt in i diverse missbruk.
Dessa högpresterande män har oftare än andra tillgångar i fastigheter, som naturligtvis fått ett ökat värde som ett resultat av migrationen. Den fria rörligheten för kapital har också lett till stora skattelättnader på kapital som gör det lättare att leva med avigsidorna av det humanekologiska experimentet.
Sen är idioti och offentlig lögn normalt för mänskliga samhällen, så hög prestation har säkert selekterats väl för att bortse från att själva samhället är idiotiskt. Högpresterande som ifrågasätter har selekterats bort.