Citat:
Well, Alice är Alice, men hon har i vart fall förmågan att lyfta realiteter som andra inte gör i samma utsträckning. Att M tvingas förhålla sig till SD efter valet 2018 var hon först med hösten 2016. Det fick media att tvinga M till svar. Saken ledde till partiledarbyte. Fast något egentligt svar har vi inte fått. Nu är det alltså välfärdens vara eller icke vara. De mer insatta vet redan att den inte är hållbar i nuvarande form. Men ingen törs framföra det uppenbara. Hennes erfarenheter med vården kan ingen ta i från henne och hon delar den med miljoner medborgare. Så det är egentligen ingen åsikt så sett att välfärden måste läggas om.
Det är så liberala skribenter nu arbetar. De tar ansatts i konkret handfast verklighet. Antingen självupplevd eller genom andras erfarenheter. Dessa kan ingen ifrågasätta. Självklart kan man ha synpunkter på flera av deras analyser, men deras agenda är uppenbar, nämligen att värna om friheten. Löfven sa nyligen att förmögenhetsskatten måste höjas. Det som en del i projektet Sverige. Det andas åter igen en slags decemberöverenskommelse. Kommuntvånget med migranter likaså. På detta vill nu Ylva Johansson att även a-kassan, pensionssystemet med mera skulle kunna delas med gruppen som står utanför, det vill säga bidragsberoende migranter. Mångkulturen börjar äta in sig i allt. Det är ju därför det individuella perspektivet är så viktigt.
Om den individuella friheten mer och mer naggas till förmån för en iscensatt mångkultur som är odemokratiskt påtvingat är det väl liberala skribenters skyldighet att ifrågasätta detta projekt. Då kan jag inte se det som fel att belysa det individuella perspektivet.
Det är så liberala skribenter nu arbetar. De tar ansatts i konkret handfast verklighet. Antingen självupplevd eller genom andras erfarenheter. Dessa kan ingen ifrågasätta. Självklart kan man ha synpunkter på flera av deras analyser, men deras agenda är uppenbar, nämligen att värna om friheten. Löfven sa nyligen att förmögenhetsskatten måste höjas. Det som en del i projektet Sverige. Det andas åter igen en slags decemberöverenskommelse. Kommuntvånget med migranter likaså. På detta vill nu Ylva Johansson att även a-kassan, pensionssystemet med mera skulle kunna delas med gruppen som står utanför, det vill säga bidragsberoende migranter. Mångkulturen börjar äta in sig i allt. Det är ju därför det individuella perspektivet är så viktigt.
Om den individuella friheten mer och mer naggas till förmån för en iscensatt mångkultur som är odemokratiskt påtvingat är det väl liberala skribenters skyldighet att ifrågasätta detta projekt. Då kan jag inte se det som fel att belysa det individuella perspektivet.
Det "individuella perspektivet" är implicit beroende av en hegemonisk majoritetsbefolkning. "Frihet" för individen är alltid kopplat till ett i verkligheten existerande kollektiv som har intressegemenskap och maktmedel att värja henne mot andra individer och kollektiv.
I Sydafrika väger boerns individualism lätt, liksom den amerikanske vapenägarens hävdvunna frihet kommer kringskäras av förändrad demografi. Konstitutioner och statsapparater är inte eviga uttryck för abstrakta värden, utan formas efter maktförhållandena på marken. Överallt visar det sig att växande minoriteters aptit bara ökar med ätandet av makt och resurser - och att identitet obesvärat trumfar ideologi.
Mot den bakgrunden är Alice verklighetsfrånvända funderingar om sänkt skattetryck bara ekon av västvärldens självmordsideologi, den om den universella individualismen. Det är att bortse från fundamentala realiteter och missa målet, att med Marie Antoinette förespråka bakelser framför bröd.