Svara
- Ämnesverktyg
- Hitta inlägg efter datum
Citat:
Ja, det finns en ”överstatlig funktion” som kan gripa in: Tredje statsmakten.Tredje statsmakten är sedan mitten av 1800-talet en informell benämning på massmedia i Sverige. Den första makten är regeringen och den andra riksdagen. Ibland antas riksdagen vara den första. Den tredje statsmaktens uppgift anses vara att granska de två andra.https://sv.wikipedia.org/wiki/Tredje_statsmakten
Om medierna hade utfört sin självklara plikt att granska makthavarna så hade det inte kunnat gå så snett i Sverige. Men istället har medierna, medvetet eller omedvetet, arbetat för att förstöra demokratin. Det ”enda” som behövs är att få svenska folket att fatta detta. Och sedan ställa de skyldiga till svars inför folket.
Citat:
Och "fjärde statsmakten", dvs medborgarjournalistiken och -televisionen via internet, är mediet. Öppet för allt och alla, inte minst sanningen. Därför ett hot mot regimen och globalistintressena, samtidigt som internet naturligtvis även erbjuder dem en kanal; hittills har inte "liberalerna" trätt till försvar för yttrande- och åsiktsfriheten.
Ja, det finns en ”överstatlig funktion” som kan gripa in: Tredje statsmakten.
Om medierna hade utfört sin självklara plikt att granska makthavarna så hade det inte kunnat gå så snett i Sverige. Men istället har medierna, medvetet eller omedvetet, arbetat för att förstöra demokratin. Det ”enda” som behövs är att få svenska folket att fatta detta. Och sedan ställa de skyldiga till svars inför folket.
Tredje statsmakten är sedan mitten av 1800-talet en informell benämning på massmedia i Sverige. Den första makten är regeringen och den andra riksdagen. Ibland antas riksdagen vara den första. Den tredje statsmaktens uppgift anses vara att granska de två andra.https://sv.wikipedia.org/wiki/Tredje_statsmakten
Om medierna hade utfört sin självklara plikt att granska makthavarna så hade det inte kunnat gå så snett i Sverige. Men istället har medierna, medvetet eller omedvetet, arbetat för att förstöra demokratin. Det ”enda” som behövs är att få svenska folket att fatta detta. Och sedan ställa de skyldiga till svars inför folket.
Citat:
Och "fjärde statsmakten", dvs medborgarjournalistiken och -televisionen via internet, är mediet. Öppet för allt och alla, inte minst sanningen. Därför ett hot mot regimen och globalistintressena, samtidigt som internet naturligtvis även erbjuder dem en kanal; hittills har inte "liberalerna" trätt till försvar för yttrande- och åsiktsfriheten.
Vi har ju sett anspråk på att inskränka yttrandefriheten, hela "hot & hat"-narrativet bygger ju på att göra kritik, om inte olaglig så åtmistone omöjlig för det ska kosta för mycket socialt. Hela den här grejen med att hela tiden ta avstånd från saker och ting är för att måla in personer i ställningstaganden där kritik blir omöjlig.
Jag undrar om våra mediala och andra grindvakter är så moraliskt förstörda av all normkritik så dom har gjort moralisk konkurs. Vi svenskar har vår moral och vet vad som är rätt och fel, och det betyder inte att man är för massmord på folk bara för att man inte har tagit avstånd från alla massmördare. Det är liksom så självklart enligt vår moral att det är fel att massmörda. Kinda goes without saying.
"Liberalerna" kommer inte att rusa till försvar för yttrande- och åsiktsfriheten heller för man har som taktik att måla in kritiker i ett hörn med ett helt batteri avståndstaganden. Svenska liberaler och mediapersonligheter har gjort det till en konstform att avsiktligt missförstå och kräva avståndstaganden. Bekvämt för dem.
Men det är bara att börja ifrågasätta detta utifrån en moralisk ståndpunkt.
Citat:
Efter valet nu tror jag vi kommer att få höra tjatet om "ytterkantspartier" varje dag i 3 år till. Om man tittar på olika -ismer och hur de drivs så verkar våra politiker tro att om någon ser "nazism" eller "antirasism" så är svaret mer liberalism trots att det är egentligen en motreaktion mot för mycket liberalism. Det politiska spektrat är inte "en linje" från vänster till höger, och inte heller ger GAL-TAN skalan inte en komplett bild. Alla politiktendenser samsas på samma cirkulära plan hela tiden. Dragen i sin absoluta extrem så är den "liberala demokratin" inte alls liberal. Utan man kommer att driva det här "full circle".
Vi har sett hur 9/11 och "kriget mot terrorismen" använts som en enabler för att bygga det mest ambitiösa kontrollsamhället världen skådat, samtidigt har man privatiserat delar av statsapparaten som ska vara statliga i försvarssektorn. Man har optimerat förhållandena för globala företag och banker och kallat paketet "fri rörlighet". Detta gäller både kapital, varor och människor.
Man tjatar samtidigt om nazism och fascism och bygger USA till en kontroll- och polisstat. Man höjer varningens finger och publicerar bannbullor i media och säger att om vi inte har "liberal demokrati" så blir det nazism eller icke-liberalt Nordkorea. Problemet är att efter 2001 när den "liberala demokratin" sattes på max så har man tappat balansen som måste finnas mellan politikens motpoler.
Vi är nu påväg mot mer globalism, mer EU, mer kontrollstat, mer övervakning. Drar man hårdare i den "liberala demokratin" så kommer frihetsgraden i samhället att bli som i Nordkorea. Fast ett privatägt globalt Nordkorea där inte staten, utan storföretagen Google, Facebook, Amazon och andra är dom som övervakar.
När man lyssnar på våra politiker så får man intrycket att politiken bara har två lägen, "all in" eller "ingenting". Vatten är antingen iskallt eller skållhett. Problemet är, man dör av båda om man försöker simma. Det gäller att sätta en termostat på liberalismen och väga upp liberalism med vissa mått av protektionism och nationalism så att det blir balans, inte extremer.
Förespråkarna för "liberal demokrati" har kastat bort termostaten. Det är därför dom står handfallna inför det monster de byggt upp. Fullt öppet eller totalt avstängt anges som alternativen som finns. Det har aldrig varit rätt alternativ, vi ska ju inte ha iskallt eller skållhett. Vi ska ha 28-gradigt vatten så vi kan tvätta av oss den unkna "liberala demokrati" där alla ställer om de politiska styrmedlen på antingen 0% eller 100%.
Det ska finnas frihandel och internationellt samarbete i det nationalistiska Europa. Men våra liberaler har i sin girighet inte förstått att vissa saker sker bäst med måtta och återhållsamhet. Annars kommer en motreaktion att slå tillbaka mot dem själva. Hårt. Det vet Macron. Och det kommer Löfvén snart att veta, som tittar på Macrons politiska kontrollpanel och ställer de svenska reglagen likadant.
Och här i tråden trampar vi vatten, ibland skållhett, ibland iskallt, aldrig ljummet och vårt liberala etablissemang förstår inte vad som händer. Och eftersom dom inte förstår sin omvärld gör liberalerna fel analys och står därför helt handfallna och handlingsförlamade när "mer av samma" inte fungerar och monstret de skapat äter upp dem.
Det är media som är till stor del skyldiga till att politikerna har kastat bort termostaten. Medierna har med sin oprecisa analys (läs: propaganda) i mycket stor del bidragit med det narrativet om hot och hat, terrorism, nazism, förintelseförnekande, krav på liberala interventionskrig och samtidiga skrik på förbud och inskränkningar för att tysta kritik. Idioter.
Men det kanske inte ligger i mediaägarnas natur att hantera saker med sans och måtta? Vad vet jag?
Man kan fråga sig, om ägarbilden spelar roll till varför det har drivits krav på liberala interventionskrig i svensk media och man samtidigt kan se vem som grinar mest när Trump vill avsluta ett av dessa krig i Syrien. Just det. Den som grinar högst är Benjamin Netanyahu. Men det är givetvis en slump.
Vi har sett hur 9/11 och "kriget mot terrorismen" använts som en enabler för att bygga det mest ambitiösa kontrollsamhället världen skådat, samtidigt har man privatiserat delar av statsapparaten som ska vara statliga i försvarssektorn. Man har optimerat förhållandena för globala företag och banker och kallat paketet "fri rörlighet". Detta gäller både kapital, varor och människor.
Man tjatar samtidigt om nazism och fascism och bygger USA till en kontroll- och polisstat. Man höjer varningens finger och publicerar bannbullor i media och säger att om vi inte har "liberal demokrati" så blir det nazism eller icke-liberalt Nordkorea. Problemet är att efter 2001 när den "liberala demokratin" sattes på max så har man tappat balansen som måste finnas mellan politikens motpoler.
Vi är nu påväg mot mer globalism, mer EU, mer kontrollstat, mer övervakning. Drar man hårdare i den "liberala demokratin" så kommer frihetsgraden i samhället att bli som i Nordkorea. Fast ett privatägt globalt Nordkorea där inte staten, utan storföretagen Google, Facebook, Amazon och andra är dom som övervakar.
När man lyssnar på våra politiker så får man intrycket att politiken bara har två lägen, "all in" eller "ingenting". Vatten är antingen iskallt eller skållhett. Problemet är, man dör av båda om man försöker simma. Det gäller att sätta en termostat på liberalismen och väga upp liberalism med vissa mått av protektionism och nationalism så att det blir balans, inte extremer.
Förespråkarna för "liberal demokrati" har kastat bort termostaten. Det är därför dom står handfallna inför det monster de byggt upp. Fullt öppet eller totalt avstängt anges som alternativen som finns. Det har aldrig varit rätt alternativ, vi ska ju inte ha iskallt eller skållhett. Vi ska ha 28-gradigt vatten så vi kan tvätta av oss den unkna "liberala demokrati" där alla ställer om de politiska styrmedlen på antingen 0% eller 100%.
Det ska finnas frihandel och internationellt samarbete i det nationalistiska Europa. Men våra liberaler har i sin girighet inte förstått att vissa saker sker bäst med måtta och återhållsamhet. Annars kommer en motreaktion att slå tillbaka mot dem själva. Hårt. Det vet Macron. Och det kommer Löfvén snart att veta, som tittar på Macrons politiska kontrollpanel och ställer de svenska reglagen likadant.
Och här i tråden trampar vi vatten, ibland skållhett, ibland iskallt, aldrig ljummet och vårt liberala etablissemang förstår inte vad som händer. Och eftersom dom inte förstår sin omvärld gör liberalerna fel analys och står därför helt handfallna och handlingsförlamade när "mer av samma" inte fungerar och monstret de skapat äter upp dem.
Det är media som är till stor del skyldiga till att politikerna har kastat bort termostaten. Medierna har med sin oprecisa analys (läs: propaganda) i mycket stor del bidragit med det narrativet om hot och hat, terrorism, nazism, förintelseförnekande, krav på liberala interventionskrig och samtidiga skrik på förbud och inskränkningar för att tysta kritik. Idioter.
Men det kanske inte ligger i mediaägarnas natur att hantera saker med sans och måtta? Vad vet jag?
Man kan fråga sig, om ägarbilden spelar roll till varför det har drivits krav på liberala interventionskrig i svensk media och man samtidigt kan se vem som grinar mest när Trump vill avsluta ett av dessa krig i Syrien. Just det. Den som grinar högst är Benjamin Netanyahu. Men det är givetvis en slump.
Det du skriver påminner mycket om vad Karl Polanyi skrivit om.
Citat:
https://warwick.ac.uk/newsandevents/features/polanyi/
The Great Transformation examines the social and political changes that took place in England during the rise of the market economy. One of the primary conclusions Karl Polanyi makes, and something that differentiates him from Keynes and Hayek, is that the nation state and the newly formed market economy are not separate entities but are one object of human invention which he refers to as ‘the market society’. For Polanyi, this meant that any philosophy which sided with either market or state as the solution to our economic problems – for example, neo-liberalism on one hand or state socialism on the other – was likely to be simplistic.
...
There is, for Karl Polanyi, an ongoing political struggle between the ‘dis-embedding’ force of the free market and the ‘re-embedding’ efforts of social protection. It is one very useful way of understanding the politics of modern capitalism.
Polanyi also argues that the market society is not a naturally occurring phenomenon but is a political and social construct. Such an approach puts Karl Polanyi outside the mainstream of political economic debates between a Keynesian approach to economic policy and a Hayekian approach. Ben explains:
“He has a sense that this notion of a self-made market, this kind of natural market order that gets posited in economics, is in some respects, a myth. This is why we teach Karl Polanyi to our students; he brings home to them this very important point that markets are not self-sustaining and they’re not inevitable. Actually, it’s really quite unhelpful to think about political economy in terms of a dichotomising opposition between the state on the one hand and the market on the other. The notion that these two are involved in some sort of tug of war where one wins and the other loses or one gains at the other's expense does not makes sense in a Polanyian framework.”
...
There is, for Karl Polanyi, an ongoing political struggle between the ‘dis-embedding’ force of the free market and the ‘re-embedding’ efforts of social protection. It is one very useful way of understanding the politics of modern capitalism.
Polanyi also argues that the market society is not a naturally occurring phenomenon but is a political and social construct. Such an approach puts Karl Polanyi outside the mainstream of political economic debates between a Keynesian approach to economic policy and a Hayekian approach. Ben explains:
“He has a sense that this notion of a self-made market, this kind of natural market order that gets posited in economics, is in some respects, a myth. This is why we teach Karl Polanyi to our students; he brings home to them this very important point that markets are not self-sustaining and they’re not inevitable. Actually, it’s really quite unhelpful to think about political economy in terms of a dichotomising opposition between the state on the one hand and the market on the other. The notion that these two are involved in some sort of tug of war where one wins and the other loses or one gains at the other's expense does not makes sense in a Polanyian framework.”
Citat:
https://economicsociology.org/2017/0...arket-economy/
The true criticism of market society is not that it was based on economics—in a sense, every and any society must be based on it—but that its economy was based on self-interest. Such an organization of economic life is entirely unnatural, in the strictly empirical sense of exceptional. Nineteenth century thinkers assumed that in his economic activity man strove for profit, that his materialistic propensities would induce him to choose the lesser instead of the greater effort and to expect payment for his labor; in short, that in his economic activity he would tend to abide by what they described as economic rationality, and that all contrary behavior was the result of outside interference. It followed that markets were natural institutions, that they would spontaneously arise if only men were let alone. Thus, nothing could be more normal than an economic system consisting of markets and under the sole control of market prices, and a human society based on such markets appeared, therefore, as the goal of all progress. (249)
Economic history reveals that the emergence of national markets was in no way the result of the gradual and spontaneous emancipation of the economic sphere from governmental control. On the contrary, the market has been the outcome of a conscious and often violent intervention on the part of government which imposed the market organization on society for noneconomic ends. And the self-regulating market of the nineteenth century turns out on closer inspection to be radically different from even its immediate predecessor in that it relied for its regulation on economic self-interest.
..
Free enterprise and private ownership are declared to be essentials of freedom. No society built on other foundations is said to deserve to be called free. The freedom that regulation creates is denounced as unfreedom; the justice, liberty and welfare it offers are decried as a camouflage of slavery. (256)
With the liberal the idea of freedom thus degenerates into a mere advocacy of free enterprise—which is today reduced to a fiction by the hard reality of giant trusts and princely monopolies. This means the fullness of freedom for those whose income, leisure and security need no enhancing, and a mere pittance of liberty for the people, who may in vain attempt to make use of their democratic rights to gain shelter from the power of the owners of property. Nor is that all. Nowhere did the liberals in fact succeed in re-establishing free enterprise, which was doomed to fail for intrinsic reasons. It was as a result of their efforts that big business was installed in several European countries and, incidentally, also various brands of fascism, as in Austria. Planning, regulation and control, which they wanted to see banned as dangers to freedom, were then employed by the confessed enemies of freedom to abolish it altogether. Yet the victory of fascism was made practically unavoidable by the liberals’ obstruction of any reform involving planning, regulation, or control.
Freedom’s utter frustration in fascism is, indeed, the inevitable result of the liberal philosophy, which claims that power and compulsion are evil, that freedom demands their absence from a human community. No such thing is possible; in a complex society this becomes apparent. This leaves no alternative but either to remain faithful to an illusionary idea of freedom and deny the reality of society, or to accept that reality and reject the idea of freedom. The first is the liberal’s conclusion; the latter the fascist’s.
Economic history reveals that the emergence of national markets was in no way the result of the gradual and spontaneous emancipation of the economic sphere from governmental control. On the contrary, the market has been the outcome of a conscious and often violent intervention on the part of government which imposed the market organization on society for noneconomic ends. And the self-regulating market of the nineteenth century turns out on closer inspection to be radically different from even its immediate predecessor in that it relied for its regulation on economic self-interest.
..
Free enterprise and private ownership are declared to be essentials of freedom. No society built on other foundations is said to deserve to be called free. The freedom that regulation creates is denounced as unfreedom; the justice, liberty and welfare it offers are decried as a camouflage of slavery. (256)
With the liberal the idea of freedom thus degenerates into a mere advocacy of free enterprise—which is today reduced to a fiction by the hard reality of giant trusts and princely monopolies. This means the fullness of freedom for those whose income, leisure and security need no enhancing, and a mere pittance of liberty for the people, who may in vain attempt to make use of their democratic rights to gain shelter from the power of the owners of property. Nor is that all. Nowhere did the liberals in fact succeed in re-establishing free enterprise, which was doomed to fail for intrinsic reasons. It was as a result of their efforts that big business was installed in several European countries and, incidentally, also various brands of fascism, as in Austria. Planning, regulation and control, which they wanted to see banned as dangers to freedom, were then employed by the confessed enemies of freedom to abolish it altogether. Yet the victory of fascism was made practically unavoidable by the liberals’ obstruction of any reform involving planning, regulation, or control.
Freedom’s utter frustration in fascism is, indeed, the inevitable result of the liberal philosophy, which claims that power and compulsion are evil, that freedom demands their absence from a human community. No such thing is possible; in a complex society this becomes apparent. This leaves no alternative but either to remain faithful to an illusionary idea of freedom and deny the reality of society, or to accept that reality and reject the idea of freedom. The first is the liberal’s conclusion; the latter the fascist’s.
Citat:
Den svenske statsindividualisten, och syskonen i alla de andra länderna inom den västerländska civilisationen, är sårbar och inte så självständig som frigörelsen kan ha lovat. Namnet avslöjar att staten är medborgarbarnets trygga bas. Nu framgår det att konstruktionen är en dysfunktionell familj. Finns det någon överstatlig socialtjänstlag och socialsekreterare som kan gripa in? Eller ska vi rädda oss själva - i så fall hur? Självbilden av Sverige tillåter ingen korrektion, trots att ingen av medborgarbarnen tror på den längre. Föräldrarstaten ömsom tillrättavisar och ömsom negligerar medborgarbarnen, och dessemellan kör över dem. Demokratin är kaputt.
Jo, vad gör barn utan förebilder?
Ingen verkar ju längre tro på töntpappa-stat, men tror vi på något annat istället?
Jag kan knappt svara på det själv, vad göra? Vart gå? Vem följa? Rentav, leda? Vart någonstans?
Citat:
Just det, fjärde statsmakten – medborgarjournalistiken. Potentialen i webben är enorm och vi har bara sett början än.Och "fjärde statsmakten", dvs medborgarjournalistiken och -televisionen via internet, är mediet. Öppet för allt och alla, inte minst sanningen. Därför ett hot mot regimen och globalistintressena, samtidigt som internet naturligtvis även erbjuder dem en kanal; hittills har inte "liberalerna" trätt till försvar för yttrande- och åsiktsfriheten.
Granskning Sverige har visat hur man med enkla medel kan dra ner brallorna på hycklande och ljugande makthavare. Det är riktiga mediakrigare men de har inte lyckats paketera och marknadsföra sig, vilket inte är så konstigt. Det har bara varit några få personer och tiden kan inte räcka till allt.
En proffsig paketering och presentation av Granskning Sveriges material skulle kunna vara som en jävla atombomb i mediakriget. Inte minst skulle det kunna avslöja Bonniers, Expos, Eskilstuna-Kurirens och SVT:s smutsiga metoder.
Citat:
En bakgrundsbild till vad Sverige blivit, av Carl Hamilton:
https://justpaste.it/Landet_Lagom_blev_Mattlost
https://justpaste.it/Landet_Lagom_blev_Mattlost
Mycket läsvärt och deprimerande. Tack för denna länk. Så länge någorlunda konsensus inom 7-klövern föreligger kan förd politik per definition aldrig anses som "extrem" i politikernas egna ögon. Inte ens då en historiskt unik massinvandring ska analyseras. "Alla var ju med på det. Då måste politiken ha full legitimitet alldeles oavsett konsekvenserna". En och annan nazist lär ha tillämpat samma tankegångar för att efter kriget rättfärdiga sitt egna handlande.
Citat:
Det du skriver påminner mycket om vad Karl Polanyi skrivit om.
https://warwick.ac.uk/newsandevents/features/polanyi/
https://economicsociology.org/2017/0...arket-economy/
https://warwick.ac.uk/newsandevents/features/polanyi/
https://economicsociology.org/2017/0...arket-economy/
The Industrial Revolution and its consequences have been a disaster for the human race.De 14 orden, av Ted Kaczynski.
Vi kallar det globalism idag men fenomenet är mycket äldre än så (till och med äldre än hösten 2001). De besuttna klasserna vill ha total frihet att göra vad de vill och motiverar det med äganderätt. Denna liberalism innebär som vanligt frihet för bara vissa och en definition av frihet som de själva (och deras lakejer) har skapat.
Men faktum är att de som gjort sig pengar (välförtjänt eller ej) har kunnat göra det på grund av samhällen som faktiskt fungerar, samhällen med valda representanter som inte konfiskerar rikedom och ger till massorna (och sig själva). Utan samhällen som fungerar skulle de aldrig kunnat bli så framgångsrika och samhällena produceras av dess folk, inklusive de som arbetar för industrialister. Det innebär att även arbetarna (inklusive medelklass) har en samhällig äganderätt till landet och vad landet producerar. Invandrare har per definition inte bidragit det minsta till samhället de kommit till och har därför ingen rättighet till något landet producerar. Ej heller har de rikaste någon rättighet att göra precis som de vill ("frihet") gällande så kallad arbetskraftsinvandring.
Ignoreras denna samhälleliga äganderätt så får det katastrofala konsekvenser, precis som ignorerande av äganderätt får.
När jag ser detta föras fram, helst bättre än vad jag gjorde här, i alternativmedia är den dag dessa förtjänar något beröm. Det här är något som borde kunna tas upp av Westerholm och Engelau.
Citat:
I USA och även i Europa kallar man det fourth estate (F&E)Ja, det finns en ”överstatlig funktion” som kan gripa in: Tredje statsmakten.
Om medierna hade utfört sin självklara plikt att granska makthavarna så hade det inte kunnat gå så snett i Sverige. Men istället har medierna, medvetet eller omedvetet, arbetat för att förstöra demokratin. Det ”enda” som behövs är att få svenska folket att fatta detta. Och sedan ställa de skyldiga till svars inför folket.
Tredje statsmakten är sedan mitten av 1800-talet en informell benämning på massmedia i Sverige. Den första makten är regeringen och den andra riksdagen. Ibland antas riksdagen vara den första. Den tredje statsmaktens uppgift anses vara att granska de två andra.https://sv.wikipedia.org/wiki/Tredje_statsmakten
Om medierna hade utfört sin självklara plikt att granska makthavarna så hade det inte kunnat gå så snett i Sverige. Men istället har medierna, medvetet eller omedvetet, arbetat för att förstöra demokratin. Det ”enda” som behövs är att få svenska folket att fatta detta. Och sedan ställa de skyldiga till svars inför folket.
It might be news to you that the term fourth estate has been around for centuries. In Europe, going back to medieval times, the people who participated in the political life of a country were generally divided into three classes or estates. In England they were the three groups with representation in Parliament, namely, the nobility, the clergy, and the common people. Some other group, like the mob or the public press, that had an unofficial but often great influence on public affairs, was called the fourth estate. In the 19th century, fourth estate came to refer exclusively to the press, and now it's applied to all branches of the news media.
Citat:
Det du skriver påminner mycket om vad Karl Polanyi skrivit om.
Freedom’s utter frustration in fascism is, indeed, the inevitable result of the liberal philosophy, which claims that power and compulsion are evil, that freedom demands their absence from a human community. No such thing is possible; in a complex society this becomes apparent. This leaves no alternative but either to remain faithful to an illusionary idea of freedom and deny the reality of society, or to accept that reality and reject the idea of freedom. The first is the liberal’s conclusion; the latter the fascist’s.
Freedom’s utter frustration in fascism is, indeed, the inevitable result of the liberal philosophy, which claims that power and compulsion are evil, that freedom demands their absence from a human community. No such thing is possible; in a complex society this becomes apparent. This leaves no alternative but either to remain faithful to an illusionary idea of freedom and deny the reality of society, or to accept that reality and reject the idea of freedom. The first is the liberal’s conclusion; the latter the fascist’s.
Det som luktar och smakar illa med globalismen och "den liberala demokratin" är ju just att;
Citat:
the inevitable result of the liberal philosophy, which claims that power and compulsion are evil, that freedom demands their absence from a human community.
"absence of power" är omöjligt i alla mänskliga produktiva sammanhang. Jordan Peterson hävdar att när människor ska göra produktiva saker, som faller samhället till gagn uppstår totalt ofrånkomligt hierarkier. Människor inrättar sig själva i hierarkier beroende på erfarenheter och kunskapsbakgrund.
Detta för att vissa är bättre lämpade än andra för att hugga skog, bygga vägar, bygga hus eller flyga flygplan. Dessa hierarkier blir de facto maktstrukturer som utövar makt, utövar kontroll och ibland tillochmed tvång. Men det är ofrånkomligt.
https://www.youtube.com/watch?v=ViGdjc08Vt4
Så hierarkier byggda på kompetens är ofrånkomliga när det gäller att få något produktivt gjort. Problemet här är att hierarkier är produktiva på ett samhällsplan, men kan lätt ge snedfördelning i hur utfallet tillgodokommer medlemmarna i hierarkin. De kan bli korrupta och måste kontrolleras. Därför är Björklunds valaffisch 2018 den mest korkade i världshistorien. "Mer EU" - alltså ska man lämna bort makten till korrupta hierarkier i EU som vi inte kan kontrollera.
Därför måste balansen finnas - att individuell frihet ska finnas så att man får välja sina personliga val, men vi måste även tillåta makthierarkier. Ibland måste vi kanske omfördela utfallet från hierarkin så att inte bara den översta procenten i hierarkin berikar sig. Annars blir folk arga. Och sätter på sig gula västar.
Dock har vi ju många makthierarkier så platsar man inte i en, kan man kanske hitta en plats i en annan, t.ex. är jag helt oduglig på rörmokeri men jävligt bra på något annat kan jag få en fördelaktigare plats i en annan hierarki än hierarkin rörmokare. Det är den här mångfalden av hierarkier som är unik för vår civilisation - är man duktig på något finns det oftast ett ställe att passa in i för människor som är drivna och produktiva.
Det som händer i "den liberala demokratin" är att folket på botten inte kan påverka dessa hierarkier eftersom liberalerna inte utövar kontroll och sätter tillrätta ekonomiska eller mänskliga missförhållanden i de hierarkier som måste finnas. "Låt gå"-mentalitet, det löser sig självt som en balanserad marknad. Men tji fick liberaljävlarna för det gör det inte.
I vissa fall behöver man korrigera och ändra dom här förhållandena men det kan vi inte med globalismen för vi har som befolkning inte exekutiv makt att avsätta eller ändra dessa för att de hierarkier som verkar i vårt land är utländskt kontrollerade.
Det är därför jag tjatar om nationalstaten som den största entitet som kan bibehålla demokratin, och svenska företag kan vi påverka - men inte utländska företag som verkar i Sverige för dom just inte är svenska.
Globalismen kommer ofrånkomligt att leda till krig och revolution, det är bara en tidsfråga eftersom vi inte kan återta kontrollen över makthierarkier som verkar i vårt land. Eller så vänder vi på klacken innan det är för sent. Men den nuvarande regeringen vill inte vända på någon klack.
Fast den här regeringsbildningen har ju gjort att politikerna nu visat sig utan sina masker. Nu vet vi, och dom vet också att det enda dom kan göra nu som globalister är att driva fördröjningsstrid. Jag tror det var Björklund som sa "vi vet och vi förstår att vi tar en chans med vårt val". Han vet att han är slut. Och Löfvén såg ut som han sålt smöret och tappat pengarna när han valdes.
Det är kanske precis det han gjort. Smöret är sålt och pengarna har tillfallit "top 1%".
Vi hade en blandning förr, och det gick skapligt. Nu har vi 100% skållhet liberalism, och den föder missförhållanden vi inte kan rätta till för att våra makthierarkier är till stor del kontrollerade från utlandet. Det är därför jag tjatar om nationalism och balans som en motvikt till den "liberala demokratins" missförhållanden. S+C+L+MP vann slaget om regeringsbildningen, men jag tror att dom innerst inne vet att kriget är förlorat.
__________________
Senast redigerad av Nostradumbass 2019-01-20 kl. 19:13.
Senast redigerad av Nostradumbass 2019-01-20 kl. 19:13.
Citat:
Ja, det är alltså nu när judarna faktiskt får känna av effekterna på mångkultur som man inser att det inte är lika roligt längre.
För att förstå varför antirasister är destruktiva krafter kan man studera poststrukturalismens uppkomst. Den kom till som en kritik mot strukturalismen och begreppet destruktion känner de flesta till. Granskar man det i ett större sammanhang är det en kritik mot de värderingar och de normer som faktiskt var garanten i kampen mot nazismen, fascismen och kommunismen. Just därför klingar det så förbannat illa när postmoderna feminister, hbtq:are, antiraster med flera brunsmetar konservativa tänkare. Sant är att dessa postmoderna antirasister visserligen tycker illa om nazism och högerextremism, men i den kampen skapar man ironiskt nog ett lika illa monster som har likartade idégrunder som nazismen och fascismen.
För att förstå varför antirasister är destruktiva krafter kan man studera poststrukturalismens uppkomst. Den kom till som en kritik mot strukturalismen och begreppet destruktion känner de flesta till. Granskar man det i ett större sammanhang är det en kritik mot de värderingar och de normer som faktiskt var garanten i kampen mot nazismen, fascismen och kommunismen. Just därför klingar det så förbannat illa när postmoderna feminister, hbtq:are, antiraster med flera brunsmetar konservativa tänkare. Sant är att dessa postmoderna antirasister visserligen tycker illa om nazism och högerextremism, men i den kampen skapar man ironiskt nog ett lika illa monster som har likartade idégrunder som nazismen och fascismen.
Jag tror inte att judar i någon högre grad mer utsatta än andra för kriminalitet. Det verkar finnas en rädsla för att den växande arabiska befolkningen i Europa inte skall ha samma sympatier för Israel som tidigare. Det beryktade ”anti-semitism” kortet fungerar inte på den arabiska befolkningen. Det samma gäller förövrigt "rasistkortet" som inte fungerar på svarta och asiater. Du kan inte skrämma dem genom att kalla dem fula ord. I april är det förövrigt val i Israel. Tydligen har botsättarpolitikerna Naftali Bennett och Ayelet Shaked öppnat eget parti vid namn ” HaYamin HaHadash” (Ny Höger). Tidigare var de ledare för HaBayit HaYehudi (Judiska hemmet). De lämnade sitt tidigare parti för att de var för religiösa och inte tillräckligt radikala (och då är HaBayit HaYehudi mer eller mindre extremister). Bennett och Shaked går till val på att Israel skall annektera ”Area 3” - vilket är större delen av västbanken.
De går också till val på Gavison-Medan modellen som går ut på att definiera judar som en etnisk grupp snarare än som en religiös grupp – vilket är fallet i Israel idag. Tanken är att Israel skall gå från att var en (etno)religiös stat till en klassisk (etno)nationalistisk stat. Jag undrar faktiskt hur alla liberala judar i Europa skall hantera detta. De har en hög svansföring när det kommer till öppna gränser, mångkulturalism och progressiva vänsterliberala ideal i västvärlden men uppenbarligen så går det åt ett helt annat håll hemma i Israel. Vad jag kan se verkar det se ut som om de här minoriteterna är så pass många i västvärlden att de icke-judiska vänsterpolitiker som försökt kombinera sionism med ”anti-rasism” börjar tappa fotfästet. De här minoriteterna som de försöker ragga upp i varje val är tydligen inte speciellt intresserade av hyllningar till Israel. Vidare så tappar de progressiva överlag trovärdighet när de endast är tillåtande till judisk nationalism. Från New York Times;
Citat:
- [King’s] was a lonely, moral stance. And it cost him. But it set an example of what is required of us if we are to honor our deepest values in times of crisis, even when silence would better serve our personal interests or the communities and causes we hold most dear. It’s what I think about when I go over the excuses and rationalizations that have kept me largely silent on one of the great moral challenges of our time: the crisis in Israel-Palestine. I have not been alone. Until very recently, the entire Congress has remained mostly silent on the human rights nightmare that has unfolded in the occupied territories. Our elected representatives, who operate in a political environment where Israel’s political lobby holds well-documented power, have consistently minimized and deflected criticism of the State of Israel, even as it has grown more emboldened in its occupation of Palestinian territory and adopted some practices reminiscent of apartheid in South Africa and Jim Crow segregation in the United States. Many civil rights activists and organizations have remained silent as well, not because they lack concern or sympathy for the Palestinian people, but because they fear loss of funding from foundations, and false charges of anti-Semitism. They worry, as I once did, that their important social justice work will be compromised or discredited by smear campaigns. Similarly, many students are fearful of expressing support for Palestinian rights because of the McCarthyite tactics of secret organizations like Canary Mission, which blacklists those who publicly dare to support boycotts against Israel, jeopardizing their employment prospects and future careers
https://www.nytimes.com/2019/01/19/o...ne-israel.html
https://www.nytimes.com/2019/01/19/o...ne-israel.html
Detta är alltså I självaste New York Times där de öppet talar om den Israelisk-lobbyn och att ordet ”anti-semitism” kastas på alla de amerikaner (med vänstersympatier) som inte delar den sionistiska saken. Notera att det är den amerikanska vänstern som mest får den israeliska lobbyn och anti-semitism kortet kastat på sig eftersom många av dem stödjer BDS. Nu tror jag de sionistiska progressiva judarna vinner detta spel. Vänstern har huvudet fullt med postmarxism och är politiskt splittrad i olika etniska och sociala grupper medan de progressiva sionistiska judarna inte är delade.
__________________
Senast redigerad av Edgerton 2019-01-20 kl. 20:52.
Senast redigerad av Edgerton 2019-01-20 kl. 20:52.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera
