Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Moderator raderade mitt förra inlägg om det här men strategin är tämligen enkel. Under de här fyra kommande åren kommer S och Mp begrava politiken i utredningar (det kommer bli drygt 34 stycken) och egentligen kommer ingenting av substans genomföras annat än skicka ut en massa myndighetstjänster på entreprenad och hålla gränserna öppna. Moderaterna och Kristdemokraterna kommer spela någon form av falsk opposition. De har redan börjat och de kommer också få en massa tid i media. Antagligen kommer M och Kd börja säga allt hutlöst populistiskt. Sverigedemokraterna kommer fortsätta att få kalla handen. Efter den sista budgeten är lagd kommer S och L springa till M och Kd och magiskt kommer alliansen återuppstå. Sedan går de till val på att byta ut Stefan Löfven som statsminister.

Antagligen får Centerpartiet en hyfsad örfil av väljarna men alla partier kommer se till så de alla stannar kvar i riksdagen. Så kommer mandatperioden 2022 och givet hur markerna faller får vi en ny regering som kommer driva exakt samma politik som tidigare annat än att den kommer exkludera Sverigedemokraterna. För att politiken skall fungera behöver du minst två motpoler. Dessa behöver vara riktiga eller spelade. I vårt fall är det spelade. Det är M och Kd som kommer gå runt och låtsas. Även C, L och V går ju runt och låtsas vara en ”opposition” trots att de är stödpartier till den kommande S/Mp regeringen. Som du såg i det här valet. Moderaterna (även fast de minskade) spelade ju totalt ut Jimmie Åkesson. De gjorde honom till en lismande tönt som inte vågade kritisera M och KD medan de här partierna stod och slog på honom. Om Åkesson hade drivit politik på riktigt hade an gjort M, Kd och S till huvudfienderna och manövrerat ut dem. En kombination av vänsterpopulism, protektionism och nationalism hade säkert säkrat SD drygt 25 procent. Då hade antagligen ett par partier i riksdagen åkt ut. Vi hade fått ännu tydligare etablissemang och där med hade väljarna fått en tydligare fiende. Istället lyckas etablissemanget behålla status que och nu drar de en spinn med väljarkåren precis som de har gjort sedan 2010 och antagligen långt innan.

Liberalismen kan bara besegras genom att liberalerna (inte i partipolitisk bemärkelse) kapitulerar. Människor gör ideologi. Du kan inte besegra det abstrakta (ideologin) men du kan besegra det profana. Det låter radikalt men det är detta som just nu sker i Visegrad. De förstår att institutionerna kontrolleras av den liberala eliten så de förändrar eller lägger ned institutionerna för att det skall passa de egna målen. Så gör liberalerna i alla stater där sitter på regeringsmakten så jag kan inte riktigt förstå varför konservativa inte kan göra samma sak. Om droger är negativt för samhället och individen. Skall en konservativ regering acceptera droger bara för att liberaler anser att droger är individens fria val? Skall samhället verka för statsfinansierade dagis så kvinnorna kan jobba (i liberal anda) när vi vet att dagis är negativt för barns utveckling? Är det inte då bättre att införa subventioner för unga mammor så de kan var hemma med sina barn så barnet får chans att bygga upp en relation med sin mor och reducera den ekonomiska stressen hos mödrarna? Jag tror att det är dags för högern att sluta spela efter liberalismens pipa och agera i egenintresse. När du väl har makten förändrar du samhället. Du betyder också ut den liberala eliten mot en konservativ elit. Du behåller inte de institutioner som upprätthåller den liberala hegemonin och dagordningen.

Intressant text. Åsa Linderborg har gjort liknande analyser med bland annat rasifiering.

Huvudproblemet som jag ser det är att politiker oavsett parti i allt högre grad inte längre lyssnar på tillsynsinstanser som till exempel riksrevisionen eller att myndigheter som polisen, arbetsförmedlingen, skolan och även vård och omsorg med mera är politiskt styrda. På detta kan vi lägga media, forskning och kultur som också jobbar för en slags outtalad politisk ordning som alla partier ställer sig bakom.

Det finns alltså en tyst politisk ordning som växt fram sedan demokratins införande men som medborgarna aldrig fått vara med om att rösta fram. Det är den som nu bland annat Trump försöker bryta. Ser även Brexit och de gula västarna som ett utslag på att man inte längre tolererar den osynliga maktens övertag. Visst Brexit var ett utträde ur EU, men omröstningen var även en reaktion på annat. Upplysningen och demokratins införande var tidigare fenomen som bröt mot den tidens tysta politiska ordning. Jag menar att vi nu är på väg in i samma uppbrott.

Den tysta odemokratiska politiken är alltså en större makt som märks i debatten såsom trådkända begrepp såsom politisk korrekthet, rätta värdegrunder, konsensus med mera. Det är som en högre religiös ordning som nu fått allt större trovärdighetsproblem. Precis det som skedde under upplysningen. Liksom då menar jag att dagens debatt mot etablissemangets konsensuspolitik handlar om en kulturhistorisk strid.

För det första så finns inte S-Mp-C-L regeringen än. Så det är upp till V att släppa igenom Löfvén. Sen kan man inte koppla loss svenskt politiskt etablissemang som att det skulle existera i en egen bubbla.
Vi måste titta på EU. Sverige är helt beroende av EU. Ponera att det kommer fram ett EU-parlament som blir mer nationalistiskt i EU-valet i maj, så kommer det att ändra förutsättningarna.

Jag pratar om framgångar för AfD och Orban och även SD i EU-parlamentet. Merkel sjunger verkligen på sista versen, och likaså Macron är hatad i Frankrike. Så en eventuell regering som tillträder i februari kan inte driva en politik som går stick i stäv med hur EU kommer att se ut i maj. Vilka bundsförvanter ska den nyliberala prinsessan på den svenska ärten ta stöd av?

Merkel finns inte kvar som ledande stjärna i EU, Macron har gjort bort sig totalt och är hatad i Frankrike. Storbritannien är inte en med i EU längre. Obama finns inte kvar. Vilka bundsförvanter finns?

Ska den svenska nippertippan sikta in sig på Justin Trudeau?

Sanningen är att folk inte vill ha nyliberalism - det är bara så att Sverige är efter alla andra. Men jag har iallafall pekat på att ifall Sverige får den tänkta regeringen så finns ett mycket svagt stöd för den efter maj 2019. Den vändningen har redan inletts. Svensk politik är som barnprogrammet Kalles klätterträd. Dom sitter däruppe, och drömmer och fantiserar.

Den här regeringen är stark och handlingskraftig. Fast bara i fantasin.

Ja det har inte gått mer än någon dag från beskedet om att C och L stödjer Löfvén till att det börjar dugga kritiska artiklar i media om situationen i landet och i västvärlden. Liberalismen ifrågasätts allt mer. Och den svenska romantiserade självbilden ifrågasätts. En bild där vi framstår som bättre, fördomsfriare och godare än andra och tror att det går att bygga ett samhälle på romantiserande gränsöverskridande premisser.

En text här av Motpols Joakim Andersen i Fria Tider. Joakim Andersen är en suverän politisk analytiker tycker jag. Han tar bland annat upp bobo-iseringen av västvärlden. BoBo=borgerlig bohem - ett begrepp som används mycket i Frankrike för att beskriva hipsterfieringen av storstäderna. Men även att jounalisterna i stor utsträckning är bobos. Södermalms-bobos.

http://www.friatider.se/bra-att-v-ns...-kastar-masken

Även SvD börjar vakna till och kanske funderar man på vad man ställt till med. Hmmmm. SvD är en kameleont som växlar mellan att hylla #metoo, kritisera sönder svenska akademin och hylla MP till att även släppa fram konservativt tankegods. Nu Susanna Popova som intervjar jornalisten Carl Hamilton som ser kritiskt på den svenska modellen som mullvadats sönder av normkritik och drömlika progressiva visioner. Han kallar den svenska modellen för "dåraktig".

https://www.svd.se/carl-hamilton-sve...daraktigt-satt

Enjoy!

Av någon för mig okänd anledning så kollade jag på SVT:s Kulturveckan nu på morgonen, jag såg bara slutet. Men kommunisten Uje Brandelius var faktiskt intressant & profetiskt om kulturdebatten i svensk media. Högst relevant för tråden.

Många kulturdebatter har handlat om att rasister blir sura på saker.
Tyvärr kommer vi nog att få se att det vänder.
Att antirasisterna blir sura. Att vi får se den första rasistiska pjäsen.
Att pk-maffian tappar greppet om kulturen. Det aviserar rasisterna.
Jag tror att de kommer att börja med det.

Att vi får se en rasistisk pjäs, en homofob roman och mer antifeministisk popmusik.
Att motståndarsidan mot pk-maffian börjar göra kultur.

Debatten har ofta handlat om att någon gör tråkig pk-kultur och så kommer en rasisthord och tycker illa om det. Det kommer att vändas på det.

https://www.svtplay.se/video/2058979...=auto&tab=2019

Även om han är kvar i språkbruket att säga "rasist" om allt som inte är vänster så har han många bra poänger & framstår på många sätt som realist.

Även Elsa Westerstad framstår som överraskande vettig.

Väldigt bra artikel. Fastnade för detta:


Joakim Andersson återkommer till att allt fler ur medelklassens borgerliga och röda väljare känner sig främmande inför Lövenpakten. Pakten löper linan ut och tydliggör globalismens mål vilket nu skrämmer borgare och socialister. Det har således gått upp för många att för Lööw och Löfven är det oviktigt om det förs en liberal eller vänsterinriktad politik, utan målet är att ta makten för att möjliggöra globalismens målsättningar. När detta nu så tydligt framkommer lär det ju visa sig att denna strävan har mycket få anhängare.

Därmed kommer debatten om mångkulturen att kunna ta fart igen. Det är en upplysningsdebatt och som jag menar en kulturhistorisk strid.

Och som ett brev på posten skickar SvD fram en rasifierad ung kvinna - Özge Öner - att fyra av återvandrarraketen.
Varför diskuteras inte återvandring mer?
https://www.svd.se/varfor-diskuteras...ervandring-mer

Som brukligt på den blaskan är det betalvägg som gäller men någon kvarvarande prenumerant kan kanske informera om vad som dryftas?

Artikeln avslutas:


Argumentet "moral" kommer sannolikt att synas mer i debatten (mediakriget) framöver till de självgoda PK-folkets förtrytelse.

(Fförmodar, att med "centralmakten" avses EU.)

-----

PS Skulle vilja tipsa om en intressant analys av Trump av Victor Davis Hanson. VDH berör att Trumps narrativ har ett etiskt fundament, som är besvärligt för hans motståndare att handskas med.

'Trump as classic tragic hero,'

https://www.youtube.com/watch?v=-CaRK_O5GM0

Det jag tycker mig se allt tydligare är att kulturvänstern och Bobos inser att de faktiskt är i minoritet och saknar bredare folkligt stöd. Intressant är även att man börja förstå att om man utesluter rasister som är i majoritet så drabbar det till slut den goda minoriteten. Även om de goda innehar mainstreammedia, styr myndigheter, forskning med mera, så bygger nu rasister och fascister egna kanaler för att få information och underhållning. Då kan antirasisterna sitta med sina stora instrument bara att ingen längre lyssnar.

Mons Krabbe är tidigare okänd för mig. Verkar ha varit aktiv i ett lokalparti i Skåne och sitter i Medborgerlig Samlings styrelse. Han diskuterar möjligheten att massinvandringen utlöser militärkupper i europeiska länder:

Militära kupper i Europas framtid?

Frågan är berättigad. Kommer hemliga militära, eller militär-politiska, etablisemang ta makten i europeiska länder i framtiden, som en sista utväg ur en till synes desperat situation? Min bedömning är att det är fullt möjligt. Som jag ser det så kommer dessa militärer/etablisemangspolitiker gå igenom följande tre steg: 1) Medvetenhet om problemet 2) Viljan att agera politiskt 3) Viljan att agera militärt.

1) Medvetenhet om problemet:

Schweiz ÖB, André Blattmann, varnade i en julkrönika 2015, för att Europa står inför ett inbördeskrig. Social oro, orsakat av invandringen och spänningar orsakade av terrordåden, menade han, skulle leda till ett europeiskt inbördeskrig mellan muslimer och kristna. Han jämställde dagens situation med den innan världskrigen och manade schweizarna att förbereda sig på ”krig, kriser och katastrofer”.

Den följande sommaren, i juli 2016, kom nästa uppseendeväckande uttalande, när Patrick Calvar, chefen för Frankrikes säkerhetstjänst DGSI, varnade för att ”Vi är på randen till ett inbördeskrig”. Han fortsatte med att säga att ”Jag tror att en konfrontation (”mellan muslimer och högerextrema grupper”) kommer äga rum. Ett eller två terrordåd till och det kommer ske.” Han varnade för att Frankrike kommer förvandlas till ett okontrollerbart land där alla beväpnar sig för att skapa rättvisa och följer upp med att säga att det är det här som är ämnet som oroar när han talar med kollegor och att en beslutsamhet finns att skaka fram resurser för att ta itu med problemet.

I oktober 2018 avgick Emmanuel Macrons inrikesminister sedan valet sommaren -17, Gerard Collomb. I sitt avskedstal varnade han för ett kommande inbördeskrig i Frankrike! Han säger att läsandet av de dagliga polisraporterna var en nedslående övning. Slutsatsen var att folken inte längre vill leva tillsammans. En tuff insikt för en socialist. Han säger således att han inte vill se mer migration till landet. Insikten att folken i Frankrike strider mot varandra och att ”det blir allt mer våldsamt” dem emellan, har tagit död på alla tankar om ”vivre-ensemble” (”leva tillsammans”).

På frågan om ”när”, så blir svaret; att ”efter 5 år från idag, så är situationen irreversibel. Ja, vi har fem, sex år år.”

Sådana här uttalanden låter troligen helt absurda i svenska öron, men det beror på att vi befinner oss i en mediabubbla. Inget av detta rapporteras vidare till de svenska tittarna.

Atmosfären i en del kretsar har blivit defaitistisk. Professor Christian de Moline har föreslagit att landet ska delas upp i en muslimsk och en kristen del, för att undvika det öde som förutspås. Alla är dock inte lika undflyende. En del börjar istället nära tankar på handling.

Jag tycker dock att man också måste se till förmågan att genomföra en sådan militär operation, inte bara viljan.

2) Viljan att agera politiskt:



Kort efter att Macron tillträtt, i juli 2017, uppstod en konflikt mellan honom och landets ÖB, General Pierre de Villiers. Villiers kunde inte acceptera besparingarna på en redan pressad försvarsmakt pch deklarerade att han inte kunde garantera landets säkerhet. Således tvingades han bort! Han lämnade sitt kontor till soldaternas hurrarop.

Nästa uppseendeväckande steg togs nyligen, under decembers protester av Gula västarna mot Macrons maktfullkomliga styre. Många av de ledande figurerna bland gula västarna började ropa på general Villiers att ta över. Att han helt enkelt skulle tvinga bort Macron med våld. Det är i oroliga tider som tanken om den starka mannen dyker upp. Det förvånar mig inte det minsta att folk, i den desperation de känner, anser att detta är den enda utvägen. Mannen på gatan ser, med en del grund, det politiska systemet som riggat och inget som någonsin kommer brukas till deras fördel. På senare år har en växande andel börjat tvivla på demokratins förmåga att räta ut frågetecknen.

Här tror jag att många svenska väljare känner igen sig. Och sen har denna nyhet gått mig helt förbi:

3) Viljan att agera militärt:



Ja, vi befinner oss troligen bara i förstadiet av detta tredje steg i processen, men egenligen vet vi väldigt lite om vad som sägs bakom stängda dörrar. En nyhet, som sannolikt väldigt få svenskar känner till och som var den som fick mig att skriva denna artikel, slog ner som en bomb i november förra året (3,4)! Vad var det då för nyhet som var så anmärkningsvärd?

Jo, att Tyskland i november avslöjat ett nätverk av tyska elitsoldater och utlandsveteraner som planerade sin hämnd på inre fiender. Organisationen fick ett rejält tillskott under 2015, när Merkel öppnade gränserna, och bestod nu av 200 soldater. Säkerhetstjänsten trodde först att det var fantasier, innan de fick ett erkännande av en flygvapenmajor. Soldaterna, varav många hörde till det tyska SAS, anti-terrorstyrkan KSK, planerade för något som de kallade ”Dag X”, när lag och ordning kollapsat i landet, vilket de bedömde ligga i den nära framtiden. På ”Dag X” skulle de avrätta ett stort antal uppfattade inre fiender, såsom partiledaren för det gröna partiet Claudia Roth, ledaren för vänsterpartiet, en fd president och utrikesministern Heiko Maas och en serie andra vänsterpolitiker. Dessa personer skulle föras till en plats och massavrättas. Vad nästa steg var är oklart och vi får väl inte veta heller, för detta troligen kommer begravas efter bästa förmåga av tyskarna. Dock avslöjades att detta nätverk redan upprättat vapen, ammunition och bränsledepåer för den planerade operationen och tiden därefter. Anmärkningsvärt är också att polisens utredning försvårades av att nätverket fick information om att den pågick, av en överstelöjtnant i den militära säkerhetstjänsten.

Man kan fundera över om det fanns högre militärer som var invigda i planerna. Man kan också fundera runt om detta är toppen på isberget. Hur ser det ut i andra länder? Finns det fler nätverk? Eftersom vi inte vet så kan vi bara spekulera, men jag drar denna slutsats:

I det militära etablissemanget och säkerhetssektorn finns det många, från ministrar och generaler ner till fotsoldater, som oroas starkt över den utveckling vi kan se i Europa. Om vi inte klarar av att lösa detta politiskt, om vi inte lyckas bryta upp det politiska etablissemangets strypgrepp på demokratin, så kan det sluta med att sådana här nätverk till slut tar makten. Inbördeskrig kan det bli oavsett vilket, men om vi ska rädda demokratin så får vi börja ta utvecklingen på allvar.

Har någon annan läst om den tyska konspirationen?

Det är nog ingen slump att Sverige och Tyskland driver frågan att få in så många ickeuropéer som möjligt inom militär och statsförvaltning.

https://monskrabbe.wordpress.com/201...pper-i-europa/

Mons far, Peter Krabbe, är inne på samma tema även avseende amerikanska förhållanden:

Det är intressant att konstatera att generalerna blir allt viktigare. För Trump är kontrollen över krigsmakten hans livlina, CIA och FBI har inte mycket att sätta upp mot denna, särskilt inte i ett läge som alltmer närmar sig en militär, inrikes konflikt. Efter ett möte för ett år sedan med sina högsta militära ledare deklarerade Trump att detta var ”lugnet före stormen”. Trumps ambitioner att kalla hem sin krigsmakt från allt fler utrikes operationer, senast Syrien, har sannolikt också avsikten att stärka skyddet av Trumps administration på hemmaplan. Trump slåss nu bokstavligen för sitt liv, det gäller vinna eller försvinna under det kommande året. Man kan då inte ha sin armé utspridd över hela jordklotet. Beslutet att ta hem militären från Syrien är också en markering mot Israel, som såg den amerikanska närvaron som ett fundament för genomförandet av Storisrael (Yinon plan), där de befintliga staterna skulle styckas och omfördelas i mindre, under israeliskt inflytande. I planen ingick bildandet av ett fritt Kurdistan, något som Turkiet starkt motsatt sig. Trump har nu valt att få behålla Turkiet i NATO istället för att gå Israel till mötes, vilket är uppseendeväckande.

Europa får ta hand om sitt eget öde. NATO kommer att delas, vilket mot bakgrund av ett sönderfallande EU kommer att förändra Europa i grunden. Är någon beredd att låta globalisterna i Bryssel, om de mot förmodan lyckas hålla sig kvar, låta EU gå in i en ny kapprustning med egen armé och interna insatsstyrkor för att hålla ordning på befolkningen? Blir världen säkrare av att två kontrahenter istället blir tre? Vill någon ha en sådan armé när Europas befolkning till 20% består av muslimer, med rätten och ambitionen att vara delaktiga?
[...]
Likheterna mellan USA och Frankrike består i att generalerna ställer sig bakom folket – mot globalisternas planer på att utplåna nationerna och förslava dess fundament skattebetalarna. Skillnaden är att Trump står på samma sida medan Macron istället får finna sig i att bli hotad av sina generaler och bli kallad landsförrädare. Den som är köpt av oligarkerna har små möjligheter att retirera, för Macron återstår bara att spela spelet till slutet. Allt fler ministrar och rådgivare hoppar av hans regering, nu närmast energiministern.

https://peterkrabbe.wordpress.com/20...kommande-aret/

Denna blogg innehåller en hel del mycket läsvärda inlägg som behandlar bl a globalismens historia (juni 2016), Fabianismen (oktober 2016) och mer samtida politiska fenomen. Även om det konspirationsteoretiska anslaget ökat är innehållet initierat och välskrivet.
Internationell media har skrivit om detta, och även Egor Putilov på Samhällsnytt.
https://samnytt.se/militarkupp-har-s...-toppolitiker/

Efterspelet blev att löjtnanten "Franco A" och två andra åtalades, men frisläpptes november 2017 då anklagelserna inte kunde styrkas. Trots Merkels ansatser att värdegrundsutbilda Bundeswehr pågår nog ett intensivt nätverkande mellan likasinnade militärer.

Vi har ingen svensk regering på plats och det är upp till Vänsterpartiet om de väljer att stödja nyliberalism eller inte. Det har du rätt i. När det kommer till EU tror jag inte högern (i bred bemärkelse) är tillräckligt stark för att få majoritet men antagligen tar de 1/3 av parlamentet. Det innebär att vi de socialdemokratiska, liberala, kristdemokratiska, socialistiska, gröna och historiskt konservativa partier kommer tvingas att samarbeta. Det som är bra med den här S/Mp/L/C regeringen är att Vänsterpartiet nu helt öppet måste välja. Är de en del av det nyliberala etablissemanget eller är de socialister? Jag tror att V kommer rösta ja (lägga ned sina röster) till den här regeringen. Jonas Sjöstedt har redan sagt att detta skall ske så det skulle vara underligt om det inte skedde. Hur som helst, högern dominerar inte EU än. De kommer säkert att göra det inom tio år men vi är inte där än. Eftersom vi inte är där än har vårt etablissemang ett ordentligt svängrum. Du kan ta det här ”Global Compact for Migration” avtalet som röstades för i december. Det var 152 länder för, 5 emot (USA, Österrike, Israel, Tjeckien och Polen), 12 som lade ned sina röster (Italien, Schweiz, Australien, Algeriet, Bulgarien, Rumänen, Chile, Lettland osv.). Slovakien dök inte ens upp på mötet och deltog inte i processen men det gjorde inte ett tiotal länder (de vanliga; Nordkorea, Somalia och de här och så de vanliga länderna som inte ens dyker upp till FN-möten eftersom de ändå inte bryr sig om vad som sägs där (Nordkorea, Somalia, Turkmenistan, Afghanistan och ett par afrikanska, asiatiska och latinamerikanska ”bananrepubliker”)

https://en.wikipedia.org/wiki/Global...ember_2018.svg

Givet detta så kan inte jag se någon global förändring. Den liberala eliten bestämmer fortfarande. Visst, jorden skakar men de bestämmer fortfarande. Det är därför jag tror att S, L, Mp, C är så säkra på sin sak. De vet vart de har V, M och Kd och vet att de inte kommer utmana dem. Det är också därför jag tror på en S/MP regering med stöd av C och L. Som sagt, det kommer att komma in tid där liberala eliten inte har det inflytande över policy mer men vi är inte där än.