Det borde de borgerliga partierna, och vi utomparlamentariska marknadsliberaler, ha gjort. Vi borde ha förklarat att den överordnade principen är egenförsörjning, inte fri rörlighet.http://www.gp.se/ledare/v%C3%A5r-lib...sta-1.11713382
Att de som bott i Sverige i generationer och de nyanlända behöver underkasta sig samma krav: du måste kunna försörja dig själv och din familj, du har inte rätt att ligga andra till last.
Nu blev det inte så. Istället började resonemanget i den fria rörligheten, medan kraven på egenförsörjning sköts på framtiden.
Partipolitisk kortsiktighet underblåstes av liberala debattörer som avskyr välfärdsstaten men istället för att ge policyförslag nöjde sig med att hylla den fria rörligheten. Som låtsades att vi först kan välkomna mycket stor invandring, och sen diskutera hur de sociala förmånerna ska begränsas. Trots att det naturligtvis är tvärtom.
Man kan inte begära att den som flytt till Sverige från dag ett ska kunna försörja sig själv. Och det kommer alltid finnas infödda svenskar som av olika skäl inte klarar det. Men egenförsörjning måste vara principen, den otvetydiga normen.
Det hade i sig bromsat flyktinginvandringen. Men främsta skälet till att Sveriges marknadsliberaler borde ha gjort egenförsörjning viktigare än fri rörlighet är moraliskt. En politik som i praktiken undantar stora grupper från försörjningskrav är oförsvarbar. Den som kommit till Sverige nyligen måste ha färre sociala förmåner än den som jobbat ett helt liv här. Inte lika många, absolut inte fler.
Annars legitimerar vi en ordning där vissa långsiktigt lever på andras bekostnad, trots att de inte behöver. Annars passiviserar vi människor. Annars vittrar förtroendet för samhällskontraktet sönder.
I tider när regionpolitikerna måste skära ner i vården och polisen medvetet väljer bort att utreda vissa brott är det magstarkt att satsa skattepengar på dockteater och konst för maskar.http://www.kristianstadsbladet.se/ar...a-bort-kultur/
Erik Helmersson skrev nyligen på Dagens Nyheters ledarsida att ”svensk teater hämmas av att bidrag styrs till produktioner som på ett trubbigt och trumpetande sätt tar upp politiska trendämnen som kön, makt och identitet.” Han avslutade dramatiskt med orden: ”En konstnär måste vara fri, annars skapar hen instängd konst” (1/12).
Men att någon inte får skattepengar för att göra just sin slags film är inte ett hot mot yttrandefriheten. Filmare får göra vilka filmer man vill – så länge man fixar stålars på egen hand.
En verksamhet som går runt med skattepengar kan aldrig vara fri, och att kräva att man ska få göra precis som man själv vill på andras bekostnad är ju bara själviskt. Särskilt om det handlar om att man själv vill sätta upp en pjäs i en tid när man hör att Stockholmspolisen på grund av resursbrist slutar att utreda bedrägeribrott.
Dessutom är det inte rättvist att vissa människor få vara helt fria medan andra måste gå upp 6 och släpa sig till sitt halvroliga jobb för att betala för de frias skapandeverksamhet.
[...]
Att inte vilja ösa pengar över kulturen betyder ju inte att man ogillar kultur, utan bara att man prioriterar annorlunda. Prioriterar vasst men rätt.
Det måste bli ett slut på miljardrullningen till Kulturrådet och andra offentliga enheter som i sin tur delar ut pengar till ett gytter av projekt som startas men som man som skattebetalare sen sällan ser röken av. Det är dockteatrar, konstprojekt för maskar, dansföreställningar och teaterpjäser, men hur många av oss som pröjsar ser och hör?
Kulturen tycks leva i en egen bubbla – befriad från sparkrav och effektiviseringar. Det finns skäl att ta fram en nål och trycka till.
Unlike her hotheaded grandfather and aunt, Marion [Maréchal Le Pen] is always calm and collected, sounds sincere, and is intellectually inclined. In a slight, charming French accent she began by contrasting the independence of the United States with France’s “subjection” to the EU, as a member of which, she claimed, it is unable to set its own economic and foreign policy or to defend its borders against illegal immigration and the presence of an Islamic “counter-society” on its territory.Det är en mycket läsvärd artikel. Läs också gärna denna intervju med Tucker Carlson, även han uppvisar en vilja till ekonomisk utjämning och omsorg om fattiga amerikaner. För 40 år sen var Louisiana den mest ekonomiskt ojämlika delstaten i USA, i dag är det Kalifornien, där demokraterna har kvalificerad majoritet i båda kamrarna, guvernörsposten samt hela delstatsapparaten. Det säger kanske något om vilka kapitalet stöder.
But then she set out in a surprising direction. Before a Republican audience of private property absolutists and gun rights fanatics she attacked the principle of individualism, proclaiming that the “reign of egoism” was at the bottom of all our social ills. As an example she pointed to a global economy that turns foreign workers into slaves and throws domestic workers out of jobs. She then closed by extolling the virtues of tradition, invoking a maxim often attributed to Gustav Mahler: “Tradition is not the cult of ashes, it is the transmission of fire.” Needless to say, this was the only reference by a CPAC speaker to a nineteenth-century German composer.
Something new is happening on the European right, and it involves more than xenophobic populist outbursts. Ideas are being developed, and transnational networks for disseminating them are being established. Journalists have treated as a mere vanity project Steve Bannon’s efforts to bring European populist parties and thinkers together under the umbrella of what he calls The Movement. But his instincts, as in American politics, are in tune with the times. (Indeed, one month after Marion’s appearance at CPAC, Bannon addressed the annual convention of the National Front.) In countries as diverse as France, Poland, Hungary, Austria, Germany, and Italy, efforts are underway to develop a coherent ideology that would mobilize Europeans angry about immigration, economic dislocation, the European Union, and social liberalization, and then use that ideology to govern.
You've really seen that change in the last 20 years where in the top 10 richest zip codes in the United States, 9 of them in the last election just went for Democrats. Out of the top 50, 42 went for Democrats. The Democratic Party, which for 100 years was the party of average people is now the party of the rich.
[...]
Actually, what you're seeing is something amazing, you're seeing for the first time in history a revolution being waged against the working class. When does that happen?
[...]
nothing changes the society more quickly or more permanently than bringing in a whole new population and that's not an attack on anybody. There are lots of populations- there are lots of immigrants who are much more impressive than I am. I have no doubt about that. I'm not attacking immigrants. I'm merely saying that the effect on the people who already live here is real and they're not bigots for feeling that way.
Anomalierna är detsamma som hyckleri inom politiken.
Ett paradigmskifte ingår i ett sammanhang av olika faser:
1. Det finns en allmän föreställning om ett fenomen, eller det finns ett tankemönster, som forskarsamhället själv inte är direkt medvetet om. Forskning som befinner sig i denna fas kallar Kuhn normalvetenskap, och den kännetecknas av problemlösning inom tankemönstrets eller föreställningens ramar.
2. Det föreligger anomalier, som kollektivet inte förmår ta till sig, eftersom de fastnat i sina tankemönster, eller den utbredda föreställningen är så grundmurad att dess "sanning" är överordnad vad som motsäger den.
3. Forskningen kommer till en kris där anomalin måste förklaras.
4. Paradigmskiftet inträder när någon bryter kollektivets tankemönster och förklarar anomalin som en del i en större felaktig föreställning eller världsbild, och detta nya tankemönster vinner gehör.
5. Forskningen kommer till en förvetenskaplig fas, där det nya paradigmet fastställs.
6. Därefter kommer en ny fas av normalvetenskap inom det nya paradigmet.
Efter att lyssnat på hustru Kerstin spela Bach intar Leo viloläge och säger : ”Måtte en ny budget i Sverige inte innehålla nedskärningar för kulturen - och f ö inte heller miljön o flyktingar. Och husse o matte behöver ju inga skattesänkningar.”https://twitter.com/JanKEliasson/sta...30930505560064
Gåsleversocialist som inte ens betalar skatt i Sverige klagar på skattesänkning.https://twitter.com/hanifbali/status...36061482274816
Notera också det återuppväckta intresset för Kaczynski:
They share two convictions: that a robust conservatism is the only coherent alternative to what they call the neoliberal cosmopolitanism of our time, and that resources for such a conservatism can be found on both sides of the traditional left–right divide. More surprising still, they are all fans of Bernie Sanders.
The intellectual ecumenism of these writers is apparent in their articles, which come peppered with references to George Orwell, the mystical writer-activist Simone Weil, the nineteenth-century anarchist Pierre-Joseph Proudhon, Martin Heidegger and Hannah Arendt, the young Marx, the ex-Marxist Catholic philosopher Alasdair Macintyre, and especially the politically leftist, culturally conservative American historian Christopher Lasch, whose bons mots—“uprootedness uproots everything except the need for roots”—get repeated like mantras. They predictably reject the European Union, same-sex marriage, and mass immigration. But they also reject unregulated global financial markets, neoliberal austerity, genetic modification, consumerism, and AGFAM (Apple-Google-Facebook-Amazon-Microsoft).
[...]
Most surprising for an American reader is the strong environmentalism of these young writers, who entertain the notion that conservatives should, well, conserve. Their best journal is the colorful, well-designed quarterly Limite, which is subtitled “a review of integral ecology” and publishes criticism of neoliberal economics and environmental degradation as severe as anything one finds on the American left. (No climate denial here.) Some writers are no-growth advocates; others are reading Proudhon and pushing for a decentralized economy of local collectives. Others still have left the city and write about their experiences running organic farms, while denouncing agribusiness, genetically modified crops, and suburbanization along the way. They all seem inspired by Pope Francis’s encyclical Laudato si’ (2015), a comprehensive statement of Catholic social teaching on the environment and economic justice.
Du måste vara medlem för att kunna kommentera
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
Swish: 123 536 99 96 Bankgiro: 211-4106