Henrik Munck (MP), förtroendevald med politiskt ansvar för ett särskilt utsatt område i Göteborg försöker hitta en väg ut för partiet från den mångkulturella återvändsgränden.
Hen tycker att identitetspolitiken skadar hens parti och invandrarnas möjligheter i samhället samt att varje försök till problemlösning möts av partikamrater med rasistkortet ständigt redo i fickan.
https://www.expressen.se/debatt/mina...standigt-redo/
Först beskriver hen hur begreppet "fri invandring" är en feltolkning av partiprogrammets positiva människosyn och presenterar några riktiga ögonöppnare
Citat:
med dagens situation i världen skulle minst en miljard människor vilja få en lägenhet i någon av våra förorter
att betrakta fri invandring som en lösning är att förringa hur många som har det illa i världen
"En värld utan gränser" bygger i stället på att alla har det ungefär lika bra, som i Skandinavien i dag, och då snarare försvinner begreppet "invandring"
Men, fortsätter Munck, oavsett om man i MP vill ha "fri invandring" eller bara en "generös invandringspolitik" så är partiets problem att det företräds av identitetspolitiker som ställer grupper mot varandra och hatar de som hatar.
Citat:
Man kan ogilla rasister, bilister, homofober, eller vita män i största allmänhet. Det är inte ens brottsligt att hata dem. Däremot, om man har den hållningen i sitt politiska arbete inom MP så är det ett tydligt brott mot partiprogrammet.
Vad ska MP:s politik i stället signalera?
Citat:
"Den gröna vägen handlar inte om 'vi och dom'. Därför söker vi samarbete och förståelse... Människan är en kreativ och empatisk varelse som vill och kan ta ansvar. Den fantastiska mångfalden i människors synsätt och idéer utgör en rikedom som driver utvecklingen framåt." Partiprogrammets har alltså en positiv människosyn, och då kan inte miljöpartister "hata dem som hatar". Utan att gå emot sin egen politik.
Att trassla in sig i de mångkulturella frågorna har skapat denna avgrundsdjupa kris i partiet och tagit bort fokus helt från miljöfrågorna är analysen.
Citat:
Identitetspolitikens intrång i MP, och dess följdeffekter med misslyckade rekryteringar och utspelshysteri, är den grundläggande anledningen till partiets kriser. Långt mer än den naturliga anspänningen mellan ljusgröna och mörkgröna anhängare, som snarare är hälsosam för partiet.
Min bild är att ledande företrädare för MP under en längre tid sett mellan fingrarna på identitetspolitikernas brott mot partiprogrammet, eller själva varit del av det.
Bra så långt Munck. Men nu vrids fokus åter på att lösa de olösbara självförvållade problemen.
Citat:
MP borde i stället utifrån positiv människosyn ha en medlande syn på konflikter mellan olika grupper i samhället, oavsett om det handlar om bilister eller invandrare.
Men
Citat:
Identitetspolitikerna drar rasistkortet då vi försöker lösa problem.
Hen ställer sen upp några lagom provocerande frågeställningar för att inte bränna alla broar med sina identitetspolitiska kollegor.
Citat:
Hur stor andel elever med utländsk härkomst kan vi ha i skolklasser utan att det blir så kallad white-flight och mer segregation?
Hur hanterar samhället spänningar mellan olika invandrargrupper?
Hur säkerställer vi språkstöd för en mängd olika språk i allt från förskola till äldreomsorg, på ett rimligt sätt?
Kan riktad samhällsservice på olika språk till olika geografiska områden vara del i en aktiv politik för att gynna olika invandrargrupper att bo i olika områden?
Hen kommer sen med lösningen ur krisen både för partiet och de individer de släpat hit.
Citat:
Identitetspolitikerna skadar alltså inte bara MP utan de försvårar i högsta grad arbetet för att hitta lösningar för att invandring ska fungera bra. Ja, invandrarnas möjligheter i samhället skadas helt enkelt.
Partiledningen måste därför ta tydligt avstånd från identitetspolitiken.
Och avslutar med vad som kommer att stå på partiets gravsten i höst.
Citat:
Jag möter många som tycker att ett miljöparti egentligen har en viktig roll i Sverige men som inte vill rösta på någon som "hatar alla som hatar".