Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Syrian refugees return to their war-torn homes
Unable to stand the cold weather, language barrier, and unemployment, a small but growing number of refugees are feeling the pull to return to Syria.

FEBRUARY 2, 2018 ALEPPO, SYRIA—Desperate to escape Syria's terrors, Ammar Maarawi bolted. In early 2016, he paid smugglers and endured a dangerous sea crossing to Greece and an exhausting journey by train, bus, and foot through Europe.

Two years later, he is back home in Aleppo. He returned last summer – depressed, homesick, and dreading another winter, he couldn't bear life in the German city of Suhl.

Germany, he said, "was boring, boring, boring."
[...]
The United Nations and host governments in Europe are not encouraging returns, saying the country is not safe.

But the stream of returnees may grow over the coming year as stability returns to Syria and as hostility grows to refugees in host nations.
[...]
Those who make it to Europe often get assistance, but some find the West doesn't hold the opportunities they hoped – or they face discrimination or they feel alienated in a different culture with language barriers and harsh weather.

Maarawi, meanwhile, is happy to be home. He sat behind a desk in his tire repair shop near Aleppo's main Saadallah al-Jabiri Square. The city is largely at peace now after government forces defeated rebels there in December 2016.

Like many others, Maarawi embarked on an epic journey to reach safety in Europe. He left Syria in January 2016. From Turkey, he took one of the crowded, inflatable smugglers' boats to the Greek island of Lesbos – an especially hazardous trip, because he doesn't know how to swim. He made his way across Macedonia, Serbia, Slovenia, Croatia, and Austria, enduring long train rides and walks through forests.

In Germany, he began learning the language and training for work. The Germans provided food, clothes, and a stipend, but, "in the town where I was staying there was no life, there were few people, you suffer psychological pressure, depression, and it is cold," he said.

Adeeb Ayoub, a 13-year-old, took the sea trip to Greece with his uncle in 2015. "I felt that the possibility of surviving the sea is bigger than surviving in Aleppo," said his father, Firas Ayoub.
[...]
The hope was that after the son was settled in Europe, his parents and three siblings would be allowed to join him. But that never worked out, so after two years his parents told him to return. In September, the boy arrived at Damascus airport, welcomed by his weeping mother.

"It was an adventure," Adeeb said, sitting next to a diesel heater on a cold morning at his parents' apartment in western Aleppo.

In the German town of Reinheim, he went to school and was a midfielder on the local soccer team. Now Adeeb plays for Aleppo's Itihad soccer team, one of the top teams in Syria.

He says he wouldn't return to Europe if he had the chance.

What happens to the homeless refugees when the journalists go home?
Another News Story is a documentary film exploring the relationship between the media machine and the human lives of those caught up in the refugee crisis. It's director Orban Wallace asks how the way we digest news affects people stuck in terrible circumstances
[...]
The refugee crisis is no longer leading news stories, but is it because anything has changed? A documentary, Another News Story follows the journey refugees take from Greece through the Balkans to western Europe, but also turns the camera on the journalists reporting on the story.

The film asks, to borrow Trump’s phrasing, who exactly is being “weak and ineffective” – is it the media failing to convey properly the complicated and multi-faceted situation, or is it the general public who are not concerned enough to want to fully understand the lives of people wanting to come to Europe?
[...]
Refugees travelling through Europe is not as big a story now – is that because there are less refugees, or less media coverage of the situation?

I would say that this is because there is less media coverage of the situation.
[...]
At one point in the film you are following a group of refugees trying to cross a border. One asks you not to stop filming. Did media coverage enable refugees to enter into Europe through telling their stories?

I think having cameras around made many refugees feel safer, as they felt that if people were filming and documenting their journey the police etc. would be less likely to be aggressive or heavy-handed. On the one hand the media coverage at the time highlighted the plight of refugees and forced some of the governments into some limited action but the flip side of that is that because of the sensationalist way in which news is often reported it is also easy for governments to make headlines with their pledges but not be held to account later once interest and scrutiny has abated. Also the sensationalist approach much of the media takes towards ‘immigration and refugee stories’ means that this can spark an uneven, shallow and emotive debate that creates an environment in which governments are afraid to take action that may be seen as sympathetic to refugees and allowing ‘hordes or swarms’ of ‘potential terrorists’ into our countries.

Men att kalla alla flyktingar är missvisande – många är migranter, och ryms inte inom Genèvekonventionen.
Problemet är att strömmarna blivit så stora. De europeiska länderna har svårt att ta emot så många människor. Det handlar inte bara om rasism och främlingsfientlighet – det är svårt att ordna arbete, utbildning och bostäder för hundratusentals nyanlända.

Men när Svenska Dagbladet undrar om Reinfeldt känner något politiskt ansvar för utvecklingen avböjer han att svara: "Jag är inte tillsatt för att utvärdera mig" (SvD 4/2).

Den försvarslinjen håller inte. Om Reinfeldt vill ge sig in i inrikespolitiken igen måste han givetvis vara beredd på att få frågor om den egna insatsen som statsminister under åtta år. Sådana är spelets regler. Det är dessutom i allra högst grad relevant.

Alliansregeringen försummade centrala säkerhetsfrågor som försvaret, passhanteringen och terrorbekämpningen. En del bra initiativ togs inom rättsområdet, såsom den myndighetsgemensamma satsningen mot grov organiserad brottslighet, men alltför mycket lämnades ogjort. Samtidigt banade regeringen Reinfeldt väg för en ohållbar migrationspolitik och öppnade välfärden på vid gavel för kriminella.

Hur är det ens möjligt för att analysera brottsutvecklingen utan att diskutera Reinfeldts politiska arv?

Från hyllad till kraftigt ifrågasatt
Den tidigare statsministern har gått från att vara allmänt hyllad till att i efterhand bli kraftigt ifrågasatt.
[...]
Men Reinfeldt bäddar själv för kritiken genom att vägra diskutera sitt ansvar för det som har varit. Han har lämnat ett vakuum efter sig. Först uppmanade han väljarna att öppna sina hjärtan. Sedan försvann han abrupt från scenen och lät andra axla ansvaret.

Flyktingar får jobb allt snabbare. Ser vi ett trendbrott när det gäller integrationen? I studion migrationsforskare Joakim Ruist och Maria Mattsson Mähl, vd för ett utbildnings- och matchningsföretag.

Vad som är en ”för stor” flyktinginvandring bestäms helt enkelt inte av arbetsmarknaden. På den ekonomiska spelplanen blir en flyktinginvandring ”för stor” för de offentliga finanserna innan den blir för stor för arbetsmarknaden. Men även för stor för de offentliga finanserna lär aldrig inträffa, eftersom det skulle kräva fler flyktingar än vad som är sannolikt att vi någonsin kommer att få se. Sett till hela spelplanen blir flyktinginvandringen dessutom med all sannolikhet så gott som alltid ”för stor” för folks allmänna ovilja att dela med sig och att samexistera med främmande kulturer innan den blir för stor för de offentliga finanserna. Att många människor tycker att vi tar emot för många flyktingar, liksom att många andra människor tycker att vi tar emot för få, handlar nästan alltid om hur olika människor ser på icke-ekonomiska faktorer som medmänsklighet, samhällskontrakt och mångkultur.

Regeringen går nu ut med att nyanlända kommer i förvärvsarbete snabbare, vilket är sant, men som de missvisande låtsas är ett kraftigt trendbrott. Andel nyanlända 20-64 som förvärvsarbetar efter åtta år:

2005: 49,7
2006: 52,1
2007: 52,1
2008: 50,2
2009: 44,0
2010: 46,7
2011: 48,1
2012: 47,7
2013: 54,9
2014: 53,9
2015: 48,9
2016: 51,0

Som vanligt inkluderar dessa siffror åtgärder, lönesubsidier och de som jobbar deltid, det mäter inte riktiga jobb.

Demokratins makthavare och hantlangare accepterar inga oppositionella oliktänkare. Demokratin är nämligen ett totalitärt politiskt system som kräver absolut makt.

Danska S: Avskaffa möjligheten att söka asyl

De danska Socialdemokraterna vill avskaffa möjligheten att söka asyl i landet. Förslaget om en ny migrationsreform ska presenteras i morgon, rapporterar DR.
Partiet föreslår att personer som söker asyl vid den danska gränsen, så kallade spontanansökningar, ska skickas till danskdrivna flyktingläger i exempelvis Nordafrika. Där ska de bo under asylprocessen. Om de anses ha skäl för asyl kommer de ändå inte få komma till Danmark, utan ska i stället skickas vidare till FN:s flyktingläger, skriver DR.
I utbyte föreslår S att Danmark tar emot fler kvotflyktingar från FN-systemet samt skänker mer pengar till FN:s flyktingorgan UNHCR.
– Det är nödvändigt att skapa ett flyktingsystem som är mer humant än det vi har i dag, säger socialdemokraten Mette Frederiksen till DR.
Socialdemokraterna är det största oppositionspartiet i Danmark.