Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Det här är centralt.

När jag pratat om krympandets radikalisering, om att identity works, om polariseringens magnetism, så är det denna konkurrens och dynamik det handlar om. Om vad individer och aktörer på olika nivåer har att rätta sig efter, bortom fromma förhoppningar och tomma floskler.

Vi kommer få se identitetspolitik för svenskar och reciprokt artiga kafferepsgäster som opportunt bejakar denna. Retoriken och politiken kommer bli radikalare - i samma takt som detta "radikala" kommer förstås som kärleksfullt gott och reaktionär kommer bli synonym med överlevnad inför överhängande fara.

Det här är en fortgående process där det mediala etablissemanget och politikerna inte längre kan vara björnen som driver folket framför sig och sargar de individer man önskar. Deras opinionsbildande kapital är förbrukat och kan bara ackumuleras på två sätt:

Antingen genom att ta in friskt förtroendekapital där det finns idag. Hos kritikerna som visste bättre, tidigare - och redan idag har svar på frågor som kommer ställas i det offentliga samtalet imorgon. Vad jag vet har detta inte skett någonstans i västvärlden, även om det hade varit det rationella, affärsinriktade.

Eller - mycket mer sannolikt, men samtidigt svårgenomfört - internt, genom sparnit över tid och ansvarsutkrävande inom gruppen. Individens alternativ är att antingen röra sig lite snabbare än sin skuldbelastat överviktige kollega, så att denne blir uppäten av björnen - eller vara björnen som agerar kårens ombud.

Då kan den egna uselheten rentav bli en merit i den ansvarsutkrävande vreden. För det är ju en sak när Hedlund klandrar Helin för att hon fick skit för "hur mycket invandring tål Sverige". Ett ännu skarpare vapen att peka på skammen över att hon cuckade inför hans mansplaining i Agenda 2011 att sexövergrepp på badhusen mot svenska flickor inte var en nyhet värd att skriva om i Aftonbladet för att det var för vanligt.

Och precis som du skriver går det inte att luta sig mot att man var halvt edgy med en text om att våga diskutera volymer 2014 - att inte röra sig framåt är att röra sig bakåt om andra fortsätter avancera. SD:s feghet och svekfullhet, deras icke-populism och icke-nationalism var aldrig en tillgång - menar jag - men kommer bli en belastning.

Det som kommer efterfrågas alltmer är autencitet och den goda radikalismen som inte står svarslös, som inte söker kompromiss och aldrig tänker kapitulera.

---

Ett exempel på hur det är möjligt att vinna relevans även i detta sena utgångsläge är nämnda Ann Heberlein, som gör en uppföljning kring sin artikel om svenska kvinnor som tar betalt av skattebetalarna för att ligga med ensamkommande.

Det här är som sagt potent materia. Självutnämnda madonnor som verkligen är horor. Sagan om den nakne kejsaren tagen till nästa nivå, där samhällslögnen på något sätt ackomoderar att mannen är barn i skolsalen, men barnet ändå är man i sovrummet.

Visst, man kan anklaga Heberlein för att själv spela med i lögnen genom utmålandet av utsatta pojkar, men det känns ändå befriande att kunna konstatera att ALLT inte måste vara upprepningar från den här tråden.

...men, både du och jag min gode herre, vet att flashback kommer fortsätta att ifrågasätta allt.
Dvs, att om utvecklingen på ett extremt sätt vänder åt andra hållet, så ligger det delvis i flashbacks natur att söka ett tillstånd av jämvikt, att lufta missförhållanden och saker som helt enkelt inte stämmer. Tror ej folk kommer söka hat, utan snarare ett ansvarstagande och reella konsekvenser för åtaganden som gravt misskötts. På samma sätt som sker i hela det övriga samhället.
Möjligtvis har borttagandet av tjänstemannaansvar satt detta ur spel på politisk nivå.

rc

Ekonomiskt är det inte så svårt att föreställa sig varför någon skulle vilja splittra ett folk som sedan mycket länge haft en kultur av att lita på varandra. För vad händer med viljan att genom ett skattesystem (där pengarna bara cirkulerar inom landet) hjälpa din granne om denne är någon du inte delar värderingar med? Incitamentet eroderas, och med det den skatteunderbyggda välfärden. Vid sjukdom eller annan kostsam händelse med ett obefintligt välfärdssystem så tvingas man vända sig - ja, vart då? När hälsan tryter är människor beredda att gå mycket långt, för vad är mer värt än livet självt? Om det krävs att man tar ett större banklån till ockerränta för att rädda livhanken så gör de flesta nog det.

Politiskt sett: det finns nog sedan WW1 och WWII en föreställning om att nationalism är något som måste undvikas till varje pris, trots att man aldrig reflekterat över vad som är sjukdom och vad som är symptom. Undertecknad ser den perverterade varianten av nationalismen (jfr undertryckt, dold sexualitet med frisk och utlevd sexualitet) som symptomet på sjukdomen, inte som sjukdomen självt: nationalism är det som händer när man tar beslut över huvudena på folket. Det händer när folket är ofritt. Det är en folkrörelse. Vad man försöker göra är således att hindra ett symptom från att uppkomma, vilket ju alla inser att det inte är någon mening med: om Sveriges framtida (även splittrade) befolkning blir illa behandlad av en överstatlig makt (EU?) så lär nog även denna befolkning vara beredd att gå ut i strid.

Man tjänar enligt denna teori inget på splittringen; man tror sig endast tjäna på den.

Håller med 100% om det fetade.

Och det är intressant hur precis allt har vänts till sin motsats. Det måste vara någon inbyggd mekanism i PKismens drag mot ytterlighet att de alltid hamnar i precis motsatta positionen till vad de argumenterar för. Deras fiende är "antidemokrater, som diskriminerar, som delar in folk i grupper, som är ovetenskapliga och outbildade, som har makt genom patriarkat och osynliga glastak, som slår mot de svaga osv,"

Men egentligen så är det PKisterna som har makten och normerna som de använder mot de utstötta och maktlösa. Det är de som vill begränsa yttrandefrihet och censurera och ifråga sätter demokratiska val. De har byggt upp strukturer som diskriminerar de med fel åsikter, fel ras, kön, läggning osv. Det är de som väljer forskning efter vad som stödjer deras agenda.

Att de som anklagar andra för att syssla med konspirationsteorier är de som hittar på rysslandskonspirationen ligger helt i linje med allt annat.

Vilket för mig till nästa tanke apropå det du skrev om overshoot. Möjligheten finns att media och politiker gör ett försök att rädda sig själva genom att hetsa mot invandrare. Troligen inte, eftersom det gått för långt redan och de bränt förtroendet. Men går det så kommer de försöka. För man måste komma ihåg att det inte är vem som helst som kan bli topp inom media eller politik. Precis som politiker utvalts för sin ryggradslöshet och lydnad mot partiledningen och media, så finns en moralisk aspekt också. Det kräver en särskild typ av människa för att lyckas inom media idag. Bara de mest samvetslösa opportunister kommer ta sig till toppen. De som aldrig ens stannar upp och överväger om det man gör är rätt, utan enbart ser till sin egen sociala status och sitt eget kapital i alla former. Och kanske till stor del också de som finner en njutning av att utnyttja sin makt mot andra i svagare position genom att stämpla dem som rasister m.m. Den sort som hetsade på häxjakter förr.

Det är mänsklighetens värsta avskräde som gjort sig till härskare genom media i Sverige och väst. Politikerna är de fegaste, men journalisterna är de genuint onda.

Till invandrarnas försvar så ska sägas att det är extremt få som utnyttjat tillfället på samma sätt, kanske till stor del av brist på förmåga eller för att de inte släppts fram av de svenska eliten, men ändå. Det finns förstås såna som Özz Nujen, Soran Ismael med fler.

Man kan ju konstatera att när det legat så mycket PK-verktyg tillgängliga för att utöva makt mot de utsedda fienderna, så är det ändå många som inte gjort det. Alla kvinnor till exempel som inte använt sig av feminismen för att utöva makt och förtryck. PKismens polariserande effekt kan kanske ses som en väldig separator som skilt ut skiten från de hederliga människorna.

Ursäkta att jag svävade ut lite här. Men det kan ses som en möjlig del i krigets utveckling. Alla dessa som lyckats nå toppen i samhället är de sämsta människorna och de kommer försvara sin position med den makt de har, men samtidigt är de utmärkta av PKismen och framstår som en tydlig fiende att inrikta sig på.

Intressant debattartikel av Ann-Marie Åsheden om mediernas förtroende i invandringsfrågan. Mest ärlig och uppriktig men också förljugen, så låt oss börja där. Hennes tes är att medierna bedrivit en "motpropaganda" i invandringsfrågan, men det förutsätter att SD med anhängare har bedrivit propaganda men när hon försöker leda det i bevis så blir det bara en beskrivning av fullt legitim opinionsbildning.
De stackars journalisterna var bakbundna av "etikregler" vilket hindrade dem från att göra ett bra jobb. Om du tror på det så har jag en bro att sälja.
Med undantag för det fetade så är det en rätt så bra beskrivning av kollapsen. Att medierna inte skulle stå på maktens sida mot folket är naturligtvis skrattretande, men det är en del av journalisternas självbild har jag förstått.

https://unvis.it/dn.se/debatt/replik...m-misstroendet

Edit. Och här Lasse Granestrand i samma ämne: https://unvis.it/dn.se/kultur-noje/k...os-sjalvkritik

Nah. Det är nog mest ett retoriskt knep. Hur ska de försvara sig mot det liksom? "Fast de är ju inte barn på riktigt..."

Sen är det ett signum för vår tid att man alltid måste hitta ett offer för att en historia ska vara värld att berätta. Jag tror det kan vara bra att försöka komma i från det tids nog, och kanske fokusera på de framgångsrika och kompetenta. Det är nog bättre för samhället.

Jag tror det där är viktigt. Om inte det blir tillräckliga konsekvenser för de ansvariga så kan man räkna med ett overshoot. Problemet är att de som har makt är de som ska ställas till svars, och därför kommer de nog orsaka ett overshoot i sin iver att skydda sig själva.

Dessutom är det saker som avsaknaden av tjänstemannaansvar som gör situationen än besvärligare. Lagen kan inte ge oss upprättelse som den ser ut idag, och det fördröjer utvecklingen och motiverar overshoot. För det är inte bara lagar utan hela samhället som måste byggas om. Partisystemet är kanske det viktigaste, och slitningarna mellan folk och elit kring såna frågor tillsammans med kraven på upprättelse och ansvar kommer leda till en hel del overshoot.

Samtidigt kan man fråga sig vad som är overshoot. Det de gjort är i sig så pass allvarligt att det kanske inte ska ses som overshoot med avrättningar t.ex. Det är förstås en svår fråga som inte har något riktigt svar. Overshoot skulle jag vilja definiera som en situation där man själv i efterhand känner att man gick för långt. Och kanske är avrättningar något som kan ge en sån känsla av att ha tagit steget över en gräns.

Men man bör tänka på att de gamla gränserna för vad som är acceptabelt redan har brutits av PKisterna själva. Och de har genom sitt agerande legitimerat en rätt så brutal behandling av dem själva. Social utfrysning och stämpling både av dem själva och deras vänner och släktingar är att se som acceptabelt. Lika så allt annat de sysslat med i media, så som uthängningar och hetsande. Politikerna har dessutom öppnat upp för lagar mot åsikter. De flesta gränser för hur man får behandla människor är alltså redan brutna. Så overshoot är inte helt lätt att lyckas med. Det krävs nog att man fullständigt tappar kontrollen faktiskt.

Däremot tror jag inte att flashback kommer vara någon voice of reason och ifrågasätta en overshoot på allvar. Forumet har blivit hem för rätt många bittra och arga människor och de som inte delar ilskan har lämnat sedan länge.

Wow. Riktigt intressant att se hur de försöker sammanfoga de två berättelserna. Det är i de här övergångsperioderna de riktigt intressanta sakerna händer.

Hon försöker att göra SD och invandringskritikerna till propagandister som försökte manipulera oss och som media i sitt försvar av de goda värdena bemötte och därmed råkade gå lite för långt.

Det är mycket intressant här. Till exempel de som påpekades av Friherre att hon påstår att media aldrig stått på maktens sida innan. De är ju för fan makten, men visst, det är väl deras uppblåsta självbild som hon försöker bevara lite.

Sen tanken att kritiken var så effektiv att man från maktposition var tvungen att fungera som en motkraft. Denna idé om att man från toppen av hierarkin kan vara "utmanare" och kämpa emot en farlig fiende som patriarkatet eller, i det här fallet, en skicklig propagandaindustri på nätet, när man själv är media med makt över ordet... Det låter förstås bättre än att man från maktposition förtryckt en svagare grupp med avvikande åsikt.

Den nya berättelsen hon erbjuder verkar köpa det mesta av vad kritikerna säger, men samtidigt hålla med Helin om att högerextrema eller åtminstone SD är en farlig kraft med stora resurser för propaganda. Problemet är förstås att hon försöker att samtidigt hävda att SD har rätt, men att det också är propaganda som media var tvungen att bemöta.

Det är det här som är PKismens kärna. Det måste finnas en mäktig fiende. För om hon skulle ge upp idén om att SD var ett hot, så ser det ju genast väldigt illa ut. Hela lögnen bygger ju på att det pågår en djärv kamp mot en mäktig fiende. För utan ett farligt SD så ser deras agerande väldigt illa ut och saknar helt ursäkter.

Nästa steg i att acceptera kritikernas berättelse är nog att utse sig själva till offer som blev vilseledda.

Tänkte länka artikeln men du hann före, däremot delar jag inte alls din kritiska inställning till Åshedens artikel och jag måste hålla med Crispy Creem om att ingenting tycks göra trådens medverkande nöjda.

Visst kan man hitta saker som inte är perfekta i debattartikeln men överlag så är det ju en anmärkningsvärt skarp kritik mot medias agerande kring just invandringen från någon med tyngd bakom orden i självaste DN som tillsammans med SVT/SR och Aftonbladet har varit åsiktskorridorens själva epicentrum och strängaste grindvakter.

Skulle vi ha fått läsa den artikeln för ett år sedan så hade vi väl ansett segern vunnen och stängt tråden men idag så renderar den bara gnäll!

Men även om den anses otillräcklig för den här tråden så är jag säker på att Åshedens inlägg ger ett uppsving för magsårs och huvudvärksmedicin försäljningen på Södermalm!

Det där känns inte helt nyanserat..
"Motpropaganda"?
Propagandamaskineriet mot "Nisse i hökarängen" startade knappast på 2000-talet.
Åsiktsdiktaturen, demokraturen, åsiktsförtrycket har kuvat och duperat svensken i decennier i det här landet. Detta är inget hatiskt inlägg, men den artikeln tål att diskuteras.

SD hade kunnat heta KAlle Anka-partiet. Kalle Anka-partiet hade kunnat sitta helt tysta i Sverige från 1970-och framåt. Förutsatt att de stått i opposition mot etablissemanget, sittande regering i allians med medier, så hade de fått röster av människor som blåst hål på/sett igenom den propaganda som svensken dagligen matats med. SD har knappt ens behövt yttra sig, rösterna har kommit ändå. Etablissemanget har i princip skapat SD.

Vilket är oerhört festligt, närmast på Monte Python-nivå. När någon annan berättar hur verkligen är beskaffad, då är det nödvändigt att själv ljuga sig blå för att "motverka rasism". Det är så kvadrupel-ironiskt att man knappt vet hur många skämskuddar man behöver för att ens orka lyssna på pinsamheterna.

Från mitt håll kommer ingen förlåtelse.

Jo det är förstås ett stort erkännande. Det glömde jag kanske säga. Och som du säger så är det många grindvakter som låtit den slinka igenom. Man undrar lite vad som hänt på DN från och med deras kappvändning. Och det hade varit intressant att veta mer om hur processen gick till. Har det hela tiden funnit mängder av liknande artiklar som stoppats av grindvakter, eller är det ett planerat erkännande med en text särskilt skapad för en mjukare kappvändning? För oavsett så är det nog ingen slump att texten släpptes fram. Kanske var den planerad av DN, kanske var den medvetet utformad av Åsheden för att kunna accepteras av DN.