Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Om regimen ska lyckas återta kontrollen över informationsflödet, och därmed också kontrollen över människors tankar och analyser, så är det idag bara åsiktsrepression, uthängningar och sociala bestraffningar som återstår. Därefter finns bara den rena och oförfalskade diktaturen.

Vissa trodde att dessa aggressiva beteenden från regimmedia skulle avta i och med att väggarna i åsiktskorridoren flyttades ut en liten bit. Men så fungerar det inte, åsiktskorridoren är ett viktigt verktyg för regimens styrning och kontroll. Regimen och dess media tvingas därför till en mer offensiv position. Speciellt då mycket står på spel med en snart stundande valrörelse.

Regimmedia har varit intensiva med skönmålningar om invandring, man har hetsat om "nazistiska kopplingar" när någon sagt emot och man har målat upp infantila, och helt och hållet obevisade, konspirationsteorier om ryskt inflytande. Detta ideliga mediala larmandet om att "vargen kommer" har allt fler helt enkelt slutat att lyssna på. Och när dessa styrmedel slutar att fungera så måste man ge sig på de oppositionella rösterna direkt, och slå hårt.

Därför ger man sig på Janouch, Springare, Fjälling, (Nils) Bildt och Antonsson och hänger ut dessa vanliga, oorganiserade, och helt oskyldiga människor som vore de grovt kriminella.

Men visst. Polariseringen ökar och allt fler inser att regimen och dess media är galen. Allt fler får också en ännu djupare insikt och förstår hur den internationella och organiserade judenheten passar in i detta pussel. En framgång, javisst.

Men frågan är om det inte redan är för sent? De krafter som ruvar i bakgrunden har störtat världen i krig förut när människor gått dem i opposition. En obehaglig känsla i magen varnar mig för att det snart kan bli blodigt allvar.

Nu blev jag lite nyfiken på den här gruppen jag aldrig brytt mig om tidigare och här ser jag ett inlägg som gjordes i förmiddags som en kommentar till granskningen:


Som ett kvitto på din kommentar.

Kan även dra en analogi med Jens Ganmans uttalande i intervjun om att ett flygbolag skulle aldrig om och om igen basunera ut hur sällan deras flygplan störtar eller drabbas av allvarliga fel eftersom det drar uppmärksamheten mot att flygplan faktiskt råkar ut för haverier och gör folk mer rädda för att flyga. Man skulle så att säga undra vad de försöker dölja och släta över istället för att känna sig tryggare. Etablissemangets media däremot vräker på med "var inte rädd"-budskap och lyckoreportage om hur bra allt går. Igår eller förrgår såg jag på SVT:s nyheter ett inslag där de gjorde sig lustiga över människors otrygghet genom att intervjua en ung kille som varit ute och festat. Jag kommer inte ihåg ordagrant men intervjun började som det brukar börja när man ska berätta om något hemskt som inträffat, ungefär en berättarröst som sa att det var en fredagkväll och Ola var ute och ville bara ha roligt som vanligt efter jobbet, men då hände det... och sen frågade intervjuaren:

- Ja, vad var det som hände?
- Ingenting
- Hände det ingenting?
- Nej
- Men... vad gjorde du då?
- Ja, jag gick hem och la mig när krogen stängde

Och sen kommer berättarrösten och informerar oss om att de flesta som går ut och festar på stan inte råkar ut för något hemskt. (Jag citerar inte här, utan återger ungefärligt från minnet).

Att dom gör ett så stort nummer av en nyhet som alldeles oavsett om den är sann eller inte gör mig bara mer misstänksam över deras agenda. Det blir så hånfullt. Precis som när Ganman säger att Schyffert borde sätta upp sin pjäs "Var inte rädda" på Rosengård inför anhöriga till de som skjutits ihjäl istället för på det mycket tryggare Södermalm. Då skulle vi få se hur det går. Om föräldrar till skjutna tonåringar skulle sitta där och skratta igenkännande åt deras orationella oro.

Kontraproduktivt igen.



EDIT:
Rolig kommentar från en nybliven medlem i Rädda Vården:

Anna von Bayern skriver idag på GPs ledarsida om en bok - ”Die Getriebenen” (De drivna) - som väsentligen bekräftar Wall Street Journals analys av Angela Merkels agerande. När Merkel lade om Tysklands invandringspolitik och sa, att alla var välkomna till Tyskland, så var det policy on the hoof dvs ett snabbt beslut *utan* någon samhällelig konsekvensanalys. WSJ skrev 9 december 2015:


http://www.wsj.com/articles/behind-a...nts-1449712113


Anna von Bayern skriver:


http://www.gp.se/ledare/von-bayern-e...dsla-1.4217720


Angela Merkels främsta motiv var alltså omsorgen om sin egen maktställning. När det inte kunde ges några garantier "att det inte skulle finnas några mindre smickrande bilder av polisens insats mot flyktingarna", så öppnade hon Tysklands gränser.

Det är "ansvarslöst att maskera den egna rädslan och oförmågan så att den ska framstå som en högre moral", avslutar von Bayern. Hon undrar, i vilken utsträckning det även förklarar svenska politikers anspråk på Sverige som en "humanitär stormakt och de fagra talen om en ”öppna hjärtan”-politik?".

Svenska politiker har emellertid i decennier fört en internationellt sett kraftigt avvikande invandringspolitik med volymer överskridande den invandring per capita (länk), som Angela Merkel tog ett snabbt beslut om i september 2015. Merkel ansåg sig nödd och tvungen till ett snabbt beslut i en akut situation - svenska politiker har gemensamt och i samförstånd bedrivit sin ansvarslösa och världsunika invandringspolitik *utan* att läget har varit akut.

Anna von Bayerns fråga är säkert genuin, men man undrar om GPs ledarsida möjligen tänker sig, att svenska politiker ska kombinera sitt narrativ "vi har varit naiva" med en lite mindre självgod framtoning samtidigt som svenska politiker fortsätter att inskärpa, att man inte kan agera annorlunda än man gör.

Tror inte att debatten mellan Johan Westerholm och Teres Lindberg har nämnts i tråden.https://ledarsidorna.se/2017/03/deba...eres-lindberg/

Debatten var precis som en okänd kille i publiken sa, under all kritik, ingen sade något konkret, Westerholm var sällsynt blek och när han väl sade något av betydelse så var det genom att citera en "godkänd" person, nämligen Ken Ring "varför tar ni emot fler när ni inte kan ta hand om oss som har kommit tidigare" eller nåt.

Westerholm såg plågad ut och Lindberg såg plågad ut och jag kände mig plågad.

Det enda intressanta var att Sanandaji var den som skulle ha varit i Westerholms ställe men att han backade ur pga trakasserier och att samma personer som trackade Sanandaji nu satt längst fram och fulade sig med mobiler, unga sossar tydligen, men vilka? Dom blev tydligen tillsagda av moderatorn.

Är det kända filurer? Dom syns mest bakifrån men i slutet vänder dom sig om ibland.

Så där ja. Nu kommer klandret för omoralisk hållning i den humanitära supermaktens världsunika invandringsexperiment. Assar Lindbäck och Mats Persson skriver på DN debatt om behovet av restriktiv invandring i decennier framöver och att det är omoraliskt att locka hit invandrare som inte kan erbjudas vare sig arbete eller bostad. Tyvärr bakom betalvägg.
http://www.dn.se/debatt/missvisande-...blivit-battre/

Medan den bortom räddning förlorade galningen Virtanen inte kan få nog av invandrad, misärboende underklass:
http://www.aftonbladet.se/ledare/a/V...n-varit-hjalte

https://unvis.it/dn.se/debatt/missvi...-blivit-battre


Och svenskfientlighet?

"om vi inte lyckas få invandrare i jobb"... Vad med dem som inte önskar arbeta, men jacka in infusionssnabeln till bidragskranen? Var, hos vem, ligger plikten? Avslöjar formuleringen skuldbördan i jobbintegrationsfrågan, eller märker jag ord överdrivet? Det där med dygder kan nog se lite olika ut i olika populationer...


DN vågar inte avvisa nestorn Assar Lindbecks artikel. Lindbeck och medförfattande professor Mats Persson tar poäng. De utelämnar psykologiska, mänskliga mekanismer som bidragsfiffel och välfärdsmigration; en människosyn som även så kallade proffs på karaktäristik och diagnostik så ofta är renons på. Slutsatsen är ofullständig, eftersom artikelförfattarna skriver - trots det varnande eller rent av ominösa inledande stycket ovan - följande:


Författarna låter oss ana valet av det konfliktundvikande sämre, andra scenariot. Det är inget orimligt antagande, tvärtom; eftersom politikerklassen visat sig helt inkompetent med åren, och ovillig att prata problem. Liksom MSM brister i journalistisk kodex.

Ett möjligt tredje scenario, vilket kanske bara är den naturliga förlängningen av det andra och sämre - tillika mest sannolika - av de två nämnda är inbördeskrig.

Varför bjuder DN på denna artikel? DN vågar inte avvisa Lindbeck.

Tidningen Dagen har börjat återta sin kristna identitet och vädrar både nu och då en smått trotsig attityd gentemot dagens dårskaper och kristenhetens påtvingade undanskymdhet. Dagen till ära levereras en liten snärt mot sjw:arnas uppblåsta självgodhet.

Monas hotline är ämnet, resultatet beklämmande i såväl Röda Korsets som Rädda Barnens regi.
http://www.dagen.se/orostelefonen-ho...dagen-1.946186

Och för den idéburna sektorn själv, med väldigt mycket erfarenhet av arbete med det demokrtatifrämjande idéburna har det gått jätte, jätte bra. Eller kanske inte så jätte, jätte bra när allt kommer omkring. Snart återstår bara internering och repatrieringsmannen för att råda bot på islamismeländet. Det och en kaxig, självklart kristet orienterad traditionsburen svenskhet (där gästfrihet sedan långeliga tider ju ingår naturligt) som ställer tydliga förväntningar på tillresta gäster att ta seden dit de kommit. Det tillkommer inte gästen att möblera om värdens hem.

När giganten tar till orda tiger den bjäbbande byrackan still. Så är det nog. Ett möjligt fjärde scenario som en följd av det första skulle kunna vara en kombination av att utvisa så många som möjligt av de kriminella och asylskälssaknande samt låta de kvarvarande klara sig bäst fan de kan. Favelor som resultat av en reformerad bostadsmarknad och lumpsamlande som effekt av en avreglerad arbetsmarknad? Inre gränskontroll får en helt ny innebörd för de anställningsbara som ska ta sig in till de ännu fungerande områdena med arbetsplatser och ut till de avgränsade slumkvarter där de bor. En inte helt osannolik konsekvens av den humanitära stormaktens vansinnesexperiment.

Precis, inte bara "restriktiv invandringspolitik" eller ens stopp, men dessutom repatriering.

En annan ofullständighet i scenarierna är att även om genomgripande reformering av arbets- och bostadsmarknaden sker, så finns det kulturella klyftor som segregerar. Ska globalismen och bejakandet av multikulti slutligen få sista ordet och lanseras som den försonande, räddande ängeln slutligen trots allt? Efter låsningar, friktion och skärmytslingar kommer Soros medlande cyborg och förenar oss?

Håller med om att debatten var plågsam. Vet inte varför Westerholm inte gick hårdare åt Teres Lindberg, han hade alla chanser. Vet är ledarsidorna haft problem med en konkurrerande blogg som nyligen startat, ledarsidan.nu. Helt uppenbart i syfte att snylta och den är tvärtemot ledarsidorna.se Kanske är knäppgökarna som terrat Sanandaji knytna till den? Den socialdemokratiska rörelsen är stor och bred......

Lindbäck/Persson i dagens DN kan nog bli väl så viktig. Att vara så avskalad och att konsekvent diskutera i termer av arbetsmarknad och ekonomi tror jag är en framgångsfaktor när det gäller att övertyga fler om att dagens invandringspolitik är ohållbar. Sen skulle jag dessutom vilja se att någon ger sig in på en diskussion av lövfens älskling, "den svenska modellen, som ska utvecklas och inte avvecklas". Med så höga invandringstal som regeringen nu planerar för (ytterligare en miljon på bara sju år) kommer den svenska modellen att avvecklas. Vare sig finansiering eller bemanning går att få fram så snabbt för så stora behovsökningar inom offentlig sektor. Kommuner och landsting tvingas till en synnerligen olustig kombination av skattehöjningar och nedskärningar.

Lyssna även på Mats Persson i SR.

"Integrationen har inte blivit bättre"
http://sverigesradio.se/sida/artikel...rtikel=6665089