Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Det är ett ovanligt frispråkigt inslag för SR. I och för sig har jag respekt för Uddén som journalist (i motsats till många extremhögertroll här på FB), jag har träffat henne ett par gånger och har hört henne i många år, min uppfattning är att hon kan sina saker och verkligen försöker ge en hederlig och ospacklad bild av den komplexa verkligheten i en mycket problematiskt del av världen. Men det här inslaget rör vid en nertystad smärtpunkt i migrationsfrågorna, och det är ovanligt att det blir så här öppet i svensk public-servicemedia, just på det här området.

Kan vara intressant att citera Cecilia Uddén :

(FB) Cecilia Udden källkritik i Syrien rapportering

Synkronmedia förklarat. De använder varandra som källor.

Från Aftonbladet kultur.

.

Analysen är inriktad på mer traditionell höger/vänster politik och landar (surprise surprise) i att vänstern skall åstadkomma ett "gemensamt projekt" som självfallet förblir opreciserat men som på något magiskt vis skall återställa den forna glansen hos vänstern. Analysen är uppenbart direkt applicerbar på Massinvandringen och Mångkulturen och sammanfattar ganska väl hur det kunde gå som det gjorde. Är egentligen bara att byta ut "nyliberalism/kapitalism" mot "massinvandring" så är analysen komplett och färdig att användas. De avslutande frågeställningarna byts ut mot t ex

Hur var det med Ullenhags 10 myter om invandringen? Eller Tino Sanandajis alla alarmerande varningsrapporter om invandrarrelaterade kostnader och invandrares låga sysselsättningsgrad? Eller alla försäkringar om att invandringen lönar sig "på sikt"? Var fanns faktakontrollen då?

Tillägg- Länk funkar inte att kopiera.

Självklart. För det handlar om makten över moralen och när AB-skribenten nedpräntar sin analys undgår han eller hon att förstå att den gemensamma faktorn hos socialismens och nyliberalismens nyliga misslyckanden är det utopiska. Den underbara framtid när det moraliskt grundade Goda Samhället har segrat (en handfull exempel: Marknadskrafterna, Mångfalden, Kristenheten, Klasslösheten, eller Nazismen).

De är propagandister, till och med enligt en klassisk Le Bon-modell (långt innan ordet var myntat), men de flesta av dem saknar förmåga att förstå att de är propagandister.


Hur väl stämmer detta in på den propagandavärld vi lever i, och "journalisternas" öppna strävan efter "en ny berättelse" och "rätt narrativ"?


Ersätt "race" med "folk" eller "kultur" (le Bon använder ordet på detta sätt, tex "the Spanish race"). Hur väl stämmer det in på dagens situation?

Allt detta skrivet 1895.

Det är intressant när Aftonbladet kultur skriver saker som det vore taget direkt från tråden:

Nu är resten av Kjell Österbergs "analys" mest ett famlande.

Han letar efter ett gemensamt vänsterprojekt för att behålla makten.

Det handlar om makt från vänsterns sida. Inte om innehåll. Tomrummet måste fyllas för att behålla makten.
Och ändå är det precis den innehållslösa och impotenta makten som nu ratas av folket som drabbats av år av ren politisk vanvård.

Om den enda politiska idén att man måste forma frågor för att behålla makten utifrån ett politisk höger vänster linje utan verklighetsförankring och folket ratar detta så är vi redan i ett postpolitiskt samhälle.

Folk söker inte en politik, folk söker resultat och hopp. Det var därför först Obama vann. Sedan Trump. Macron. Ja till och med Löfven vann troligen på just förväntad regeringsduglighet jämfört med alternativen. Sedan att politikerna inte klarar av att leverera öppnar dörren för mer radikala personer och strömningar.

Folk ger politiker makt att förvalta och sedan vågar politikerna inte använda den makt det givits.
Klart folk söker efter alternativ. Men är det politik eller realism?

Att makten inte klarar av att hantera migrations och mångkulturfrågan i enlighet med folkviljan skapar givetvis spänningar. Men det är inte en höger eller vänsterfråga. Det är en fråga om regeringsduglighet. Och det landar först och främst i en korrekt verklighetsuppfattning.

Vet att jag tjatar. Att jag är tjatig. Men det som skrivs i så kallat liberal media, blir aldrig något.


De som bestämmer i Sverige har precis släppt på id-kontrollerna. Helt i linje med vänsterns idéer. Och sammalunda gjorde dåvarande, och sammalunda kommer framtida eventuella borgerliga regeringar att göra. Oavsett om Sverigedemokraterna får nåt att säga till om eller inte.


Sverigedemokraterna? Phooey!


Och det är bara att läsa nuvarande regerings utredares betänkande. Det är mångkultur och hänsynstagande till allt annat än det svenska över hela linjen. Och så kommer svenska staten att prioritera. Snacket i media och till media om hårda tag är bara dimridåer. Oavsett vad de hårda tagen gäller. Utom när det det gäller oss svenskar i vårt eget land Sverige. Då är de hårda tagen på riktigt. Tro inget annat.


Fajten om mångkulturen i Sverige i så kallat liberal media, är redan avgjord. I liberal media kommer man att prata håradare och hårdare. Men faktiskt föreslå något som avviker från den mångkulturella agendan kommer man inte att göra. Och allra minst kommer man att presentera några som helst skarpa förslag. Att verkligen ta ställning, kommer ingen liberal eller högersvensk att göra. Annat än att ta ställning för massinvandring och mångkultur. Oavsett vad något av dessa båda leder till. För det är så. Och så är det.


I svensk etablerad media pratar man bara. Man pratar hit och dit. Läser lite på Flashback och flinar åt oss tokdårar här. Hämtar nån idé här och där.


Men.


Man kommer aldrig att ge upp sina priviligier. Aldrig. Snackar gör man redan. Och fortsätta snacka kommer man att göra. Snacka stenhårt. Men att verkligen göra något. Det kommer man inte. Verkligen göra något. Det kommer man inte. För då kan det ju bli på riktigt! Att vara hård och konsekvent, det kommer man aldrig att vare sig vara eller göra. Utom i slutändan mot oss svenskar. I vårt eget land.


Kriget i media om mångkulturen är redan avgjort. Mångkulturen har i svensk media vunnit. Alla protester i svensk media är bara triangulering och positionssökning. Man är trots sin skriftliga omvändelse i vissa tidningar inte beredda att i svensk media på riktigt skriva något som på riktigt kritiserar den svenska mångkulturella politiken. För då kan det ju bli på riktigt. Brrrrr ... på riktigt ...

Jag tycker det här är den intressantaste utvecklingen just nu. Vänstern försöker omformulera sin roll och skjuta över skulden på högern. Det ser mycket ut som om Streeck försökt skriva en text om PKismen, och sen bytt ut alla ord till "kapitalism" och globalism" för att låta mer vänster.


Men det luktar kristen hårdrock om det här försöket att skapa en ny berättelse av folket mot globalisterna, när man skriver för MSM och avslutar med


Min fetning.

Om det ska bli en vänsterpopulism så måste den komma nerifrån och inte från Aftonbladet kultur. Jag tror inte det går att undvika att den främsta ilskan riktas mot media. De bär den största skulden. Och det går inte heller att undvika invandringsfrågan och rasiststämplandet om man ska vara del av någon eventuell populistisk rörelse på vänsterkanten. Feminism och antirasism måste de nog dumpa också, det har varit en så avgörande del i förtrycket och är fullständigt moraliskt korrupt.

Oavsett är det roligt att se hur de så gärna vill vara de revolutionära som står upp mot eliten, när eliten är de själva.

Det finns fortfarande plats för en nationalistisk vänster men den står i så fall i direkt motsats förhållande till den nuvarande vänstern.

Aftonbladet har fått ihop en rad artiklar om nästan samma sak. Det är nästan som en kampanj.
En kampanj där migration och flyktingfrågan medvetet lämnas utanför. Det är därför mer en kampanj för att klä samma politik i nya ord än att faktiskt ändra politikens innehåll.
http://www.aftonbladet.se/a/azL0M/pa...varre-an-trump
Dtet skrivet av JOHAN NORBERG. Som Wiki skriver så här om: "är en svensk författare, debattör, dokumentärfilmare och filosofie magister i idéhistoria som arbetar för liberalism, kapitalism och globalisering. Han är kolumnist i dagstidningen Metro. Han kallar sig själv liberal i den klassiskt Europeiska traditionen, men benämns i media ibland nyliberal."
Avbön? Distansering? Eller bara ren skär överlevnadsinstinkt?

En TT artikel om EU politik:
http://www.aftonbladet.se/senastenyt...cle24828435.ab

EU pengar? Är det inte skattebetalarnas pengar? EU politik? Att förtydliga att man faktiskt får tycka vad man vill är rätt magstarkt. Varför skall det behövas påtalas?

Lägg därtill den tidigare refererade artikeln på Aftonbladet kultur: "Kjell Östberg om nationalismen, vänsterpopulismen – och hur verkligheten nu har hunnit i kapp globaliseringsivrarna"

Daniel Swedin får ihop en ledare på samma tema:

http://www.aftonbladet.se/ledare/a/J...lobaliseringen


Helt klart pågår en omformulering av det politiska budskapet. Men ändå inte ett ord om den stora "utmaningen". Mångkulturen.

Det kommer inte att lyckas. Ty anden är släppt ur flaskan och de har redan slarvat bort sina önskningar på naiv ytlighet.

Tackar. En intressant trend. Det är lite som om Tsar Nicolas II skulle försöka snacka in sig hos bolsjevikerna. "Jag är med er kamrater. Störta förtryckarna!"

Även om det gick så är berättelsen väldigt luddig. Om det ska ens ha en chans att fungera så måste de tala ur skägget.

Av vad som antyds så är det enligt vänstern arbetsmarknaden som drabbats av öppna gränser. Kanske gör de ett försök att bli EU-kritiska för att ha en lämplig fiende. Men jag vet inte om det ens går att bli arbetarparti igen efter all identitetspolitik. Troligen blir det bara en mängd oprecisa anklagelser mellan höger och vänster i media och inte mycket mer.

Ja, det är absolut intressant att betrakta den marsch på stället som pågår för närvarande. Var finns utgången? Var finns syret? Var finns väljarna? Om vänsterns trampande är förvirrat står dem inte "högern" efter. Vart pekar högern och vart pekar vänstern? Inte lätt att säga då ompositionerandet ibland passerar mittlinjen. Intressant av Haage i SmP om Moderaternas problem med partikulturen, programmatiskt konsensustvång och behov av att alltid Ha Rätt. Självrannsakan blir mycket svårt för ett parti som byggt sitt existensberättigande på att alltid Ha Rätt och därav näst intill omöjligen kan ändra riktning då det skulle indikera att man någon gång kanske Haft Fel, eller åtminstone inte Helt Rätt. Avvikande synpunkter har obarmhärtigt kvästs, avvikare fördrivits. Ser ut som om rent vänstersekteristisk regim rått (och råder) inom Moderaterna. Partikulturen drogs upp av Bildt och hans Bunkergäng och tycks ha odlats sedan dess, även med Bunkergänget avlägsnat.

Moderaterna har en gång med inkvisitorisk nit inskärpt dogmen om fri invandring hos partiföreträdarna och nu är det närmast omöjligt att erkänna att det var en ståndpunkt som visat sig felaktig. Ett konservativt (?) parti med migrationspolitisk torgskräck som försöker ladda för ett samfällt utklivande och kvarstående på detta migrationspolitiska torg. Ska de våga? Eller satsar de igen på att den besvärliga frågan ska falla i barmhärtig glömska? Precis som med den, så här i efterhand, genanta EMU-frågan där man mot egentligen bättre vetande, med Bildt i spetsen, drev på för en svensk anslutning.

http://www.smp.se/ledare/moderat-sja...sakan-i-sikte/

Insikten finns på sina håll, men finns modet att göra något av den?

Det totalt felaktiga i medias maktutövning är att deras åsikttsyttring representerar under 10'% av väljarsympatier. Det är som att ge en megafon till valfri skolklass värstingelev och ge denna elev alla mandat eftersom han/hon hörs mest.

Det är sverige idag och jag har ingen lösning på hur vi kan få verklig demokrati i sverige eller europa just nu eller inom de närmaste 10 åren. Vi går hårdnackat mot ett tredje rike med fascister och elände fast denna gång med våld, underkastelse av kvinnor och rashat vi aldrig sett tidigare.

Om 20 år kommer vi ha dicoveryprogram om den hemska tiden efter 2010 då allt sket sig..

Ja, det ser ut så. Om vi tar Frankrike som exempel så var det alltså 44 procent av de unga mellan 18-25 som röstade Le Pen. Om man tittar på etniska fransmän i samma åldersgrupp så måste det vara långt över 50 procent.

Dessa kan fortfarande marginaliseras inom det demokratiska systemet med hjälp av massiv väljarimport från tredje världen, men det kommer ofrånkomligen en punkt när legitimiteten för det här systemet inte längre erkänns och dessa desillusionerade väljare börjar slåss för sina mänskliga rättigheter med skjutvapen.

Om media vill rädda något av den gamla ordningen och sin egen makt så bör man börja propagera för en ordnad reträtt från de tidigare ståndpunkterna (och väljarimporten) men de är så fulla av förakt mot den vanliga svensken eller fransmannen att detta inte ens föresvävar dem. De vill bara se oss utrotade.