Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Alltså. Jag undrar om inte Åsheden är genuin faktiskt. Textens syfte ser ut att vara ett försök att erkänna medias mörkande men samtidigt ursäkta den med att SD sysslade med propaganda och att man såg sig tvungen att svara med motpropaganda. Hon räknar upp en massa ondingar som sysslar med propaganda på nätet och antyder att SD är likadan, men det är lite för mycket i texten som är som hämtat från den här tråden.

Framförallt en korrekt beskrivning av hur media och politiker helt mörkade invandringens problem och därmed blev blind för den delen av utvecklingen gällande kostnader t.ex.

Men det är så mycket annat som avslöjar skribenten. Kritiken mot Mona Sahlins hån mot svensk kultur.

Jag tror inte en vanlig journalist skulle uttryckt sig så. Det är nästan som att kalla dem för godhetsknarkare. Det här är antagligen den del som gör mig mest konfunderad. Det är liksom en pik, men skrivet så neutralt att jag vill tolka det som en freudian slip. Men jag kanske övertolkar.

Sen denna: Hon råkar liksom säga att SD = folket och använder ordet "etablissemanget" även om det är inom citationstecken.


Här prickar hon in öppna våra hjärtan-talet och använder ordet "brunstämplades" samt talar om gott mot ont. Talet var en vattendelare, men jag tror inte en normie skulle tänka på det spontant eftersom de inte riktigt förstått varför det var så provocerande.

Jag tror inte en text skriven av någon som enbart ville göra en mjuk kappvändning hade sett ut så här. Särskilt som hon mellan raderna också erkände att SD hade rätt om invandrares brottslighet m.m. Hade någon smartare variant av Helin försökt skriva en erkännande text av det här slaget så hade det inte haft samma förståelse för kritikernas upplevelse, och det hade inte heller haft den där subtilt hånfulla tonen. Som när hon talar om "de goda" och om hur medias etik hindrade dem från att göra sitt jobb m.m.

Men jag kanske bara är autistisk och det är uppenbart ena eller andra hållet.

Men min tolkning är i alla fall att hon skrivit en text anpassad efter vad som kan tänkas bli publicerat. Hyllningarna om hur media är hjältar ter sig hysteriska för oss, men DNs redaktör och övriga på DN är inte frisk i huvudet, så det fattar de inte.

Du har säkert rätt i, att Södermalmsmaffian inte uppskattar Åshedens inlägg.

Det stora problemet med Ann-Marie Åshedens berättelse är dock, att hon påstår, att det "började med att Jimmie Åkesson 2005 övertog ledningen av Sverigedemokraterna" (!). Åkesson ägnade sig (enl Åsheden) åt propaganda... precis som Putin, Trump och IS (!).

Sverige hade enl Åsheden "gått fritt från propaganda" tills Åkesson "polariserade i vi och dom", "utpekade utomeuropeiska invandare/flyktingar som syndabockar" och "kopplade nyheter om invandrares brottslighet till sina budskap om att välfärden och tryggheten är hotad" m.m.

Det här är en falsk historieskrivning som går ut på att media har varit reaktiva. Så har det inte sett ut. Svenska s.k. journalister har varit proaktiva invandringsaktivister.

Det är förstås möjligt, att journalisterna *själva* anser, att de har varit reaktiva... då de verkar se sig som ädla korsriddare som strider mot tillvarons ondska.

Frasen det kan ge "en grogrund för rasism och främlingsfientlighet" har varit en rel. vanligt förekommande motivering för att media proaktivt ska underrapportera (läs mörka) negativa konsekvenser av svenska politikers unika invandringspolitik. Några s.k. journalister diskuterade vidare sin roll i Studio Ett efter att Ny Demokrati hade förpassats ur riksdagen 1994. De var rörande eniga och sade *explicit*, att "det skall aldrig hända igen" att ett parti, som är kritiskt till Sveriges invandringspolitik kommer in i riksdagen. Detta framfördes alltså ett decennium (!) innan "Jimmie Åkesson 2005 övertog ledningen av Sverigedemokraterna".

Men Åsheden kanske låter oss förstå, att när Jimmie Åkesson blev partiledare, så lade svenska s.k. journalister beslutsamt in en högre växel och trappade upp sin invandringsaktivism i syfte att förhindra att Sverigedemokraterna kom in i riksdagen? Jag kan isf självfallet inte avfärda, att Åsheden har har fog för den upplevelsen... och man undrar givetvis hur samordningen av den uppväxlingen konkret såg (och ser) ut.

Så för att sammanfatta, i denna artikel erkänns det hur svensk media:

• Mörklagt invandrarrelaterad brottslighet med hänvisning till "etiska regler"
• Allierat sig med statsmakten - upphört med objektiv granskning
• Ställt sig på "maktens sida mot folket"
• "Brunstämplat" all eventuell opposition
• ..och sist men inte minst, spridit "manipulerande propaganda"..

Det är ganska anmärkningsvärt?

Intressant diskussion. I stort hela förra sidan handlade om splittring och att byta åsiktslandskap, vilket naturligtvis blir oändligt svårare för media och dess personligheter. Man har inte bara målat in sig i ett hörn, man har också gjort allt man kan för att splittra och dela. Vi och dom.

Minns ni " vi är 87%!". Exemplen är otaliga. Man har delat upp i ett vi och dom. Man har uppviglat.
Faktum är att nivån på hetsen inte står tredje riket långt efter.
Våra kära politiker likadant. Man har kallat svenskar barbarer, töntar och åsiktsmotståndare fascister.
Man har uppmuntrat misshandel och uthängning av åsiktsmotståndare.

Politiker och media har båda aktivt deltagit och har man inte deltagit, så har man tigit och samtyckt.
När Reinfeldt står och säger att det enda svenskarna åstadkommit är barbari, var det ingen i media som ställde sig upp och frågade vad han menade och vad han hoppades nyttan för samhället skulle vara med ett slikt uttalande.

Diskussionen på förra sidan påminde mig om ett fantastiskt tal, som jag hörde på nätet för ett tag sedan.
Det ingav visst hopp. Det finns fortfarande riktiga statsmän.
Denne man är förhoppningsvis en framtida president och kanske var det därför han tackade nej till att överta/axla FBI-chefs manteln.

Angående diskussionen Hoppa till sju minuter, men hela talet är fantastiskt.
https://www.youtube.com/watch?v=N0dCTvX0wzs

Finns det någon liknande i sverige?

Åsheden motsäger ju sig själv på ett sätt som känns antingen urbota korkat eller listig retorik för att föra fram en poäng om att det inte alls började med Jimmie Åkesson.


Vem var det som började polarisera i den här berättelsen? Var det Jimmie som talade till de sedan tidigare hånade, eller var det de som började håna långt innan Jimmie fanns på kartan och vid en tid när SD nyligen fått ca 1,5% i riksdagsvalet?

Som vanligt ligger landsortspressen i framkant när det gäller att känna av vindriktningen, och då inte minst Kristiansstadbladets Carolin Dahlman. Hon har ofta visat sig vara orädd och självständig i debatter på sistone. Nu redogör hon utan större åthävor för den enda rimliga hållningen gentemot religiösa och feministiska fanatiker. Varför ska vi bry oss om vad sådana reaktionära dårar anser liksom. Frankt konstateras att vi lever i Sverige 2017 och detta Sverige vilar på värdegrund som formats under många års kamp för de livsbetingelser vi till alldeles nyligen tagit för givet. Varför skulle vi inte fortsätta stå för de värderingar som format denna värdegrund? Varför skulle de som valt att ta sig ända hit för att leva i detta Sverige inte behöva anpassa sig till den av svenska värderingar skapade svenska värdegrunden? Varför skulle den av svenska värderingar byggda värdegrunden bytas ut mot en annan värdegrund som inte vuxit fram organiskt ur svenska folkets gemensamma strävan, utan som artificiellt skapats för att passa främmande folk med kraftigt avvikande värderingar, eller endast syftar till att slå undan benen på svenska män? Skulle man kunna fråga.
http://www.kristianstadsbladet.se/le...a-badhus-tack/

Så där ja. Svårare eller krångligare behöver det inte vara. Fler och fler kommer fatta att detta är framtidens melodi och sjunga med i kören med liv och lust. När det äntligen börjar finnas syre i inandningsluften kommer såväl korrekta problembeskrivningar som vettiga lösningar bli vardagsmat. Den hållning som kommer att falla sig mest naturlig för de flesta är sannolikt den som ges prov på här, dvs ok nu har vi fått hit en massa människor som inte är vana vid svensk kultur och svenska värderingar, dags att de vänjer sig då, om de ska vara här.

DN artiklarna pekar på nödvändig självkritik för att "kunna förutse och hindra att nästa blinda fläck uppstår någonannanstans". Som om sidvalet med eliten mot folket, och användandet av "motpropaganda" eller propaganda skulle ha varit ett misstag. Det var och är inget misstag, utan det är ett välövervägt ägarbeslut från höga chefer och ägare av svensk media.

Jag är en av dem "som aldrig är nöjd"; problemet med journalisternas "hantverk" är att de lånat sig till något som inte var en olycka på något sätt. Det är en sak att säga "förlåt" när man har sönder någons mingvas eller kliver någon på foten.

Men om man har propagandaspikskorna på sig och en slägga och slår sönder mingvasen med vilje samtidigt som man hoppar någon på foten i sina spikskor finns det ingen förlåtelse att få, för det tyder på att man visste vad man gjorde och ändå inte protesterade.

Det luktar "vi lydde bara order" om dom här senaste kritiska artiklarna i DN från ett gäng underhuggare i sammanhanget. Vi borde föra in lite japansk kultur i den här mångkultursgeggan som har förespråkats så vi kan se Wolodarski och Helin ångerfullt snyftandes begå harakiri.

Det var inget "som bara hände", det var ingen olycka. Det var och är utstuderad ondska, möjligtvis blandat med enskilda journalisters dumhet eller inskränkthet. Men högre upp i näringskedjan visste alla och var införstådda med vad som pågick.

I rena facktidskrifter vågar man också ofta vara mer rakt på sak än vad som går an i vanlig MSM, i alla fall för den som vill komma undan med livet i behåll. Här Ann-Charlott Altstadt i Lag&Avtal. Är det första exemplet på rent och oförvanskat ställningstagande?
http://www.lag-avtal.se/debatt/utan-...cismen-6851468

Nej då, Altstadt var i första ledet av protodissidenter till vänster. Sök i tråden efter fler texter av henne.

Jo, jag vet det, men den här gången är det absolut klarspråk, utan minsta förbehåll, det kan jag inte minnas att jag läst tidigare. Och att det kommer från vänster är rätt unikt.

Det har vänt totalt, Virtanen kommenterar en länk till Expressen och Hedenmo som Lasse Granestrand delade och får mothugg. Då svarar FV:
https://twitter.com/fvirtanen/status/872906683588247552

Hårda, kalla siffror är det nya svarta spanar jag.

Frilansskribent Jenny Wickman har idag skrivit på gp.se om det moraliska debaclet i samband med Stadsmissionens nekande av 85 000 smutsiga SD-dollars.

http://www.gp.se/nyheter/debatt/nobb...onen-1.4351908

Den raljanta och satiriska tonen är en frisk fläkt, även om dom sedvanliga brasklapparna skiner igenom (om än inte övertygande).


Vad är då kopplingen till mångkulturen och topic i denna härliga tråd? Hela texten tolkar jag som en vädjan om förskjutning från ideologi till realpolitik. Något som vore uppfriskande. Och implicit över hennes text ligger andemeningen att om politikerna och media inte vore så förbannat rädda för allt som kan SD-stämplas och istället fokuserade på faktiska politiska resultat hade SD aldrig legat på 20-25% i dagsläget. Gott så.

En relaterad passus: det förefaller mig som att GP senaste veckan eller två (säg efter Manchester) gått över till att mer skriva om mångulturspolitikens faktiska effekter, detta därtill på ett relativt till övrig svensk MSM objektivt sätt. Det har satsats stort på en artikelserie om hedersvåld där det inte görs någon större hemlighet av att det är ett invandrat problem. Antagligen går svaret att finna här, detta säljer. Den genomsnittlige läsaren vill veta detta då hen börjat få upp ögonen på dom enorma mågkulturella utmaningar vi nu ställs inför inom i princip varenda område i samhället.

GP gör dessutom en stor grej av att lyfta fram politikernas reaktion på detta, vilket i mina ögon framstår som ett sätt att sätta sig själv i agendasättande position, men i 180 graders motsatt riktning från tidigare. Eller iallafall 90 grader. Det beklämmande är att se politikernas reaktioner på detta.


Det låter ju nästan, eventuellt, kanske som att dom är någon sorts människor som skulle kunna ha ett yttepyttelitet ansvar för desss frågor. Men vad vet en enkel proletär som Singmetosleep om sånt. Svaret jag hade velat få hade varit mer i stil med "vi är medvetna om problemet och gör redan X och Y för att motverka det".