Början på ett mediakrig om mångkulturen?

P1:s Tendens handlade idag om ett somali-saudiskt barn på full gång med klättrandet i den politiska karriären. Nu 17-åriga Intisar Mahmood är nyvald ordförande för SSU Eskilstuna.

/.../

För säkerhets skull har de valt att täcka in ett bredare spektrum. En av systrarna har gjort Intisar sällskap till SSU, en har valt MUF och en Grön Ungdom. Antingen är dessa saudifödda somaliska flickor sannskyldiga underbarn eller så utgör de medel för någon annan agenda. Att alla tre skulle lyckats sätta sig så väl in i svenska förhållanden och svensk partipolitik att de på så kort tid hunnit skaffa sig en välgrundad uppfattning ser jag som fullständigt uteslutet.

Han inte lyssnat på programmet, men det låter på din beskrivning som att de skulle vara saudiska agenter, liksom Kaplan sannolikt var en turkisk agent. Jag tror ärligt talat att det vimlar av den här sortens figurer i de politiska partierna. En extremt billig form av utrikespolitik. Hjälp och stöd med allt möjligt som kan krävas för att klättra så snabbt som möjligt på den politiska karriärstegen hanteras av en eller högst ett par tjänstemän på ambassaden. Rätt som det är så har man en svensk minister på plats som har insyn i all möjlig konfidentiell information som berör Sverige och även EU.

Ser vi en del av förklaringen till vänsterns kollaps här? Intisars exempel är antagligen inte unikt. Vad händer med ett partis politiska själ när dess funktionärer börjar bestå av sådana som Intisar? Dvs väldigt nyss komna unga människor från väldigt värderingsfrämmande kulturer. Sannolikt blir partiet irrelevant för ursprungsbefolkningen i precis samma takt som Intisar och hennes likar tar plats vid maktens roder och börjar, mer och mer framgångsrikt, trycka färdriktningen mot islamviktiga frågor. Och de islamviktiga frågorna är aldrig långt borta för den politiska framtiden i form av Intisar och hennes sort. Intisar är noga med att framhålla att hon frivilligt valt att bära hijab, hon har valt hijab för Guds skull, säger hon. Den typiskt inkonsistenta hållningen i hijabfrågan kommer till uttryck även i detta program. Det är extremt viktigt för islamister och dessas förtrupper, sk hijabis, att det inskärpes i den svenska menigheten att hijabbärande minsann inte handlar om tvång. Tvärtom, hijabis är det ultimata uttrycket för feministisk självständighet. Vill de att vi ska tro och tycka. Samtidigt som Intisar bedyrar att hon bär sin hijab frivilligt och att den faktiskt ger henne stärkt självförtroende förs ett annat resonemang som handlar om en av systrarna som i den saudiska flickskolan ställde frågan om varför kvinnor måste ha täckande klädsel. Den på detta sätt som ultrasjälvständig och modig feminist positionerade systern blev, sägs det, utkörd ur klassrummet. I samband med detta babblas om att det minsann inte står i Koranen att kvinnor måste klä sig på ett visst sätt, "man får välja själv". Ändå och lik förbannat väljer Intisar hijab "för Guds skull".

Undra på att "högerpopulismen" vinner anhängare bland den ursprungsbefolkning som känner sig helt främmande inför de traditionella partiernas nya företrädares politiska agenda. Traditionella partiers väljarbas alieneras och söker sig någon annanstans medan de traditionella partierna byter skepnad. Är det därför det är så svårt att placera partier utefter höger-vänsterskalan nu för tiden? Och unga Intisarpolitiker? Vad händer med dem? Hjärntvättade för livet bortom varje möjlighet att någonsin kunna tänka en egen tanke är väl dessvärre troligt. Men det är kanske precis det som är meningen. Grunden i en religiös villfarelse om en enda, gudomligt given och evig sanning vilken medför ett oavvisligt heligt uppdrag att alltid verka för att Guds sanning manifesteras i världslig lag gör dessa människor riktigt, riktigt obehagliga efter ytterligare hjärntvätt ifråga om politiskt ideologisk påverkansmetodik.

https://sverigesradio.se/sida/avsnit...programid=3381
http://sverigesradio.se/sida/artikel...rtikel=6449472

Man valde uppenbarligen Intisar som ordförande på grund av hennes bakgrund. SSU vill vara trovärdig med sin identitetspolitik och Intisar ska så att säga personifiera detta. Hitintills har man inte brytt sig ifall väljarna är intresserad av sådan postmarxistisk retorik. Alla partier har ju sysslat med denna typ av värdegrundspolitik. SD har man ju kunnat utesluta.

Ser vi till kommunen är det S, SD och M som är de stora partierna: 28, 13 respektive 17 mandat. Efter nästa val lär ju mandatfördelningen se annorlunda ut. Vad händer om SD blir största parti och moderaterna svänger i sin politik? 34 procent av Eskilstunas befolkning utgörs av invandrare och det är då uppenbart att de med svensk bakgrund är och kommer att bli (kanske över 40 procent etniskt svenska) mycket stor inom SD. Eskilstuna-kuriren är liberal och rent av fientligt inställd till SD. Hur ska en tidning kunna försvara en sådan negativ bild av så stor del av sina läsare, som ju i regel är de inhemskt svenska?

När SSU efter valet ska verka i kommunen och använda sig av Eskilstuna-kuriren kommer det att bli svårt. Om SSU vill fronta Intisar för att förlöjliga SD och visa på ett folkligt (etniskt svenskt) stöd, som ju efter valet bevisligen inte finns, faller hela konceptet. Då E-kuriren satsat på att SD bara är skit och mångkultur är bra tror jag ägarna vill ändra denna agenda. Möjligen får vi se en ny ledarredaktion. Alex Voronov kan ju knappast sitta kvar som politisk redaktör efter valet.

Det är den här omoraliska felsatsningen som blir socialdemokraternas fall. Intisar har inga meriter och kan alldeles för lite om Sverige, men ändå ska hon frontas på grund av sin hudfärg och exotiska härkomst. Det är sanslöst vidrigt. Jag har skrivit om det förut, men jag blir inte förvånad om flera av dessa så kallade färgade personer som visas fram som mångkulturens ansikte hamnar i en depression efter valet. Dessa personer blir varse vad folket egentligen anser och att all prat om rätta värdegrunder är ett narrativ som få, om ens företrädarna tror på.

P1:s Tendens handlade idag om ett somali-saudiskt barn på full gång med klättrandet i den politiska karriären. Nu 17-åriga Intisar Mahmood är nyvald ordförande för SSU Eskilstuna. Det hela är förstås tänkt som en oproblematisk solskenshistoria om en ung välintegrerad icke förtryckt slöjbärande feministisk muslim. Programmet väcker dock en del frågor.

Den första är hur Intisar och hennes familj helt utan asylskäl kunde få asyl i Sverige. Svaret är att hon skickades av sin mamma som 13-årigt ankarbarn, direkt från Saudiarabien med flyg till Arlanda, Sverige. Som ensamkommande fick Intisar självklart uppehållstillstånd och två år senare kom resten av familjen - tre systrar och mamma - hit som återföreningsärenden. Familjen verkar inte ha varit på minsta sätt nödställd eller förföljd i Saudiarabien. Mamman kunde betala skolavgifter, skoluniformer och läromedel, inklusive datorer, för samtliga fyra döttrar. Familjen bodde i lägenhet tillsammans med mormor (pappa hade dött) i ett säkerhetsområde bevakat mot utomstående av väktare. Mamma tog döttrarna till olika restauranger osv. Det enda smolket i bägaren var de religiöst betingade lagar och sedvänjor som ger kvinnor sämre rättigheter än män. Denna kvinnofamilj var dock tydligen inte värre ansatta än att de kunde röra sig tämligen fritt trots avsaknad av manligt familjeöverhuvud. Som ett eko av den sannolikt intränade asylberättelsen får Intisar ur sig att hon i Saudiarabien ständigt fruktade att polisen helt oegentligt skulle gripa henne. Verkar i ljuset av det skildrade familjelivet varit en ganska grundlös rädsla. Orsaken till att mamman valde att skicka sin ena dotter ända till Sverige verkar enbart ha varit önskan om ett ännu bättre liv än det familjen levde i Saudiarabien.

SR har följt detta underbarn Intisar en tid och förra året kunde man ta del av hennes drömmar och förhoppningar för framtiden. Intisar berättade då att hon ville bli fotbollsspelare, läkare och politiker. Typiskt omogna ungdomligt omnipotenta orealistiska föreställningar om egen förmåga alltså. För de flesta ungdomar stannar det vid detta men sådana som Intisar sporras och uppmuntras av omgivningen till att faktiskt tro att de är precis så insiktsfulla och kompetenta som de själva tror. Intisar är övertygad om att hon besitter ett alldeles särskilt värde i egenskap av invandrad, flicka och hijabimuslim. Det är hennes politiska plattform och nu har hon alltså tagit fart inom SSU där hon troligen kommer att verka för antirasism - dvs snitslad makthavarbana för hennes sort - och antifascism - dvs särskilda rättigheter för hennes sort att fritt komma till Sverige och antingen följa den snitslade banan mot formell makt, eller utöva informell makt genom att vägra anpassning och kräva bistånd för sina anpassningsvägrande liv i det sk utanförskapet. Politiska broilers av Intisars sort kommer aldrig bidra till att minsta krav ställs på någon invandrad person.

Under de två år som förflutit sedan Intisars mamma och tre systrar återförenades med henne i Sverige har alla systrarna hunnit med att engagera sig politiskt. För säkerhets skull har de valt att täcka in ett bredare spektrum. En av systrarna har gjort Intisar sällskap till SSU, en har valt MUF och en Grön Ungdom. Antingen är dessa saudifödda somaliska flickor sannskyldiga underbarn eller så utgör de medel för någon annan agenda. Att alla tre skulle lyckats sätta sig så väl in i svenska förhållanden och svensk partipolitik att de på så kort tid hunnit skaffa sig en välgrundad uppfattning ser jag som fullständigt uteslutet.

Ser vi en del av förklaringen till vänsterns kollaps här? Intisars exempel är antagligen inte unikt. Vad händer med ett partis politiska själ när dess funktionärer börjar bestå av sådana som Intisar? Dvs väldigt nyss komna unga människor från väldigt värderingsfrämmande kulturer. Sannolikt blir partiet irrelevant för ursprungsbefolkningen i precis samma takt som Intisar och hennes likar tar plats vid maktens roder och börjar, mer och mer framgångsrikt, trycka färdriktningen mot islamviktiga frågor. Och de islamviktiga frågorna är aldrig långt borta för den politiska framtiden i form av Intisar och hennes sort. Intisar är noga med att framhålla att hon frivilligt valt att bära hijab, hon har valt hijab för Guds skull, säger hon. Den typiskt inkonsistenta hållningen i hijabfrågan kommer till uttryck även i detta program. Det är extremt viktigt för islamister och dessas förtrupper, sk hijabis, att det inskärpes i den svenska menigheten att hijabbärande minsann inte handlar om tvång. Tvärtom, hijabis är det ultimata uttrycket för feministisk självständighet. Vill de att vi ska tro och tycka. Samtidigt som Intisar bedyrar att hon bär sin hijab frivilligt och att den faktiskt ger henne stärkt självförtroende förs ett annat resonemang som handlar om en av systrarna som i den saudiska flickskolan ställde frågan om varför kvinnor måste ha täckande klädsel. Den på detta sätt som ultrasjälvständig och modig feminist positionerade systern blev, sägs det, utkörd ur klassrummet. I samband med detta babblas om att det minsann inte står i Koranen att kvinnor måste klä sig på ett visst sätt, "man får välja själv". Ändå och lik förbannat väljer Intisar hijab "för Guds skull".

Undra på att "högerpopulismen" vinner anhängare bland den ursprungsbefolkning som känner sig helt främmande inför de traditionella partiernas nya företrädares politiska agenda. Traditionella partiers väljarbas alieneras och söker sig någon annanstans medan de traditionella partierna byter skepnad. Är det därför det är så svårt att placera partier utefter höger-vänsterskalan nu för tiden? Och unga Intisarpolitiker? Vad händer med dem? Hjärntvättade för livet bortom varje möjlighet att någonsin kunna tänka en egen tanke är väl dessvärre troligt. Men det är kanske precis det som är meningen. Grunden i en religiös villfarelse om en enda, gudomligt given och evig sanning vilken medför ett oavvisligt heligt uppdrag att alltid verka för att Guds sanning manifesteras i världslig lag gör dessa människor riktigt, riktigt obehagliga efter ytterligare hjärntvätt ifråga om politiskt ideologisk påverkansmetodik.

https://sverigesradio.se/sida/avsnit...programid=3381
http://sverigesradio.se/sida/artikel...rtikel=6449472

Tidigare i veckan var det också ett Tendensavsnitt som väcker frågor hos mig.

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt...programid=3381

Det handlar om "Mirjam" som blir misshandlad av sin man som på sjukhuset får tolka åt henne vilket givetvis är en absurd situation för "Mirjam" och ett bevis för den misslyckade migrationspolitiken.

Det som bara nämns i förbigående utan att problematiseras är att mannen har åkt till sitt hemland och hämtat henne vilket för mig är ett bevis på att flyktingskäl saknas.

Dessutom får vi veta att mannen ljuger om hennes ålder och skriver upp den från 15 till 18 år och till råga på allt så säger "Mirjam" att hon hade ett bra och lyckligt liv i sitt hemland.

Det verkar som om programmakarna inte kan förstå hur sådan information tas emot av lyssnarna.
Syftet var väl att visa att för lite resurser läggs på tolkhjälp men samtidigt så berättar de att folk reser till hemlandet för att hämta hem barnbrudar vars ålder skrivs upp av ett godtroget migrationsverk.

Ja - De intellektuella i mediekriget. De som inte surrat sig för hårt vid masten och inser att de måste följa med skutan ned i djupet. De funderar redan förtvivlat hur de ska kunna smita in i det nya som kommer. För att citera den gamle franske diplomaten de Talleyrand, "Förräderi är bara en fråga om datum".

En del kommer att bli det som punkarna kallade gamla proggare som ville byta till den nya vågen - "Hippies on a bandwagon".

Jag anser att den vetenskapsfilosofiska frågan "Vad är kunskap?" är central i det pågående kulturkriget och kommer vara stöttepelaren som den postmoderna vänstern faller med. Deras priviligium att formulera ideologiska pamfletter från humanistiska lärosäten och sedan få betrakta detta som fakta är centralt för hur de infiltrerat samhället och kan behålla ett uns av trovärdighet, men biter allt mindre då internet och det fria kunskapsflödet är motgiftet.

Jag funderar kring Aron Flams podcast dekonstruktiv kritik som har som uttalat mål att föra en diskurs som ska krossa socialismen i Sverige. I hans senaste avsnitt med David Eberhard går de hårt åt genusvetenskapen och sociologin - som vanligt på goda grunder. Avsnittet har 25000 lyssnare bara på soundcloud och garanterat mångdubbelt fler via nedladdningar i olika podspelare, acast o.sv.

Hur stor är egentligen den här podden? Är det en värdemätare vart i kriget mot postmodernismen (vilket kriget mot mångkulturen är en del av) vi är att den här typen av "underhållning" kan dra mer än 100.000 lyssnare? Retoriken återfinns också hos andra sunda förespråkare av upplysningsidealen såsom Aleksandra Boscanin (GP), Ivar Arpi (DN) et.al.

https://soundcloud.com/aronflam/aron...maktsordningen

Hur kommer första maj att filtreras genom de allt mer uppvaknande medierna?
Kommer syndikalisternas hijab-kramande och feministiskt initiativs utspel ges plats utan kritik?
Är det enorma intresset för den lilla nazistmarchen och det låga intresset för vänsterpolitiska makter symptomatisk för hur irrelevant den moderna vänstern börjar bli?

Det är intressanta frågor.
...
Socialism lever på centralstyrning och internet är raka motsatsen. De etablerade kanalerna tilltalar bara inbitna ideologer, opålästa eller ointelligenta individer.