Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Som sagt, jag uttryckte mig kort, kanske för kort. Det var det här med "livlina eller beroende" som jag antydde. På något sätt har man sin utkomst och gruppidentitet, nuvarande eller önskad, via centralmaktens sätesort. Det kan vara lokalpolitikern som måste vara lojal med partiledningen för en eventuell riksdagsplats, det kan vara landsbygdsredaktören som aspirerar att komma till det tunga vänsterliberala organet i Tjockhult, eller landstingsbyråkraten som suktar efter GD-posten på ett nystartat statligt verk.

Men jag tror vi är ense(?) Det jag avser är att de vänsterliberala multikulti-idéerna inte kan överleva stand-alone utanför den kosmopolitiska storstaden. Gro och drivas upp, ja, men inte överleva. No way, José. Alla sociala nätverk behöver sina ryggdunkar, och vänsterliberalernas finns i storstaden.

Jag tror det skulle vara intressant om de mediala aktörerna och deras texter analyserades från denna synpunkt i den här tråden. Personligen är jag ganska trött på att se dessa litanior om etnotribalism och "skuld" florera i tråden, och tror att mycket av skiljelinjerna mellan mediaaktörer går via geografisk plats och yrkesmässig stratifiering.

Men okej, det är väl också en slags tribalism. För att ta oytos begrepp "allmänprimatlig" så är jag övertygad att det handlar mest om inpissade revir, makt och social status. Typiskt allmänprimatliga karaktärsdrag hos den nakna apan Homo Sapiens.

En kufig uppväxt med lite mobbing, följt av en flytt till storstan & upplevelsen av att man gjort en klassresa är närmast förutsättningen för att den här typen av människor & idéer skall blomma upp.

Dessa människor upptas ju alltid av tanken att dom "lyckats komma bort", bort från småstaden, bort från känslan av att vara utanför. Istället aggregeras dom i storstäderna & känner att den samhällsutveckling som "räddat" dom undan småstaden måste vara något oerhört bra.

Dessa är ofta helt historielösa & nostalgi för dessa innebär återblickar till tiden när dom flyttat in i en sketen andrahandslägenhet i Enskede & satt bland flyttkartonger, åt pizza & lyssnade på när Kent sjöng något om hur det är att flytta till Stockholm.

Det är bland dessa vi hittar fotfolket bland mediakrigarna på Metro, SVT & DN.
Det är inte bara stadens ryggdunkar som driver dom utan också vetskapen av att allt detta kan tas ifrån dom direkt om dom avviker från vad som är godkänt att tycka & säga. Då blir det till att flytta hem till Skövde igen & börja jobba på hemtjänsten. Den typen av incitament är väldigt effektiva när man inte har familjens skyddsnät i närheten & när man är bolånetorsk utan marginaler.

Ja. Helt korrekt. Det är det undermedvetna minnet av att ha varit utanför, och letandet efter att få komma in i värmen och en social gemenskap som driver behovet att följa det som är "inne". Att behaga stammens eller flockens alfahannar och alfahonor är det superbatteri som driver dessa Duracell-kaniner.

Hela samhällsdebatten har varit, är, och kommer att drivas av cykler. Reaktion och motreaktion. Den vänsterliberala globalismen har frodats efter järnridåns fall, Kinas uppbyggnad samt efterspelet till 9/11. Nu håller den på att rämna, likt nationalismen 1948, konservatismen 1968 eller planekonomin 1982. Något nytt är snart inne, och jag gissar på att nationalismen gör comeback.

Det man måste komma ihåg är att vi är biologiska varelser med en komplex blandning av individualism och kollektivism som drivkrafter. Piska och morötter. Några kulturer i världen är starkt kollektivistiska, som de klankulturer som vi importerar. I skärningspunkten med en starkt individualistisk kultur, som den sekulära västerländska urbana kulturen, uppstår intressanta konflikter som vi nu kan beskåda live.

Överlagrat vår individuella narcissistiska var-som-helst-kultur finns också ett täcke kvar av kollektivistisk etnocenterarad kultur hos oss svenskar (kanske ännu mer hos judar, danskar, norrmän osv) som gör den här mångkulturella smältdegeln till en riktig häxbrygd.

De flesta aktörerna i det s.k. "mediakriget" tillhör den individualistiska var-som-helst-kulturen, både alfaindividerna såväl som mobboffren, och jag tror att deras publika skriftliga och verbala utfall ska genomskådas mer som just individualistiska än som något annat. Trådskribenterna här tar ofta till för mycket teoretiserande och läsande mellan raderna istället för att inse att mediakrigarna slåss för sina egna positioner och sociala status.

Här kan jag för att travestera på Fänrik Stål ge besked - ty jag var med. I vart fall nära och vid sidan av. Jag hade då en närstående som var inblandad i Centerpartiets rörelse mot libertarianismen. Man kan kort sammanfatta förloppet med att centerpartiet "kapades" av ett antal inflytelserika unga nyurbana partimedlemmar. De hade rötterna i landsbyggdscentern, men fann som jag tolkade det då, att centerns traditionella budskap var irrelevant för dem som då bosatt sig i Stockholm. Några särskilt framträdande var gruppen Centerekonomerna som studerat på Handelshögskolan i Stockholm. De var verksamma kring skiftet mellan 80/90-tal. Det fanns även några framträdande gayaktivister som drev frågor som rätt till adoption för homosexuella mm. Sett i backspegeln så var det frågan om att partiet och den stora partikassa som uppstod efter försäljningen av centerns tidningsrörelse "kapades" av de då inte lika unga nyurbana centerpartisterna som mot slutet av 1990-talet satt sig på tunga positioner i partiapparaten.

Tråd utbruten:
(FB) Centerpartiets Maria Kristoffersson gör en mörkrädd

// mod

Det skrevs en del i tidningarna för sådär tio år sedan om maktkampen inom LRF, där en falang av libertarianer och mer "storekonomiskt" inriktade aktivister - anförda av t ex Caroline Trapp -hade tagit över det gamla "bondefacket" under nertystat motstånd från många vanliga bönder och godsägare. Det var kanske en oundviklig utveckling eftersom arbetet som bonde idag handlar mycket om marknadsföring och företagande, det är inte lika fokuserat på att odla jorden eller föda upp djur längre - men det leder också till en mycket mer urlakad koppling til själva landsbygden, till hembygden.

Och som vi har sett en mycket mer urlakad, för att inte säga frånvarande, koppling mellan storhjärnan och mundelar. Att nyliberalerna så enkelt kunde kapa C, och utan att någon protesterade offentligt, är väl att tydligt tecken på att den tidigare centern inte alls lyckade bevara den "rasstam" man tidigare sagt sig vill bevara, iaf vad gäller i.q. och omdöme - det var som att stjäla godis från barn. Urtypen för den nyttiga centeridioten måste ju vara Maud, som satte en intellektuell standard som sedan Annie mangrant följt. Har det det inte skrivits böcker om detta borde någon göra det. Blir nästan historien om Sverige.

Jag gissar att denna typ av psykologiska/sociala faktorer är mycket viktiga. Jag lämnade ett nästan någonstans (industristad med för den tiden stor invandring) för något annat, i likhet med alla studiebegåvade i min generation. Nu är jag utlandssvensk i en internationell och (vänster)liberal miljö, men där ursprungsbefolkningen ändå märks tillräckligt för att vi utlandssvenskar ska vara mer konservativa och anti-statliga/frihetliga än rikssvenska varsomhelstare.

Jag hoppas att beskrivningen är tiilräckligt vag för att inte avslöja min hemvist.

Håller med, men eftersom centern och dess ledarinnor var själva grundbulten i Alliansen som politiskt bygge - utan c hade de aldrig uppnått majoritet i riksdagen, c var dessutom den mest uttalade medlaren i gänget - så blev Maud (och senare Annie) lika untouchable och behandlade med silkesvantar av journalisterna som Björn Rosengren under Perssons tid.

Jag vet inte det där om att lantbruket inte skulle vara lika fokuserat på odling och boskap, eftersom det ju är den ofrånkomliga kärnan. Självförsörjningsgraden beträffande livsmedel har iallafall minskat drastiskt det senast kvartsseklet, ner till ca 50%, och matlagren har tagits bort. Ur hand och i mun. Under förutsättningen att importen fungerar.

C odlar närhetsprincipen i sitt politiska idéprogram; kanske kan det liknas vid EU:s subsidiaritetsprincip. Det bondförnuft som Thorbjörn Fälldin besatt är dock sen länge bortblåst från politiken - åtminstone rikspolitiken och merendels annorstädes. Och den sortens närhetsprincip som kan kallas kommunalt självbestämmande och folkvilja föll inte i god jord när t ex Sven-Olle Olsson (även han lantbrukare) uteslöts ur C och sedan häcklades som sjöbopartist med öknamnet "Svin-Olle".

KOA (PK-samhället, 2017):


Centerpartiet:




En viss försiktighet är påkallad, innan politiker går all-in att förändra demografin för gott, och innan rådanden problem späs på. Kan man tycka... Om "gränser suddas ut", kan det då inte finnas ett behov att på något vis inskärpa var gränserna går, men plikt och rättighet, mellan medborgarskap och icke medborgarskap? Samhällskontraktet.


Långtidsutredningen har redan motbevisat politikernas myt om strukturell diskriminering på arbetsmarknaden. Tino Sanandaji m fl har också refererat till den. Varför går inte C all-in i sin nyliberalism och avskaffar alla integrationssatsningar som ständigt slår fel, missbrukas och blir rent av kontraproduktiva? Eller det kanske de vill, men inte känner sig mogna att yppa... Några omsorger om svenskarna verkar de iallafall inte angelägna om.


Man kan förstås låta bli att rösta på C, den makten har man som myndig medborgare. Men deras dogmer om invandringen och mångkulturen, deras vision om hur samhället bör vara istället för att se hur det är och hur det blir med deras politik, delas i princip av hela Sjuklövern. Alla svenskar vill inte ha multikulti i massinvandringens förtappade tappning (faktum är att det aldrig funnits en majoritet för det heller). Och den miljon utomeuropéer, mestadels muslimer, som vällt in på ungefär ett decennium, med anhöriganslutning, och horderna afrikaner som är i begrepp att storma Sverige och resten av Europa, de kanske inte är eld och lågor av multikulti, de kanske söker något annat? Massor av dem iallafall. Importerade problem rotar sig för gott. Den självförvållade branden ska släckas med bensin, tycks det.

Tja, missmodet ökar för varje år då 7klövern och inte minst centern konsekvent bortser från migrationens negativa konsekvenser. Det finns numer åtskilligt med rapporter och undersökningar som visar att det bara går åt ett håll, nämligen h-e. Än mer provocerande är det då när 7klövern och mainstreammedia hävdar att kritikerna saknar kunskap och att vi inte ska lyssna på desinformation från högerpopulistiska rörelser.

Jag kan i detta läge känna att det är meningslöst att uppröras. Det måste uppenbarligen finnas en spärr inom 7klövern och stor del av media som gör att all fakta om invandringens negativa effekt inte fäster. Eller snarare att man inte bryr sig om det kaos som breder ut sig och att systemen krisar. Enligt statistik var det år 2007 11 kommuner som hade liknande ekonomiska situation som Malmö, År 2014 var det 40 och vid valet kommer det att vara över 60 kommuner. Sedan går det väldigt fort. Vid valet 2022 är det över hälften av alla kommuner som ser ut som Malmö och strax därefter Alla landets kommuner. Med den utvecklingen säger det sig själv att Malmö och åtskilliga andra kommuner inom snar framtid inte längre kan få sina sköna bidragsmiljarder. Vi är bara några år innan dess. Det är egentligen då som de verkliga problemen tar fart.

Ska väl kanske inte enbart skälla på bönderna för sakernas tillstånd inser jag, med företagsledare som dessa, ja då är det inte så konstigt att allt brakar samman.

Jag är inte så säker på att jag riktigt tror på detta, om det mer är en iscensatt del i anti AKB-kampanjen, som är en del i den ständiga anti-SD kampanjen.

Om siffrorna stämmer är det bedrövligt.

https://unvis.it/svd.se/naringslivet...almedalen-2017