Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Som en användare i tiggartråden har påpekat.


Det alla kände till 2004 är visst obekant 10 år senare.


https://www.dn.se/sthlm/tiggare-fran-ost-i-t-banan/

Det här hade aldrig kunnat publiceras i DN idag. Efter att Peter Wolodarski tagit över DN och börjat "granska" tiggeriet försvann visst allmän kunskap om vad det är för typer som reser runt i Europa och tigger. Det kan vara värt att notera att det ännu en gång är NRK som uppmärksammar något som svenska journalister inte klarar av att undersöka. Det var NRK som reste ut till Husby för att dokumentera kaoset med stenkastning och bilbränder. Efter det var SVT tvugna att följa efter. Samma sak nu med tiggeriet. Svensk media klarar inte av att göra sitt journalistiska arbete, eftersom det krockar med deras "värdegrund". När man måste förlita sig på utländsk media för att få reda på vad som pågår här hemma vet man att det är riktigt illa ställt.

Om han är skamsen eller har anledning att vara det vet jag inte. Här kommer iallafall fler truismer; kanske är det nödvändigt i Absurdistan att säga det självklara... Hjörne bjuder på ytterligare ett heurekaögonblick för den officiellt kulturellt depriverade svensken:




https://unvis.it/gp.se/ledare/och-i-...-kär-1.4257532

Blott Sverige inga egna krusbär har.

Lustigt det där, hur den så kallade debatten nödgas uppfinna hjulet på nytt, gång på gång. DN hör till ljusets fiender, för att låna en välbekant titel av Johan Lundberg; vars bok recenserades av samme tidnings Henrik Berggren, då 2013:

Upplysningen som polisprotokoll


https://unvis.it/dn.se/arkiv/kultur/...polisprotokoll

På tal om Johan Lundberg så har han hamnat i problem just pga boken Ljusets fiender. Han sökte förra året en professur i litteraturvetenskap vid SU och de båda sakkunniga rekommenderade honom för tjänsten.
Läs hela från Academic Rights Watch. Sverige är genomkorrumperat på samtliga nivåer, politiken, juridiken, media och akademin. Det krävs en revolution i stil med den i Polen och Ungern för att Sverige ska ha en chans att komma tillbaka.

http://academicrightswatch.se/?p=2636

Inte bara Sverige, hela väst har irrat bort sig i häxbrygden av postkolonialism och affirmative actions till förmån för allehanda västkulturförnekare. Detta underliga och farliga fenomen uppmärksammas allt flitigare t o m i MSM. Här t ex David Brooks i New York Times. Det börjar bli bråttom att vända skutan om inte den västerländska civilisationen med sina värderingar och institutionerska gå förlorad genom en kombination av yttre och inre fientliga angrepp. Utifrån av antidemokratiska maktanspråk från främmande kultursfärer och ett av antidemokratiska krafter kapat FN som bl a pumpar ut skuldbeläggande klimatalarmism, och inifrån av ett civilisationsskadligt självbespeglande navelskåderi. Autoetnografi kommer starkt inom den sk akademin, avhandlingar skrivs, och accepteras, om den sk forskarens egna upplevelser av stort och smått, samt egna reaktioner utlösta av dessa upplevelser. Oftast påvisas förstås rasism och strukturella orättvisor, frambesvärjda och upprätthållna av och inom den västerländska kultursfären. Omöjligt att bemöta då ingen kan sägas ha upplevt fel.
https://www.nytimes.com/2017/04/21/o...-civ.html?_r=0

För var dag som går blir vi fler som tycker det är dags att sluta upp med självförnekande fånerier och istället med stolthet och kraft hävda vår rätt till vår egen historia, vår egen kultur och rätt till överlevnad och fortbestånd.

Borås Tidning har idag en intressant ledare, på tal om civilisationshotande klimatalarmism.
http://www.bt.se/ledare/inte-bara-centrum-som-galler/

Brooks text är viktig mediekrigiskt för NY Times är en av DN:s andliga ledare. Den andra är The Economist. Han länkade i sin text till en ännu bättre och mindre liberal-besjungande artikel av Michta i The American Interest:


Också i The American Interest hittas denna intressanta text, som använder hagiografin om S:t Severinus (Sören) som källmaterial. S:t Severinus verkade vid den fortfarande nominellt romerska högra stranden av övre Donau under 400-talet och försökte ingjuta mod och tro i städernas befolkning som långsamt övergavs av imperiets trupper. Folket i städerna intalade sig att de skulle klara sig från barbarernas tilltagande skövlingar (landsbygden utanför hade redan börjat barbariseras/germaniseras). På många håll förnekades dock problemen och man räknade med att det skulle gå bra ändå. Så gick det ju inte, och området består i dag av Bayern och Österrike. Inga romare kvar.


https://www.the-american-interest.co...n-of-the-west/

https://www.the-american-interest.co...-the-frontier/

Nej inte funkar det att blunda hårt, låtsas, hoppas och önska bort onda avsikter från fientligt inställda makter, inte ens till ackompanjemang av ljusmanifestationer, handhjärtan och solidaritetshijabande. Fler och fler inser det, även om medier och andra makthavare fortfarande gör sitt bästa för att förringa hotbilden.

Den numera allmänt kända islamistiska terrorismen och jihadismen torde vara multikulturens dödskyss. Argumenten om att det bara är en bråkdel av alla migranter som sympatiserar med våldsbejakande islamism håller snabbt på att förlora all mening. Även om det så bara är en promille (vilket troligen är lågt räknat) av muslimska migranter som gillar jihad för Kalifatet så fick vi till Sverige ca 160 stycken, bara under 2015. Ser man det så, vilket många gör, blir bråkdelen rätt stor ändå. I Storbritannien snäpper Theresa May upp säkerheten ytterligare, Löfvén och co gör väl så gott de kan detsamma.

http://www.americanthinker.com/blog/...e_country.html

Vi är inte ensamma med vårt dilemma, det ser likadant ut i hela västvärlden. More or less. Men saker och ting verkar börja ändras nu. Äntligen.

Angående hur bränder beskrivs i svensk media:

Jag har på sista tiden läst och granskat medias texter om olika bränder, pch det blir uppenbart att även bränderna är politiskt sprängstoff. De behandlas separat och som orelaterade händelser och ingen reflektion görs om det ökade antalet och typen av bränder. Att byggnader som representerar staten och Sverige i ökande grad angrips, socialkontor, skolor, polisstation osv behandlas som separat och normala händelser. Bilbränder ses som uttryck och orsakat av för sociala hierarkier och strukturell rasism, brand i asylboende och moskeer alltid som rasistdåd av svenskar.

Jämförelsevis rapporteras det i danska medier mer nyktert om den sammanlagda trenden med ökade mordbränder, både skolbränningar och attacker mot Lars Vilks rapporteras tillsammans med brandbombningar av moskeer. Här presenteras det alltså inte som separata händelser, skolbränderna inte bara underförstått som "pojkstreck" och moskebränder som nazistdåd. Det finns inga omvälvande eller kontroversiella analyser av händelserna, ligger det kontroversiella istället i att presentera alla bränderna tillsammans, och att det då blir tydligt att det är tal om en omfattande plåga för samhället?

Overblik: Brande i Sverige har ramt moskeer, flygtninge og kontroversiel tegner

Ja - Man kan fråga sig om det är så här det börjar när länder faller samman. Ser vi ett sönderfall i slow-motion nu? Oavsett om det är möjligt att faktiskt återskapa lugn i samhället så är väl den logiska följden när Westerholms "livsfarliga medelklass" yrvaket börjar ta till sig informationen, rop på hårdför lag och ordning. Lite längre fram i utvecklingen kommer den repressiva polisstaten. Västtyskland lyckades kväsa Röda Arméfraktionerna, men de var ett fåtal individer och det tog många år att bekämpa dem.

Repatriering är den självklara lösningen, men det alternativet är det få som ens vågar tänka högt om.

Var på fest igår hos bekanta. Några av de äldre som av tradition och plikt alltid röstar S sa att de tyckte SD numer var bra eftersom de motar Olle i grind. De tänker inte rösta på SD men att partiet kan få de mest utopiska krafterna inom S att tygla sig. Två av personerna sa till och med att om vi fortsätter så här kommer vi etniska svenskar att vara i minoritet.

I och med att det är de här personerna som säger dessa saker som för bara ett år sedan vore totalt omöjligt har något viktigt hänt i det breda folklagret. De påtagliga konsekvenserna av massinvandringen gör att folk tar reda på fakta bortom mainstreammedia. Som exempel på aningslös mainstreammedia kan vi nämna ledarskribenten, Susanna Birgersson, i expressen. Igår skrev hon:

http://www.expressen.se/ledare/susan...isens-sverige/

Inte ett ord om invandring. Men det är så uppenbart det över huvud taget kan bli om orsaken till varför vården saknar resurser och krisar inom många områden.

Detta vet Birgersson. Hon försöker komma runt problemet genom att föra ett annat samtal Birgersson är väl införstådd i skillnaderna i debatten om invandring mellan Sverige och Danmark. Det har hon skrivit en bok om. Huvudförklaringen menar hon är att Danmark förlorat flera områden till Sverige och Tyskland från 1600-talet till 1800-talet och att man var ockuperat av nazisterna under andra världskriget, vilket gör att den danska invandringsdebatten ofta landar i de negativa konsekvenserna, som omvänt i Sverige anses vara ohederligt. Då hon bott länge i Danmark och förstår danskarnas syn på saken har hon successivt inte blivit lika negativt inställd till SD som många andra inom mainstreammedia. Birgerssons förnekar alltså inte de negativa konsekvenserna men hennes ståndpunkt är att regeringen måste ta initiativ och satsa på att förbättra integrationen och få nyanlända i arbete. Problemen med invandring kan enligt Birgersson kort och gott lösas genom handlingskraft.

Det är detta som allt fler inte längre köper. Mycket få, inte ens sd, är emot invandring i sig. Vad det i huvudsak handlar om är volymerna. Blir de för oöverstigliga spelar det ingen roll hur mycket handlingskraft det finns. I sin iver att hoppas på handlingskraft börjar de flesta med att trixa med statistik. Andelen invandrare som levt på försörjningsstöd har nu börjat arbeta menade Birgersson 2012. Tino Sanandaji krossade dessa myter. Nu talar Birgersson uteslutande om saker som att vi måste lära känna islam bättre, polisen och lärarna måste få verktyg, vad som helst, men rör inte volymerna.

Populism från vänster är ju det nödvändiga, halva steget på vägen mot nationalism från vänster, vilket jag skrivit om så att ögonen blöder på trådläsaren, varför det kan räcka med att konstatera att det nu blivit ett välapproprierat narrativ. E. g. : Göran Greider i Aftonbladet.

Denne amorfe Lovecraft-varelse från en annan dimension söker efter svar som fungerar i vår, mänskliga verklighet.

P1:s Tendens handlade idag om ett somali-saudiskt barn på full gång med klättrandet i den politiska karriären. Nu 17-åriga Intisar Mahmood är nyvald ordförande för SSU Eskilstuna. Det hela är förstås tänkt som en oproblematisk solskenshistoria om en ung välintegrerad icke förtryckt slöjbärande feministisk muslim. Programmet väcker dock en del frågor.

Den första är hur Intisar och hennes familj helt utan asylskäl kunde få asyl i Sverige. Svaret är att hon skickades av sin mamma som 13-årigt ankarbarn, direkt från Saudiarabien med flyg till Arlanda, Sverige. Som ensamkommande fick Intisar självklart uppehållstillstånd och två år senare kom resten av familjen - tre systrar och mamma - hit som återföreningsärenden. Familjen verkar inte ha varit på minsta sätt nödställd eller förföljd i Saudiarabien. Mamman kunde betala skolavgifter, skoluniformer och läromedel, inklusive datorer, för samtliga fyra döttrar. Familjen bodde i lägenhet tillsammans med mormor (pappa hade dött) i ett säkerhetsområde bevakat mot utomstående av väktare. Mamma tog döttrarna till olika restauranger osv. Det enda smolket i bägaren var de religiöst betingade lagar och sedvänjor som ger kvinnor sämre rättigheter än män. Denna kvinnofamilj var dock tydligen inte värre ansatta än att de kunde röra sig tämligen fritt trots avsaknad av manligt familjeöverhuvud. Som ett eko av den sannolikt intränade asylberättelsen får Intisar ur sig att hon i Saudiarabien ständigt fruktade att polisen helt oegentligt skulle gripa henne. Verkar i ljuset av det skildrade familjelivet varit en ganska grundlös rädsla. Orsaken till att mamman valde att skicka sin ena dotter ända till Sverige verkar enbart ha varit önskan om ett ännu bättre liv än det familjen levde i Saudiarabien.

SR har följt detta underbarn Intisar en tid och förra året kunde man ta del av hennes drömmar och förhoppningar för framtiden. Intisar berättade då att hon ville bli fotbollsspelare, läkare och politiker. Typiskt omogna ungdomligt omnipotenta orealistiska föreställningar om egen förmåga alltså. För de flesta ungdomar stannar det vid detta men sådana som Intisar sporras och uppmuntras av omgivningen till att faktiskt tro att de är precis så insiktsfulla och kompetenta som de själva tror. Intisar är övertygad om att hon besitter ett alldeles särskilt värde i egenskap av invandrad, flicka och hijabimuslim. Det är hennes politiska plattform och nu har hon alltså tagit fart inom SSU där hon troligen kommer att verka för antirasism - dvs snitslad makthavarbana för hennes sort - och antifascism - dvs särskilda rättigheter för hennes sort att fritt komma till Sverige och antingen följa den snitslade banan mot formell makt, eller utöva informell makt genom att vägra anpassning och kräva bistånd för sina anpassningsvägrande liv i det sk utanförskapet. Politiska broilers av Intisars sort kommer aldrig bidra till att minsta krav ställs på någon invandrad person.

Under de två år som förflutit sedan Intisars mamma och tre systrar återförenades med henne i Sverige har alla systrarna hunnit med att engagera sig politiskt. För säkerhets skull har de valt att täcka in ett bredare spektrum. En av systrarna har gjort Intisar sällskap till SSU, en har valt MUF och en Grön Ungdom. Antingen är dessa saudifödda somaliska flickor sannskyldiga underbarn eller så utgör de medel för någon annan agenda. Att alla tre skulle lyckats sätta sig så väl in i svenska förhållanden och svensk partipolitik att de på så kort tid hunnit skaffa sig en välgrundad uppfattning ser jag som fullständigt uteslutet.

Ser vi en del av förklaringen till vänsterns kollaps här? Intisars exempel är antagligen inte unikt. Vad händer med ett partis politiska själ när dess funktionärer börjar bestå av sådana som Intisar? Dvs väldigt nyss komna unga människor från väldigt värderingsfrämmande kulturer. Sannolikt blir partiet irrelevant för ursprungsbefolkningen i precis samma takt som Intisar och hennes likar tar plats vid maktens roder och börjar, mer och mer framgångsrikt, trycka färdriktningen mot islamviktiga frågor. Och de islamviktiga frågorna är aldrig långt borta för den politiska framtiden i form av Intisar och hennes sort. Intisar är noga med att framhålla att hon frivilligt valt att bära hijab, hon har valt hijab för Guds skull, säger hon. Den typiskt inkonsistenta hållningen i hijabfrågan kommer till uttryck även i detta program. Det är extremt viktigt för islamister och dessas förtrupper, sk hijabis, att det inskärpes i den svenska menigheten att hijabbärande minsann inte handlar om tvång. Tvärtom, hijabis är det ultimata uttrycket för feministisk självständighet. Vill de att vi ska tro och tycka. Samtidigt som Intisar bedyrar att hon bär sin hijab frivilligt och att den faktiskt ger henne stärkt självförtroende förs ett annat resonemang som handlar om en av systrarna som i den saudiska flickskolan ställde frågan om varför kvinnor måste ha täckande klädsel. Den på detta sätt som ultrasjälvständig och modig feminist positionerade systern blev, sägs det, utkörd ur klassrummet. I samband med detta babblas om att det minsann inte står i Koranen att kvinnor måste klä sig på ett visst sätt, "man får välja själv". Ändå och lik förbannat väljer Intisar hijab "för Guds skull".

Undra på att "högerpopulismen" vinner anhängare bland den ursprungsbefolkning som känner sig helt främmande inför de traditionella partiernas nya företrädares politiska agenda. Traditionella partiers väljarbas alieneras och söker sig någon annanstans medan de traditionella partierna byter skepnad. Är det därför det är så svårt att placera partier utefter höger-vänsterskalan nu för tiden? Och unga Intisarpolitiker? Vad händer med dem? Hjärntvättade för livet bortom varje möjlighet att någonsin kunna tänka en egen tanke är väl dessvärre troligt. Men det är kanske precis det som är meningen. Grunden i en religiös villfarelse om en enda, gudomligt given och evig sanning vilken medför ett oavvisligt heligt uppdrag att alltid verka för att Guds sanning manifesteras i världslig lag gör dessa människor riktigt, riktigt obehagliga efter ytterligare hjärntvätt ifråga om politiskt ideologisk påverkansmetodik.

https://sverigesradio.se/sida/avsnit...programid=3381
http://sverigesradio.se/sida/artikel...rtikel=6449472