Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Ja, ett sönderfallande imperium, eller centralmakt, förlorar alltid och av naturliga orsaker, först sitt inflytande i randområden. Nu börjar angreppen på de lokala symbolerna för statsmakten. Brännandet av skolor, socialkontor och polisstationer är alla symboliska angrepp på centralmakten för att visa att de förlorat greppet. Det är inte alla gånger medveten strategi av angriparna, men effekten är den samma och späs på för var gång centralmakten visar sin oförmåga att ta tillbaka förlorad mark och demonstrera sin makt.

I takt med att det romerska imperiet använde sina resurser till annat än den hårda kärnan i imperiebygget, det vill säga administrativ och praktisk makt över sitt territorium med vägbyggen, legioner, administration, kommunikation, matproduktion, började de förlora greppet. Det var en långsamt förlopp då man länge kunde leva på tidigare investeringar och de avlägsna territoriernas vana och egna vilja att administrera roms makt. Men vägar och akvedukter förfaller långsamt om de inte underhålls, legioner kan inte längre transporteras, skatt slutar komma in från randstater och legioner kan inte längre betalas eller transporteras.

Känns detta igen från nutiden? Hur ser de svenska järnvägarna ut? Får polisen tillräckligt betalt? Har militären de resurser och soldater de behöver? Utbildar skolorna produktiva och välutbildade medborgare? Finns det en allmän känsla av att den skatt man betalar används till statens grunduppdrag till alla medborgares gagn?

Har vi redan sprungit över klippkanten, men vet ännu inte om det, och har därför inte börjat falla?

Ja, hur det kom sig att alla blev positiva till globaliseringen är en intressant fråga. Det är inte alls självklart ens om man tror på PKisternas berättelse. Genus, feminism, mångkultur passar in i deras berättelse, men globaliseringen är inte alls motiverad. Kanske kommer det sig av klimatfrågan och att "vi måste alla tillsammans hjälpas åt." Men ändå borde det finnas motstånd, för att vara emot globaliseringen är ju inte tabu.

När blev EU självklart? När slutade stenkastarvänstern att vandalisera och misshandla i anti-globalismens namn? Vänstern borde ju inte köpa globaliseringen så lätt. Det innebär ju trots allt lägre löner och färre arbetstillfällen för de utan utbildning. Eller har högerns liberala ekonomiska idéer segrat så fullständigt? Jag har svårt att tro det, men nånting gör att vänstern inte alls ser problemet. Blev de lurade av identitetspolitiken och tappade fokus så att de inte uppmärksammade det väsentliga?


Ja, politikerna och media förlorat all form av nytänkande. Det är rent komiskt egentligen hur vilsna de är. Framtidspartiet Socialdemokraterna satsar på trygghet i en ny tid med nya utmaningar... Det har blivit PR-avdelningen som tagit över politiken. Allt handlar bara om hur saker uppfattas och inget om att faktiskt göra något. Politikerna har helt förlorat kontakten.

Ljunggren hör till de av PKisterna som jag kan känna viss respekt för. Det är så tydligt mellan raderna att han fattar vad som händer, men är fångad av PK-reglerna att det inte kan sägas rakt ut. Kritiken riktas istället mot exempelvis sossarna. Samma sak med tanten på Aftonbladet, fast jag kan inte riktigt säga att jag har respekt för henne. Men intressant är det.

http://www.aftonbladet.se/debatt/a/Q...-allt-innehall


Det som blir riktigt intressant är när de försöker anpassa sig och kommer i otakt med varandra. En del kommer försöka kappvända rejält, andra försöka omformulera PKismen till något mer rimligt som går att försvara, och några kör in i kaklet.

Än så länge har media skjutit politikerna framför sig mot avgrunden, och när politikerna försökt göra lite justeringar i sista stund så har media varit följsamma. Tiggeriet, de illegala invandrarna, gränskontroller t.ex. Genom ett trollslag så har det omöjliga plötsligt blivit både möjligt och självklart med medias välsignelse.

Men när svängningen kommer på allvar och det egna skinnet ska räddas så blir det inte lika friktionsfritt. Någon måste få skulden och media kommer anklaga politikerna som ju på papperet är de ansvariga, precis som DN sålde ut polisen när det kommit fram att de själva mörkat övergreppen i Stockholm. Det blir intressant.


Helt rätt inställning. Det har gått så långt åt helvete att det blir ofrånkomligt med en upprensning. Krisen som uppstått visar på vilka brister som finns och som måste repareras.

Bara genom att SD kommer in så kan vi bli av med en massa onödiga partier t.ex. Även om hela systemet nog måste göras om.

Det självklara är förstås att konservatismen kommer tillbaka, men frågan är vad som ska vara dess motpol. Om jag får gissa så blir det liberalismen i en ny tappning. För socialismen verkar vara på väg ut. Det märks ute i Europa än tydligare. Den har hållit sig kvar av gammal vana, allt tommare retorik och som den ena motpolen i systemet. De flesta av dess idéer är egentligen förbrukade. Marxismen har visat sig vara en katastrof både ekonomiskt och mänskligt. Så gott som alla var överens om att frimarknad och demokrati var överlägset och att lägre skatter är nyttigt för ekonomin, då blir det bara retoriken kvar hos vänstern. Kanske är hela identitetspolitikens framgång bara ett resultat av att vänstern inte hade annat att komma med. När de försöker tänka själva blir det butler i tunnelbanan, typ.

Den nya blockuppdelningen kommer antagligen bli den mellan konservativa SD och ev. M mot "mittenpartierna," en sorts socialliberal sörja kring L, C och S.

Utifrån den uppdelningen kommer det fortsatta mediakriget att föras. Även om media antagligen släpar efter tills uppdelningen är definitiv. De flesta av mediaaktörerna idag lär sluta sig till mittenpartierna förstås.

Det är också intressant hur giftermålet mellan socialism och socialliberalism går till. Linderborg blev ju bryskt tillrättavisad (för att uttrycka sig snällt) när hon tog ställning emot Macron. Det var totalt förbjudet. Då har man valt Le Pens sida enligt de andra. Även socialister måste sluta upp bakom liberaler nu när gränslinjen går mellan invandringskritik och liberalism/socialism.

Just den bilden får jag ofta upp för min inre blick när jag läser/hör vissa yrvakna skribenter i media. Som en episod av Gråben & Hjulben där man sprungit rakt ut i luften & börjar förnimma att det saknas fast mark under fötterna.

En talande bild, och problemet är att när Gråben fått klart för sig att det inte finns mer än 1000 meter luft under fötterna och försöker springa tillbaka till klippkanten så är det redan försent...

I någon mening är det definitivt så. Vi har passerat en point of no return. Det spelar egentligen ingen roll vilken regering vi har de kommande 10-20 åren. Endast den absoluta nödvändighetens lag kommer styra. Moderaterna har ju nu äntligen eller hur man ska säga klivit ur garderoben när det gäller de sociala trygghetssystemen. De måste dras ner, inledningsvis med kvalificering för välfärdsrättigheter. Det är en provballong för vad som komma skall. Nöden görs till dygd. Alla ska med ner, utom de som med dolda avsikter drev igenom det förstås.

Och vidare. Rättstavat eller ej. Ett kommatecken glömt här eller där.

(ber om ursäkt för tvådelat svar)

Jag framhärdar i att den väg politiken kommer att välja, är tokvänsterns. S ledare Steffe talar om ordning och reda. Men det är bara prat. Och prata kan vi alla. Bla, bla, bla...

Vänsterns ledarsidor behandlar aldrig verkliga problem. Man är som Aftonbladet som förlöjligar miljöpartiet. Av outgrundlig anledning. Eller är som ETC som jag egentligen inte vet vad de skriver om, utom att alla utom de själva är dumma. Flamman glimmar ibland till men förhåller sig ändå i sak passiva när det gäller den mångkulturella politiken. Fria Tidningar är i dag en del av ETC och skriver därför inget vettigt alls. Det är mest småplottrigt om att det är synd om olika smågruppers enskilda medlemmars personliga kränkthet.

Egentligen vet man väl bland de jag nämnt inte hur man ska förhålla sig till vad gäller västerländska grundvärdreringar som individens rätt att bestämma över sig själv, kontra det faktum att man själva, dagens hela vänster, förstår till fullo att man i västerländska allmänna fria och hemliga val, är beroende av dessa värdens raka motsats. Företrädarna för allt och allas frihet och principen om allt åt alla oavsett vem det gäller, har för sin politiska överlevnad gjort sig beroende av grupper som hyser rakt motsatta åsikter till de som jag nämnt som grundläggande för den svenska vänstern. Dagens svenska vänsters kärntrupper är de grupper som allra mest avskyr just den uppfattning den svenska vänstern säger sig ha och stå upp för, säger sig stå på barrikaderna för, kosta vad det kosta vill.

Bryderierna på våra ledarsidor liksom på mer andra praktiskt inriktade ställen, handlar i dag mycket om att få ihopa allas likva värde med den rakt motsatta åsikten att vi är helt olika värda. Få ihopa allas lika värde med den raka motsatasen. Styvt jobb är det. Både här och där. Det är verkligen ett styvt jobb man har på vänsterns ledarsidor. Men också på liberala och borgerliga ledarsidor, emedan och så länge man i praktiken tycker lika. För att inte tala om vilka herkuliska dåd vår statsminister måste uträtta för att få ihopa det svenska mångkulturella pusslet.

Det är i det ljuset man ska se vår käre ledare statsministerns förstamajtal. Och se det som det är. Bara prat. Han kommer inte att lyfta ett finger för att se till att rättvisa får råda. Han har valt sida. Han har valt väljargrupp att liera sig med. Detsamma gäller svensk vänstermedia. Men prata kan han. Bla, bla, bla ... Särskilt när det inte förpliktigar till något.

Angående svensk borgerlig och liberal media, kan jag bara säga att man är så dåliga, att man är sämre än den svenska vänstern. Man är till och med så dåliga, att man är sämre än vad jag är. Och ändå varken överdriver de, vilket jag alltid gör. Skämtar gör man inte heller. Ty för det, är man för fega. Alternativt för dumma.

Svensk borgerlig och liberal media kan skriva hur mycket man vill. Så länge man aldrig föreslår något på riktigt, så länge man i praktiken accepterar mångkulturen och den fria oreglerade invandringen, är dessas röster helt oväsentliga. Åtminstone i relation till verkligheten i Sverige. Och nä, dit räknas inte dessas egen utkomst i det sammanhang som här är relevant.

Globaliseringen har drivits från och av USA, där man "outsourcat" mycket av statens normala ansvarsområden till privata företag. Vi har exempel som Blackwater, Stratfor och andra ur det militärindustriella komplexet som privatiserats och bedriver krigsinsatser och underrättelsetjänst.

Övriga företag du kan hålla ögonen på är exempelvis Haliburton. Det är många som skott sig på "kriget mot terrorismen" och kunnat lobba för mer till företagen och skattesänkningar. "Kriget mot terrorismen" är en stor scam för att föra över skattemedel till den privata sektorn och göra dom här gubbarna stenrika. "Köpa egen ö i Hawaii"-rika.

Detta omfördelade (stulna) välstånd har sedan regnat ner på krigsprofitörernas kompisar, mediaägarna. Gordon Gecko sa "greed is good, greed works!" och mycket vill ha mer. Mediaägarna anställer genomstupida småtjejer och småkillar för monsterlöner för att pappegoja ut mer av krigsprofitörernas agenda för det regnar ner på mediaägarna. Och det regnar också på journalisterna. Inte så mycket men tillräckligt mycket för att dom ska ljuga sig blåa för att få ta del av globalisternas rövarbyten. Tillräckligt mycket för att journalisterna ska förakta befolkningen och att dom kan låtsas att de gjort en klassresa och inte alls kan identifiera sig med sin hembygd längre.


9/11 ändrade hela spelplanen. Opinionsbildningen för antiglobalism gick inte att bibehålla. Det var att ställa sig bakom "Pax Americana" eller hamna på terroristlistan. "Pax Americana" gäller än, så det gäller att akta sig jävligt noga för att göra något som inte är sanktionerat av USA-regimen.


Så blir det ju. Jag undrar vilken väst-regering som hinner först med att designa om sin webbsida till såna "stora-block"-design som är uppenbart gjord för plattor. Med foton av amerikanska negrer och hispanics och asians i hollywood-glam-ljus. Som vilken "corporate" webbsida som helst.

Politiken har blivit corporate.



Här har du fel. Politikerna är dom medelmåttorna som inte platsar i näringslivet. Vilken kan se en svensk partiledare som börs-VD? Nä. Jag trodde väl det. USA håller på gå mot corporate-fascism och det kommer Sverige också att göra.

Svenska partier och blockpolitik är överspelad. Den politiska kraften är död i dom traditionella partierna. Det är bara snack. Så hur "blocken" kan komma att se ut är totalt ointressant. Intressantare är att titta på vilken lobbyorganisation nära näringslivet som är starkast när det blir dax för Sverige att köra "corporate fascism" light i spåren av att blidka USA.

Därför finns bara nationalism som levande och vital politisk rörelse. Liberalism, nyliberalism, socialdemokrati, kommunism, miljökommunism, storstadsimperialism, klimatalarmism och allt annat är dött för det är kidnappat under Pax Americana. Coroprate fascism.

Jag är böjd att ge dig rätt. Särskilt idag när (mp) glatt konstaterar att från och med torsdag denna vecka blir det lättare att söka asyl i Sverige, i och med att kontrollerna på tågen i södra sverige tas bort. Nu visas i praktisk handling vad löfvens alla ord är värda.

Det handlar om att efter 9/11 så är man antingen med eller emot. Och emot vågar ingen längre vara. En mycket intressant text som sätter både orsak, tidpunkt och metod för den förda politiken.
http://www.klarvaken.se/2017/03/05/v...-kalla-kriget/

Varför inte? Om något så borde rörelsen finnas kvar ändå. Om det verkligen var en gräsrotsrörelse mot globalisering så borde det ju finnas kvar "rebeller" som inte släpper ämnet. Eller är hela radikal vänstern orkestrerad?

Min misstanke är egentligen att rörelser likt den, och 99% och allt det där, lever och dör med mediatäckningen. De är engagerade för den uppmärksamhet det ger. Att kämpa mot banksters känns motiverande om man märker att man får stöd av allt fler och det blir ett ämne folk pratar om. Men om media slutar berätta om dina demonstrationer är de plötsligt helt verkningslösa. Media har en enorm makt där, även om det antagligen oftast handlar om att man tystnar för att det inte är intressant längre.

Det är intressant att tänka tillbaka på alla dessa rörelser som kommit och gått på rätt kort tid. Veganer som släpper ut pälsdjur, tea party-rörelsen, 99%, attac, anti-G8, Femen, osv.

Det är människor som verkar rent fanatiska när det är aktuellt, men sen liksom bara försvinner när ingen tittar längre. Antagligen är det samma människor + yngre som hoppar mellan olika rörelser, och det viktiga är inte ämnet i sig utan själva protesterandet i rampljus. Globalistmotståndet var helt enkelt inte så viktigt egentligen.

Det blir intressant att se vad som händer med alt-right när media slutar rapportera. Är det också bara en fluga eller är det något mer reellt genom att det är något som uppstått i motstånd mot just media, och inte något som lyfts upp av media.


Nej. Även om hela politikerpöbeln var köpt av företag så spelar blocken en stor roll. Det är så politiken uppfattas och det är efter det som politikerna formar sin retorik, hur falsk den än är.

Däremot håller jag med om att bara nationalismen är vital idag. Allt annat är uttjänat och utspätt. Det är därför den nya skiljelinjen kommer utformas utifrån nationalismen. Allt idag handlar om SD, och att "inte spela främlingsfientliga i händerna", så i praktiken är det redan idag där gränsen går. SD + M innebär nästan 50% på sikt och då är den gamla uppdelningen irrelevant annat än som ett problem för de övriga kring hur de ska samsas.

Förr eller senare går det inte längre att upprätthålla lögnen om mångkultur, och då måste de formulera en ny roll för sig själva. Kanske blir det en sorts anti-nationalism och ett stöd från invandrargrupper, eller också köper man nationalismen i en light version och angriper någon annan del av SD + M. Jag kan tänka mig att alla politiker accepterar nationalism i någon mån och sedan återgår till ekonomiska frågor när de slitningarna blir akutare i spåren av invandringen.

I Sverige fick den en törn när judar som Rasmus Fleischer gick till angrepp mot den, kallade den "nationalvänstern" och kopplade ihop den med Nationaldemokraterna. Det fanns fler som drog liknande argument, men Fleischer var lite av en innekille i de kretsarna, och som så många judar har han bara blivit mer etnocentrisk ju äldre han blivit.

http://unvis.it/www.magasinetarena.s...s-_funkar_den/

Intressant. Men det är bara en enstaka artikel, har det funnits någon trend kring det här hos vänstern?

Kanske kan man tänka sig att i sin iver att vara emot nationalister så hamnade man på globalisternas sida, som en naturlig motpol. Vid Brexit var det ju redan rent fanatiskt hur vänstern omfamnade EU som alternativet till Ukip.

Det stämmer ju rätt bra med min tanke att socialister och liberaler kommit varandra allt närmare genom att vara motståndare till nationalisterna. Vänstern har anammat globalism, frihandel och öppna gränser från liberalerna, medan liberalerna kopierat maktperspektivet med offer och förövare från vänstern. Skillnaden är enbart den ekonomiska, och inte ens där går det särskilt djupt. Alliansen hade 8 år på sig och gjorde i stort sett ingenting.

Det har märkts när socialister börjat ge liberaler råd om hur man är en god liberal, dvs. genom att inte "fiska i grumliga vatten", och tvärtom när liberaler ropat uppmuntrande på twitter när socialister engagerar sig mot rasism och tar avstånd från någon sosse som sagt "fel". Eller som när Linderborg straffas för att hon inte genast tar Macrons sida utan invändningar.

De närmar sig varandra, och det blir lättare att erkänna öppet när de inte måste låtsas som att det är en blockgräns mellan dem.