Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Endast ur ett kortare perspektiv – under de senaste årens högkonjunktur – har sysselsättningen ökat bland personer som invandrat till Sverige och skillnaden i sysselsättning mellan infödda svenskar och invandrare minskat, säger Mats Persson, professor i nationalekonomi, och en av artikelförfattarna.

– Så då ser det ut som att integrationen har blivit bättre. Men det är bara en tillfällig konjunkturförbättring som har skett. På lång sikt blir integrationen sämre och det ser väldigt dyster ut. Men när det är högkonjunktur får folk mer jobb, och invandrarna får jobb i högre grad än infödda svenskar just nu, för så gott som alla svenskar har jobb och när industrin då måste ha mer arbetskraft så anställs invandrare, säger Mats Persson till Ekot.

Jag har i flera år på olika sätt och i olika mediekanaler velat varna för att vi internationellt står inför en mycket stor fara. Om vi ser oss runt om i världen lider många länder av förgörelse och dödande på grund av extremt religiösa människor. Som exempel nämner jag Mellanöstern, världens mest religiösa region, men samtidigt regionen där flest människor bär på fanatiska tankar och förespråkar fiendskap och dödande.

Under Saddam Husseins tid bodde två miljoner kristna i Irak, i dag bor mellan 200 000 och 300 000 kristna kvar i landet. Även kristna i Syrien har gått igenom samma sak, och de kristna i Bethlehem, platsen där Jesus föddes, utgör endast 15 procent. I Egypten har vi fått följa hur kyrkor bränns ner och kristna förföljs och dödas.

Detta får mig att ställa en fråga och svara på den samtidigt: Är de kristna i Mellanöstern gäster i länderna de bor i, eller äger de marken de bor på? Mitt svar är att de kristna äger marken de bor på, och att muslimer kom till dessa kristna länder och tog över.

Historien upprepar sig och vi börjar se de terroristiska idéer som vissa personer bär på, sprida sig för varje dag i olika städer. Kan du tro att det finns områden i Sverige där du, om du som svensk går där, blir tillfrågad om vad du gör där?

För sex år sedan var vi i Stockholms västerort för att ställa upp ett bokbord, dela ut biblar samt be med personer som ville ha förbön. Och vi hade ett tillstånd från polisen att vara där. En religiös man med stort skägg och vit jalabiya kom fram till oss och försökte förbjuda oss att vara där. Orsaken enligt honom var att området är muslimskt! Detta sker i Sverige och inte i Iran eller i Saudiarabien!

När ska dessa islamistiska tankar motarbetas på allvar? När ska vi i Sverige – medier och politiker etcetera – bli befriade från rädslan för att se sanningen och ta upp frågan. Och när ska vi lära oss att skilja på en respektfull människa och människor som bär på dessa fanatiska ideologier och ställa dem till svars?

Vi är i stor fara om samhället inte börjar reagera, och reagera nu! Vi ber för detta land men jag måste samtidigt vara ärlig. Att bara be är inte tillräckligt, utan många viktiga beslut måste tas för att motarbeta de fanatiska idéerna. Vi behöver även upplysa om hur dessa idéer föddes i Mellanöstern.

Den är en klippbok med länkar till tidningsartiklar om vårdkaos och inställda operationer. Som sagt, en standardfigur för att bilda opinion: man lyfter fram det som inte fungerar. Den gruppen har SVT bestämt sig för att granska.

Man skulle kunna kalla det för den systemlojala vändningen inom journalistiken. Det traditionella uppdraget vänt upp och ned: det granskande ögat riktas mot enskilda medborgare, till försvar för offentliga institutioner och system. (min fetstil) Småfolket uttrycker sig så onyanserat och oroar sig för fel saker! Olyckskorpar som skadar förtroendet för systemet och den förda politiken. I SVT:s journalistik är det därför bara naturligt att det är SKL-chefen som får recensera det undersköterskan skriver istället för vice versa.

Och som för att göra rockaden perfekt är det nu en av vårdens huvudmän som försvarar visselblåsarna, mot journalisterna! Det är kommunikationsdirektören i Västra Götalandsregionen, Erik Lagersten, som förstår de verkliga grunderna för det demokratiska samtal som SVT säger att de oroar sig för, och tvingas påminna public service-journalisterna om att offentlig sektor gynnas av ett stort utrymme för kritik.

Det är inte roligt längre, det räcker nu. Lever vi i den bästa av tänkbara världar, eller är klotet tvärtom en sophög av ondska - är det lika bra att packa ihop och gå hem?

I alla fall börjar mediedramaturgins beskrivning av världen att bli en plåga. Bara elände. Och försöker man framhålla något konstruktivt och kul så är det också fel, ett tecken på att någon försöker Mörka Sanningen.

Naturligtvis tror jag inte att lösningen ligger i att sluta följa nyheterna, men jag tror att vi måste hjälpa Cortex på traven, de små grå konstruktiva analytikerna i pannloben. Hallå där, var det verkligen en varg? Om inte, vem tjänar på alarmismen? Vem blir glad av katastrofen? Amygdala, den mandelformade lilla sirenen få vila ibland. Och vi behöver inte måla Fan på väggen varje gång.

Naturligtvis tror jag inte att lösningen ligger i att sluta följa nyheterna, men jag tror att vi måste hjälpa Cortex på traven, de små grå konstruktiva analytikerna i pannloben. Hallå där, var det verkligen en varg? Om inte, vem tjänar på alarmismen? Vem blir glad av katastrofen? Amygdala, den mandelformade lilla sirenen få vila ibland. Och vi behöver inte måla Fan på väggen varje gång.

Den viktiga skillnaden mellan oss och andra ‘ledarsidor’ är dock att vi skriver helt på ideell basis. Det sker på vår fritid, i egenskap av privatpersoner. Vi har inga som helst förvärvssyften och vår verksamhet är inkomstbefriad, snarast anti-kommersiell. Vår gemensamma linje är demokratisk socialism, feminism och antirasism. Vidare vill vi värna vetenskap, mot irrläror. Bidra till folkbildning och motverka mytbildning och populism. Allt detta går att läsa om här.

Så snart vi hade dragit igång fick vi motta ett antal märkliga meddelanden från redaktören för “L – Ledarsidorna.se – Alltid i opposition”, hädanefter “Ledarsidorna.se”.

Detta är en webbplats som merparten av vår redaktion inte kände till sedan tidigare och som ingen över huvud taget hade i åtanke när vi valde namn. Men vi har blivit varse om att de är hyfsat populära i vissa kretsar.

Vi tänker inte recensera deras verksamhet utförligare här. Ledarsidorna.se gör i vart fall anspråk på att vara en socialdemokratisk webbplats. Av innehållet drar dock vi andra slutsatser.

Många anser det oproblematiskt att boken inspirerar till folkmordsretoriska tirader i nyfascisternas led. Antingen så ser de inte vilken effekt marknadsföringen av den har haft på de aktivisterna eller så ignorerar de medvetet den responsen på verket. En hel del verkar vilja gömma sig bakom att TS politiska förslag är en mellanmjölksfacklig önskelista, vilket jag tror är ett tungt vägande skäl till att TS förslag ser ut som de gör.

Det är inte socialdemokratiskt att lyfta fram resonemang och material av det här slaget som om det är värt att ta på allvar. Att författaren dessutom är lagd åt högerextrem historierevisionism om vårt parti understryker det olämpliga i att bjuda in honom, försvara honom eller acceptera att hans svärmar agerar ostört i ens kommentarsfält.

Lagom är den stolta svenska måttfullheten. Inte för mycket, inte för lite. Detta är också själva fundamentet för den gyllene regel vi lärt oss att främst förknippa med jantelagen: Du ska inte tro att du är förmer än oss andra.

Det är ett alldeles utmärkt motto, inte minst i dessa gapiga tider. Sett till vilka som ständigt går på om jantementaliteten och drar den i smutsen så klarnar bilden ytterligare.

För det är knappast folk som verkligen åstadkommit viktiga saker som påstår sig förföljda av jante. Det är alltid de egenkära frifräsarna, sorten som är helt renons på ödmjukhet och självreflektion.

Om man är övertygad om att man själv är fantastiskt förträfflig men andra inte verkar hålla med, så är det förstås dem det är fel på. Tänk att alla är så avundsjuka jämt! Att "trotsa jante" är alltså en förskönande omskrivning för att fortsätta sätta sig själv främst, och plåga omgivningen med stöddigt skrävel.

Bättre vore att uppvärdera måttfullheten, ödmjukheten. Påminna om att vi alla ingår i gemenskaper med andra och att ingen där är mer värd än någon annan: Du ska inte tro att du är förmer än oss andra.

Jag tror snarare problemet är en svensk exceptionalism, en svensk hybris, en skitförnämhet och självförhävelse som är otroligt osympatisk och skadlig. "Du ska inte tro att du är något" är raka motsatsen till det svenska etablissemangets självbild.

Istället råder en rasistisk konsensus om att vi svenskar är annorlunda. Förmer i vårt världsansvar och vår tjänande självutplåning. Det är tropikhatt på i innerstäderna, det är the White man's burden genetemot alla andra stackars människosorter utan tvingande moraliskt ansvar för sin egen situation och de egna handlingarna.

Man ser det svenska folket som en sorts kulturellt och demografiskt osårbara amerikaner, kineser eller araber, vars hegemoni är så naturlig och omöjlig att tänka bort att varje reträtt, varje uppoffring, varje åtagande är en obetydlig utmaning och plikt för herrerasen.

Jag har en mer lågmäld uppfattning om svenskarnas ställning, mer modest och därmed också orolig: Vi är ett litet, duktigt folk på några miljoner som bidragit och presterat långt över vår viktklass. Men vi är fortfarande ett litet folk, med det lilla folkets sårbarhet. Vi är ester och tibetaner, inte ryssar eller kineser. Snart sagt varje "minoritet" är betydligt större folk än det svenska - deras ställning och kontinuitet är, till skillnad från vår, aldrig avhängig av rättigheter i Sverige.

Att "veta sin plats" är inte nödvändigtvis något dåligt och att förhäva sig inte något bra - det visar den lilla, lilla, galna stormakten Sverige. Så - leve Jantelagen, säger jag.