Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Det skiter de nog i, eller rättare sagt, eftersom de anser sig själva i besittning av Sanningen och Ljuset så behöver de inte frukta historiens dom! De är ju FINAST! Alla vet att de är FINAST och vill MEST VÄL!

Min tanke kring allt detta är det vacklande paradigmet är en fiende som ska besegras med alla till buds stående medel. Den övergripande strategins rätlinjiga principfasthet och radikala anspråk står inte i motsatsförhållande till taktisk smidighet eller subversiv list.

På samma sätt står skambeläggande och storsinthet, princip och praktik inte mot varandra, utan är nödvändiga som drivande tes och antites mot en önskvärd, ny syntes. Good cop/bad cop är en helhet, inte en självmotsägelse.

Det är t ex fullt sammanhållet av mig att samtidigt kategoriskt kritisera SD för brister OCH visa på spelteoretiskt opportuna öppningar för andra partier, som objektivt, statiskt betraktat är sämre alternativ. Det viktiga är riktningen, att en tävling mot samma mållinje kommer till stånd, med lock och pock.

Ja, det mesta av mitt skrivande har handlat om att påvisa för etablerade - djupt klandervärda - aktörer hur de bäst kan rädda sitt skinn genom positionsförändring. Hur lätt och rationellt det skulle vara att byta till en vinnande sida från en dömd sak.

Det innebär inte att jag förlåter någon - framför allt eftersom ingen bett mig om förlåtelse.

Gott Nytt År önskas alla tråddeltagare och -följare!

Den Andre har för europeisk vänster i åtminstone femtio år varit symbolen för Godhet. Den Andre är ständigt förtryckt, ett andligt väsen som man kan tillbe. Eftersom argumentet i marxismen alltid varit "alla är lika -- därför är olika fördelning av resurser orättvist -- därför är det vår plikt att omfördela" blir dräneringen av resurser till förmån för Den Andre faktiskt en Helig Plikt. Sverige har pissat bort tusentals miljarder på olika godhetsprojekt i U-länderna utan att någonting alls har uppnåtts, men målet har aldrig varit att uppnå något: målet är att sitta i mitten och transferera (det jag kallar mäklarkultur). Jag fördelar; alltså är jag god. Det är en rent moralisk position som härstammar från en specifikt svensk moralisk uppfattning, nämligen en renodlad sinnelagsetik där referensen är det egna egot (jag vill ju så väl).

Socialister har inga som helst problem med att resurserna tar slut från de som de omfördelar från. Alla socialister tror på ymnighetshorn och att de som på något sätt har lyckats egentligen inte har rätt till sina resurser. Allt som är materiellt lyckat är moraliskt underlägset och de som omfördelar har därför moralisk rätt att omfördela, eftersom de är goda, eftersom de omfördelar till de det är mest synd om. Igår (klassisk marxism) var det "de utfattiga arbetarna"; när inga sådana längre finns kvar måste man hitta andra subjekt för sitt mäkleri. Man kan till och med importera misär och kriminalitet för att få utlopp för sin mäklariver. Det spelar ingen roll att det vore effektivare (utilitaristiskt) att hjälpa på plats, för det resonemanget kommer från en annan form av etik, konsekvensetiken, och det är ointressant för sinnelags- och dygdetiskt resonerande personer. Det är för övrigt intressant att den politiska sinnessjukdomen i Sverige dragit så absurt långt åt vänster att SD försöker använda utilitaristiska argument för att försöka dra tillbaka politiken högerut.

Att inga som helst gränser finns för t.ex. såsseriets mäkleri bevisas enkelt av det berömda Pomperipossafallet, där Astrid Lindgren som bekant tvingades betala 102% i skatt. Att hon fick rätt berodde enbart på att hon var känd, och dessutom erkänd som kanske den godaste och oförargligaste människan i hela Sverige. Hade hon hetat Sven Bengtsson och bott i Örkelljunga och pysslat med något innovativt och företagsamt inom t.ex. maskinteknik hade vi inte ens känt till fallet och Sven hade fått betala sina 102% om han inte i självförsvar lyckats lägga ner företaget eller gömma undan pengarna i olika skattesmitande konstruktioner.

Det finns inga som helst gränser för mäklarnas tjuvaktighet. De har ju moralen på sin sida. De vet att de faktiskt är godast och nyttigast och detta gör att självgoda dumskallar och lögnaktiga, psykopatiska äckel gärna koncentreras till just mäklande yrken. Det är bara att studera de yrken som är av typen mäkleri: politiker; journalister och "kommunikatörer" och PR-människor (dvs människor verksamma inom propaganda); hallickar; bilhandlare; många andra slags säljare; fastighetsmäklare; alla verksamma inom reklam och "marknad"; organisationskonsulter. Vilken typ av människor söker sig till dessa yrken? Det finns förstås också de som råkat hamna där, eller tvingats till det, men ju högre upp i dessa kretsar, desto obehagligare människor.

Att jag kritiserar såsseriet ovan betyder förstås inte på något sätt att jag numera uppmuntrar någon normalbegåvad människa att rösta på Alliansen, som är fylld av minst lika genomäckliga människor, bara på andra sätt. Och: Det "mediakrig" som postuleras i trådstarten utspelade sig inte eftersom positionerna som finns inom media/makten inte tillåter det. Dessa positioner är:

1) Socialister av olika schatteringar, som kontrollerar hela utbildningsväsendet, all media och just nu regeringen. Man har också mycket stor kontroll över hela det offentliga Sverige genom alla sina utnämningar och genom olika godhetsmäklares rent privata infiltration av alla myndigheter som pysslar med mäkleri. Superhög representation av mäklartyper. Mål: Global omfördelning och utjämning. Medel: Omfördelning och utjämning både lokalt och globalt. Etik: Egoistisk sinnelagsetik. Föremål för den predikade moralen (dvs vad som tillbes): Staten och Den Andre. Vad som föraktas: Öppet alla materiellt lyckade och alla som inte dyrkar vad grupp 1 dyrkar.

2) "Liberaler", numera en slags halvlibertarianska globalister som vill förbjuda allt de inte gillar, dvs inte ett skit liberala. Äger delar av media. Har ibland haft makten under kortare tid. Många "intellektuella eliter" som inte pysslar med humaniora tillhör detta skikt. Många av de utbildade/intellektuella inom gruppen "Den Andre" tillhör också detta skikt. Mål: Primärt krossandet av grupp 1, sekundärt att alla efter kraschen skall inse att grupp 2 hade rätt hela tiden och att omfattande privatisering och lägre löner är Vägen. Medel: Samma politik som grupp 1, fast mer, parat med privatiseringar av det av grupp 1 kontrollerade som faktiskt fungerade bra (Vin- & Sprit, Apoteket, Bilprovningen) och ett temporärt strypande av skatteintäkter, d.v.s. brända jordens taktik. Etik: Egoistisk sinnelagsetik. Föremål för den predikade moralen (dvs vad som tillbes): Marknaden, Entreprenören och för säkerhets skull Den Andre. Vad som föraktas: Öppet grupp 1 och grupp 4, i smyg alla som inte tillhör grupp 2.

3) "Konservativa", alla som inte gillar hur deras värld raseras av grupp 1 och 2. Äger i princip ingenting men utgör ofta högproduktiva delar av befolkningen. Mål: Att få vara ifred från grupp 1 och 2. Medel: Gnäll och nävknytande. Etik: Dygd-, plikt och konsekvensetik. Föremål för den predikade moralen (dvs vad som tillbes): Landet, familjen och traditionen. Vad som föraktas: Öppet grupp 1, i smyg alla som inte tillhör grupp 3 (observera att Den Andre fullt ut accepteras så länge han tillhör, eller accepterar, grupp 3).

4) "Sverigevänner". De som blivit rövlurade av grupp 1 och 2, samt de argaste avfällingarna från grupp 3. Blandat ägande men många tillhör grupper som var föremål för grupp 1:s ömma omsorger innan grupp 1 hittade andra det var ännu mer synd om. Superlåg representation av mäklartyper (utom i SD:s toppskikt). Mål: Att VERKLIGEN få vara ifred från grupp 1 och 2, helst det totala krossandet av dem. Medel: gnäll och viss subversiv verksamhet. Etik: Konsekvensetik. Föremål för den predikade moralen (dvs vad som tillbes): Familjen, nationen, de svunna tider där staten brydde sig om dem. Vad som föraktas: Öppet grupp 1 och 2, ibland grupp 3 för att de inte är tillräckligt militanta, i smyg Den Andre.

5) "Den Andre": Vissa representanter för grupper som varit länge i Sverige har en formell makt och är helt okritiserbara. De är då integrerade någon av de andra grupperna. Har annars ingen reell makt men sitter på en hel del oorganiserat våldskapital. Superhög representation av mäklartyper. Förs fram av grupp 1 och 2 som fysiska manifestationer av dessa gruppers lyckade godhetsmäkleri. Mål: Högre materiellt välstånd. Medel: ryggläge och visa buken för grupp 1 och 2 för att då få resurser kastade på sig, blandat med en del aggressiva utfall så ingen ska tro att de är svaga. Etik och föremål för moral: Mycket blandad. Vad som föraktas: Svaghet och "förtryck" (förtrycket definieras dock oftast helt av grupp 1 och 2).

Eftersom de informations- och moralmäklande grupperna 1 och 2 inte alls har "nationen" eller "folket" eller "den sociala konstruktionen Sverige" som subjekt för något de alls gör så kommer inget krig att uppstå för att försvara detta. Vad det kan krigas om mellan dessa två grupper är de olika arenor som det mäklas om; det gäller att bibehålla kontrollen över skattefarmen, och ännu är det moralistiska, sinnelagsetiska argumentet starkast här. De två grupper det kan uppstå krig mellan är 1+2 och 3+4, med 5 som trolig hangaround till 1. Dock kontrollerar 1+2 all reell makt i Sverige och är helt överens om att ingen annan grupp har rätt att sticka upp.

Gott nytt år!

Alice T sätter fingret på den sjuka situation som uppstått genom den oheliga alliansen mellan vänstern och liberalerna (eller kanske snarare extremvänstern och extremliberalerna). Bergsturk skrev ju i sitt mycket läsvärda senaste inlägg om liberaler att "Vad som föraktas: Öppet grupp 1 och grupp 4, i smyg alla som inte tillhör grupp 2." Och så borde det ju förstås vara i en fungerande politisk värld men uppenbarligen är så inte fallet i Sverige. När sedan ingen av parterna i den oheliga alliansen har Sveriges bästa för ögonen är det inte så konstigt att hela skiten brakar samman.



Gott nytt år alla mediakrigare!


http://www.gp.se/ledare/teodorescu-2...%A4g-1.4079809

Detta är i allt väsentligt den slutsats som jag också har kommit till. Det är INTE medierna som drivit fram utvecklingen – medierna är bara lydiga fotsoldater.

Men VAD kan då en vanlig medborgare som egentligen inte har tid med detta göra? Och VAD är egentligen det viktigaste som behöver göras?

Mitt förlåt är förstås inte ett sådant som platsar i en moralfilosofisk diskussion. Det är inte hjärtligt och inte heller väl ment. Blott av omstänigheterna nödvändigt.
Sålunda förlåter jag inte i samvetsmening Jonas Gardell hans vårdslöshet, när han hånar den typen av man - jag- som är själva anledningen till att han öht kan leva sitt liv som han gör idag. Men jag är beredd att gå mycket långt, med mitt egna välbefinnande som insats, för att skydda den civilisation som gjort hela hans livsgärning möjlig. Inte av motiv där han ingår. Eller, för den delen, av någon storslagen liberal altruism. Enkomt för att mina nära står mig just nära och behöver samma skydd. Och av rent pragmatiska skäl ursäktar jag honom därför, om han idag vänder kappan och börjar dela min världsåskådning. Han har nämligen barn och de blir, eller snarare kan bli, goda allierade till mina barn en dag. Steget dit är betydligt kortare än vad Gardell förmodligen förstår själv, mångkulturellt fartblind som han är.
Jag brukar ibland tänka på Finland i detta sammanhang. Väinö Linnas serie "Här under polstjärnan" ligger mig varmt om hjärtat, trots att jag saknar finska kopplingar. Finlan klövs av ett inbördeskrig med handlingar begångna av båda sidor, både under och efter, som rimligen måste vållat stor smärta och svåra sår i folksjälen. Ändå håller landet ihop.
Det kommer vi inte kunna göra. Inte under det svenska medborgarskapet och anledningarna behöver inte upprepas. Däremot som folk.

Den Andre har för europeisk vänster i åtminstone femtio år varit symbolen för Godhet. Den Andre är ständigt förtryckt, ett andligt väsen som man kan tillbe. Eftersom argumentet i marxismen alltid varit "alla är lika -- därför är olika fördelning av resurser orättvist -- därför är det vår plikt att omfördela" blir dräneringen av resurser till förmån för Den Andre faktiskt en Helig Plikt. Sverige har pissat bort tusentals miljarder på olika godhetsprojekt i U-länderna utan att någonting alls har uppnåtts, men målet har aldrig varit att uppnå något: målet är att sitta i mitten och transferera (det jag kallar mäklarkultur). Jag fördelar; alltså är jag god. Det är en rent moralisk position som härstammar från en specifikt svensk moralisk uppfattning, nämligen en renodlad sinnelagsetik där referensen är det egna egot (jag vill ju så väl).

Socialister har inga som helst problem med att resurserna tar slut från de som de omfördelar från. Alla socialister tror på ymnighetshorn och att de som på något sätt har lyckats egentligen inte har rätt till sina resurser. Allt som är materiellt lyckat är moraliskt underlägset och de som omfördelar har därför moralisk rätt att omfördela, eftersom de är goda, eftersom de omfördelar till de det är mest synd om. Igår (klassisk marxism) var det "de utfattiga arbetarna"; när inga sådana längre finns kvar måste man hitta andra subjekt för sitt mäkleri. Man kan till och med importera misär och kriminalitet för att få utlopp för sin mäklariver. Det spelar ingen roll att det vore effektivare (utilitaristiskt) att hjälpa på plats, för det resonemanget kommer från en annan form av etik, konsekvensetiken, och det är ointressant för sinnelags- och dygdetiskt resonerande personer. Det är för övrigt intressant att den politiska sinnessjukdomen i Sverige dragit så absurt långt åt vänster att SD försöker använda utilitaristiska argument för att försöka dra tillbaka politiken högerut.

Att inga som helst gränser finns för t.ex. såsseriets mäkleri bevisas enkelt av det berömda Pomperipossafallet, där Astrid Lindgren som bekant tvingades betala 102% i skatt. Att hon fick rätt berodde enbart på att hon var känd, och dessutom erkänd som kanske den godaste och oförargligaste människan i hela Sverige. Hade hon hetat Sven Bengtsson och bott i Örkelljunga och pysslat med något innovativt och företagsamt inom t.ex. maskinteknik hade vi inte ens känt till fallet och Sven hade fått betala sina 102% om han inte i självförsvar lyckats lägga ner företaget eller gömma undan pengarna i olika skattesmitande konstruktioner.

Det finns inga som helst gränser för mäklarnas tjuvaktighet. De har ju moralen på sin sida. De vet att de faktiskt är godast och nyttigast och detta gör att självgoda dumskallar och lögnaktiga, psykopatiska äckel gärna koncentreras till just mäklande yrken. Det är bara att studera de yrken som är av typen mäkleri: politiker; journalister och "kommunikatörer" och PR-människor (dvs människor verksamma inom propaganda); hallickar; bilhandlare; många andra slags säljare; fastighetsmäklare; alla verksamma inom reklam och "marknad"; organisationskonsulter. Vilken typ av människor söker sig till dessa yrken? Det finns förstås också de som råkat hamna där, eller tvingats till det, men ju högre upp i dessa kretsar, desto obehagligare människor.

Att jag kritiserar såsseriet ovan betyder förstås inte på något sätt att jag numera uppmuntrar någon normalbegåvad människa att rösta på Alliansen, som är fylld av minst lika genomäckliga människor, bara på andra sätt. Och: Det "mediakrig" som postuleras i trådstarten utspelade sig inte eftersom positionerna som finns inom media/makten inte tillåter det. Dessa positioner är:

1) Socialister av olika schatteringar, som kontrollerar hela utbildningsväsendet, all media och just nu regeringen. Man har också mycket stor kontroll över hela det offentliga Sverige genom alla sina utnämningar och genom olika godhetsmäklares rent privata infiltration av alla myndigheter som pysslar med mäkleri. Superhög representation av mäklartyper. Mål: Global omfördelning och utjämning. Medel: Omfördelning och utjämning både lokalt och globalt. Etik: Egoistisk sinnelagsetik. Föremål för den predikade moralen (dvs vad som tillbes): Staten och Den Andre. Vad som föraktas: Öppet alla materiellt lyckade och alla som inte dyrkar vad grupp 1 dyrkar.

2) "Liberaler", numera en slags halvlibertarianska globalister som vill förbjuda allt de inte gillar, dvs inte ett skit liberala. Äger delar av media. Har ibland haft makten under kortare tid. Många "intellektuella eliter" som inte pysslar med humaniora tillhör detta skikt. Många av de utbildade/intellektuella inom gruppen "Den Andre" tillhör också detta skikt. Mål: Primärt krossandet av grupp 1, sekundärt att alla efter kraschen skall inse att grupp 2 hade rätt hela tiden och att omfattande privatisering och lägre löner är Vägen. Medel: Samma politik som grupp 1, fast mer, parat med privatiseringar av det av grupp 1 kontrollerade som faktiskt fungerade bra (Vin- & Sprit, Apoteket, Bilprovningen) och ett temporärt strypande av skatteintäkter, d.v.s. brända jordens taktik. Etik: Egoistisk sinnelagsetik. Föremål för den predikade moralen (dvs vad som tillbes): Marknaden, Entreprenören och för säkerhets skull Den Andre. Vad som föraktas: Öppet grupp 1 och grupp 4, i smyg alla som inte tillhör grupp 2.

3) "Konservativa", alla som inte gillar hur deras värld raseras av grupp 1 och 2. Äger i princip ingenting men utgör ofta högproduktiva delar av befolkningen. Mål: Att få vara ifred från grupp 1 och 2. Medel: Gnäll och nävknytande. Etik: Dygd-, plikt och konsekvensetik. Föremål för den predikade moralen (dvs vad som tillbes): Landet, familjen och traditionen. Vad som föraktas: Öppet grupp 1, i smyg alla som inte tillhör grupp 3 (observera att Den Andre fullt ut accepteras så länge han tillhör, eller accepterar, grupp 3).

4) "Sverigevänner". De som blivit rövlurade av grupp 1 och 2, samt de argaste avfällingarna från grupp 3. Blandat ägande men många tillhör grupper som var föremål för grupp 1:s ömma omsorger innan grupp 1 hittade andra det var ännu mer synd om. Superlåg representation av mäklartyper (utom i SD:s toppskikt). Mål: Att VERKLIGEN få vara ifred från grupp 1 och 2, helst det totala krossandet av dem. Medel: gnäll och viss subversiv verksamhet. Etik: Konsekvensetik. Föremål för den predikade moralen (dvs vad som tillbes): Familjen, nationen, de svunna tider där staten brydde sig om dem. Vad som föraktas: Öppet grupp 1 och 2, ibland grupp 3 för att de inte är tillräckligt militanta, i smyg Den Andre.

5) "Den Andre": Vissa representanter för grupper som varit länge i Sverige har en formell makt och är helt okritiserbara. De är då integrerade någon av de andra grupperna. Har annars ingen reell makt men sitter på en hel del oorganiserat våldskapital. Superhög representation av mäklartyper. Förs fram av grupp 1 och 2 som fysiska manifestationer av dessa gruppers lyckade godhetsmäkleri. Mål: Högre materiellt välstånd. Medel: ryggläge och visa buken för grupp 1 och 2 för att då få resurser kastade på sig, blandat med en del aggressiva utfall så ingen ska tro att de är svaga. Etik och föremål för moral: Mycket blandad. Vad som föraktas: Svaghet och "förtryck" (förtrycket definieras dock oftast helt av grupp 1 och 2).

Eftersom de informations- och moralmäklande grupperna 1 och 2 inte alls har "nationen" eller "folket" eller "den sociala konstruktionen Sverige" som subjekt för något de alls gör så kommer inget krig att uppstå för att försvara detta. Vad det kan krigas om mellan dessa två grupper är de olika arenor som det mäklas om; det gäller att bibehålla kontrollen över skattefarmen, och ännu är det moralistiska, sinnelagsetiska argumentet starkast här. De två grupper det kan uppstå krig mellan är 1+2 och 3+4, med 5 som trolig hangaround till 1. Dock kontrollerar 1+2 all reell makt i Sverige och är helt överens om att ingen annan grupp har rätt att sticka upp.

Gott nytt år!

Det som slår mig vad avser din gruppindelning och framtida konflikter mellan dessa i framtiden, är: var placerar du in t.ex. den arabiska diasporan i detta?

Jag brukar använda uttrycket "demografiska kvarnar". Det betyder att det finns en demografisk utveckling att ta hänsyn till bortom den momentana samtidsbilden. Vi är. Men vi är ffa på väg någonstans.

Grupp 1 och 2 är i allra högsta grad existerande, så även grupp 3 och 4. Du beskriver dem väl. En stor del av 1 och 2 är vad min fru kallar för kanonmat. Vi är inte särdeles mycket samhällsförsämring bort, från en punkt där en mindre andel av dessa omvändes till 3 och 4, medans en majoritet lever återstoden av sina liv i polittisk anonymitet. Det kan vara på sin plats att påstå att 2016 var året då grissminkningen påbörjade en snabb resa mot sitt slut. Framtiden stavas realism. Konservativ realism, om man så vill.

Kaplan och Khan må vara ute i kylan just nu. Men framtiden tillhör dem så mycket mer än grupp 1 och 2. Och mot dem står grupp 3 och 4. Resterande befolkning kommer tillhöra ett anonymt mörker.

Den del av mediefolket som idag tillhör 1 eller 2, kan bara gå tre olika öden tillmötes: förbli på sin post (och därmed fullständigt marginaliseras), kappvända till 3 och 4, eller försvinna in i glömskan. Så måste det bli. Man kan träta om huruvida det sker om 5 eller 15 år, men det spelar ingen roll.

Att fundera över: Mina söner beskriver en större andel av sin bekantskapskrets som likgiltiga och oförstående. Man kan välja att begråta detta faktum och klandra ungdomen för oförstånd. Eller så kan man fråga sig: när saker försämras och spetsas till, varthän glider de idag likgiltigas sympatier då?

Edit: Jag har druckit vin. Och mitt tangetbord suger.

Häri ligger för övrigt M:s bästa strategi mot Annies C, för den ungmoderat med förnuft som läser.

Det "mediakrig" som postuleras i trådstarten utspelade sig inte eftersom positionerna som finns inom media/makten inte tillåter det.

[...]

Eftersom de informations- och moralmäklande grupperna 1 och 2 inte alls har "nationen" eller "folket" eller "den sociala konstruktionen Sverige" som subjekt för något de alls gör så kommer inget krig att uppstå för att försvara detta. Vad det kan krigas om mellan dessa två grupper är de olika arenor som det mäklas om; det gäller att bibehålla kontrollen över skattefarmen, och ännu är det moralistiska, sinnelagsetiska argumentet starkast här. De två grupper det kan uppstå krig mellan är 1+2 och 3+4, med 5 som trolig hangaround till 1. Dock kontrollerar 1+2 all reell makt i Sverige och är helt överens om att ingen annan grupp har rätt att sticka upp.

I detta scenario, hur får du in Löfvens tvärbroms (till Romsons tårar).......varför bromsade Löfven trots massmedias och MPs tryck? Var det bara skräcken för väljarförluster till SD?

Har Sverige en trög partistruktur? mitt intryck är att så är fallet. Vore en ide att verka för avskaffandet av 4%-spärren.
Men dock.....hur fan kan ha politruckerna av olika riktningar ha fått medierna att marschera i takt....detta verkar litet skumt..??

Ungmoderat med förnuft? Hur tänkte du nu?

Ms bästa vapen mot C är välfärden. C måste avkrävas en Förklaring på hur välfärden skall bevaras, om den nu skall det, om alla jordens medborgare skall ha tillgång till den, och det skall dom enligt C. Men ingen ställer frågan hur detta skall möjliggöras. Inte politiska motståndare och absolut inte journalister.

Med tanke på hur mediekriget utvecklade sig under 2016 så väntar ett spännande 2017.