Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Svensk-rumänsk tjej, född och utbildad i Sverige, som tidigare jobbat på P3 men numera bor i Bukarest ojar sig i Sydsvenskan över Kjell-Albin Abrahamsson, Polen och den svalnande svenska debatten kring flyktingar och migranter. Det komiska är att 1) artikeln är till 90% uppbyggd på en löst ihopknuten serie anekdoter och privata narrativ och 2) hon förfäras över den onda nationalismen samtidigt som hon på slutet låter förstå att "jag vill bli en del av Rumänien och omfamna allt det goda som finns här". Nationalism, vad annars? Rumänsk nationalism, eller åtminstone patriotism. Den är alltså bra, medan polsk eller svensk vilja att värna det egna landet och dess kultur är kattskit.

Att problemen uppstår när alla slags människor tar med sig sin egen patriotism och etniska klanstolthet 2-3000 km bort till Sverige och vill kunna blåsa upp den här, det verkar hon inte inse.


http://unvis.it/http://www.sydsvensk...om-kjell-albin

https://sv.wikipedia.org/wiki/Nana_H%C3%A5kansson

Nana Håkansson är extrem och skruvad. Hon vill till exempel att romer från Östeuropa ska ha rätt att söka asyl i Sverige. Undrar om hon inte själv är rom? Hur det än är tror jag att sådana här artiklar allt mer får motsatt effekt. Många ur etablissemanget har börjat tvivla på mångkulturprojektet och allt fler av de tidigare så kallade politiskt korrekta har helt svängt. Mest känd av dem får väl Ann Heberlein sägas vara. Lär ju komma fler.

Hon skriver:


Så varför detta smaklösa angrepp på Kjell Albin Abrahamsons "så här nära inpå hans bortgång", om det känns olustigt?

Om hon vill berätta om sin egen oro för att bli en ""post-Homo sovieticus" som själv präglas av "individualism [och] ett ständigt ifrågasättande av auktoriteter, och [som anser att] demokrati är lika med rätten att säga precis vad som helst"... så hade det ju gått alldeles utmärkt, utan att blanda in Kjell Albin Abrahamson.

Är hennes text avsedd att vara ett instruktivt exempel på "rätten att säga precis vad som helst" - i detta fall att spy sin galla över en nyligen bortgången person?

Även SRs Medierna tog upp Hallandspostens reportage och underströk förstås hur förkastligt tilltaget var. I papperstidningen inleds reportaget med Expos beskrivning av Nordiska Motståndsrörelsen och sedan följer intervjun med medlemmen.
https://www.facebook.com/photo.php?f...type=3&theater
Det finns inget märkligt med det upplägget, läsaren kan omöjligt missa vilken typ av rörelse det handlar om. I webbversionen föll det upplägget bort, vilket man nu verkar ha åtgärdat genom att lägga in Expos kommentarer i intervjun, något som förklaras ingående av artikelförfattaren i bildtexten till facebookinlägget ovan.

När Medierna ringde upp HPs chefredaktör och pressade henne att erkänna sitt misstag var hon inte beredd att göra det utan kritiserade själv den utbredda strategin inom MSM att "linda in" och "tillrättalägga" åsikter innan de publiceras.
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt...programid=2795

Det är förstås själva avvikelsen från denna strategi som får både SR och DN att sända ut inkvisitionen. HP gjorde ett reportage med samma metod som de flesta medier i övriga Europa använder. Jag vet inte hur många artiklar och dokumentärer jag har sett från andra länder där just detta upplägg tillämpas men i Sverige straffar det sig direkt. Det spelar ingen roll att HP förklarar tanken bakom reportagets utformning, det är helt enkelt inte tillåtet att ägna sig åt konventionell journalistik i svensk agendastyrd MSM. SRs rubriksättning och beskrivning av HPs reportage liksom den uppenbart vinklade intervjun med Daniel Pohl, säger allt om hur bisarra svenska medier kan vara. SR kallar till och med HPs reportage "okritiskt nazimys".
SR får alltså in både dryga gliringar om det provinsiella HP och anklagar samtidigt tidningen för att "mysa" med nazister. Det är härskartekniker på ovanligt lumpen nivå och budskapet till HP om att rätta in sig i ledet kan inte bli tydligare än så.

Det är som bekant ett generellt grepp inom svensk MSM att behålla kontrollen över budskapet som förmedlas genom att inte låta vissa extremister tala fritt i mediesammanhang. Detsamma gäller t.ex. islamistiska extremister och jihadister då man ofta låter experter helt föra dessa kategoriers talan. Det är antagligen ingen slump att den enda längre intervjun med en "svensk" jihadist där denne fick berätta öppet om sin övertygelse gjordes av UG. Nazister och jihadisters polariserande ideologier är förstås politiskt sprängstoff i MSMs bild av idealiserad mångkulturell harmoni och måste därför redigeras och portioneras under strikt kontroll. Vänsterextremister, asylaktivister, extremfeminister och andra aktörer som ägnar sig åt våldsamma aktioner eller civil olydnad kan däremot intervjuas fritt, (inte sällan med en viss hjältestatus), eftersom de enbart bekräftar budskapet som ska förmedlas.

Den här typen av selektiv journalistik är en repetitiv förolämpning mot konsumenterna som enbart förstärks av DN och SRs nedlåtande utspel mot en mindre tidning som HP. Det kan omöjligt fungera som avsett utan måste snarare vara helt kontraproduktivt. Det är nästan tragikomiskt att inslaget som följde på det löjeväckande misstänkliggörandet av HP i SRs Medierna introducerades med frågan "Efter varningssignalerna från Ungern och Polen, hur starkt är skyddet mot politisk styrning inom svensk public service?"

Intressant i det sammanhanget var Daniel Poohls (Expo) frustration över att inte längre bli behandlad som en oemotsägbar källa med tolkningsföreträde, utan som en part bland andra som får uttala sig och kommentera. Kan ha en hel del att göra med att Expo kritiserats för att stå vänstern alltför nära och ibland göra rent partipolitiska uttalanden. Håkan Boström har tagit upp det i en ledare i Göteborgs-Posten, https://www.gp.se/ledare/expo-p%C3%A...4gar-1.3500994 .
Studio Ett planerade en diskussion med Expo och Boström om detta men Expo fegade ur.

Jag blev lite chockad när jag hörde Medierna över vilken integritet Viveka Hedbjörk(Tror det var hon) hade. Det blev ett väldigt annorlunda reportage när något så unikt hände att den frispråkige inte ursäktade sig eller böjde sig för påtryckningen. Jag tror det här kan vara det första exemplet på när medias förtryckarredskap till sist slutat fungera. Är det någon som har koll på Hedbjörk och om hon visat samma integritet tidigare eller om det är en vändning som skett hos henne?

Dock hörde jag inte hela sändningen, så det kanske kom en vändning senare.

Nej hon stod på sig till slutet, och hänvisade till faktoiden som tidningen hade publicerat jämte artikeln. Till mediernas stora förtret, förresten är det någon som vet varför samtliga på medierna(tredjestatsmakten) heter något på rosen+nåt mer, är det ett tecken på inaveln inom public service?

http://www.aftonbladet.se/ledare/led...cle23735376.ab

Till skillnad från lite mer sansade sossar vill Anders Lindberg omedelbart återgå till kaoset. Det ät absolut inga problem att integrera runt 100k per år. Det fruktansvärt usla facit vi har kring integration av flyktingar avskräcker ikte det minsta.

Lite intressant att Poohl från Expo uttryckte att det Expo rapporterar inte skall betraktas som Expos syn på saken utan som faktiska sanningar. Man får inte säga "enligt Expo" utan det ÄR som Expo säger.

Jag ger dock Poohl rätt i att journalistikens uppgift är att syna sådana filurer som den intervjuade nazisten Linus. Till exempel fråga hur de i detalj skall rensa Sverige etniskt. Gaskammare eller återvändarbidrag? Sådant fick vi inte veta i Hallandspostens reportage.

Å andra sidan ställer Expo sällan (aldrig?) samma krav på kritisk granskning av de vänstersinnade filurerna. Om nu en nazist kan jämföras med en invandringspositiv person som inte har en blekaste om hur integration och mångkultur skall lösas i praktiken.

Det kan man tycka men precis som HPs chefredaktör Hedbjörk förklarade var tanken med intervjun att skildra en person som har valt att engagera sig i Nordiska motståndsrörelsen, eftersom den senare tydligen växer i Halmstad, och inte att granska rörelsens ideologi. Det gjordes i stället i reportagets inledande del där Expo citeras. Artikelförfattaren Jan Stohr förklarar i facebookinlägget jag länkade till ovan att han vände sig till Expo eftersom han själv inte är så insatt i ämnet och alltså använde Expo precis som Daniel Pohl önskar.
Det är verkligen inget ovanligt grepp inom journalistiken även om man kan ha olika åsikter om förfarandet. Stohr är ångerfull idag men det kanske inte är så märkligt när tungviktare som SR, DN och Expo sätter press på en lokaltidningsjournalist och t.o.m. anklagar honom och tidningen för "nazimys".

Jag tror inte att det hade haft någon betydelse om Stohr ställt kritiska följdfrågor. Då hade han i stället kritiserats för att behandla nazisten som vilket intervjuoffer som helst. Det var inte så länge sedan journalister t.o.m. kunde få kritik för att de intervjuade folkvalde Åkesson utan att tydligt markera sin avsky för partiledaren. Det som provocerar SR, DN och Expo i Stohrs reportage är snarare avsaknaden av sådana åsiktsmarkeringar. Svenska journalister utmärker sig som bekant internationellt när det gäller mediernas roll som förmedlare av värderingar. Sannolikt anser ovannämnda aktörer främst att Stohr och Hedbjörk inte har förstått sitt uppdrag som folkfostrare.

Jag menar tvärtom att det är befriande med inslag och reportage där representanter för extremistiska antidemokratiska rörelser fritt får berätta om sina ställningstaganden och visioner och att dessa sedan utgör underlag för analyser av olika experter. Om journalisten styr intervjun för mycket är risken att den intervjuade börjar tillrättalägga sina åsikter och att bilden därmed inte blir rättvisande, vilket Hedbjörk alltså ville undvika.

Ofta är det inslag och artiklar där de intervjuade för ovanlighetens talar fritt som också brukar få störst genomslag och just därför skapar oro hos MSM-politrukerna. Åsikter som kan användas mot det mångkulturella projektet ska antingen undvikas helt eller förmedlas via experter med korrekta åsikter. Man intervjuar helst inte stenkastare, extremistiska islamister, hedersvåldsutövare eller flyktingförläggningsbrännare, invandringskritisk svensk ungdom etc. Man låter experter tolka dessa gruppers agerande och sätta det i en kontext som antingen förmildrar eller förvärrar agerandet i enlighet med agendan.

Risken för MSM-politrukerna är förstås att när grupper som motsäger illusionen av det harmoniska mångkulturella experimentet får uttrycka sig utan filter och stötdämpare så kan läsaren/tittaren börja dra egna slutsatser. Då menar jag inte att de t.ex. upptäcker tjusningen med jihadism eller nationalsocialism utan att de helt enkelt inser att det mångkulturella experimentet håller på att gå fullständigt åt helvete.

Att expo hävdar att det de säger är faktiska sanningar beror på att man fått hybris eftersom de själva aldrig får motfrågor. Pohl anser att man aldrig frågar om S är socialdemokrater eller om M är ett borgerligt parti. Det kan man visst ifrågasätta. S driver allt annat än en socialdemokratisk politik idag, M har blivit de nya moderaterna och gått från att vara konservativt parti till ett nyliberalt. Bara en sådan sak: Fälldin och Lööf kan knappast vara samma sorts centerpartiska ledare. Det är ett kosmiskt avstånd mellan dem. Expo förbiser att en av journalistikens uppdrag är att blottlägga om politiker har en dold agenda som man inte offentligt visar och som ju är en av orsaken till SD granskas mer än andra partier. Här snurrar Pohl till det ordentligt. Och får som vanligt ingen motfråga.

Vidare så ljuger expo om att man ska ställa motfrågor till högerextrema. Pohls inställning är ju att man överhuvudtaget inte ska debattera med sådana som expo anser är fascister och högerextrema. Man ska debattera om dem, inte med dem. Det inkluderar även Sverigedemokraterna.

Expo är ett institut som med alla medel driver allting till svart och vitt. Fast det är mainstreammedia som gjort det möjligt och som dödar debatten.

Enig om det generella resonemanget hära.

MEN nu handlade det om en specifik nazist i en specifik nazistorganisation. Och då hade det varit synnerligen intressant att höra om hur denne specifike nazist tänkt sig att den etniska rensningen skulle gå till i praktiken. Men det bottnar aldrig. Expo uttrycker sig generellt om rörelsen, nazisten Linus uttrycker sig generellt om sin vision. Bla bla bla. Vi får inget egentligt veta. Ack så likt de flesta artiklar om mångkulturen och dess konsekvenser.