__________________
Senast redigerad av Repolainen 2016-01-03 kl. 00:05.
Senast redigerad av Repolainen 2016-01-03 kl. 00:05.
__________________
Senast redigerad av Meiji 2016-01-03 kl. 00:06.
Senast redigerad av Meiji 2016-01-03 kl. 00:06.
Igår hade vi TT:s bombmatta med hälsningar från "FN" och "flera organisationer". Nu får vi, dagen innan ID-kontrollerna på Kastrup införs, en ny salva från DN och "kritiska röster":
http://unvis.it/www.dn.se/nyheter/sv...a-lander-igen/
Det är mycket känslor, reaktioner, tankar, sympatier, förfäran, bävan, det är kallt och det drar...
---
K-O Arnstberg håller oss i fältmässig trim; här genom en liten digestion av bloggläsarnas reflektioner som kan tjäna som doktrin:
https://morklaggning.wordpress.com/2...ck/#more-14253
---
DN:s selektiva urval och impressionism, väl tajmat och väl synligt på sidan, är kampanjjournalistik; det trycks på välbekanta dragspelsackord - det sjaviga dragspelet...: vanliga människor som ska till och från jobbet och s a s bära upp samhället med sina värv som nu ser sig hindrade av kontrollsamhällets bryska inträde; den hårt arbetande småbarnsföräldern som får hämta barnet senare på dagis; visioner och synergier som går i kras (fast man kan undra om det inte finns problem uppströms och ID-kontrollerna är långt nedströms); det smids planer på bilpooler eller rent av flytt till annan ort; den förstående som inte ser någon anledning att stressa upp sig, jämfört med "flyktingarna"; kritisk röst från den danska polisen om Sveriges krav på transportörsansvar; och Muren (!) som klyver länderna. Det ensidiga perspektivet är vi vana vid. DN, polariseraren som spelar och alluderar på högaktade fördomar för att försöka kamma hem nästa laudatur i självgod och hycklande moralism. Cynism.
Citat:
Nu höjs allt fler kritiska röster som menar att beslutet tagits med Stockholmsögon och ignorerat den fria gränsens betydelse för regionen.
Citat:
Vid sidan om oss reser sig det två meter höga och 325 meter långa nybyggda staket som ska hindra flyktingar som har blivit stoppade från att springa över spåren till Sverigetågen. Ett bygge som fört mångas tankar till murar.
Citat:
Det är rått och blåser isiga vindar nere på perrongen. En känsla som väl illustrerar kritikernas reaktion på vad som är på väg att hända.
Citat:
Det är en mardröm för alla pendlare som redan nu lider av förseningar till följd av de id-kontroller som görs av polisen vid det första svenska stoppet, Hyllie.
http://unvis.it/www.dn.se/nyheter/sv...a-lander-igen/
Det är mycket känslor, reaktioner, tankar, sympatier, förfäran, bävan, det är kallt och det drar...
---
K-O Arnstberg håller oss i fältmässig trim; här genom en liten digestion av bloggläsarnas reflektioner som kan tjäna som doktrin:
Citat:
Hegemoni innebär att det finns ett antal basaxiom, som styr offentligheten. Exempel: Rasism är dåligt, allas lika värde är bra, feminism är angeläget, mångkultur är bättre än etnisk homogenitet etc. Dessa påståenden utgör basen för diskursen och får inte ifrågasättas eller diskuteras. Diskursen är basaxiomen satta i arbete, själva praktiken.
Det etablerade Sverige har en diskurs som kräver att alla säger samma sak om exempelvis mångkultur, vilket förklarar varför det offentliga samtalet ser ut som det gör. Denna diskurs är just nu under attack. Det är liktydigt med att mångas positioner står på spel. Emellertid, för att en ny diskurs ska ha framgång, måste basaxiomen bytas ut. Exempelvis kan man inte ha som huvudpoäng att det inte bara är invandrare utan också etniska svenskar som diskrimineras, och att det därför är lika synd om dem som om invandrare. Då har man accepterat basaxiomet om diskriminering. Inte heller bör man bry sig om anklagelser för rasism, fascism och fel värdegrund, därför att basaxiomen har inte med sanning utan med hegemoni att göra. Exempelvis kan den obegripliga och odefinierade tesen om allas lika värde bara tolkas av översteprästerna inom det härskande etablissemanget. Att någon anklagas för att inte ställa upp på tesen om allas lika värde betyder inte att den personen har moraliska defekter utan att han eller hon inte bejakar den rådande diskursen och hegemonin. När de gamla axiomen byts ut, så är det inte detsamma som att de motsägs. De nya är bara nya. Förslag på nya basaxiom kan vara att biologiska skillnader mellan könen bör respekteras, att svenska intressen har företräde och att det är i den offentliga debatten som åsikterna ska brytas.
Det etablerade Sverige har en diskurs som kräver att alla säger samma sak om exempelvis mångkultur, vilket förklarar varför det offentliga samtalet ser ut som det gör. Denna diskurs är just nu under attack. Det är liktydigt med att mångas positioner står på spel. Emellertid, för att en ny diskurs ska ha framgång, måste basaxiomen bytas ut. Exempelvis kan man inte ha som huvudpoäng att det inte bara är invandrare utan också etniska svenskar som diskrimineras, och att det därför är lika synd om dem som om invandrare. Då har man accepterat basaxiomet om diskriminering. Inte heller bör man bry sig om anklagelser för rasism, fascism och fel värdegrund, därför att basaxiomen har inte med sanning utan med hegemoni att göra. Exempelvis kan den obegripliga och odefinierade tesen om allas lika värde bara tolkas av översteprästerna inom det härskande etablissemanget. Att någon anklagas för att inte ställa upp på tesen om allas lika värde betyder inte att den personen har moraliska defekter utan att han eller hon inte bejakar den rådande diskursen och hegemonin. När de gamla axiomen byts ut, så är det inte detsamma som att de motsägs. De nya är bara nya. Förslag på nya basaxiom kan vara att biologiska skillnader mellan könen bör respekteras, att svenska intressen har företräde och att det är i den offentliga debatten som åsikterna ska brytas.
https://morklaggning.wordpress.com/2...ck/#more-14253
---
DN:s selektiva urval och impressionism, väl tajmat och väl synligt på sidan, är kampanjjournalistik; det trycks på välbekanta dragspelsackord - det sjaviga dragspelet...: vanliga människor som ska till och från jobbet och s a s bära upp samhället med sina värv som nu ser sig hindrade av kontrollsamhällets bryska inträde; den hårt arbetande småbarnsföräldern som får hämta barnet senare på dagis; visioner och synergier som går i kras (fast man kan undra om det inte finns problem uppströms och ID-kontrollerna är långt nedströms); det smids planer på bilpooler eller rent av flytt till annan ort; den förstående som inte ser någon anledning att stressa upp sig, jämfört med "flyktingarna"; kritisk röst från den danska polisen om Sveriges krav på transportörsansvar; och Muren (!) som klyver länderna. Det ensidiga perspektivet är vi vana vid. DN, polariseraren som spelar och alluderar på högaktade fördomar för att försöka kamma hem nästa laudatur i självgod och hycklande moralism. Cynism.
Citat:
Kritiken riktas som vanligt åt helt fel håll. Hade det inte varit för Reinfeldts "Öppna era hjärtan" & Migrationsverkets vansinnesbeslut om PUT för alla som ljuger ihop att dom är från Syren eller Eritrea, så hade det här aldrig behövts. Eller beslutet om att alla som påstår sig vara "barn" från Afghanistan skall få stanna. Det är där skulden ligger för att pendlandet nu blir mer komplicerat & tidsödande.Äras den som äras bör.
Själv pendlar jag i bil & påverkas bara marginellt.
Absolut, orsak och verkan är vi väl förtrogna med på tråden. Pro-MSM som DN, som får anses vara den främste/värste förträdaren, korrumperar språket genom att inte diskutera sak men vara upptagen på anekdotiska känslor och lösryckta enskildheter istället för att klargöra syften, intressenter och kunna växla från det lilla livet - den enskilde - och det större samhällslivet; skifta mellan kortsiktigt och långsiktigt perspektiv. Varför det då så? Jo, antingen för att DN inte har rent mjöl i påsen och/eller inte tillerkänner språkets nyansering och argumentationens följdriktighet något värde; och det kanske beror på förakt gentemot både läsare och sannfärdighet? Inte ens i krig är allt tillåtet. Men det som sker förtäckt...
---
Fredrik Segerfeldt kastar latexhandsken i S-ansiktet:
Arbetarrörelsens tomma argumentation
http://www.svd.se/fredrik-segerfeldt...tingmottagande
Segerfeldt har fler poänger i artikeln, ffa Sveriges sammanpressade lönestruktur och höga trösklar, medan Storbritannien och Tyskland har både lägre trösklar och är att beteckna som rika höglöneländer dessutom. Anklagelsen gentemot S är korrekt. I dessa tider utmanas s a s myter i parti och minut; kanske kan de rent av förpassas till skroten. Enligt Arnstberg (tidigare länkat idag) så krävs det att "basaxiomen" ersätts av något annat axiom; men axiom kan aldrig fylla detaljkunskapshål, bara vara byggstenar och känsloskapande. Detaljkunskap kan aldrig förmedlas brett, det måste förvärvas och är förbehållet särskilt intresserade. Däremot kan man hoppas på källkritik hos läsarna; inte för att allmänheten misstror "statsmakten" - som Expo och Ungdomsbarometern hävdar - utan för att de inte misstror Statsmakten tillräckligt!
---
Fredrik Segerfeldt kastar latexhandsken i S-ansiktet:
Arbetarrörelsens tomma argumentation
Citat:
Men trots vad som ibland framhålls i debatten är det inte själva mottagningen som utgör den stora sociala och ekonomiska kostnaden av invandringen, utan det långsiktiga utanförskap och bidragsberoende som följer av ovanstående.
Citat:
Från socialdemokratiskt håll påstås först att problemet inte finns: att utbildningsnivån för utrikes födda i snitt inte är lägre än för inrikes födda. Utmaningen är dock inte att danska läkare, tyska ingenjörer och finska programmerare har svårt att hitta jobb, utan att stora grupper från mycket fattiga länder har det. Eller så hävdas att sysselsättningsgapet främst beror på diskriminering, trots att Sverige är det minst rasistiska och främlingsfientliga landet i Europa, med bäst antidiskrimineringspolitik.
I steg två hävdar sedan arbetarrörelsen att lägre ingångslöner inte skulle ge fler jobb (som om otydliga forskningsresultat om amerikanska minimilöner på femtio kronor i timmen vore överförbara till svenska förhållanden). Och att satsningar på utbildning ska göra utrikes födda lönsamma på arbetsmarknaden (som om en 45-åring kvinna som inte kan läsa och skriva ens på sitt modersmål ska fås eller tvingas att studera 10-15 år i Sverige innan hon börjar jobba).
I steg två hävdar sedan arbetarrörelsen att lägre ingångslöner inte skulle ge fler jobb (som om otydliga forskningsresultat om amerikanska minimilöner på femtio kronor i timmen vore överförbara till svenska förhållanden). Och att satsningar på utbildning ska göra utrikes födda lönsamma på arbetsmarknaden (som om en 45-åring kvinna som inte kan läsa och skriva ens på sitt modersmål ska fås eller tvingas att studera 10-15 år i Sverige innan hon börjar jobba).
http://www.svd.se/fredrik-segerfeldt...tingmottagande
Segerfeldt har fler poänger i artikeln, ffa Sveriges sammanpressade lönestruktur och höga trösklar, medan Storbritannien och Tyskland har både lägre trösklar och är att beteckna som rika höglöneländer dessutom. Anklagelsen gentemot S är korrekt. I dessa tider utmanas s a s myter i parti och minut; kanske kan de rent av förpassas till skroten. Enligt Arnstberg (tidigare länkat idag) så krävs det att "basaxiomen" ersätts av något annat axiom; men axiom kan aldrig fylla detaljkunskapshål, bara vara byggstenar och känsloskapande. Detaljkunskap kan aldrig förmedlas brett, det måste förvärvas och är förbehållet särskilt intresserade. Däremot kan man hoppas på källkritik hos läsarna; inte för att allmänheten misstror "statsmakten" - som Expo och Ungdomsbarometern hävdar - utan för att de inte misstror Statsmakten tillräckligt!
Anna Dahlbergs senaste krönika om det intellektuella tillståndet inom den svenska vänstern skulle nästan kunna vara ett inlägg i den här tråden. Man börjar ibland misstänka att det finns en del borgerliga skribenter som tjuvkikar här ibland för att hämta lite inspiration.
Om tillståndet inom Socialdemokraterna.
http://www.expressen.se/ledare/anna-...ig-under-2016/
Att attackerna mot borgerliga ledarskribenter från vänster skulle öka i och med omsvängningen i invandringspolitiken är något som många här i tråden har förutsett. Jag kan ta ett eget exempel från i somras:
Ska jag stämma Dahlberg för idéstöld?
Ledaren från Dahlberg är väl värd att läsa i sin helhet. Anna Dahlberg verkar, tillsammans med Alice Teodorescu, vilja ta täten inom den borgerliga opibionsbildningen. Det har helt klart visat sig att de har legat helt rätt i tiden (med MSM-mått mätt). Anna D. och Alice T. har varit extremt tydliga med målkonflikten som finns mellan massinvandring och välfärd (även om de har svajat var de själva står i den konflikten). Vem kommer vara intresserad av att lyssna på sektliberaler inom Centern och Timbro som predikar fri invandring när det svenska välfärdssystemet brakar samman? Anna Dahlberg verkar trots allt ha landat i en insikt om nationalstatens nödvändighet, vilket var långt ifrån självklart tidigare (förutsatt att hon inte har mörkat sina verkliga ståndpunkter). Vi får hoppas att fler borgare inom media tar efter Dahlberg och Teodorescu. Ett borgerligt försvar för nationalstaten är en bra språngbräda för en mer konservativ approach till Sveriges framtid, och den kommer komma i och med SD:s ökande väljarstöd.
Wolodarski å andra sidan känner sig nog djupt besviken att hans satsning på den "agendasättande" journalistiken har slagit helt fel och att DN har hamnat helt i otakt med samtidens verklighetsuppfattning. Istället för att vara en vägvisande kompass in i framtiden har DN istället blivit ett kvardröjande brus från tiden då Fredrik Reinfeldt fortfarande styrde Sverige. Reinfeldts totala uttåg ur det politiska medvetandet i Sverige säger väl ganska mycket om hur hans idéer numera uppfattas?
Något annat som är intressant att notera är att Södermalmseliten har börjat bli ett slagträ i debatten, gärna sammankopplad med postmodernismen, vilket Dahlberg ger uttryck för i sitt senaste alster. Expressen publicerade nyligen denna ledarkrönika.
http://www.expressen.se/ledare/vara-...a-nyarsloften/
Södermalmsbon har blivit en stereotyp; en naiv idealist som lever med sina tankar högt uppe i det blå och som saknar verklighetskontakt. Vem hade kunnat tro att detta skulle bli en etablerad jargon inom svensk MSM? Tidigare har ju Södermalmsbor varit bland det mest hippa man kunnat vara i Sverige; de har varit moraliskt oantastliga och alltid stått på "rätt" sida i slaget om mångkulturen. Numera verkar de snarare utgöra ett problem för Sverige i och med deras stora inflytande inom media och deras obefintliga kunskaper om tillståndet i Sverige utanför tullarna. Södermalmsbon är som en aristokrat i Frankrike i slutet av 1700-talet; de lever ett liv som är helt frikopplat från dem som bär upp och möjliggör deras dekadenta livsstil.
2016 kommer nog bli ett turbulent år för Sverige. För mig är "mediekriget" av sekundär betydelse; den viktigaste frågan är om Sverige kommer klara sig i längden efter 20 år av massinvandring. Jag är kluven, framtiden ligger helt öppen som jag ser det. En händelse vi iallafall kan se fram emot är publiceringen av Tino Sanandajis bok som förhoppningsvis kommer ut i vår. Den kommer med allra största sannolikhet väcka stor uppståndelse i media. Mångkulturalisterna kommer bäva inför uppgiften att sakligt bemöta bulldozern Tino utan att bli söndermanglande i direktsändning.
Citat:
Vänsterns opinionsbildning har fastnat i ordmärkande och SD-fixering. Den fattiga idédebatten till vänster är ett växande problem. Är det liberaler mot konservativa? Realister mot idealister? Intresset har varit omättligt för att dechiffrera idéutvecklingen på borgerliga ledarsidor.
Denna fixering vid den borgerliga debatten säger mycket om tillståndet inom vänstern. Där händer nämligen inte mycket alls. Visserligen har det grälats en del på Twitter mellan exempelvis LO-ekonomer och unga vänsterdebattörer på sistone. Men det stannar oftast där.
Verkligheten har blivit ointressant. Ja, i sann postmodernistisk anda är det suspekt att ens tala om en objektiv verklighet. Det som ska analyseras är i stället vilka ord och förhållningssätt som används - så kallad diskursanalys på akademikersvenska.
Vad som är sant och falskt är inte längre huvudsaken, utan vem som påstår något och varför. I stället för att gå till källorna och förutsättningslöst leta efter fakta avfärdar många vänsterdebattörer regelmässigt argument som "myter". Det har rentav blivit en dygd att nöja sig med att spana ut från sitt fönster på Södermalm och förklara att läget är lugnt.
Denna fixering vid den borgerliga debatten säger mycket om tillståndet inom vänstern. Där händer nämligen inte mycket alls. Visserligen har det grälats en del på Twitter mellan exempelvis LO-ekonomer och unga vänsterdebattörer på sistone. Men det stannar oftast där.
Verkligheten har blivit ointressant. Ja, i sann postmodernistisk anda är det suspekt att ens tala om en objektiv verklighet. Det som ska analyseras är i stället vilka ord och förhållningssätt som används - så kallad diskursanalys på akademikersvenska.
Vad som är sant och falskt är inte längre huvudsaken, utan vem som påstår något och varför. I stället för att gå till källorna och förutsättningslöst leta efter fakta avfärdar många vänsterdebattörer regelmässigt argument som "myter". Det har rentav blivit en dygd att nöja sig med att spana ut från sitt fönster på Södermalm och förklara att läget är lugnt.
Citat:
Samma vänsterdebattörer som larmade om att Sverige hade gått sönder inför valet 2014 påbjuder nu optimism i debatten. Den som varnar för akuta integrationsproblem i flyktingkrisens spår avfärdas som domedagsprofet och en apokalypsens ryttare. Nästa dag kan dock samma sorglösa vänsterdebattörer förklara att demokratin är hotad och att 30-talet fascistiska mörker sänker sig över landet. För ingen text är längre riktigt fulländad utan en slängig referens till Hitler.
Om tillståndet inom Socialdemokraterna.
Citat:
Vi lever i en tid där grundläggande frågor kring jämlikhet och välfärdsstat måste ställas på nytt, och då behövs fler svar än "höj skatten" eller "håll käften". Socialdemokratin befinner sig i kris över hela Europa och i Sverige är opinionssiffrorna nere på historiskt låga nivåer. Idélösheten är iögonfallande.
Hur ska en rörelse som har vuxit fram i symbios med nationalstaten, och vars mål är att skydda "insiders" mot "outsiders" på arbets- och bostadsmarknaderna, förhålla sig till en ny tid med nya ideal om öppna hjärtan?
Hur ska en rörelse som har vuxit fram i symbios med nationalstaten, och vars mål är att skydda "insiders" mot "outsiders" på arbets- och bostadsmarknaderna, förhålla sig till en ny tid med nya ideal om öppna hjärtan?
http://www.expressen.se/ledare/anna-...ig-under-2016/
Att attackerna mot borgerliga ledarskribenter från vänster skulle öka i och med omsvängningen i invandringspolitiken är något som många här i tråden har förutsett. Jag kan ta ett eget exempel från i somras:
Citat:
Att en påstått borgerlig media tar på sig rollen som en borgerlig media och börjar bedriva en tydlig opposition mot SVaMP-regeringen och den politik den bedriver borde vara en självklarhet. Dock verkar många "journalister" ha problem med att avvikande uppfattningar kommer ut i etern, framförallt när det gäller migrationsfrågor.
Många vänsterdebattörer verkar på fullt allvar vara övertygade om att omsvängningen i invandringsfrågan inte beror på människors faktiska och vardagliga upplevelser av hur landet utvecklar sig, utan att "eliter" kommer med nya diskurser och narrativ som avviker från de godkända ideologiska ståndpunkterna som vänsteretablissemanget har fastställt för sig självt.
Beskyllningarna mot borgerliga ledarskribenter kommer nog öka markant framöver. Motståndet mot invandringspolitiken kommer enligt vänsterdebattörer inte bero på den hotande systemkollapsen, utan att "invandrare framställs på ett negativt sätt" i borgerlig ledarsidor. För den moderna vänstern är allting enbart en lek med språket.
Många vänsterdebattörer verkar på fullt allvar vara övertygade om att omsvängningen i invandringsfrågan inte beror på människors faktiska och vardagliga upplevelser av hur landet utvecklar sig, utan att "eliter" kommer med nya diskurser och narrativ som avviker från de godkända ideologiska ståndpunkterna som vänsteretablissemanget har fastställt för sig självt.
Beskyllningarna mot borgerliga ledarskribenter kommer nog öka markant framöver. Motståndet mot invandringspolitiken kommer enligt vänsterdebattörer inte bero på den hotande systemkollapsen, utan att "invandrare framställs på ett negativt sätt" i borgerlig ledarsidor. För den moderna vänstern är allting enbart en lek med språket.
Ska jag stämma Dahlberg för idéstöld?
Ledaren från Dahlberg är väl värd att läsa i sin helhet. Anna Dahlberg verkar, tillsammans med Alice Teodorescu, vilja ta täten inom den borgerliga opibionsbildningen. Det har helt klart visat sig att de har legat helt rätt i tiden (med MSM-mått mätt). Anna D. och Alice T. har varit extremt tydliga med målkonflikten som finns mellan massinvandring och välfärd (även om de har svajat var de själva står i den konflikten). Vem kommer vara intresserad av att lyssna på sektliberaler inom Centern och Timbro som predikar fri invandring när det svenska välfärdssystemet brakar samman? Anna Dahlberg verkar trots allt ha landat i en insikt om nationalstatens nödvändighet, vilket var långt ifrån självklart tidigare (förutsatt att hon inte har mörkat sina verkliga ståndpunkter). Vi får hoppas att fler borgare inom media tar efter Dahlberg och Teodorescu. Ett borgerligt försvar för nationalstaten är en bra språngbräda för en mer konservativ approach till Sveriges framtid, och den kommer komma i och med SD:s ökande väljarstöd.
Wolodarski å andra sidan känner sig nog djupt besviken att hans satsning på den "agendasättande" journalistiken har slagit helt fel och att DN har hamnat helt i otakt med samtidens verklighetsuppfattning. Istället för att vara en vägvisande kompass in i framtiden har DN istället blivit ett kvardröjande brus från tiden då Fredrik Reinfeldt fortfarande styrde Sverige. Reinfeldts totala uttåg ur det politiska medvetandet i Sverige säger väl ganska mycket om hur hans idéer numera uppfattas?
Något annat som är intressant att notera är att Södermalmseliten har börjat bli ett slagträ i debatten, gärna sammankopplad med postmodernismen, vilket Dahlberg ger uttryck för i sitt senaste alster. Expressen publicerade nyligen denna ledarkrönika.
Citat:
Våra politikers fina nyårslöften
Statsminister Stefan Löfven: Jag lovar, självfallet, att begränsa mitt användande av självfallet. Det är faktiskt inte okej.
Utbildningsminister Gustav Fridolin: Mina vänner hemma i Vittsjö säger att de inte längre ska rösta på Miljöpartiet efter att jag uppträtt i skogshuggarskjorta i tv. Jag lovar att de har rätt.
Bostadsminister Mehmet Kaplan: Jag lovar att skaffa mig en bostadspolitik. Tror ni mig inte? Efter Friggeboden och Attefallhusen kommer Kaplantälten! De kommer till att börja med placeras på Gärdet. Och när grannarna på Östermalm - som ändå inte röstar på MP - klagar så flyttas Kaplantälten till andra platser. Dock ej till våra väljare på Södermalm. Det är regeringens solidariska bostadspolitik.
Statsminister Stefan Löfven: Jag lovar, självfallet, att begränsa mitt användande av självfallet. Det är faktiskt inte okej.
Utbildningsminister Gustav Fridolin: Mina vänner hemma i Vittsjö säger att de inte längre ska rösta på Miljöpartiet efter att jag uppträtt i skogshuggarskjorta i tv. Jag lovar att de har rätt.
Bostadsminister Mehmet Kaplan: Jag lovar att skaffa mig en bostadspolitik. Tror ni mig inte? Efter Friggeboden och Attefallhusen kommer Kaplantälten! De kommer till att börja med placeras på Gärdet. Och när grannarna på Östermalm - som ändå inte röstar på MP - klagar så flyttas Kaplantälten till andra platser. Dock ej till våra väljare på Södermalm. Det är regeringens solidariska bostadspolitik.
http://www.expressen.se/ledare/vara-...a-nyarsloften/
Södermalmsbon har blivit en stereotyp; en naiv idealist som lever med sina tankar högt uppe i det blå och som saknar verklighetskontakt. Vem hade kunnat tro att detta skulle bli en etablerad jargon inom svensk MSM? Tidigare har ju Södermalmsbor varit bland det mest hippa man kunnat vara i Sverige; de har varit moraliskt oantastliga och alltid stått på "rätt" sida i slaget om mångkulturen. Numera verkar de snarare utgöra ett problem för Sverige i och med deras stora inflytande inom media och deras obefintliga kunskaper om tillståndet i Sverige utanför tullarna. Södermalmsbon är som en aristokrat i Frankrike i slutet av 1700-talet; de lever ett liv som är helt frikopplat från dem som bär upp och möjliggör deras dekadenta livsstil.
2016 kommer nog bli ett turbulent år för Sverige. För mig är "mediekriget" av sekundär betydelse; den viktigaste frågan är om Sverige kommer klara sig i längden efter 20 år av massinvandring. Jag är kluven, framtiden ligger helt öppen som jag ser det. En händelse vi iallafall kan se fram emot är publiceringen av Tino Sanandajis bok som förhoppningsvis kommer ut i vår. Den kommer med allra största sannolikhet väcka stor uppståndelse i media. Mångkulturalisterna kommer bäva inför uppgiften att sakligt bemöta bulldozern Tino utan att bli söndermanglande i direktsändning.
__________________
Senast redigerad av Sixt 2016-01-03 kl. 02:41.
Senast redigerad av Sixt 2016-01-03 kl. 02:41.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera
