Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Sakta i backarna.......S verkade för mångkultur långt innan man ens avskaffade valutaregleringen.
Jag ser detta som något med rötter i 1970-talet, sannolikt ett resultat av 1698-vågens flum.

Men varför vill europeisk vänster enligt dig dränera sina egna länder på resurser? Är det godhetskomplex?

Dessutom är postmodernismen det ultimata vaccinet för att motverka att en övertygad aktivist skall råka omvändas med faktabaserad argumentation.



http://quillette.com/2016/12/25/in-praise-of-ignorance/

Det är en intressant tråd. Det blev kanske lite spretigt igår. Nåväl, jag har knutit ihop mitt resonemang här:
(FB) Finansminister Andersson går "full Orwell" över skattepolitiken(Nyspråk, rubr/Mod)

Kanske är mitt resonemang för enkelt? Men jag tror att man måste börja gräva där man står. Man behöver fråga VARFÖR och nysta och leta tills man hittar de avgörande frågorna. Sen måste svaren utkrävas.

Rotfelsanalys: https://sv.wikipedia.org/wiki/Rotfelsanalys

Eller så fortsätter man att skuldsätta medborgarna, vilket nu sker på svensk statlig nivå i 100-miljardersklassen på årsbasis, i rådande "högkonjunktur". De svenska kommunerna och hushållen onämnda. De fyra svenska storbankerna klagar på svårigheter i lågräntemiljön, men tjänar ändå mer än någonsin; också det i 100-miljardersklassen.

Ungdomar kan vara ideologiska varelser, men de flesta blir mer nyanserade i betraktelsen av omvärlden och realistiska i självbilden. Och de principlösa opportunisterna är legio. (Ska man tro den döde KGB-personligheten Bezmenov är de principlösa och äregiriga nyttiga för subversiva ändamål.) Om de sprungit huvudlöst i en riktning och utgjort både massa och front i partikroppen, vad hindrar att de springer i någon annan riktning som dikteras av tidsandan och löftet om en belöning? De är trolösa i alla bemärkelser. Om man är förlåtande och överslätande mot dessa, får man fråga sig hur man ska förhålla sig till dessa principlösa nästa gång de kappvänder. Det finns ingen garanti för förlåtelse, men ett minimumkrav är att de ber om förlåtelse, och bekänner sin skuld i en skadlig och oärlig politik - och värst av allt, deras trolöshet.

Vi ska komma ihåg att utrikespolitiskt har Socialdemokratins paradgren varit hyckleri. Historiskt behövdes det inte hycklas så mycket inrikespolitiskt då man hade högt folkligt stöd för det samhällsbygge man byggde upp under efterkrigstiden.

Neutralitetspolitiken har varit den största hyckleripunkten ever. Att ligga i säng med NATO realpolitiskt samtidigt som Palme gick i demonstrationståget mot Vietnamkriget blev politiskt jobbigt. Jag tror Palme tänkte sig ta några billiga godhetspoäng och körde "vi ska ta emot alla" från Vietnamkriget.

Detta utspel gjorde att vi fick hit några amerikanska dessertörer. Men på den tiden kunde ingen ta sig hit. Det är det som är hyckleriet. Det är ju enkelt att lova att laga en ny nobelmiddag och bjuda på till alla som kommer när man vet att ingen kommer.

De amerikanska dessertörerna gick att skryta med, att "dom valt" bästaste Sverige, precis som Nordkorea såg att utnyttja amerikaners avhopp dit under Koreakriget. 70- och 80-talens krig var långt borta, röda khmerer, Sovjetunionen i Afghanistan osv. Väldigt få tog sig hit. Pinochet, Chile. Några chilenare.

Man ville "stå i kondensen av sina egna regnkläder" och känna sig god. Ungefär som skogsmulle och stå vid två campingbord och servera korv och festis till en kö man ser slutet på. Det är godhet.
Vi har aldrig haft system som är dimensionerade för att det ska komma hundratusentals.

Att man höll på sket i byxan när det befaras komma många visar Carlssons införande av Luciabeslutet.

Så sammanfattningsvis tror jag inte på att svensk vänster bryr sig så värst mycket om "det internationella proletariatet" och vill kasta Sveriges välstånd på hela världen. De är bara kvar vid den mentala bilden av campingbordsgodhet. Världen ändrades overnight den elfte september 2001, och vänstern hängde inte med på vad som egentligen hände - och står kvar med en förlegad världs- och problembild.

Det är vad jag tror. Jag hoppas således att S ska vakna och fatta. Jag tror stora delar av S gjort det nu, men naturligtvis finns det även falanger inom S som inte fattar. Än.

Det finns vetenskapligt stöd för att hjärnan inte är färdigutvecklad förrän vid 25-årsåldern. Det sista som utvecklas är regioner som hämmar riskbeteende. Det handlar om förmåga till självständigt och logiskt tänkande, konsekvensanalyser, ansvar och så vidare. Ju yngre man är desto mer lättpåverkad är man.

http://www.nimh.nih.gov/health/publi...on/index.shtml

https://unvis.it/svd.se/hjarnan-fullvuxen-forst-vid-25

Utifrån detta är det lätt att locka ungdomar att agera av känslomässiga, ologiska och verklighetsfrånvända skäl.

Vi fick väl hit några 10 000 chilenare efter kuppen i Chile 1973, mestadels socialister och komunister. Kanske man såg det som import av valboskap. Därefter kom Iran-Irakkriget och det blev mer komplicerat med flyktingar från båda sidorna, och därtill kurder som kommit emellan. Dock var även PKK-kurderna i huvudsak socialister. Och mycket riktigt, den kurdiska saken fick mycket uppmärksamhet i media på 1980-talet, i synnerhet fram till det s k kurd-spåret i utredningen av Pamlemordet. Efter det tycker jag mig märka att media inte gullade lika mycket med PKK. Nu blev huvudfienden i stället "rasisterna", och bilden på tanten som dängde en handväska i huvudet på ett skinhead kablades ut i all media.

Stieg Larsson krystade fram lite nazister ett tag och droppade en i varje buske. Detta måste ha varit slutet på 80-talet när Paolo Roberto var den farligaste som fanns. Larsson använde ju "Hilldebrand"-mallen på stockholmsnattsnazist.

Här någonstans började Sverigedemokraterna och växte till sig under tidigt 90-tal. Jag kommer ihåg att det var lite främlingsfientlighet där när juggarna kom. Det var Sverigedemokraternas och Ultima Thules fel.

1995 grundade Stieg Larsson Expo. Dom håller fortfarande på tjata om stockholmsnattsnazister i varje buske. Och sådär håller det liksom på...

Men den stora ändringen i narrativet efter 9/11 var att nu blev ondingarna globala. Allt blev globalt. Dom andra "flyktingströmmarna" var mig veterligen inte sponsrade av Soros Open Society Foundation.

https://www.euractiv.com/section/glo...ration-crisis/

Jag har en evolutionärt tveksam drivkraft att förstå verkligheten som den är, vilket väl är den energi som skapar den här tråden, vår kollektiva önskan om insikt. Så jag får tacka Tjyvas för dennes inpass. Sverige är unikt i fråga om taktiska frågor och elitens osmidighet, men om man tittar på resten av västerlandet ser den demografiska situationen märkligt synkron ut. Alla länder i västeuropa har omkring 10-20% utomeuropéer i befolkningen. Kanada och Australien likaså. Alla omfamnar "mångfald", radikalfeminism och HBTQ. Ingenstans har det stått någon stor strid inom etablissemanget rörande utbytet av befolkningen - oppossitionen har överallt uppstått utanför etablissemangets kultur, för att sedan i viss utsträckning inlemmas i etablerade strukturer. Taktiskt har det funnits skillnader: "flyktingar" - "gästarbetare" - "kolonial baksmälla". Även temporalt: gästarbetare på 60-talet eller flyktingar på 10-talet. Vilket är givet - man tager vad man haver. De temporala och taktiska diskrepanserna snarast stärker idén om samsyn. Om dagens situation hade uppstått genom en "flyktingkris" a la hösten 2015 i maxiformat, där politiker i samtliga länder alla valt att öppna portarna på samma gång, så hade det varit lättare att argumentera för att besluten var ett resultat av dumhet, naivitet, masspykos etc. Europa har varit ett storskaligt socialt experiment, där olika variabler(skattetryck, statsnationalism - mångkultur, "flyktingar" - "arbetskraftsinvandring", muslimer - kristna) har varierat mellan länder - med, i praktiken, exakt samma utfall. De länder vars utfall(i alla fall i krasst ekonomiska termer, samt i fråga om brottslighet) har urskiljt sig i positiv bemärkelse, har gjort så då variabeln "etnicitet" varierats. Dvs man har riktat in sig på östasiater och indier från de högre kasterna(gäller huvudsakligen Kanada och Australien).

Alltså: utvecklingen är likartad överallt i väst och elitens alla maktbaser(politiker, näringsliv, fack, föreningsliv, akademi) har alla manngrant slutit upp bakom den. Motbevisa mig gärna, men jag är övertygad om att det blir svårt. Det här är högst relevant för tråden, då det gör svensk MSM till ett enskilt slagfält i ett storkrig. Det är positivt att den internationella utvecklingen kommit att diskuteras allt mer i tråden och att svenska egenheter förstås som uttryck för globala rörelser. Det är tillfredsställande att ondgöra sig över Lindbergs eller Wolodarskis senaste vansinnigheter, men det är inte deras personligheter som fört oss dit vi är. I det stora hela är de bara fotsoldater

Det finns säkerligen många motiv som övertygat etablissemanget om värdet av att följa den inslagna vägen - ideologi, hämnd(från judar), ekonomi(ska förstås som "att hålla pyramidspelet under armarna" snarare än "rädda pensionerna") etc. Men jag tror att den stora vinsten är politisk. Inte partipolitisk, för alla partier omfamnar utvecklingen och alla kan inte vinna på den, utan avseende maktens utövande. Splittringen och misstron är fantastisk för en en elit som kan spela ut grupper mot varandra och sedan sköta sina affärer ostört. Se till exempel finanskrisens efterföljd, där bankerna oblygt kunde håva in skattepengar som direkt betalades ut som bonusar till toppskiktet, trots miljoner vanliga människor förlorade både hem och arbete, som en direkt följd av bankernas skamliga agerande. Politiken blir allt mer tribalistisk. Det behövs inte mycket för att Tea Party-aktivister ska förstå att Occupy Wall Street består av kaotiska icke-vita som hatar dem, och för att Occupy Wall Street-aktivister ska få uppenbarelsen att Tea Party består av gamla vita rasister som vill folkmörda dem vid första bästa tillfälle. Jämfört med ren repression eller agerande för det allmännas bästa är det mycket billigt. För eliten är den här typen av politisk immunitet värd så mycket mer än självförsörjning och skötsamhet hos befolkningen. Bara en liten ökning av ojämlikheten(vilket möjliggörs av den politiska situationen) betyder en rejäl ökning av den egna förmögenheten. Lugn, trygghet och högkvalitativ omsorg är billigt. Att vara ohotad av de man suger ut, det är priceless(för allt annat finns de dumma fåren...).

Det är i ljuset av detta vårt "mediakrig" mellan AB/DN/SR/SVT och GP/Expressen ska förstås. För även om Expressens reportage från Seved och Ronneby väcker rent etnonationalistiska känslor hos läsarna gör det inte så mycket så länge de känslorna kan kanaliseras mot utomeuropéerna. Vill man elda på motsättningarna är det smart även elda på "vår" sida.

När Dahlberg skriver kritiskt om medias, politikens och bankernas maktstrukturer och Teodorescu manar till folklig solidarisering mot eliten, då har något hänt. Med det sagt har pratet om realism, ordning och assimilering ett visst värde. Men det kräver att de plockas upp och förs vidare av andra krafter än ledarskribenterna.

Min tanke kring allt detta är det vacklande paradigmet är en fiende som ska besegras med alla till buds stående medel. Den övergripande strategins rätlinjiga principfasthet och radikala anspråk står inte i motsatsförhållande till taktisk smidighet eller subversiv list.

På samma sätt står skambeläggande och storsinthet, princip och praktik inte mot varandra, utan är nödvändiga som drivande tes och antites mot en önskvärd, ny syntes. Good cop/bad cop är en helhet, inte en självmotsägelse.

Det är t ex fullt sammanhållet av mig att samtidigt kategoriskt kritisera SD för brister OCH visa på spelteoretiskt opportuna öppningar för andra partier, som objektivt, statiskt betraktat är sämre alternativ. Det viktiga är riktningen, att en tävling mot samma mållinje kommer till stånd, med lock och pock.

Ja, det mesta av mitt skrivande har handlat om att påvisa för etablerade - djupt klandervärda - aktörer hur de bäst kan rädda sitt skinn genom positionsförändring. Hur lätt och rationellt det skulle vara att byta till en vinnande sida från en dömd sak.

Det innebär inte att jag förlåter någon - framför allt eftersom ingen bett mig om förlåtelse.

Gott Nytt År önskas alla tråddeltagare och -följare!

Den Andre har för europeisk vänster i åtminstone femtio år varit symbolen för Godhet. Den Andre är ständigt förtryckt, ett andligt väsen som man kan tillbe. Eftersom argumentet i marxismen alltid varit "alla är lika -- därför är olika fördelning av resurser orättvist -- därför är det vår plikt att omfördela" blir dräneringen av resurser till förmån för Den Andre faktiskt en Helig Plikt. Sverige har pissat bort tusentals miljarder på olika godhetsprojekt i U-länderna utan att någonting alls har uppnåtts, men målet har aldrig varit att uppnå något: målet är att sitta i mitten och transferera (det jag kallar mäklarkultur). Jag fördelar; alltså är jag god. Det är en rent moralisk position som härstammar från en specifikt svensk moralisk uppfattning, nämligen en renodlad sinnelagsetik där referensen är det egna egot (jag vill ju så väl).

Socialister har inga som helst problem med att resurserna tar slut från de som de omfördelar från. Alla socialister tror på ymnighetshorn och att de som på något sätt har lyckats egentligen inte har rätt till sina resurser. Allt som är materiellt lyckat är moraliskt underlägset och de som omfördelar har därför moralisk rätt att omfördela, eftersom de är goda, eftersom de omfördelar till de det är mest synd om. Igår (klassisk marxism) var det "de utfattiga arbetarna"; när inga sådana längre finns kvar måste man hitta andra subjekt för sitt mäkleri. Man kan till och med importera misär och kriminalitet för att få utlopp för sin mäklariver. Det spelar ingen roll att det vore effektivare (utilitaristiskt) att hjälpa på plats, för det resonemanget kommer från en annan form av etik, konsekvensetiken, och det är ointressant för sinnelags- och dygdetiskt resonerande personer. Det är för övrigt intressant att den politiska sinnessjukdomen i Sverige dragit så absurt långt åt vänster att SD försöker använda utilitaristiska argument för att försöka dra tillbaka politiken högerut.

Att inga som helst gränser finns för t.ex. såsseriets mäkleri bevisas enkelt av det berömda Pomperipossafallet, där Astrid Lindgren som bekant tvingades betala 102% i skatt. Att hon fick rätt berodde enbart på att hon var känd, och dessutom erkänd som kanske den godaste och oförargligaste människan i hela Sverige. Hade hon hetat Sven Bengtsson och bott i Örkelljunga och pysslat med något innovativt och företagsamt inom t.ex. maskinteknik hade vi inte ens känt till fallet och Sven hade fått betala sina 102% om han inte i självförsvar lyckats lägga ner företaget eller gömma undan pengarna i olika skattesmitande konstruktioner.

Det finns inga som helst gränser för mäklarnas tjuvaktighet. De har ju moralen på sin sida. De vet att de faktiskt är godast och nyttigast och detta gör att självgoda dumskallar och lögnaktiga, psykopatiska äckel gärna koncentreras till just mäklande yrken. Det är bara att studera de yrken som är av typen mäkleri: politiker; journalister och "kommunikatörer" och PR-människor (dvs människor verksamma inom propaganda); hallickar; bilhandlare; många andra slags säljare; fastighetsmäklare; alla verksamma inom reklam och "marknad"; organisationskonsulter. Vilken typ av människor söker sig till dessa yrken? Det finns förstås också de som råkat hamna där, eller tvingats till det, men ju högre upp i dessa kretsar, desto obehagligare människor.

Att jag kritiserar såsseriet ovan betyder förstås inte på något sätt att jag numera uppmuntrar någon normalbegåvad människa att rösta på Alliansen, som är fylld av minst lika genomäckliga människor, bara på andra sätt. Och: Det "mediakrig" som postuleras i trådstarten utspelade sig inte eftersom positionerna som finns inom media/makten inte tillåter det. Dessa positioner är:

1) Socialister av olika schatteringar, som kontrollerar hela utbildningsväsendet, all media och just nu regeringen. Man har också mycket stor kontroll över hela det offentliga Sverige genom alla sina utnämningar och genom olika godhetsmäklares rent privata infiltration av alla myndigheter som pysslar med mäkleri. Superhög representation av mäklartyper. Mål: Global omfördelning och utjämning. Medel: Omfördelning och utjämning både lokalt och globalt. Etik: Egoistisk sinnelagsetik. Föremål för den predikade moralen (dvs vad som tillbes): Staten och Den Andre. Vad som föraktas: Öppet alla materiellt lyckade och alla som inte dyrkar vad grupp 1 dyrkar.

2) "Liberaler", numera en slags halvlibertarianska globalister som vill förbjuda allt de inte gillar, dvs inte ett skit liberala. Äger delar av media. Har ibland haft makten under kortare tid. Många "intellektuella eliter" som inte pysslar med humaniora tillhör detta skikt. Många av de utbildade/intellektuella inom gruppen "Den Andre" tillhör också detta skikt. Mål: Primärt krossandet av grupp 1, sekundärt att alla efter kraschen skall inse att grupp 2 hade rätt hela tiden och att omfattande privatisering och lägre löner är Vägen. Medel: Samma politik som grupp 1, fast mer, parat med privatiseringar av det av grupp 1 kontrollerade som faktiskt fungerade bra (Vin- & Sprit, Apoteket, Bilprovningen) och ett temporärt strypande av skatteintäkter, d.v.s. brända jordens taktik. Etik: Egoistisk sinnelagsetik. Föremål för den predikade moralen (dvs vad som tillbes): Marknaden, Entreprenören och för säkerhets skull Den Andre. Vad som föraktas: Öppet grupp 1 och grupp 4, i smyg alla som inte tillhör grupp 2.

3) "Konservativa", alla som inte gillar hur deras värld raseras av grupp 1 och 2. Äger i princip ingenting men utgör ofta högproduktiva delar av befolkningen. Mål: Att få vara ifred från grupp 1 och 2. Medel: Gnäll och nävknytande. Etik: Dygd-, plikt och konsekvensetik. Föremål för den predikade moralen (dvs vad som tillbes): Landet, familjen och traditionen. Vad som föraktas: Öppet grupp 1, i smyg alla som inte tillhör grupp 3 (observera att Den Andre fullt ut accepteras så länge han tillhör, eller accepterar, grupp 3).

4) "Sverigevänner". De som blivit rövlurade av grupp 1 och 2, samt de argaste avfällingarna från grupp 3. Blandat ägande men många tillhör grupper som var föremål för grupp 1:s ömma omsorger innan grupp 1 hittade andra det var ännu mer synd om. Superlåg representation av mäklartyper (utom i SD:s toppskikt). Mål: Att VERKLIGEN få vara ifred från grupp 1 och 2, helst det totala krossandet av dem. Medel: gnäll och viss subversiv verksamhet. Etik: Konsekvensetik. Föremål för den predikade moralen (dvs vad som tillbes): Familjen, nationen, de svunna tider där staten brydde sig om dem. Vad som föraktas: Öppet grupp 1 och 2, ibland grupp 3 för att de inte är tillräckligt militanta, i smyg Den Andre.

5) "Den Andre": Vissa representanter för grupper som varit länge i Sverige har en formell makt och är helt okritiserbara. De är då integrerade någon av de andra grupperna. Har annars ingen reell makt men sitter på en hel del oorganiserat våldskapital. Superhög representation av mäklartyper. Förs fram av grupp 1 och 2 som fysiska manifestationer av dessa gruppers lyckade godhetsmäkleri. Mål: Högre materiellt välstånd. Medel: ryggläge och visa buken för grupp 1 och 2 för att då få resurser kastade på sig, blandat med en del aggressiva utfall så ingen ska tro att de är svaga. Etik och föremål för moral: Mycket blandad. Vad som föraktas: Svaghet och "förtryck" (förtrycket definieras dock oftast helt av grupp 1 och 2).

Eftersom de informations- och moralmäklande grupperna 1 och 2 inte alls har "nationen" eller "folket" eller "den sociala konstruktionen Sverige" som subjekt för något de alls gör så kommer inget krig att uppstå för att försvara detta. Vad det kan krigas om mellan dessa två grupper är de olika arenor som det mäklas om; det gäller att bibehålla kontrollen över skattefarmen, och ännu är det moralistiska, sinnelagsetiska argumentet starkast här. De två grupper det kan uppstå krig mellan är 1+2 och 3+4, med 5 som trolig hangaround till 1. Dock kontrollerar 1+2 all reell makt i Sverige och är helt överens om att ingen annan grupp har rätt att sticka upp.

Gott nytt år!

Detta är i allt väsentligt den slutsats som jag också har kommit till. Det är INTE medierna som drivit fram utvecklingen – medierna är bara lydiga fotsoldater.

Men VAD kan då en vanlig medborgare som egentligen inte har tid med detta göra? Och VAD är egentligen det viktigaste som behöver göras?