Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Det har de inte svaret på. Det är därför de har panik nu.

Men då får man också fundera några varv på vem som styr medierna om medierna är ett verktyg för makten.
Vem eller vilka styr egentligen?

Det ska bli intressant att se hur långt narrativet kring "fejkade" nyheter kan gå. Om jag tvingas gissa tror jag att medias nya käpphäst är ganska dödfödd. Tidigare utmålades näthat som det stora hotet mot demokratin. Det fungerade till viss del, eftersom kränkningar på nätet är något som drabbar många och som folk i allmänhet kan relatera till. Näthat är ett verkligt problem i många fall. Jag undrar hur många som upplever "fejkade" nyheter som ett stort problem. Som mycket annat i den politiskt korrekta debatten i Sverige är tankegodset direktimporterat från USA, och det gör konceptet svårapplicerat på svenska förhållanden rakt av.

Frågan är vilka sorts fejkade nyheter det är som ska censureras. Vad hade hänt med En Ding Ding Värld i dagens läge? Ska man stoppa kristna nyhetskanaler som rapporterar om nya "bevis" för att dinosaurier samexisterat med grottmänniskor och att jorden därmed måste vara runt 6000 år gammal? Ska man stoppa UFO-loger som sänder nyheter om nya bevis för besök av aliens? Att folk tror att jorden är 6000 år gammal eller att aliens gör regelbundna besök på jorden har en stark inverkan på människors världsbild. Ska man stoppa detta? Frågan är då varför just invandringskritik anses utgöra ett sådant stort hot mot etablerade nyhetskanaler. Kanske därför att det är MSM som bidragit med mest fejkade nyheter inom det området de senaste 20 åren.

Ska Wall Street Journal klassas som "fejkade nyheter" i Sverige?


https://archive.fo/HR0Go#selection-4255.38-4293.388



Jag tror det här är ett symptom på chocken efter valet av Trump. Fram tills nyligen var den etablerade "högern" i västvärlden helt genomsyrad av kulturmarxism. Det finns knappast något bättre exempel på det än Sverige. Reinfeldts moderater hade helt köpt kulturvänsterns världsbild, och det var därför som höger-vänstern-skalan blev helt upplöst, eftersom de viktigaste frågorna inte går att placera på den axeln. Reinfeldt och Moderaterna fick ju beröm av Åsa Lidnerborg och andra för att de var "duktiga" borgare som gett upp allting som borgerligheten en gång stod för.

En viktig aspekt som inte belysts tillräckligt mycket är att Trumps gräsrötter i första hand inte attackerade demokraterna eller Bernie Sanders anhängare. Deras huvudsakliga måltavla var och är det republikanska partiets ledning som precis som Reinfeldt köpt stora delar av den postmoderna vänsterns världsbild. Massinvandring och mångkultur är bra enligt dem, fast av andra anledningar än den vänstern argumenterar för.

De politiska frågor som Trump har lyft har tidigare varit förbjudna, men har nu blivit ett nytt slagfält inom politiken. Den förre moderata riksdagskvinnan Anne-Marie Pålsson har begripit detta.


http://www.sydsvenskan.se/2016-12-12...agot-pa-sparen

Kritik av frihandel betyder inte att all handel är dålig. Tvärtom, handel är ofta gynnsamt för alla parter. Frågan är på vems villkor som handeln sker. Som det ser ut nu är det vinklat till enorm fördel för globala storföretag, som såklart älskar den nuvarande maktordningen. Samma sak men invandring. Invandring kan vara gynnsamt för alla inblandade om den sköts på rätt sätt. Numera är invandring förknippat med massiv probleminvandring från Afrika och Mellanöstern. Det hade inte behövt vara så. Ju fler baksidor som uppdagas desto mer har den etablerade makten att förlora. Detta blir såklart extra tydligt inom invandringspolitiken eftersom det är något allt fler märker av i sin vardag.


http://www.svd.se/efter-valdsbrott-t...ler/om/varlden

Tidigare betraktades all kritik mot invandring som ondsint rasism. Nu börjar det mer och mer bli common sense.

Ja i USA kan det bli så absurt att deras president inte tillåts bli en del av etablissemanget. Trump är det inte nu och lär inte bli det sedan heller. Här i Sverige blir som du säger en partiledare från ett riksdagsparti inte inbjuden på nobelfesten. Han kommer heller inte bli det även om han sitter i regeringen, eller har ett samarbete med regeringspartiet. Vi har alltså en situation där etablissemanget har ett så stort inflytande att de kan utestänga landets valda ledare från gemenskapen.

Fast å andra sidan verkar ju det inte bekymra vare sig Trump eller Åkesson. Inte heller le Pen eller andra som Nigel Farage. Det i sig visar ju att etablissemangets stöd inte är så viktigt. Istället är det social media såsom Facebook och alternativ media. Vilket bör vara en stor faktor till Moderaternas och LO:s nya migrationspolitik. Det är så jag uppfattar hur begreppet fake news blivit något som växer i stora delar av msm. Fake news uppfattar jag också som en del av hur relativisterna ska bemöta realisterna i mediakriget. Man gör om fakta till berättelser som går att ifrågasättas.

För 10 år sedan hyllades internet och ansågs vara ett genombrott när det kommer till demokrati etc. Idag anser eliten att internet mest består av rasistiska troll och falska nyheter som är ett akut hot mot "demokratin". Under samma 10-års period kan man notera att Mainstream Media (MSM) tappat alltmer av sin räckvidd, det mesta av sitt tidigare förtroende och mycket av sina intäkter på bekostnad av sociala och alternativa medier.

Ur detta växer nya politiska partier och presidentkandidater fram som hotar det vänsterliberala etablissemanget. Man behöver inte vara konspiratoriskt lagd för att se sambandet och förstå varför denna nyfunna kritik om näthat/falska nyheter nu kampanjas i hela västvärlden. Etablissemanget har helt enkelt förlorat sitt åsiktsmonopol tack vare den digitala revolutionen och inser nu att detta får direkta politiska efterverkningar. Den repressiva lagstiftning som nu kommer är extremt obehaglig och något vi tidigare endast sett i länder som Kina och Turkiet.

Här har vi en bra artikel som sammanfattar internets utveckling väldigt bra: https://mygaming.co.za/news/features...t-of-2016.html

Och så lite gnidande, från GP:s sida på sosselampan för att eventuellt tvinga fram lite gnista, ande och själ ur åbäket till politiskt parti. Är verkligen, undrar Mathias Bred, tiggeriet förenligt med socialdemokratiska grundvärderingar? Var det inte för att råda bot på den förnedring den fattige tvingades till genom att tigga som sosseriet kom till?

Kritiken lät förstås inte vänta på sig, inte heller från internt håll, men gamla prominenta sossar finns att luta sig mot i kampen mot tiggeriets styggelse:
http://www.gp.se/ledare/tiggeriet-sp...erna-1.4057319

S har ett gyllene tillfälle nu, att styra tillbaka mot beprövad pragmatism. Vi får se om de tar det. Hett om öronen blir det i det stundande stålbadet hur de än väljer att göra. Att erkänna att Sverige inte kan lösa omvärldens problem hur man än försöker behöver inte vara så farligt, det finns opinionsmässigt stöd för det. Att erkänna att svenska politiker har sitt främsta ansvar gentemot de egna medborgarna behöver inte heller rendera ovett från andra än de vanliga aktivistiska gaphalsarna. Vem bryr sig om dem? Längre. Låt de naiva allt-åt-alla-aktivisterna gå på plankan, hiva dem överbord, kölhala dem eller gå till botten tillsammans med dem och den lamslående konstruktionen värdegrund.

Vi har tidigare i tråden talat om ansvarsutkrävande. Här den engelske statsvetarprofessorn Anthony Glees som är inne på det spåret gällande attacken i Tyskland idag (audio). Visserligen talar han om politiskt ansvarsutkrävande, men språkbruket gränsar till en diskurs som närmar sig ett eventuellt framtida juridiskt ansvarsutkrävande, och det är denna debatt som jag tror kommer komma i fokus de närmaste åren, i synnerhet i Sverige och Tyskland.

But we also need to understand that if this is somebody who is one of the 1.2million people who were admitted to Germany by Frau Merkel in an act of unreason – it has to be said, however humane it was – then the political repercussions of this will be enormous.

It's a prime duty of a state to deliver security to it's citizens. If you open the borders of a state, and you let people in who want to do you harm, then your government will likely be held to account.

http://www.express.co.uk/news/world/...k-open-borders

Vilka sorts "fejkade" nyheter det är som ska censureras har jag en aning om. Det är alla nyheter som ger den verkligt oppositionella högern, den som hotar det liberala samhällsbygget, rätt i sin världsbild. Det är nyheter som gagnar de konservativa som tycker att homosexuella inte ska skylta med sin läggning och att traditionella könsroller är bra, som gagnar de rasister som vet att skillnaderna mellan de olika folkslagen går djupare än hudfärgen och in på områden som IQ och testosteronnivåer, som gagnar de konservativa som vet att människor är fundamentalt ojämlika sinsemellan, de populister som ser hur eliten fullständigt våldför sig på folket i sin messianska utopism, de antisemiter som vet att judar är överrepresenterade i media, akademi, finans såväl som i radikala rörelser, de invandringskritiker som vill repatriera stora delar av den massinvandring som väst mottagit de sista decennierna. Det är nyheter som gagnar de islamkritiker som vet att islam hotar hela västs fortlevnad som en distinkt civilisation, de vetenskapsmän som vet att stereotyper oftast är mycket träffsäkra och att IQ predikterar brottslighet, inkomst och social belastning rätt så väl, de antifeminister som avvisar tanken på att kvinnor ska jobba i samma utsträckning som män såväl som de fascister som tror att ceasarism är den enda lösningen på de problem som finns idag. Det är dessa konceptet fejknyheter är riktat mot. Conspiratards som pratar om ödlor bryr man sig nog knappt om, om något ses de mest som en ofarlig kuriositet.

Vidare så är det nog ett misstag att avvisa konceptet fejkade nyheter för att det inte kommer få något genomslag bland folket. Detta håller jag med om men menar samtidigt att det spelar ingen roll. Det som betyder något är om det kommer få genomslag inom de styrande klasserna. Och detta verkar det redan ha fått i stor utsträckning. Om folket håller med eller inte spelar ingen roll, så länge inte folket motsätter sig det i politisk handling, och gör det extremt högljutt, så kommer de styrande klasserna utnyttja detta till max. Som bäst bara för att legitimera ett avfärdande av hatfakta, troligast för att göra det betydligt svårare att söka efter och hitta hatfakta på internet, som värst (men inte alls otroligt) för att blockera sidor, eller dylikt, som torgför hatfakta på nätet. Jag tror de är rejält oroade eller till och med rädda nu. Inte för att de ska hänga i kranarmar, det ter sig ännu helt främmande, men för att deras älskade vänsterliberala samhällsbygge ska omkullkastas av inskränkta, hatiska, obildade, provinsiella och småsinta vita män.

En i denna tråd mindre beundrad person är Birgitta Ohlsson.

Efter Trumps seger har vi diskuterat hur den härskande klassen skulle orientera sig. Jag tror personligen att den frakturerar, med signaler om tilltagande pragmatism och nationalism från S&M. De mindre borgerliga partierna blir irrelevanta. Vi har ett CP som vill öka invandringen/flyktingströmmarna och förmenta liberaler som sätter hårt mot hårt. "Folket får inte segra", alternativt "Det finns ingen folkvilja". Den s k liberala demokratin besjungs av Birgitta Ohlsson på ett sätt som har antytts av statsvetare: minska beslutsrätten för folkmajoriteten genom flerkammarriksdag eller författningsdomstol. Läs följande mening och grip sedan efter ert exemplar av Orwells 1984:


Ohlsson har rätt i att Brexit och Trump inte är isolerade händelser. Få saker är dock mer demokratiska än en folkomröstning så det är självklart att det inte är mer demokrati hon vill ha. Jag tror heller inte att det är de svenska medborgarnas rättigheter hon vill värna.

http://www.sydsvenskan.se/2016-12-20...aven-i-sverige

Mina tankar om läget just nu och om kriget om både media och andra maktinstitutioner

Jacques Derrida var en av de franska postmodernisterna som haft mest inflytande och introducerade dekonstruktion som en metod för att kritiskt läsa texter och finna dess inneboende motsatser. Idag är han väldigt väl citerad och dekonstruktion en vedertagen kvalitativ metod inom humaniora, pedagogik, sociologi och genusvetenskap. Det normkritiska perspektivet där genusfotografen förklarar hur en bild gestaltar en maktrelation eller hur könsroller kodas i en leksakskatalog springer ur Derridas idéer. Han menade också att ett samhälles funktion är att exkludera människor och koncentrera makten till en kategori som förtrycker den andra genom ojämställda maktrelationer.

Den här mastersuppsatsen från 2013 inom pedagogik är ett bra exempel på hur den pedagogiska vetenskapen förfallit genom att inkorporera metodik från humaniora och filosofi för att bli ett medel för politisk påverkan och institutionaliserad identitetspolitik inom skolvärlden snarare än en vetenskap där man mäter hur olika pedagogiska metoder påverkar inlärning och hur man bäst lär barn att läsa, skriva, räkna och förstå (fetmarkerat är en direktlänk för den som vill läsa mer).

En diskursanalytisk studie om normkritiskt pedagogiskt arbete i förskola
Under kapitlet ”6.2.2 Barnböcker som konfliktyta” uttalar sig tillexempel pedagogen Kari.


Alltså kan man bara läsa sådant för barn som inte återspeglar hetrosexuella vita människor utan alla böcker måste porträttera minoriteter. Självklart sätter man då upp en ny norm där man upphöjer minoriteten och marginaliserar majoritetsbefolkningen och sätter därmed upp en norm för barnen så att deras litteratur och begreppsvärld är i total motsättning mot den verklighet de ser.

Normkritiken har i min mening inte varit av ondo och att barn inte bara ska behöva läsa om heterosexuella relationer utan lära sig att acceptera alla människor och få en öppenhet för världen är ett stort steg fram för en ökad tolerans. Men vi har nu nått en punkt där normkritiken istället institutionaliserats och blivit kutym på många av våra lärosäten och där det uppmärksammats hur utbildningsradion har normkritik som en del av sin värdegrund och en dokumentärfilmare som ville intervjua kritiker till normkritiken ansågs olämplig för jobbet.
 
Att vara normkritisk får alltså inte kritiseras och därmed skapar normkritiken en norm som normkritiskt inte får granskas kritiskt – smaka på den meningen och vi tar det igen: normkritik får inte kritiseras och blir en norm. Det krävs ju inte mycket hjärngympa för att hitta inneboende motsättningar i ett sådant resonemang och därmed har postmodernismen och Jaques Derridas idéer blivit den institutionaliserade makt de en gång angrep.

Postmodernismen och poststrukturalismen uppkom ur strukturalismen genom kritik av strukturalismen på strukturalistiska grunder. Den nya alt-right rörelsen, antiglobaliseringen och det växande TAN-blocket på den aktualiserade GAL-TAN skalan håller just nu på att göra ytterligare ett varv där postmodernismen attackeras med postmoderna idéer för att visa på dess inneboende motsättningar:

- Hur kan vi ha ett forskningsfält som genusvetenskap där kön anses enbart vara en social konstruktion när konventionell vetenskap inte alls stödjer den hypotesen?
- Varför saknar de 20% av befolkningen som röstar Sverigedemokratiskt en enda öppen företrädare i det mainstream mediala landskapet och hur kan de maktkritiska diktera vilka som får yttra sig i det offentliga medans de som anses ha makt saknar företrädare? Hur är Tino Sanadaij en kontroversiell debattör och Henrik Arnstad en expert? (O.sv ad infinitum)

Genom internet och den allt mer platta maktstrukturen i media har plötsligt den stora gruppen som tidigare marginaliserats och saknat representation i akademin och i media fått möjlighet att utmana 68-vänstern som tog makten över universiteten och tidningarna. Med de nya mediekanalerna har en decentraliserad kritik kunnat växa fram mot den tidigare hegemonin och nu tas nya landvinningar varje dag. Alice Teodorescu på GP har börjat tala om assimilering bara några år efter att mångkultur skrivits in i grundlagen.

Miljonbelopp pumpas in i sidor som politism som får draghjälp av kända skribenter och Aftonbladet som dirigerar trafik men ändå är sidor som Fria Tider och Avpixlat större. Kampanjer som #talaomdet och #jagärhär prisas som folkrörelser men Flashbacktrådar som ”Början på ett mediekrig om mångkulturen” och ”Islamisters politiska avancemang i Sverige” har 42 487 inlägg och nästan tio miljoner läsningar respektive 9042 inlägg och snart två miljoner sidvisningar trots att de aldrig omnämns i mainstreammedia och Sverigedemokraterna väller fram som ett ånglok alldeles oavsett hur många artiklar med diskursanalyser av afrofobi och genusvetenskapliga queerteori som läggs fram och motståndarsidan känns allt mer uppgiven när ingenting biter.

Vad som egentligen sker är att vi på högerkanten tagit 68-vänsterns vapen ur händerna på dem och låter dem smaka sin egen medicin. Jag ser dessa nya tankeströmmar som en rekonstruktion där postmodernismens inneboende motsättningar ifrågasätts med postmoderna metoder men diametralt motsatta åsikter. Kakan Hermansson fick lära sig att 2016 kan man inte vara Kakan och ha den kvar och försvann från Audireklamen och fick be om ursäkt å det grövsta, Åsa Romson försvann och Fredrik ”Öppna Era Hjärtan” Reinfeldts gamla medarbetare ber om ursäkt för att rädda sina skinn på precis det sätt som den institutionaliserade makten i media tidigare tvingat höger-avvikare att göra.

I USA åker Milo Yiannopolus runt på universitet och fyller rum med åsikter som vore omöjliga att uttrycka för bara några år sedan och i Sverige är de nya profilerna och de folkkära människor som Hanif Bali, Marcus Oscarsson på TV4, Ivar Arpi och GPs nya redaktion som använder sig av precis samma metoder som vänstern tidigare haft ensamrätt på – att få provocera och ha fritt spelrum för att skapa intresse och alternativmedia får kulturministern att vilja inrätta en censurmyndighet trotts att de inte vinklar mer än tidningar som Arbetaren, ETC eller Aftonbladet Kultur gjort i alla tider.
I konstens värld är Lars Vilks och Dan Park. När de gör precis som vänsterkonstnärer gjort blir reaktionen våldsam eller de kastade i fängelse och blottar därmed systemets inneboende självmotsägelser. För Svensson blir det uppenbart att normkritikens dubbla standarder där Dan Park fängslas och IS-krigare får lägenhet och skuldsanering inte är ett samhälle de vill leva i.

Den politiska rörelse som bildats på internet och vars militanta gren består av anonyma näthatare anses vara ett större hot mot demokratin än den demonstrerande vänsterns militanta aktivister någonsin beskrivits som. Men självklart håller inte Svensken med och inte många av de inomeuropeiska invandrare som finns i det här landet heller. Identitetspolitiken håller på att falla och den gör det därför att Svenskar och män också börjat ägna sig åt att rösta för sin identitetspolitik.

Rekonstruktionen av kulturvänsterns tidigare hegemoni blottar ständigt dess inneboende motsättningar och ger politiska argument de inte kan försvara sig mot. Postmodernisterna och den gamla maktens åsiktskorridor och privilegium faller snabbt nu när nationalism, konservatism och normkritik-kritiker som tidigare marginaliserats rekonstruerar fiendernas gamla maktstrukturer och de gamla makthavarna börjar med skräck inse att deras imperium faller och symboliseras nog bäst av Peter Wolodarskis uppsyn när Alice T läxade upp honom i SVT härförleden. Hela han skrek av den typ av kognitiv dissonans som uppstår när det börjar bli plågsamt uppenbart att man står inför ett paradigmskifte som inte är till ens fördel.

Traditionalism, nationalism och objektivism har monterat ner stora delar av postmodernisternas politiska maktstruktur och rekonstruerat till sin egen och väljarna strömmar till. Mediakriget har gått in i jämna eldstrider och rekonstruktionen kommer snart ge sig på postmodernisternas två tidigaste bastioner – kulturen och universiteten – med människor som Robert Gustavsson, Markus Birro respektive Tino Sanandaij och Hans Rosling som agerat försiktiga pionjärer.

Rena härskartekniker anno 2014 till försvar av det mångkulturella projektet är tydligen fortfarande fullt gångbara på Expressen.

http://www.expressen.se/kronikorer/m...ats-fa-slippa/

Det är Mats Larsson som hyllar Merkels intellektuella kapacitet i kölvattnet av terrorattacken i Berlin.


Kristdemokraten Merkel talar till förnuftet. Till det civiliserade intellektet.
Det är absolut inte fråga om samma gamla tomma floskler som Europas befolkning matats med år ut och år in. Nej nej. Det handlar om djupt meningsfulla koncept vilka kräver hjärnans fulla kapacitet för att tillgodogöras.



Att ifrågasätta det hos folket oförankrade mångkulturella projektet överheten tvingat fram beskrivs av Larsson som en förenklad känsloreaktion. Han upprättar två kategorier.

Den rationella, civiliserade, intellektuellt kapabla moderna människan. Vars logiska analys per definition leder till slutsatsen att Merkels mångkulturella idyll både kan och måste förverkligas.

Och

Den mentalt retarderade, känslodrivna, brölande revirmänniskan. Vars oförmåga till rationellt tänkande per definition gör henne till bortkollrat röstboskap för västerlandets alla nutida Hitlers.

Larsson ger läsaren ett val: Vem är du?
Den efterblivna idioten som vill stänga gränsen, eller (liksom han själv) den förnuftiga civilisationsbäraren som både kan se och uppskatta förträffligheten i främlingens färgglada kultur.

Krönikan kan kokas ner till: Tycker du som oss är du smart. Tycker du som dom är du korkad.

Det är djupt ironiskt hur Larssons artificiellt svartvita resonemang uppvisar alla symptom av ett intellektuellt haveri.

Det är som att se byfånen visa röven på torget samtidigt som han skriker "Vi är dom smarta!".

Stämmer. Och parallellt har vänstern övergivit principiell konsekvens till förmån för identitetspolitisk förvirring. Den oheliga alliansen mellan västerländska akademiska feminister och islamister är kanske det mest hårresande exemplet.

Sant förvisso, men detta börjar verkligen ändras och idag börjar de islamistkramande feministerna utgöra en sjunkande minoritet. En vänsterdebattör som fått uppmärksamhet är Malcom Kyeyune som skriver materialistiska analyser och går till hårda attacker på identitetsvänstern. Kan rekommendera hans sågning av Politism och dess identitetspolitik.

https://tinkzorg.wordpress.com/

Utvalda stycken från Politism-sågningen