Bland annat regeringens förslag på åtgärder för att hitta och utvisa illegala invandrare, helt otroligt faktiskt!

Teodorescu, Arpi, Dahlberg med flera kan knappast vara omedvetna om att deras popularitet ökat rejält de senaste åren och det beror på just sd:s väljare. Partiet har idag mellan 20 till 25 procent i mätningar och man får nog plussa på 10 procent till som skulle kunna rösta på SD. Det bör väl finnas ett egenintresse av att blidka denna stora skara läsare samt sansade liberaler som ivrigt väntar på nästa artikel av t.ex. Neuding eller Dahlberg. Hur många väntar på en artikel av Helle Klein eller Karin Pettersson?

Det skulle skapa ro i ledet om man avfärdade sd som fascister. Och det vore lättare att markera skillnaden mellan att vara nationalromantiskt socialkonservativ och liberal. Socialdemokraterna Widar Andersson och Johan Westerholm vann också på att göra samma sak. Så även Kristdemokraterna Marcus Birro och Ann Heberlein. Tänk att vara sanslöst respekterad och läst av många väljare som man ändå har markerat ideologiskt skillnad mot. Det vore ett guldläge. Detta underlättar givetvis då för L, KD och M att lyfta fram sina frågor inför valet och nu driva opposition.

Frågan kommer förr eller senare att drivas till sin spets. Det vet vi. Därför kan saken lika bra tas tag i nu. Maktövertagandet blir smidigare. För nästa regering får mycket svåra beslut att ta som drabbar över en miljon människor. Bidragstak, stop på både invandring och anhöriginvandring, stop på utbildning för nyanlända, effektivare polis med ökade resurser, tiggeriförbud etc. lär skapa ekonomiska och sociala oroligheter. Och vänster ser därmed sin chans att starta upplopp, demonstrationer och andra aktioner. Då måste man först ha klarat av värdegrundsfrågor om SD är fascister eller inte.

Jag reagerade också på panelsammansättningen.
Jag hörde lite från början och då diskuterades verkställande av utvisningar. Jämförelse mot REVA etc.
Greider körde sitt race, men var ändå nästan kontaktbar. Nya Tider och "damen" lyfte fram att rättsväsendet har tagit ställning till deras ansökan, men ändå kommit fram till att asylskäl saknas.
Greider spelade på känsloargument och ville ha "flyktingamnesti".

3-blockspanel. Ett trendbrott?

Verkligen ett trendbrott!

Dick Erixon är ju en gammal globalistliberal som har "konserverats" sista åren (liksom många andra svenskar). Det relevanta här är att han nyligen skrev att han tänker rösta på SD nästa gång.

Med detta ger alltså statskontrollerade media utrymme för röster från den konservativa tredjedelen av befolkningen.

Plötsligt tändes ett litet hopp att Sverige kommer att kunna hantera sin framtid.

Aftonbladet försöker bara blanda bort korten. Angående sin egen dumhet. När man fick underlaget till debattartikeln man senare publicerade, blev man förmodligen eld-och-lågor. Äntligen, tänkte man på Aftonbladet, äntligen nån som fattat vad det handlar om. Vad är väl rösträtt i Sverige, om inte en rätt som måste tillkomma alla i världen. Vilken rätt har landet Sverige att begränsa människors rösträtt med hänvisning till ursprung och bostadsort? Det är den triumferande retoriska fråga man ställde sig på Aftonbladet, när man fått underlaget till debattartikeln tillsänd sig.

När det sedan visade sig att det bara var ett elakt skämt. Bara var en elak drift med Aftonbladets egna åsikter, då blev man så klart jättearga på Aftonbladet. Förmodligen kände man på Aftonbladet också skam över att så uppenbart ha blivit blåsta. Skam över att man faktiskt är så dumma och korkade som andra, bland annat vi här, säger att man är.

Och det är just denna skamkänsla, skammen över att dels faktiskt bevisligen vara så dumma som bland annat vi här påstår, dels så uppenbart få byxorna nerdragna på sig själva när ens tokstollerier förklädda till seriösa åsikter dras ut i dagsljuset till allmän beskådan, som fått Aftonbladet att börja blanda bort korten.

Men allra mest försmädligt med hela historien tycker man på Aftonbladet att det faktum är, att man själva inte genomskådade bluffen. Alla andra runtomkring Aftonblandet fattade tämligen kvickt att det bara var fråga om ruffel-och-båg. Anledningen till att man till slut på Aftonbladet förstod att så var fallet, vara att andra utomstående påpekade det uppenbara. Och det är det som allra mest gnager och gnager på Aftonbladets och dess medarbetares sinnesfrid. Att bli avslöjad som korkad är nämligen aldrig roligt. Att bli blåst och dragen vid näsan, även om man aldrig så mycket förtjänar det, är aldrig roligt. Inte ens på Aftonbladet är man så korkade att man inte förstår det. Till och med trä- och korkskallar förstår till sist och till slut när de blivit blåsta. Och känner skam, så klart. Men på Aftonbladet bör man ha tillförsikt. När syndafloden kommer - och den kommer - så kommer bara de rättrådiga samt trä- och korksallarna att flyta. De förra i kraft av att vara rättskaffens, de senare i kraft av att trä och kork flyter.

Aftonbladet är så dåliga. Så dåliga, så dåliga. Och det bästa av allt, det är att man har en ansvarig utgivare som faktiskt ensamt bär det fulla ansvaret för att pajasartikeln publicerades.

Ja det har vi ju nämnt i tråden för länge sedan. Det var väl Wolodarski som började, i DN? Sedan har man använt mycket noggrant utvalda "sanningssägare", se tex (FB) Svensk media och journalistfamiljen Pomerantsev. för att driva linjen "alla alternativa verklighetsbeskrivningar kommer från Satan". I fallet Pomerantsev handlar det alltså om en person med kopplingar till ryska oligarker, som Putin angripit/fängslat, som utses till "officiell sanningssägare" (hans roll i svensk media är alltså större än den är någonstans annars i världen).

Men det är en internationell kampanj och en del i ett globalt mediakrig. Här vore det intressant att gräva lite för att se hur dessa narrativ spreds. Svenska journalister hämtar ju det mesta av sina åsikter från utlandet, som bekant, så man borde kunna se artiklarna sprida sig som ringar på vattnet.

Denna kampanj flyttade nyss in på självaste Flashback. Det är förstås Putilov-historien som spökar här också; alla de vanliga vänstertrollen har nu i samlad flock börjat skrika om Putilov som "rysk agent", SD som "en nationell säkerhetsrisk", och alla Flashback-användre som "rysk psyops". Nyss kallade ett av sagda vänstertroll -- en svensk journalist, nota bene -- Putilov för opålitlig "polskjude". Vad som eftersträvas är kampen om sanningsprivilegiet, och då uppnås en dubbeleffekt genom att kasta skit vilt omkring sig på Putilov (anti-SD-klet) samt förstöra trådar på Flashback genom flock-skitande (underminera trovärdigheten hos forumet/driva opinion genom ren masspostningseffekt). Det här är en intressant taktik som kommer undergräva de enskilda postarnas trovärdighet men som kan ha viss effekt. Undrar om modsen noterat och diskuterar.

Det är ju så att propaganda fungerar genom att skapa falska opinioner. Genom att ständigt förmedla det enskilda och ignorera det allmänna manipulerar man människans sociala mekanismer; alla konformister påverkas. Här på FB har en mer neutral, eller rentav motsatt effekt, skapats; en arena med helt andra åsikter. Att så många samtidigt kommer in och agerar på exakt samma sätt, i vissa fall lägger de om hela sina online-personligheter, i vissa fall har de återaktiverat gamla konton och gett sig in i nya forumdelar, ja det har förstås inte skett av en slump.


Nej, precis. Många av icke-ideologerna är ju dyrkare; de dyrkar den andre och höjer sig därför på den moraliska arenan genom att agera mäklare åt den andre. Företrädandet som både skön jagkittlande markör och reell makttransferering: den gode mäklaren skall ges all makt, utan att offra något förstås. Och detta är nu den saga som spelas upp: gammelmedierna propagerar för att bara de, de Oändligt Goda, kan rapportera om Sanningen. Alternativa verklighetsbeskrivningar ska förföljas och krossas. "Allt utom vi är Putin! Och Hitler! Hitler, som vi skriver om varje dag!" (se: (FB) Dagens Hitler: publiceringar om nazismen i svensk media)


Det är klart han vill. S är ett bidrags- och invandrarparti. Enbart massimporten av väljare har räddat S kvar vid de absurt höga nivåer de fortfarande ligger på.

Tror inte man ska misstro Sveriges Radios medarbetare allt för mycket. De flesta är inte dummare än oss i den här tråden. Men man vistas i en miljö som är helt styrd av ideologi och partipolitik. De flesta vill nog bara göra radio. Spännande och intressanta saker som får folk att lyssna. För att få göra det så måste man anpassa sig. Det är inte konstigare än att en anställd, är det i offentlig verksamhet eller privat, måste anpassa sig till rådande kultur just där man är. De som protester allt för öppet kickas ut. De som protesterar genom att formellt följa reglerna men likväl protesterar, kan vara kvar. Ett sätt att hålla protesten, eller oppositionen om man så vill, inom av ledningen givna ramar, är att bjuda in så kallat "helt fel personer" till en paneldebatt. Kan tyckas futtigt, men precis som du och jag måste betala räkningar och hyra och lån, så måste jounarlister göra det. Visst är många av medias medarbetare ideologiska megafoner, visst är det så, men alla är det inte. Och när det gäller P1 tycker jag det mer och mer börjar bli som för en tio till femton år sedan. Det börjar åter gå att lyssna på skiten. Allt är inte längre politik. Och allt är inte längre konsekvenspartiskt. Och jag tror vi i framförallt i P1 kommer att få ta del av allt mer och mer konsekvensneutralt debatterande, rapporterande och reportageande.

Jag säger bara att SR må dö en seg och utdragen död. Ur askan kanske kanske en liten fågel fenix kan uppstå av de enstaka rättrådiga journalister som lever ett kuvat liv inom SR's väggar. 😈

Jag hoppas tvärtom. Att Sveriges Radio kommer att finnas kvar. Och att de som verkligen vill göra radio, att de som vill verkligen vill förmedla nyheter utan all form av bias ser till att göra det. Ett slags tyst och trägen revolution inom den av svenska staten ägda massmedian. Le och var glad, säg rätt, följ formellt alla regler till och punkt och pricka. Och sedan göra inom de givna reglerna precis tvärtemot. Ledningen kommer inte att kunna göra ett skit. Allt är ju formellt rätt och riktigt gjort.

Och så förändrar man strukturer, så förändrar man organisationer. Förändrar framgånsrikt. Utan att nån behöver förlora ansiktet. Man måste ha tålamod. Tålamod, tålamod och åter tålamod.

Men visst. Jag tänker ibland att hela SR- och SVT-bygget borde atombombas in i evigheten. Visst tänker jag så. För det mesta tänker jag så. Nästan hela tiden. Men inte alltid. Inte alltid. Men mest så.

Nej, det är ett feltänk. De som dras till media är de som vill påverka andra och det erkänner de alltsomoftast själva öppet: "jag vill göra skillnad", "jag vill jobba med något som kan göra världen bättre" etc etc. Således är det främst godhetsmäklare som söker sig till påverkande arenor och på så vis blir alla påverkande/förmedlande (mäklande!) organisationer ganska raskt vänsterfästen, något som också observerats av flera gamla konservativa tjommar. (se: O'Sullivan's Law)

Därför måste de mäklande institutionerna och arenorna avskaffas, och i de fall de måste finnas kvar, ständigt omformas och skäras ned, för annars kommer de alltid att försöka växa sig oformliga och mäktiga.

Därför går det inte att reformera Public Service, som i kraft av "lagstiftat opartisk" har en särställning som "trovärdig informationsmäklare" (ha). Resultatet kommer bara att bli att de skickligaste propagandisterna söker sig, eller rekryteras, just dit medan de odugligaste idioterna blir kvar på Aftonbeobachtern och liknande döende krönikesamlingar.

Det går att reformera både SR och SVT. Varför skulle inte det gå? Man får helt enkelt låta bli att anlita folk med uppenbar politisk agenda. Oavsett vad den agendan är. Och som lyssnare kan man gärna vara likadan. Bara för att det som rapprteras och hur det rapporteras inte stämmer överens med ens egen världsbild, så behöver det ju inte vara fel, det som rapporteras. Allt som vänstervridna extremister säger är vare sig ren propaganda eller helt fel. Oftast är det helt galet, men inte alltid.

Det görs ju redan, i teorin, och ändå uppstår agendan. Det beror på att själva arenan erbjuder en maktmöjlighet; därför kommer den utnyttjas. Det finns enbart två sätt att få bort slika arenor, och det första är att avskaffa dem med lag, medan det andra är att konkurrensutsätta dem. Och det går förstås inte att konkurrensutsätta Public Service fullt ut.

I USA är alla kanaler propaganda, men man vet i alla fall att allt ÄR propaganda i olika kulörer: det finns en åsiktskonkurrens. I Sverige är den hycklande opartiskheten bara ett skynke som används för att dölja en närmast totalitär informationsförmedling hos statsmedia. Det är konstruktionen i sig som är osund och omöjlig, och det är detta som hindrar ett verkligt mediakrig. Man har, i praktiken, skapat en kultisk organisation vars uppgift det är att förmedla vissa uppfattningar som "rätta".