Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Insiktsfull kommentar angående tempusval. Trots att vi bara sett början på "utmaningarna" vill man låta påskina är att den värsta krisen är överstånden. Den regimlojale TT-journalisten understryker också att hösten har varit otroligt påfrestande för den hjärtegoda regeringen och kommer med ledande frågor om hur Morgan kunnat förklara för sina barn varför inte alla får komma till Sverige. (Här kommer man förstås att tänka på den gamla Melandersketchen "Fred på jorden".)

https://www.youtube.com/watch?v=hcxwTgEC7IM

Så uppfattade jag också denna märkliga "intervju". Huvudbudskapet är just detta: Socialdemokraterna vill inte ha fri invandring. De vill inte ha segerfeldtska kåkstäder, avskaffad välfärd och kraftigt sänkta lägstalöner. Nu krävs ett Luciabeslut 2.0. Sedan måste detta förstås lindas in i en massa rosa fluff så att det framgår hur ledsna Morgan & co är för att de måste hålla i yxan.

Det som verkligen oroar mig är att våra oftast mycket intressanta och granskande diskussioner går folks näsor förbi. Samma ängslan kan jag känna för flera ledarskribenters ordvändningar. Kriget här och i medierna förs ofta med stickande vapen med skarp egg, men kanske blir det begripligt bara för de redan invigda. Visst, jag finner själv ett stort nöje i att grotta ned mig i det ni skriver, ofta får man leta för att slå fast en säker betydelse, nyttigt - javisst, men förstår verklighetens folk vårt finlir? Det krävs en del för att förstå identitetspolitikens betydelse, skillnaden mellan ny- och socialliberalism, förstå ord som diskurs, hegemoni och se konservatismen som annat än ett skällsord för det förlegade. Särskilt när krigsherrarna ofta gör anspråk på all visdom och sanningen är en tro som inte behöver bevisas. Jag skriver inte det här för att förringa någons kunskaperna eller engagemang. Det vore dock en skam om våra viktiga ord flyger förgäves.

Jag delar din (och Tinos) åsikt kring detta. Men jag vill även bredda problemet, som Peter Santesson beskrev bra i Dagens samhälle 11:a februari år i artikeln "Därför löser inte lägre löner integrationen".


Här är ett stort problem för de som vill ha låglönejobb. Redan nu ser vi hur facket motsätter sig detta. Vem vill ingå i en fackförening som sänker lönerna för dess medlemmar?

Något som många påpekat, så finns det begränsningar hur lågt man kan sänka lönenivåerna innan det är mer lönsamt att gå hemma på bidrag. Och hur ska man kunna sänka bidragsnivån speciellt mycket mer i en så dyrt land som Sverige?

Sen tar Peter Santesson fram det som jag främst anser är den främst problemet och den som verkligen kan skapa problem i framtiden:

(min fetning).

Här har vi det verkliga problemet, enligt mig. Det skulle skapa enorma etniska och kulturella spänningar, ökad rasism, och sämre samhällelig tillit.

Jag satte på radion och tror inte att jag tidigare har hört en recensent vara så starkt folkuppfostrande. Programmet heter Kulturnytt i P1, orator är Måns Hirschfeldt som recenserar en kommande film.

"Om ni händelsevis inte hör till de närmare en miljon svenskar som har läst Fredrik Backmans bok så ska jag bara ta och kort berätta lite om Ove. Ove är en vit Cis-man som kör SAAB och som kan backa med släp och som bor i en mexivilla i ett likformigt bostadsområde där han är självutnämnd trafikpolis och ordningsman. Han är som alla arga lappar i tvättstugan gånger tusen och han är svart i synen som en hundbajspåse, och sen så har han förstås gubbkeps under den och så är han flintis. Dessutom har Ove precis fått sparken från järnvägen där han har jobbat i hela sitt liv, och han tänker därför med samma fyrkantiga envishet som präglar allt han gör, ta livet av sig."


Vad vinner Hirschfeldt med att lyfta fram vithet och sexualitet på det här sättet? Liknelsen mellan Oves' ansikte och hundbajspåsen klämmer till Ove ordentligt. Förnedrar honom. Hund och bajs. Det är Ove det. Envis är han också, tänker ta livet av sig på "fel" sätt, det vill säga "fyrkantigt". Fel huvudbonad har han, och inget hår dessutom. Är den här cyniska framställningen verkligen vad filmen förmedlar? Hirschfeldt fortsätter:


"Hur det hela slutar ska jag låta vara osagt men ett första förhinder inträder i alla fall i form av Parvane, Oves nya granne med sin förbannade livsglädje och okonventionella approach [...] I den här ilskan [hos Ove] ligger förstås mycket av det som gör den här filmen till en situationskomedi, men det gör också att det inte blir alltigenom mysigt, på ett bra sätt alltså. Regissören Hannes Holm driver saker alldeles lagom långt utan att hamna i det parodiska eller i det predikande och även om filmen i mångt och mycket kan ses som en hyllning till en folkhemsk svensk anständighet och lite förstående öppenhet så är den inte heller vidare nostalgisk, och det är skönt, för inte ens Ove kan ju i längden leva i det förflutna." http://sverigesradio.se/sida/artikel...rtikel=6332372


Parvane från Iran framställs som en motsats till allt vad Ove är. Vad menar Hirschfeldt med "en folkhemsk svensk anständighet och lite förstående öppenhet "? Jag blir inte klok på vad filmen handlar om, mer än att Ove är osympatisk och Parvane den räddande mångkulturella ängeln. Har någon här läst boken? När jag läser recensionerna på Adlibris tonar en helt annan Ove fram än Hirschfeldts eländige vite man. http://www.adlibris.com/se/bok/en-ma...-9789137138114

Men det är ju verklighetens folk som förstår. De har förstått hela tiden. Ju mindre formell utbildning en människa har, desto klarare och självständigare tänker han eller hon i regel när det gäller samhällsfrågor. Snickaren, elektrikern och civilingenjören är visserligen utbildade inom sina respektive områden, men de är lekmän vad beträffar politik, historia, sociologi, religion, filosofi och så vidare. Det är bara något positivt. Man blir nämligen lätt lite korkad av att studera humaniora och samhällsvetenskap. Till stor del handlar utbildningen om indoktrinering i en massa märkliga teorier. Man får lära sig om "strukturell rasism", om postkolonial teori, om intersektionalitetet och fan och hans moster. Man får lära sig att det inte finns någon sanning utan bara olika "berättelser" (men motsätter man sig de teorier som presenteras blir man underkänd). Lärarkåren består till en förbluffande stor del av extremvänster och islamistkramare. Mycket av det som predikas strider mot gängse moral och sunt förnuft. ("Sunt förnuft" är f.ö. ett fult ord för humanister.) Utbildningen går till stor del ut på att övervinna det sunda förnuftet och den allmänna rättskänslan.

Folk som inte har fördjupat sig i humaniora och samhällsvetenskap brukar gilla idéer som likhet inför lagen. De brukar motsätta sig kvotering och reagera på orättvisor som att vita inte anses kunna utsättas för rasism. De brukar ifrågasätta kvinnoförtrycket inom islam. Människor som indoktrinerats i de "mjuka" ämnena brukar däremot vara för kvotering och omfatta idén att vita inte kan drabbas av hatbrott. De anser påfallande ofta - särskilt om de är feminister - att det är islamofobt och kulturrasistiskt att kritisera religiöst och kulturellt betingat kvinnoförtryck.

Lyckas man å andra sidan genomskåda jargongen kan man med fördel ägna sig åt ideologisk krigföring, begreppsjudo och metapolitik, vilket kan vara ganska givande. På så sätt behöver en utbildning inom humaniora eller samhällsvetenskap inte vara helt bortkastad. Man kan försöka rädda andra som blivit bortkollrade på universitetet.

Men tänk på vilka grupper det var som först insåg vad som håller på att hända med Sverige. Jo, "unga arga män", "bonnläppar" och "lågutbildade". Alla icke-indoktrinerade och oförstörda i sitt tänkande. Vi har dem att tacka för mycket. De gick aldrig på det politiskt korrekta hyckleriet. De höll fast vid sin rättsuppfattning. Man behöver inte någon detaljkunskap om olika fnoskiga teorier och begrepp för att se att ett visst resonemang inte håller. Den icke-indoktrinerade förstår automatiskt att det är fel. Det viktigaste är att man orkar stå emot grupptrycket, och det är mycket lättare i en bilverkstad i Grums än i ett seminarierum i Uppsala. Undra på att vanligt folk är så förtalade, och undra på att LO vill tämja dem med en massa kurser i "antirasism".

Och som ett brev på posten - Passepartouts spaning om kulturvänsterns förakt för verklighetens folk.


Ove är säkert sverigedemokrat också, eller vad tror ni?

Heders att du orkar skriva ut det. Jag hörde skiten jag med. Det här kulturens självförakt genomsyrar det mesta som avhandlas på P1 på just området kultur. Är det inte lite roligt att kulturrelativisterna är så absoluta i sitt ständiga nedvärderande av det svenska? Den kulturen är minsann absolut dålig, medans den persiska har det där relativt vackra.

Jag reagerade också på Hirschfeldts utstuderade recension som snarare var en monolog avsedd att illustrera avsändarens upplysningsnivå. Hirschfeldt vill distansera sig från den vita cis-heten han själv tyngs av genom att raljera över den. Han är, sin hudfärg och heterosexualitet till trots, en av de upplysta, de lite bättre än de vita cis-gubbarna i hundbajspåsemörkret.

Det är så uppenbart att allt som avviker från den föreställda normen - d.v.s. Ove - i själva verket utgör den odiskutabla normen i svensk MSM. Varje manus och programkoncept måste mätas i andelar rasefiering, queer och genus. En film där en man som Ove fick utgöra idealet och inte ett problem som måste åtgärdas skulle däremot vara normbrytande i den verkliga bemärkelsen.

Den politiska korrektheten och "normkritiken", som inte är något annat än ett illa förklätt införande av en ännu mer tvingande norm, är vår tids klassmarkör för kultureliten och storstädernas medelklass. Ove är förstås sinnebilden för en bakåtsträvande sverigedemokrat eller kanske numera rent av en "såsse".

Enda möjligheten för vita cis-män att klamra sig vid sina mediepositioner är att ägna sig åt självspäkning eller som Schyffert bli extrem i sina ställningstaganden för att visa sig ofarliga för den ideologiska normens förfäktare.

Det är enbart patetiskt att bevittna hur vissa beter sig som undergivna ideologiska cheerleaders för att inte kastas ut ur den mediala värmen.

Stopp och belägg. *Måns Hirschfeldt* har inte uttryckt något "självförakt". Han är en talesman för The Culture of Critique.

Anthropocenes Lars Bern skriver ut vad många med mig nu öppet diskuterar med arbetskamrater och vänner. Jag ser verkligen fram emot 2016 års mediakrig!

”Det svenska etablissemanget inom journalistkår, media och politik är på väg att i snabb takt helt underminera vårt samhälle. Genom att medvetet stimulera bildandet av olika etniska och religiösa enklaver i samhället bygger vi in spänningar som samhället inte kommer att klara av att hantera. Propagandan mot ursprungsbefolkningen att utplåna sin självkänsla och sina sekulära värderingar om jämställdhet, jämlikhet och tolerans för att inte spä på motsättningarna till de som lever i enklaverna, kommer bara att uppfattas som svaghet av de senare.

Vi ser idag att politiken snarast provocerar de nya medborgarna att utmana vår svaghet, genom att de militant hävdar sin särart, många gånger innan de ens fått asyl i landet. Redan på asylboenden kräver man mat som produceras via djurplågeri och man attackerar och hotar andra migranter med ”fel” etnicitet eller religiös övertygelse.”**


*http://antropocene.se/2015/december/...tveckling.html

Ja, men det jag talar om är att vår diskussion och våra tankar ska ljuda också utanför denna tråd. Annars blir det ju lätt en fight utan annan mening än inbördes beundran. Nu tror jag inte kunskap är av sådan ondo som du påstår, men kunskap kan förvärvas på annat sätt än genom akademier och är ingen garanti för bildning.

Inom parentes kan vi i sammanhanget notera att regeringen vid flera tillfällen talat om en hög andel flyktingar med akademisk kompetens utan att undanta gruppen Afghanistanska fårahedar. Något som vi bör betänka i denna juletid.

Den exakta tidpunkten är något oklar men det var enligt kristen tradition i juletid som de tre vise männen kom till Betlehem. De kom långväga ifrån och har blivit beskyddare för människor som är ute på resa och de har fått representera varsin av de på medeltiden kända världsdelarna Europa, Asien och Afrika. Därför brukar åtminstone en av de tre vise männen avbildas som en färgad man vilket måste vara omtumlande för en och annan xenofob här på FB.

Thomas Gür skriver i sin ledare ”Julen är en kristen högtid”. Den som uttalar detta påstående får nästan alltid finna sig i att bli motsagd. Då heter det att man i Sverige och i Norden firat jul långt innan kristendomens inträde. (Samtidigt som man också får höra att det inte finns ”en inhemsk svensk kultur”.) Se http://www.svd.se/julen-ar-en-kriste...re-kolumnister

Nej, nu firar vi utan dåligt samvete denna kristna högtid till dess även det förvägras oss. Med dessa ord önskar Ydalir er alla inkl moderatorn En God Jul!

När vi ser en passage som denna:
skriven av Arpi eller Teodorescu i sin respektive tidning - då har vi i sanning ett mediakrig om mångkulturen.

Att Bern löpt linan fullt ut torde dock vara uppenbart med en avslutande bredsalva som denna:

En sak är säker. Bern har tagit ställning.

Självaste expressen börjar mer och mer kritisera islam, senast idag om hur kristna förföljs i muslimska länder. Ja, du läste rätt. En sådan här artikel vore otänkbar för bara ett år sedan. Dock börjar listan, som behandlar de mest kristendomsfientliga länderna i världen, med Nordkorea, men sedan handlar det enkom om muslimska länder.


http://www.expressen.se/geo/mats-lar...-sta-dig-dyrt/

Varför denna helomvändning? Är ni rasister?