Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Ibland finner man guldkorn där man kanske minst anar det. En ledare för den kristna tidningen Världen idag belyser i mångt och mycket den problematik vi står inför och kritiserar den postnationella visionen som ofta lyfts fram i media.


http://www.varldenidag.se/ledare/kri...6WDUt4WJo47Kg/

Ledaren berör viktiga frågor om den nationella identiteten, vårt kristna kulturarv som kan fungera som en motpol mot den destruktiva postnationalismen.

Expressens Mats Larsson har verkligen gått vilse i det postmoderna medieträsket. Och det på ett för tidsandan väldigt vanligt sätt.

Larsson skriver att Merkel står för logik, eftertänksamhet och hennes kritiker är känslomänniskor utan förmåga till förnuftiga resonemang.


Men han glömmer att Merkels flyktingpolitik 2015 var helt baserat på förenklade känslomässigt styrda beslut. De beslut som nu ligger till grund för dagens situation. Beslut tagna helt utan analys.

Men det stora felet Larson och andra gör är att tro att relativisering, dekonstruktion och problematisering är tecken på en intellektuell överlägsenhet.

De har fullständigt missad orsaken till dekonstruktion och problematisering av frågeställningar.

Det är nämligen bara halva jobbet i en försök att hitta svar och åtgärder. I arbetet för att göra en fullgod analys måste man vända och vrida på alla aspekter och våga ställa också de obekväma frågorna. Men problematiseringen är inte målet som för Larson och andra intellektuella lättingar utan ett medel för att kunna göra en bra analys. Även en komplex analys kan ge förvånansvärt enkla svar. Men det klarar dessa intellektuella lättingar inte av att ta till sig utan de fastnar helst i första fasen av arbetet, att problematisera även den enklaste sak så de slipper göra en analys helt.
En analys vars svar allt oftare går tvärsemot deras egna känslomässiga världsbild.

De ställer dessutom bara en del frågorna då det är rädda för svaren. De är helt enkelt inte tillräckligt kompetenta att ens göra en problematisering av vare sig politiska eller dagsaktuella frågor.
Det är främsta anledningen till att de hela tiden trampar snett i sin analys. De har helt enkelt inget riktigt underlag att grunda sina åsikter på. Även politiska beslut. De går på känn.

Och de beskyller oss för att vara känslomänniskor?

Det förklarar varför den destruktiva postnationalismen infiltrerar svenska kyrkan för att förändra balansen. De har mycket riktigt identifierat vårt kristna kulturarv som ett hot mot deras postnationalism.

Så är det utan tvekan. När någon som Helle Klein plötsligt blir präst så fattar man ju att det är något riktigt skumt på gång. När man dessutom tillsätter en gammal Stasi-infiltratör som ärkebiskop så blir det närmast övertydligt.

Hur länge ska den allmänna känslan eller hörsamheten gentemot uppfordringar om humanitet möjliggöra vad som är kvar av den känslosåsiga överbudspolitiken? Bryr sig överhuvudtaget de gamla överbudarna inom politiken och medierna, som nu tvehågset tävlar om att rädda vad som räddas kan [av sig, karriären och sin politik/agenda] genom yttrade åtstramningar fulla av undantag och i frånvaro av konkretion? Något har ju uppenbarligen fått dem att svänga, åtminstone till det verbalt yttrade stadiet, vad nu det är värt. Opinionsmätningar sätter press, manar till handling eller åtminstone påskinandet av något nytt i förståelsen och viljan.

Frågan är om det sovande/handlingsförlamade folket försmäktar i relativ tysthet, eller om medelklassen kommer att mobilisera vrede och manifestera sin likgiltighet beträffande omvärldens alla oroshörn och misär, och motstånd mot att mångmiljonhövdade och växande horder av välfärdsmigranter och mansöverskott ska tillåtas välla in över gränserna och länsa konton och bodar.

Det är nu drygt ett år sen boken Underkastelse publicerades. Författaren Michel Houellebecq intervjuas i en av Argentinas största dagstidningar; här översatt till svenska:



http://snaphanen.dk/2016/12/21/miche...e/#more-187934

Dystopin Underkastelse kallar författaren själv för optimistisk i sin beskrivning, såtillvida att den återger en parlamentarisk process; erövringen skedde med lagliga medel. Men sammansvärjningen var den koalition som medgav fröet att växa sig större och slutligen ta över. Muslimerna utgör den aktiva och viljestarka kraften och de kristna/sekulärt kristna som svaga, utan ledarskap. Och detta är författarens optimistiska scenario... Han tror på Huntingtons civilisationernas sammanstötning, inbördeskrig. Och varför inte, historien har ju återkommande sammandrabbningar, ibland med religionerna/tron som skiljelinje.

Den enda chansen att rädda Sverige från att bli ett nordligt Libanon eller värre - genom långsamt försmäktande eller mer omstörtande processer - är att sätta något befintligt eller mer ursprungligt Sverige över religiösa särintressen eller framskjutna minoritetsintressen som söndrar genom minoritetsregeln och asymmetriregeln.

Har du läst Underkastelse? Om inte rekommenderar jag den.

Tack för en fin sammanfattning.

Vad som dock saknas i Sverige är en riktig nyhetsförmedlare som kan granska makten. Breitbart och Daily Mail skriver ibland om Sverige, men mest för att visa läsarna hur illa det går om värdegrundsdemokratin får övertrumfa yttrandefrihetsdemokratin.

Det senaste exemplet är från Breitbart:


http://www.breitbart.com/london/2016...r-coordinator/

Hur kan en människa besitta så svag analytisk förmåga att hon skyller Sveriges höga antal islamister på våra nazister - vilka det nu är - och speciellt när övriga Europa innehåller MER rasism och lägre antal islamister per capita. Denna analys liknar den religiösa där man lärt sig att alltid härleda till Gud men här är det att alltid härleda en svagare grupps misslyckanden på förtryck från den överordnade.

Att Sverige har fler islamister än Island beror alltså på nazismen.

Håller Nicklas Orrenius på att försöka vända kappan efter vinden? Han är en av de värstaflykting kramarna och hävdar att kombinationen växande muslimsk population och svensk sekulär demokrati kommer att gå finfint. Han skriver mängder av snyftartiklar om flyktingar men glömmer oftast viktiga detaljer som t ex att dessa redan haft asyl i ett annat land. Han vägrar konsekvent att skriva en enda rad om vad massinvandringen har för implikationer för Sveriges ursprungsbefolkning och för dess barn och barnbarn. Han avslöjande en gång att polisen hade haft ett register över kriminella zigenare och deras släktingar och bekanta - ett mycket viktigt redskap att bekämpa rånen på svenska åldringar. Resultatet blev att registret förstördes, Wolodarski yrade om Auschwitz, och polisens arbete försvårades drastiskt. Däremot hävdar han nu på Twitter att han är (och länge har varit) genuint oroad över islamism och islamisk terrorism!!! https://twitter.com/niklasorrenius
Han verkar dock inte alls fatta (eller låtsas inte fatta) att det finns ett samband mellan islamism och en stor muslimsk population eller att ideologin islam är oförenlig med ett sekulärt samhälle. Mannen är antingen helt förljugen eller en klockren dumskalle.

Nu har han skrivit en bok om Lars Viks, vilket måste ser som ett monumentalt steg i hans kappvändarprocess.

Jag anser att Orrenius är en av de vidrigaste journalisterna vi har i det här landet, kanske den allra skadligaste efter chefredaktörerna (Helin, Wolo etc). Det vore en stor synd om han skulle lyckas komma ur med hedern med behåll när PK faller på riktigt år 2018. Jag hoppas att ingen här inne glömmer vad han gjort och att dagen kommer när han får skämmas som en hund likt de andra medlöparna och landsförstörarna.

Vägen mot ett dystopiskt inbördeskrig, måste av nödvändighet passera ett stadium där först lag, ordning och socialförsäkringar bryter samman. Därefter ett stadium där den materiella välordningen bryter ihop.

Med det senare menar jag de praktiska omständigheter och gemensamma angelägenheter som får samhället att öht fungera i en modern bemärkelse. Så vad händer när fjärrvärmen, tappvattnet och snöröjningen slutar fungera i de större städerna? Sjukhusen är stängda och svälten håller befolkningen i ett förlamande grepp.

Syrien visar hur snabbt ett land kan gå från ordning till kaos. Och det kan ske i Sverige också. Men sluttillståndet blir inte som i Syrien - eller som det skulle kunna bli i Frankrike. Nej, processen terminerar i en mördande, kall vinter, där svensken tagit sin omhändertagande hand från invandrarkollektivet.

Ett parlamentariskt övertagande får samma resultat. När svenskarna, som idag och imorgon står för själva den praktiska driften av samhället, sluter sig, flyr, anrikas på vissa håll, o.s.v., då faller de övertagna områdena ihop som korthus.

Det är helt enkelt så att trots den enorma invandringen till Sverige, under en längre tid, så är själva de praktiska funktionerna i samhället fortfarande svenska. Då menar jag inte skomakare och skräddare.
Vidare så är inte egendomsfördelningen integrerad. Eller kvoterad. Det vore intressant med en marxist som vågade ta de fördelningspiolitiska problemen med bidragsinvandring på allvar - och ta konsekvenserna. Inte som idag, där man snarare kan förvänta sig krav på jordreformer från en Sabuniliknande typ.

"Är det här ett skämt?" utbrister Hynek Pallas på Twitter med anledning av en gästledare av Ann-Sofie Dahl (forskare i internationell politik) i GP. Nej, det är inget skämt. Många danskar, norrmän, finländare etc anser att det svenska samhället har totalitära drag. En hel del svenskar också, faktiskt.

http://www.gp.se/ledare/totalitärt-k...rige-1.4060426

Hynek gör i byxan:

https://twitter.com/hynekpallas/stat...53276111130628

Lololol. En av ryggdunkarna tycker att den debile Arnstad var "mycket slagfärdig" i Sverige-Danmark debatten förra hösten. Lider Hynek et consortes också av nån form av verkliga psykiska vanföreställningar?