Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Kunde inte instämma mer. Jag är naturligtvis på Trumps sida eftersom jag stödjer majoriteten av hans politiska åtgärdsförslag men det krävs inte någon psykologexamen för att se att han lider av en grandios självbild. Det finns naturligtvis ett otal exempel på där media tlllskriver honom uttalanden och tolkningar som inte stämmer med vad han faktiskt sagt.
Men det finns också tillräckligt med framträdanden och uttalanden av Trump där han faktiskt står och ljuger/överdriver rakt upp och ner för att man skall förstå att Trump är en fullblodsnarcissist och mytoman.
Många "Sverigevänner" gör misstaget att gå allin på att stödja Trump vad han än säger och hur han än säger det. Vi har sett våra politiska motståndare begå samma generalmisstag. Hur många vänsterkvinnor tror ni innerst inne har snöat in på att slöja och islam är något bra? De har den ståndpunkten endast därför att de tror att ett erkännande av att slöja/islam är något djupt problematiskt gör att rasismen växer.
Trumps totala brist på respekt för media är i grunden något bra men det betyder inte att hans ständiga pajkastning och narcissistiska utbrott är något bra. Samma totala dissning av media hade kunnat genomföras samtidigt som man för sig på ett statsmannamässigt eller åtminstone psykiskt tillräkneligt sätt.
För svensk media är Trump gudasänd eftersom det är så uppenbart enkelt att hitta ren dårskap i hans uppträdande. Theresa May är en betydligt svårare nöt för MSM att knäcka. Hur hennes och Tories invandringsmotstånd skall bekämpas kommer de få klura länge för att lösa. Likaså blir Fillon eller Le Pen tuffa att hantera eftersom de till skillnad från Trump inte framstår som clowner utan som de statsmän de bör vara.

Ännu ett trådnarrativ som rör sig från profetia till trivial självklarhet: Sveriges roll som internationellt föregångsland och riktmärke är säkrat för decennier, om man förstår den som den minröjande förtruppens:

,
För övrigt har Trump något viktigt att lära ut: Provocera fram och ta alla konflikter du inte kan förlora. Låt den beskäftigt faktarättande journalisten föra fram ditt egentliga budskap. Tål Sverige att synas i sömmarna? Om svaret är nekande, finns inga dåliga sätt att få debatten att handla om Sverige.

Gå in i Trump-tråden i utrikesforumet här på Flashback och du kommer att inse att de "sverigevänliga" Trump-supportrarna förstår precis vem Trump är med alla hans brister och förtjänster. Jag vill påstå att det finns knappt någon enda som ser honom som en ofelbar hjälte, och detsamma gäller hans väljare i USA.

Trump är ett medel till ett mål, inte målet.

Gällande utrikespolitik tycker jag du har en större poäng, även om Sverige inte stått bakom all amerikansk krigshets.
Men inlägget jag besvarade tolkade jag som att det var på temat amerikansk och svensk mångkulturinrikespolitik.

Vi är nog inte oeniga.
Jag tror min poäng gäller också för den progressiva dimensionen. För Aftonbladets ledarredaktion är Obama någonstans mellan MP och S även i progressiva termer medans SD = Hitler. Obama betraktas som lika progressiv som den svenska vänstern.

Men det faktum att Obama prisar gud i vartenda tal, lönnmördar andra länders medborgare, avlyssnar hela jordens befolkning och bedriver stenhård asylpolitik gör honom rent objektivt till en större Hitler än SD.

Det svenska medieetablissemanget är i full färd med att skapa ett narrativ där Sveriges progressiva partier motsvaras av den sympatiska No Drama Obama och SD motsvaras av den galne Grab them by the Pussy Trump. (KD betraktas som typ Mike Pence.)
Trots att Obama är långt mer socialkonservativ och mindre progressiv än SD.

Risken är stor att den invandringskritiska rörelsen i Sverige går i fällan.

Jag tror att risken är stor att de invandringskritiska i Sverige inte går i fällan. Jag ser inte att SD har vunnit någonting på att försynt skrapa med fötterna utan att de har förlorat många år på att försöka blidka ett etablissemang som aldrig kommer att acceptera dem. Jag tror att majoriteten av Sveriges befolkning har uppfattningar om invandringspolitiska åtgärder som är mer drastiska än SD:s, men de vet inte om det, för ingen har berättat det för dem.

Nu tror jag vi glidit över i en annan fråga.
Poängen är att svenskt mediaetablissemang skapar en falsk ekvivalens mellan Trump och SD, som vissa i den invandringskritiska rörelsen verkar köpa.

Vilken slags politik SD bör driva är en annan fråga.

'Falsk ekvivalens'?
Njä. Just på den punkten får vi nog ge medieetablissemanget rätt tycker jag.
Visst fanken handlar det om samma grundläggande skiftningar i narrativ och prioriteringar.. Sen visst, vi kan starta femton trådar om alla sätt som företeelserna (Trump,LePen,SD, Farage, Wilders..) skiljer sig åt.
Det är alla konservatism baserad på modern empiricism, i olika regionala tappningar.

Faktumet att motståndarsidan helt tappat "argumentations-privilegiet" gentemot denna svurna och eviga 'fascistoida' fiende (arvet från 1900-talets 'klassamhälle'), är väl vad etablissemangsmedia har mindre lätt att ta sig an intellektuellt.

Och det leder till komiken som nog får sägas vara den mest direkta effekten av det senaste halvårets utveckling. Som det senaste att alla från BBC till Aftonbladet bekänner sig till Team fake-news genom att hypa hysterin över att Presidenten nämner en (som vanligt klockren) Tucker Carlson intervju.

Man skrattar så att man nästan gråter.

...och på vilket sätt skulle det göra honom annorlunda från den ändlösa raden av just osympatiska och inkompetenta arslen som politikerklassen består av?

Det som skiljer Trump är egentligen inte hans plumphet eller "ickeakademiskhet". Inte heller att han "egentligen inte är politiker". Nej, det är en enda sak som är helt avgörande och den stora skillnaden: Trump gör klart att han under inga som helst omständigheter solidariserar sig med media- och politikerkasten. Och kastmedlemmarna förstår det, känner det, lever med det, räds det. Pöbeln satte en man på kaptensposten, som inte bara vägrar vara en av kastens förtrogna, utan aktivt förtalar och motarbetar dem.

Det är samma fenomen när Schyffert, professor Schultz och resten av (oh the irony) intelligentian gör narr av pöbelns stöd till Peter Springare och gör så, i en för ändamålet dedikerad facebookgrupp. Roar sig kungligt åt allmogens stavfel, multipla utropstecken och versalanvändning. När så en fellow aristokrat, likt en gång Olof Palme (och om honom tycker jag inte), som Tino Sanandaji, vägrar kliva in i den kamratliga folkuppfostringssfären, så vänder man sig även mot honom. Med metoder som man bara dagen före ville bränna meningsmotståndare på bål för att ha använt sig av.

Havets vatten ser tillsynes lika ut. Men det är skiktat. I olika skikt råder olika temperatur, salthalt och biologisk aktivitet. Så är det även i samhället. Det finns olika skikt, vars sammansättning inte enkelt kan förstås och sträcker sig bortom det enkelt observerbara, som lön inkomst, rikedom, bostadsort, bakgrund, m.m. Det, eller snarare de, skikt som nu har makten inom politiken, kulturen och i massmedia, är hotade. På riktigt hotade. Inte av en gigantisk formlös folkmassa. Inte som en rysk revolution - oavsett om man betraktar denna som en folkresning eller en intellektuell liten minoritets folkuppvigling. Nej, maktskikten är hotade av andra skikt. För fösta gången sedan 68 och tiden därefter. Man kan ana dessa skikts egenskaper till del. En snutt nationalism här. Lite konservatism där. En större portion pragmatism. Sänkt respekt för universitetsutbildningen. Fragment. Men sammantaget en motståndare och ett hot mot de som nu styr.

På sikt kommer det bli begränsningar för svenska resenärer. Det är ju inte längre en fråga om, utan bara när, samt om - när det väl sker - huruvida det också görs för att vinna politiska poäng.

Det som komplicerar saken i Sverige är att pajaseriet inom journalistkåren har pågått så länge, att rekryteringen har vilat på sjw-grund i över en generation. Det betyder en närmast omvänd selektivitet och matchning m.a.p. förmågan att faktiskt granska och redogöra för hur verkligheten ser ut, inklusive problemen däri. Kort och gott: genpoolen i journalistkåren är inte tillräckligt stark för att åstadkomma något.

Man kan med fördel dra en parallell till svensk polis. När man efterfrågar hårdare tag - vilka är det som skall tillhandahålla nyporna, givet den rekrytering polisen använt sig av i nu över 20 års tid?

Jag tror alltmer på att befolkningen delas i väsentligen två grupper. De som läser på alternativa- och sociala medier, samt de som inte gör så. Den senare gruppen är under extremt snabb marginalisering. Dels för att de helt enkelt dör p.g.a. ålder. Dels för att många människor ännu idag lämnar den analoga tidsåldern för en smartphone, facebook och Fria Tider (eller vad man nu vill). Och grejen är ju den att den där digitaliserade gruppen är inte på något sätt längre varken beroende eller på samma sätt som förr påverkade, av MSM. Det gäller både Fria Tiders läsare och palestinasjalarna.

En av de bästa saker man kan göra för att hjälpa de tvivlande i rätt riktning, är att se till att de har ett facebookkonto. Får man dem att jacka snabeln rakt i den alternativa verklighetsbeskrivningen, så finns oftast ingen återvändo.

Nja. De flesta SJW personerna lever väl gott i facebookbubblor och sociala medier.

Och det har heller nästan inget med ålder att göra längre.

De mest "progressiva " SJW personerna verkar tvärtemot vara unga curlade universitetsstruderande som helt saknar livserfarenhet.

De som ännu inte gjort uppror mot etablissemangets lögner. De som tror på genus, gränslös värld och går på någon obskyr utbildning. Vare sig det är i Sverige eller USA.
Hur de unga naiva skall fås att vakna upp är en intressant fråga.
Speciellt som de själva uppfattar sig som de upplysta och progressiva gardet.

Äldre däremot verkar vara de som nu mest visar vad de tycker utan omskrivning. Peter Springare som exempel. Eller varför inte Trump som ett tydligt exempel på det?