Citat:
Ursprungligen postat av
TheLucky
Chris Forsne från ledarsidorna har skrivit en intressant artikel. Ämnet är Ansvar. Svenskar ska ständigt påminnas om att de bör ha dåligt samvete. Generös invandring kan lindra detta.
"Det är mitt ansvar att styra landet kan Stefan Löfvén säga… och tillägg att det är ditt eller ert ansvar att acceptera följderna av mitt beslut."
Ni känner igen detta. Placeringen av asylsökande ute i kommunerna. Alla kommuner är tvingade att ta emot migranter. Ingen kommun kommer undan längre. Löfven har tagit sitt ansvar, nu ska alla andra acceptera detta.
På individnivå skriver Forsne:
"Den samhällsbärande medelklassen, som redan tar så mycket ansvar, förväntas nu av regering och riksdag ta än mer ansvar, inte minst ekonomiskt, för en utveckling som ingen har formulerat på ett begripligt sätt. Det är ett ansvarsöverförande från dem som valts för att just bära ansvar tillbaka till alla dem som inte kan påverka. Det är inte en ansvarstagande politik. Mycket talar för att väljarna kommer att sanktionera detta vid kommande val."
Tror alla här tänker på den berömda frasen - Öppna era hjärtan! Den generösa invandringen skulle ju omvänt rädda oss. Än idag hävdar Reinfeldt att fortsatt stor invandring är nödvändig för att Västeuropa ska klara sig. Ingen här förvånar sig, utan blir förbannade på journalister som inte ställer tuffa motfrågor eftersom verkligheten är så j*vla uppenbar.
Identitetspolitiken, den postmoderna feminismen och nu rasifieringsdebatten är ett utslag för att ständigt hitta nya vägar att via dåligt samvete framtvinga fördelar för den egna gruppen. Rutar vi in det i en ekvation ser det ut så här: A tillåts förödmjuka B eftersom B anser att A har rätt att göra det. Konkret betyder det att vi betalar ut enorma summor bidrag och annat till grupper som aldrig bidrager själva med något och att dessa grupper anser sig ha rätt i att strunta i hur vårt samhälle fungerar. Det är vad ansvar, rätta värdegrunder och öppna era hjärtan betyder.
Låt oss vända på det hela. Alex Schulman har under en tid skrivit att vi svenskar (självklart är det riktat till svenskar) saknar empati. Han tycker att vi blivit hjärtlösa, Han tar gränskontrollen som exempel eller att asylsökarna känner oro för att de inte vet om de får stanna. I samma tidning skriver
Anna Dahlberg om välfärdens kris. Idag är det barnen hon lyfter fram.
"I en av landets större städer ligger fyra ärenden om våldtäkt mot barn på hög, trots att det har gått över ett halvår sedan brotten ska ha begåtts. Polisen har inte ens utredare för att höra barnen om övergreppen.
Tänk efter vad det innebär. Brottsoffren får bära på sina trauman på egen hand utan någon rättslig upprättelse. Samtidigt går misstänkta våldtäktsmän fria och kan begå nya övergrepp mot barn."
"Men polisen är långt ifrån ensam om att inte mäkta med. I veckan rapporterade Sveriges radio om det pressade läget på barnsjukhusen. Bristen på specialistsjuksköterskor gör att drygt en tredjedel av platserna på landets fyra barnintensivavdelningar hålls stängda. I några fall har man tvingats skicka barn utomlands för vård.
"Vi har sjuksköterskor som sitter och gråter efter sitt arbetspass för att de känner sig otillräckliga", berättar överläkaren Helena Winberg för SVT."
"Tidigare i höstas var läget så kritiskt på Drottning Silvias Barnsjukhus i Göteborg att det talades om att lägga ner verksamheten. "Hade vi varit en fabrik så hade vi lagt ner. Men barnen är ju på akuten, så vi kan inte det", sade en vårdenhetschef till SVT Väst i september.
Återigen - hur är detta möjligt i en välfärdsstat med ett av världens högsta skatteuttag? "
"Det är dags att ompröva den självbilden. När anmälningar om våldtäkt mot barn läggs på hög, hjärtsjuka barn skickas hem och misshandlade barn inte hinns med har vi allvarliga problem. Problem som inte är värdiga en välfärdsstat."
Om detta talar aldrig Schulman. Inte heller Virtanen eller Lindberg. Vad är deras samvete kring det här?
Mycket bra skrivet av Chris Forsne. Instämmer i att hon är den mest analytiskt tankeväckande skribenten på Ledarsidornas.se. (Jag delar inte alls Chris Forsnes uppfattning om EU (i en tidigare text), men det hon skrev återger - av lätt insedda skäl (FOTNOT) - säkerligen helt och fullt Mitterands uppfattning.)
Det mest framträdande - och (i ett internationellt perspektiv) avvikande - i den svenska politiken är regeringens och riksdagens
ansvarsflykt.
Sjuparti-kartellen har på område efter område försämrat livet för den svenska befolkningen dvs försämrat livet för väljarna... samtidigt som sjuparti-kartellen avsvär sig allt politiskt och eget ansvar för de negativa konsekvenserna av sin egen politik. "Ansvar åläggs folket", skriver Forsne - "folket" skulle m.a.o. vara kollektivt ålagda att verkställa regeringens och riksdagens beslut.
Det är möjligt, att man skulle kunna försöka sig på att argumentera för befolkningens kollektiva "plikt" att verkställa regeringens och riksdagens beslut, då "plikt" är något helt annat än moraliskt ansvar. Inget parti har dock, föga förvånande, betraktat det resonemanget som en framkomlig eller valvinnande väg.
Men jag betvivlar starkt, att det är möjligt att framgångsrikt argumentera för befolkningens *moraliska* ansvar att verkställa regeringens och riksdagens beslut.
"In philosophy, moral responsibility is the status of morally deserving praise, blame, reward, or punishment for an act or omission, in accordance with one's moral obligations", berättar farbror Google.
Aristoteles diskuterar
"the conditions under which it is appropriate to hold a moral agent blameworthy or praiseworthy for some particular action or trait.
His general proposal is that one is an apt candidate for praise or blame if and only if the action and/or disposition is voluntary. ... First, there is a control condition: the action or trait must have its origin in the agent. That is, it must be up to the agent whether to perform that action or possess the trait—it cannot be compelled externally".källa
Svensson är således inte moraliskt ansvarig för något, som han själv inte tar initiativ till och inte ens är införstådd med.
(Filosofin har (som alltid) därefter beslutsamt borrat sig allt längre och längre in i intrikata hårklyverier och spetsfundigheter ang. hur man ska se på "ansvar" samt (inte helt övertygande) försökt etablera begreppet "kollektivt ansvar".)
Man kan tycka, att SD borde göra ansvarsutkrävandet till en central fråga, då det är ett öppet mål... men SD kanske varken vill eller tror sig klara av den saken?
Citat:
Ursprungligen postat av
TheLucky
Om detta talar aldrig Schulman. Inte heller Virtanen eller Lindberg. Vad är deras samvete kring det här?
Schulman, Virtanen, Lindberg jämte de övriga av samma ull är
samvetslösa. De arbetar (som de själva ser det) för ett högre mål, som får kosta den svenska befolkningen hur mycket lidande, umbäranden och ekonomiska resurser som helst (inkl. kosta en utplåning av den svenska befolkningen)... så länge som Schulman, Virtanen, Lindberg (jämte de övriga av samma ull) inte själva drabbas *personligen*.
Det var väl Virtanen som framhöll, att hans egen, privata och ograverade konsumtion av rödvin utgjorde ett adekvat mått på att den unika invandringspolitiken var acceptabel.
Jan Tullberg skrev nyligen en bra artikel om fenomenet:
http://www.friatider.se/den-nya-godh...-andras-pengar
Min signatur:
Voting other people’s money is not generosity any more than sending other men to war is courage.
------
FOTNOT:
Chris Forsne har en son (kommunpolitiker i Västsverige), som Mitterand är far till.
http://www.expressen.se/gt/francois-...n-i-riksdagen/
http://www.liberation.fr/france/2014...n-papa_1077665