Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Om Rosenberg: Det intressanta är inte att dissekera vad han säger, så mycket som att han får säga det oemotsagt. Det är just att den konservativa motbilden aldrig får komma till tals, som är det stora sveket och det som gör att SR kan anses driva en politisk agenda. Åsiktspluralism finns inte hos SR. Ännu.

Om huruvida marxisterna gett upp slaget om islam: Jag håller inte med om att så är fallet. De gör de aldrig. De solidariserar sig hellre med islam än fördrar existensen av en (national)konservativ islamkritik. Detta faktum gäller hela vägen fram till den punkt i tiden där islamister ställer dem mot en vägg och plockar bort dem ur ekvationen. Med det sagt, så kan det vara bra att komma ihåg att varken SR eller media i stort kan anses vara marxister i alla mänskliga delar. Även om jag och många med mig,löst beskyller dem för det.

Det är människor av kött och blod som fattar besluten i media. På SR och annorstädes. Människor med fel och brister. Människor som kan vara svaga i själen. Människor som är som människor är mest, men med särskilda politiska preferenser. När vi betraktar förändring, så är det förändring i beteende hos dessa vi ser och särskilt de med visst inflytande och makt, inte journalisten på golvet. Inte att ett journalistkollektiv har haft ett hemligt konvent där man lagt upp nya regler och en ny strategi.

Eftersom de verkligt viktiga problemen(*) med islam fortfarande lyser helt med sin frånvaro i media, så kan jag inte tro att dessa människor blivit upplysta i frågan och därmed ändrat inställning. Såunda kan jag inte tänka mig att man önskar granska moskébyggen utifrån en verklig tro att man då gör rätt. Jag ser en egoistisk förklaring ligga närmare till hands, än det självuppoffrande görarättmotivet. Oron för att klandras för att göra fel. Är det inte så förändring sker i världen? Vänstermänniskor och liberaler är på intet sätt vaccinerade mot social kontroll, bymentalitet och föränderliga vindar på huvudkontoret. Den där oron och rädslan. Samma process som fört Svenska Kyrkan från en konservativ, kristen orgnisation, till en regnbågsflaggsviftande, homoäktenskapsförespråkande, kulturrevolutionär kraft, kan verka åt andra hållet. Demokrati och det fria ordet är en bitch. Oro och föränderlighet en del av den mänskliga naturen.

Jag tror f.ö. att valet av Trump är otroligt viktigt i förändringen av både den mediala och politiska spelplanen. Just nu, med svartklädda våldsverkare på gatorna i USA, så kan det framstå som en enorm polarisering. Men jag får allt oftare känslan av att det nog bara kommer att var ett snabbt övergående tillstånd, när det gäller medias fokus. De svartklädda må finnas kvar, kanske som förkroppsligandet av krympandets radikalisering, men Trump kommer vara en president. En president som alla andra - i liknelse med oytos bevingade ord om folk. Som sådan är hans möjligheter att lyckas väl stora. Ty hans föregångae har varit värdelösa stackare under lång tid. Om Trump bidrar till avspänning genom ett förbättrat förhållande gentemot Ryssland och kanske t.o.m. gör gemensam sak med dem mot islamistisk terrorism, så kommer världen vara betydligt säkrare. Om han dessutom fortsätter driva en hård linje mot invandring till USA, mur eller inte, och sällar sig till det australiska exemplet, så gör det enormt mycket för invandringsfrågan i Europa. Och vi vet att Afrika trycker på. Ger han också fan i att starta andra krig, så ligger han före redan där.

Den här tråden präglas inte av någon större mångfald av åsikter, sett ur ett politiskt perspektiv. De flesta som skriver återfinns till höger, mer eller mindre, eller uppfattar sig åtminstone som antisocialister. Den moderna varianten av liberalism står inte högt i kurs. Därmed inte sagt att det råder konsensus om sakers tillstånd. Men kanske kan man säga att konsensus råder i önskan att förändra rådande ordning. Det betyder att de flesta ser ett mål framför sig. En önskan om att saker och ting såg väsentligt annorlunda ut. Och just där tror jag det finns anledning att i större omfattning uppehålla sig vid just hur en sådan förändring kommer att gå till och se ut. Själva resvägen mot en friskare framtid. Inte tittta bakåt i backspegen och betrakta ett landskap som lämnas. Snarare förutspå terrängen frammåt.

Och den förändringen stavas inte omvälvande förändring snabbt, snabbt, snabbt. Prat om "87% ville ha det såhär!" eller tankar om att alla journalister borde bytas ut, kan man glömma. Förändringen i media kommer genom att enskilda individer i arbetsledande ställning, ändrar beteende. Under yttre tryck, kanske skall tilläggas. När det yttre trycket är högre än det interna motståndet mot förändring, så rör sig spelplanen. Hur många publicister fick sig en tankeställare efter Katerina Janouchaffären? Oavsett vilka åsikter de bedyrar att de har på vänninans middagsbjudning samma helg.

Så, ska man tillfriskna från ett sjukdomstillstånd med en galen journalistisk praktik i mångkulturen, så kommer man oundvikligen passera ett tillstånd där det sunt journalistiska lever parallellt med det osunda. Under samma arbetsgivare. Det tror jag är viktigt att behålla i minnet när dagens mediapraktik analyseras. Vi måste passera ett tillstånd av de kluvna tungornas tid. Och stora världshändelser, t.ex. Trumps presidentskap, belyser kluvenheten och divergensen, till fromma för en tillnyktring. Inte olikt när händelser verkar till invandringsdogmens nackdel och kommenteras med "...och där fick SD tusen nya väljare".

(*) Av de fler än 50 muslimska länderna i världen, så är de flesta diktaturer eller har ett kraftigt demokratiskt underskott. Kvinnans ställning är låg, oberoende av underliggande kultur. Toleransen mot andra religioner alltid låg. Förekomsten av religiöst betingat våld hög. Det finns helt enkelt, med vänsterns favoord, strukturer att granska. Det sker inte. Idag rapporteras eller granskas endast toppen av isberget.

Var S/S Alice befinner sig på havet är praktiskt taget helt ointressant. Om hon har vind i seglen och vilken riktning hon rör sig är möjligen av större relevans.

Men det viktigaste är ju hennes destination. Att kunna beskriva den, innan hon själv vet. Ja, att hypotetiskt leda henne och andra fartyg i rätt riktning.

Vad kommer ledarsidor och partier förfäkta? Vilka konkreta förslag kommer de lyfta när de slutat fundera över att våga diskutera och senfärdigt följa en opinion som de inte förmått påverka?

Ledare i GP om åsiktskorridoren.


Nog för att jag har förståelse för att GP av alla tidningar vill racka ned på DN, men riktigt så långt som GP vill jag absolut inte sträcka mig. Åsiktskorridoren angående mångkulturen må vara partiellt nedbruten men den finns definitivt kvar i vissa avseenden. Varför underlåter fortfarande media att redovisa etnicitet vid grov brottslighet? Varför vill regeringen inte ha en ny undersökning från BRÅ? Varför underlåter gång på gång ledarskribenter att omnämna mångkulturen som förklaring till de samhällsproblem som skribenterna så förtjänstfullt beskriver (undantag finns förvisso)? Och kanske viktigast av allt, när ska svenska journalister börja ta upp frågan om incitament hos de som kommit hit? Har för mig att The Lucky tidigare varit inne på det faktum att media inte vågar påtala det självklara faktum att den stora majoriteten av alla de som kommit inte har "flytt för sina liv" utan medvetet valt just Sverige på grund av frikostiga bidragssystem samt goda möjligheter till anhöriginvandring. Man flyr inte från någonting utan man vill helt enkelt ha ett bättre liv på svenska skattebetalares bekostnad. Den dag den här diskussionen kan föras i lugn och saklig ton kan åsiktskorridoren anses förpassad till historiens skräphög. Här är vi nämligen inne på själva fundamentet för diskussionen kring invandringen. Flyktingarna är inte flyktingar! Vem blir först ut i MSM om detta?

https://www.gp.se/ledare/%C3%A5sikts...%B6d-1.4125564

(min fetning)

Svensken i allmänhet och journalisten i synnerhet är inte medveten om att islam har en fundamentalistisk grundkonstruktion.

Bokstavstroendet är en förutsättning för att kalla sig muslim. Detta faktum ligger för öppen beskådan på vilken muslimsk hemsida du än besöker.

Koranen anses vara guds oförvanskade, bokstavliga ord.

Den polletten väntar fortfarande på att falla.

Skrattade högt åt Bauman.
Han började föredraget med att lyfta fram begreppet "cultural lag " och sedan försökte han utifrån det förklara samtiden och framtiden ur ett judiskt kulturetniskt perspektiv.
En underbar självmotsägelse. Men det kanske var meningen?

Dessutom var han till åldern kommen och det förstärkte bara ytterligare bilden att tiden runnit ifrån dessa idéerna och gjort de helt irrelevanta för att förstå och förklara samtiden och ännu mindre framtiden. Mr Culture lag.

Paneldebatten gav redan från början svar på vad som är problemet:

Där satt professorer och intellektuella med akademisk bildning i ämnet från andra länder och debatterade med två svenska ...... journalister.

Man skämdes ögonen ur sig när journalister tar på sig en rock som är alldeles för stor för deras intellekt. Men i deras egna ögon är de rätt personer att föra denna debatt i Sverige.

Intressant parti om assimilering. Där är en riktig frontlinje i frågan om mångkulturen. Speciellt ur ett judiskt perspektiv. Utanför Israel alltså. Vilket landar i att vissa regler i gällande globama världsordning inte alls är universella för alla.

Men Rosenberg ger oss, säkert ofrivilligt, ändå en ledtråd till vad problemet är:


Men är det inte så enkelt att de inte klarar av att ha två tankar i huvudet samtidigt? Det är inte intelligentian som blivit journalister. Tvärtom och helt uppenbart.

Ledare i GP om just detta:

http://www.gp.se/ledare/tv%C3%A5-tan...digt-1.4115908

Det är väl det som skrämmer mest. Att drevpojkarna i medierna som Mattias Hagberg bara kan ha en tanke i huvudet åt gången och byts den ut mot en annan kan pendeln slå över väldigt fort. Och anledningen till det är att de är som jakthundar. Bara en och endast en tanke i huvudet. Det fungerar i ett drev men allt som oftast blir de ändå överlistade.

Men varför har de släppts fram? Vem leder jakten? I Mattias Hagberg fall vet vi vem. Det är DN och Wolodarski.
Men varför?

Det är som att försöka förklara för folk att ordet "muslim" bokstavligen betyder "den som underkastar sig". Alltså är det helt vansinnigt att tro att någon som inte är troende skulle gå omkring och titluera sig som muslim precis som de flesta i Sverige knappast kallar sig för kristna.

I Sverige tolkas ordet "muslim" som någon form av tillstånd som de flesta svenskar är i; många menar kortfattat att svenskarna är "kristna" precis som "vanliga muslimer" är muslimer. Trots detta är det sällan vanligt folk kallar sig kristna i Sverige. Kallar man sig därav muslim är man betydligt mer för islam än vad någon som inte kallar sig kristen är för kristendomen. Detta bör vara fullständigt självklart för de flesta men i debatten kring mångkulturen är det som om denna självklarhet inte existerar överhuvudtaget.

Svenskamerikanske statsvetaren Jan Kallberg om nationell sammanhållning:

Vilken berättelse ska hålla samman Sverige?






https://unvis.it/svd.se/vilken-berat...sakerhetsradet

Förslår inte Världskulturmuseet och höjda skatter?

---

bzo citerade Jan Kallberg 2011, ur dåvarande e24:

Frispråkigheten tycks öka med kvadraten på det geografiska avståndet. Eller omvänt proportionellt med kvadratmeterpriset kanske... Ett par år tidigare pläderade Sanna "Bara dumma ogillar Hillary" Rayman i SvD för åttarumslägenheter i allmännyttan, för de stora, nysvenska familjerna.

Referens:
http://www.svd.se/trangboddheten-akt...ras-av-branden

Mången tack för den länken, oerhört intressant historielektion. Att det var så många bombattentat och polismord hade jag ingen aning om. Det inledande citatet sätter tonen:
“People have completely forgotten that in 1972 we had over nineteen hundred domestic bombings in the United States.” — Max Noel, FBI (ret.)

Jag kan inte låta bli att tänka på Sverige, apropå de svarta grupperna som vänder sig mot de vita aktivisterna som egentligen är på samma sida, Inte Rasist Men som nu gett sig på SUM och Rashid Musa. Som i sin tur börjar dilla om islamofobi... Står vi inför ett ordentligt, efterlängtat, inbördeskrig inom identitetsvänstern?

Det rör sig definitivt åt rätt håll, det är tydligt hittills 2017 att islamiseringen i Sverige börjar ifrågasättas inom svensk media.

Jo, men jag menar att när destinationen är känd är det bra om man har ett hum om hur resan blir dit. När landskapet förändras är det bra om kan avgöra om man fortfarande är på rätt väg. Det är ju inte så att vi bara plötsligt är framme.
Mer konkret betyder det att vi vaknar inte en morgon så är alla folkuppfostrare från förr borta. Propagandaalstren och skönmålningarna försvinner bara inte rakt upp och ned. Vi kommer ha en tid, förmodligen längre än vi tror och önskar, där parallella världar kommer att finnas - på samma redaktion. Under samma ledning.
På samma sätt förändras inte människors politiska uppfattning i stora diskontinuerliga hopp. Det är vårt valsystem med val var fjärde år som ger den synbara effekten.

Människor skall ändra sig. Under ångest, prestigeridna kval och stor vånda. I konflikt med kollegor. Eller nära och kära. Därför att de tror att en sådan ändring är det moraliskt rätta. Eller bara för att de anpassar sig efter nya omständigheter. Den fettsnåla dieten skall ersättas med LCHF och minnet av ett tidigare liv i lögn skall suddas ut.

Jag tror att de håller de partiobundna konservativa rösterna borta med flit och fullt medvetna om vad de gör.

Dick Erixon bjuds numera in till P1. Men det är ju endast för att fylla SD-kvoten, inget annat. Han är Anders Lindbergs SD-motsvarighet.

Någon konservativ motsvarighet till Rosenberg, Johan Norberg eller persiska lesbiankommunistrevolutionärpoeter finns där inte.

Varsågod!

Jag slogs också av parallellerna mellan Amerikas 1970-tal och Sveriges 2010-tal: ett tidigare relativt homogent samhälle med växande minoriteter, militanta vänsterrörelser, exploderande laglöshet som möts av ett progressivt rättsväsende med låga straff.

USA hade inga dödsstraff alls fram till 1976. Återinförandet av detta samt minst 20 års fängelse för återfallsförbrytare lyckades vända detta.

Tillägg: den radikala delen av de progressiva krafterna i USA har ivrigt börjat förespråka post-demokratiska metoder och våld mot den folkvalde presidenten. Läs denna text i etablerade vänstermagasinet The Nation:

https://www.thenation.com/article/an...n-the-streets/