Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Problemet med det hopplösa mångkulturprojektet kokar ner i de faktorer som du tar upp:

1) Blind tro på en Värdegrund, ”Allas lika värde”, som ingen kan förklara i sak.

2) Blind tro på att detta är Sanningen som bara en ondsint minoritet av rasister vill motarbeta.

3) Känslor sätts före fakta.

Detta är kännetecknande för fanatism och sekterism.


Rimligen behövs nu gammal vanlig fakta och saklighet för att bryta den nya tidens fanatism och sekterism. Hur svårt kan det vara?

Problemet med det hopplösa mångkulturprojektet kokar ner i de faktorer som du tar upp:

1) Blind tro på en Värdegrund, ”Allas lika värde”, som ingen kan förklara i sak.

2) Blind tro på att detta är Sanningen som bara en ondsint minoritet av rasister vill motarbeta.

3) Känslor sätts före fakta.

Detta är kännetecknande för fanatism och sekterism.


Rimligen behövs nu gammal vanlig fakta och saklighet för att bryta den nya tidens fanatism och sekterism. Hur svårt kan det vara?

Därmed är det rätt så enahanda att enbart studera vad t.ex. Dahlberg eller Arpi skriver. De kommer inte längre än att påpeka det uppenbara vilket inte förändrar någonting. Jag tror som dig att det måste bli rejält sämre för att en större protest ska äga rum. De mest trovärdiga som kommer att samla dessa protester är de som redan är etablerade inom alternativ media. Det är där aktiviteten kommer att ske som kan förändra saker och ting. Inte inom mainstreammedia.

Socialdemokraternas vinnande koncept under 1900-talet var att man organiserade arbetarna och enade dem. Man utbildade dem i deras rättigheter. Det var ju arbetarna som möjliggjorde industriägarnas vinster och arbetarna var i allra högsta grad med och byggde landet. Under slutet av 40-talet och allra minst under 50-talet försvann de sista resterna av det man kan kalla föraktet för den arbetande människan och socialdemokraterna hade sedan länge suttit vid makten och formade landet efter sin ideologi.

Liksom idag som då är det en intellektuell skara som samlar proteströrelsen i sina egna plattformar. Ann Heberlein, Johan Westerholm, Tino Sanandaji, Chang Frick, Patrik Engellau, Mohammed Omar, Merit Wager med flera och deras nätplatser. Dessa personer har inte samma politiska uppfattning eller strävar åt samma håll, men de samtalar med varandra. Moderaten Heberlein verkar inom socialdemokraten Westerholms ledarsida eller att Patrik Engellau intervjuar David Eberhard som i sin tur gästat Aron Flam och han gästade Heberlein som nu idag skrev om lex-Janouch och så vidare. Framför allt: de vet mycket väl att de ger röst åt en mycket stor folklig vrede. Än så länge tjänar de inga större pengar, men genom nätets möjligheter kan de ena och nå ut med sitt budskap som för 20 år sedan skulle ha kostat 100-tals miljoner.

Därmed är det rätt så enahanda att enbart studera vad t.ex. Dahlberg eller Arpi skriver. De kommer inte längre än att påpeka det uppenbara vilket inte förändrar någonting. Jag tror som dig att det måste bli rejält sämre för att en större protest ska äga rum. De mest trovärdiga som kommer att samla dessa protester är de som redan är etablerade inom alternativ media. Det är där aktiviteten kommer att ske som kan förändra saker och ting. Inte inom mainstreammedia.

Under det senaste året har det analyserats om varför etablissemanget fortfarande tror på och aggressivt stödjer mångkulturprojektet. Man är beredd att avsäga sig relationer och vänskap eller avskeda anställda. Tre faktorer tycker jag mig kunna se har lyfts fram: för det första att man anser sig torgföra en överordnad och allmängiltig moral; för det andra att man tror sig representera vad en majoritet tycker; och för det tredje att identitetspolitiken och värdegrunderna helt bygger på känsloutspel varvid fakta och intellektuellt resonemang blir meningslösa. Det finns naturligtvis fler faktorer, men själva arbetet med att analysera drivkrafterna bakom vansinnet och hur det har kunnat etableras är viktigt för att kunna gå vidare.

Blind tro eller egoistiskt poserande? Ann Heberlein ger ett övertydligt exempel på den banala, eller snarare falska, godheten:

https://ledarsidorna.se/2017/09/fars...och-bokmassan/

Den ömkligaste sortens flockbeteende och egoism, som vill göra sig till något slags moraliskt föredöme. Om dessa posörer hör till intelligentian, så är de iallafall inte intellektuella.

Trådkändisen och tillika socialdemokraten Widar Andersson skriver idag en ledare i folkbladet:


http://folkbladet.se/opinion/som-bes...om4822554.aspx

Han har rätt i sak men det han missar är att analysera VARFÖR politikerna ändå väljer att fokusera på Nazister. Trots att det saknas realpolitiska orsaker. Varför?

Den tolkningen jag gör är att det är en väldigt logisk orsak till att det är just nazister som utpekas som samhällets stora omedelbara fara. Trots avsaknaden av realpolitiska skäl.

Och svaret är i all sin enkelhet polariseringens hävstångseffekt.

De som tjänar mest på att hitta Nazister överallt i samhället är också de som driver frågan.
Som gör den agendasättande inom medier och politik.

Samma krafter som driver mångkulturpolitiken. De lyckas också hyfsat bra att polarisera frågan om mångkultur rejält. Antingen är det mångkultur som gäller eller också är man rasist/nazist. För eller emot. Inget sansad linje där inte.
Det är därför de så desperat behöver Nazister annars är deras globala mångkulturpolitik hotad.

Nazism-anklagelser är den naturliga radikaliseringen av rasism-anklagelsen som är deras sista frontlinjer i mediekriget om mångkultur.

De är helt enkelt desperata nu. De är på väg att förlora och då tillgriper de alla tillbuds stående medel.

Sanning, kanske? Det kanske är det som fattas det offentliga svenska samtalet?
[...]
Sanningen är det tankegods som tål att synas i sömmarna. En halv sanning är ingen sanning alls, lika lite som fördömande bara av viss identitetspolitik inte ÄR identitetspolitik.

Detta är anledningen till att jag vill invända mot förhoppningen att "fakta" ska frälsa från tro. Så kommer det inte bli. Istället kommer det som hela tiden varit partiskt, mötas av det balanserande partiska - inte det neutrala. Känslor kommer mötas med känslor, inte likgiltighet.

I judiska Svenska Dagbladet fortsätter de förtala och hetsa mot oppositionella. Dessa degraderas nu i mångfaldspropagandan till djur och småbarn. Redan i rubriken får vi dock veta att en "ursinnig apa" är bättre än en "hatisk antidemokrat", och hatet får vi veta "är den primitiva avundens enda bastion". Avslutet landar förstås i Hitler, till vilket det judiska dagbladet passande nog kompletterar med en artikel som är fullspäckad utav "fakta" som inte är att lita på. Frågan är dock hur framgångsrik propaganda efter förintelseskript 1a är i dessa dagar då allt fler ifrågasätter sanningshalten i den förintelsemytologiska berättelsen.

https://www.svd.se/hellre-en-ursinni...krat/i/senaste

https://www.svd.se/hitler-30-septemb...-langre#sida-4

Lotta Lundbergs (vem är det?) text på kultur(!) sidan i SvD var bland det kvalitativt mest undermåliga jag läst. En osammanhängande text med beskäftiga visdomsord (ironi) som:

"Här är det oerhört viktigt att komma ihåg att de tyska mansförbund som hjälpte Hitler till makten inte var några arga apor som bara fått en gurka."

https://www.svd.se/hellre-en-ursinni...k-antidemokrat

Det finns tydligen ingen lägsta nivå för vad svenska redaktörer låter publicera.

-----

PS Det experiment som nämns i förbigående är Frans de Waals mycket underhållande video av capuchin apor, som får olika belöningar.

https://www.youtube.com/watch?v=lKhAd0Tyny0

En blygsam stilla undran blir förstås vad krävs för att så ska ske? Det finns nämligen ingenting som talar för att något uppvaknande skulle eller kommer ske. Tvärtom framstår förhoppningen om ett stundande uppvak som alltmer fåfäng ju mer tiden går. Att det inte skulle finnas en biologisk dimension till detta ser jag som osannolikt.