Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Det ska bli intressant att se hur de återvändande jihadisterna kommer att hanteras. Även GD, (tidningen vars medarbetare mordhotades av islamistiska extremister efter sina granskningar), publicerar en ledare i ämnet av Bawar Ismail med rubriken "Varför ska återvändande folkmördare få skuldsanering och bostäder?". Ismail för samma resonemang som Bred och tillägger hur fruktansvärt daltandet med jihadisterna måste vara för kurdiska och assyriska anhöriga till IS offer i Sverige. Ismail är själv kurd och känner säkert samma indignation men han tar också upp en aspekt som återigen aktualiserar samhällskontraktet.
Mycket har hänt i debatten om jihadisterna men frågan är när protester från både politiskt och medialt håll mot daltandet kommer att resultera i praktiska förändringar. Nu vänder man uppmärksamheten mot kommunerna men de senare arbetar utifrån politiska direktiv. De flesta anställda inom sociala myndigheter har dessutom utbildat sig för att arbeta med grupper som länge förekommit i svenska samhället - barn som far illa, missbrukare, stökiga ungdomar etc. - och inte afghanska män som utger sig för att vara barn, akutackordering till flyktingströmmar eller jihadister som poserat på bild med avhuggna huvuden. SRs intervju med Lunds samordnare mot våldsbejakande extremism säger allt.
När det enda verktyget Mona kunde prestera var en "hjälptelefon" och de nya terrorlagarna ännu inte har trätt i kraft kan kommunerna inte göra mycket annat än att använda de metoder som redan finns. Det svenska reformsystemet bygger på kollektiva lösningar för en homogen befolkning och utförarna får inga nya direktiv från politiskt håll för att hantera avvikelser som extremt farliga jihadister. Problemet är ju egentligen inte systemet i sig utan de importerade företeelser som det saknar beredskap för. Det är trots allt skillnad på att ha olika uppfattningar om hur de s.k. "värstingarna" skulle hanteras på 90-talet och att diskutera om folkmördare ska få skuldsanering.

Det finns förstås ett mått av hyckleri i att MSM, som genom sin agendajournalistik misstänkliggjort alla försök att formulera politiska lösningar med negativa konsekvenser för avvikande grupper, nu ska granska kommunernas arbete. Den politiker eller debattör som dristat sig till att göra skillnad på t.ex. svenska och romska tiggare, svenska tonåringar och ensamkommande, högerextremister och jihadister etc. har som bekant misstänkliggjorts och brunsmetats. Samtidigt kan man inte värja sig mot det absurda resultatet när belönande åtgärder och ursäktande förklaringsmodeller för helt andra samhällsgrupper återvinns utan modifiering i fallet med jihadisterna. Something’s got to give.

Hela problemlösningstankegodset bygger ju på en sjuttiotalistisk socialdemokratisk doktrin, där svenska folket var en etnisk homogen grupp och alla avfällningar delade i grund och botten samma ideologiska tankegods ,och därmed var någorlunda lätta att fösa tillbaks i fållan bland de andra fåren.
Sådan är ju inte verkligheten idag, avfällningarna som ska inlemmas i samhället meddelst goda handlingar, var ju aldrig ens tidigare goda medborgare som tog till sig det goda folkhemmets alla grejor, de flesta föraktade det svenska samhället och dess värderingar innan de anslöt sig till dessa terroristorganisationer, och att tro att lite körkort,praktikantjobb och bidrag skulle omprogrammera dessa störda hjärnor är mer än lovligt naivt. Dessa avfällningar är en förlorad generation, och det mest rationella vore att.............., ni vet.

Arpi går loss om jihadisterna på facebook.
Antagligen ligger Arpis rant närmare den allmänna svenska opinionen än några av de kritiska förslag som hittills har presenterats av politiker och debattörer. Det här är en fråga där sannolikt inget kan få det svenska folket att "öppna sina hjärtan".

Nu visar det sig dessutom att kommunerna inte har något juridiskt ansvar att ta hand om återvändande jihadister så vi bevittnar antagligen ytterligare ett mångkulturalistiskt luftslott där vuxna människor behandlas som mindre vetande enbart för att de är "rasifierade". SKLs förbundsjurist reder ut begreppen i Hallandsposten (som om det inte vore nog med nazimyset) och det är närmast tragikomisk läsning.
Samordnaren (tidigare Mona) har alltså kuskat land och rike runt för att pådyvla kommunerna uppgifter som de a) inte har någon juridisk skyldighet att utföra och b) inte har fått extra anslag för att genomföra. Det är inget annat än en fars. Jag lider faktiskt lite med Sveriges kommunchefer som ställs inför alltmer absurda konsekvenser av det mångkulturalistiska experimentet och förväntas ta hand om eländet med existerande medel. Frågan är om jihadistdaltarna kommer att notera detta falsarium eller om de lär fortsätta hävda att extremt samhällsfarliga individer ska hanteras av socionomer.

Rättelse: Citatet i mitt inlägg ovan är hämtat från Hallands Nyheter inte Hallandsposten.

Det är en nationell dogm i Sverige att vi inte kan hamna i krig: vi har officiellt inte varit i krig med ett annat land på tvåhundra år, och vem skulle idag kunna vilja oss ont? (att vi de facto har varit med och fört krig i Afghanistan på senare år, om än i liten skala, räknas inte för svensk media).

Därmed finns det ett starkt,. närmast omedvetet motstånd mot att ens tänka tanken "Sverige är i krig med IS". När jag förklarar incidenten med den tungt påbyltade damen på stranden i Nice för ett par månader sedan med att Frankrike är i krig med IS sedan förra hösten och att massmordet hade inträffat på precis samma strand bara några veckor tidigare, utfört av en muslimsk extremist, att hela staden hade detta i färskt minne, så rullar folk med ögonen och fattar inte. Vadå, den där gumman var väl ingen soldat eller terrorist?

Nej, men hennes sätt att klä sig, på en offentlig badstrand av alla ställen, kunde ändå ses som en demonstration och ett avståndstagande, en föraktfull fnysning mot alla de vanliga fransmän som kommit dit för att bada och koppla av (dessutom fanns det ett lokalt förbud mot den typen av kläder just i närheten av stränderna, vilket poliserna stödde sig på). När hon sedan dessutom käftade med polisen istället för att resa sig och gå, vilket hade varit klokare, så hettade det till, men latte-svenskar/stockholmare fattar numera inte hur en sådan situation fungerar i praktiken.

Noterar din glidning från nazist till nationalist.

Det är inte modigt att låta bli att ställa frågor. Det kan inte betraktas som tillräckligt god journalistik att nazisten Linus tillåts föra fram sina åsikter utan att behöva förklara vad de egentligen innebär. NMR är ingen scoutklubb, nazism är inte vilken ideologi som helst. Samma fenomen av ytlighet förekommer mest hela tiden i MSM, men handlar vanligtvis om extremister med andra böjelser än avgrundshögern. Den retoriska figuren ofta förekommande i trådar som denna om hur det skulle se ut om journalisten inför en nazist visat samma undfallenhet som journalister normalt visar inför islamister och vänsterextremister, blev plötsligen verklighet. Men nu är ytlighet tydligen acceptabelt och varför inte ett helt rimligt journalistiskt förhållningssätt. Det är för mig detsamma om det handlar om en islamist med sharia och det världsomspännande kalifatet på programmet, en kommunist som vill ha en diktatur där alla har det lika dåligt, en invandringsvurmare utan verklighetskontakt eller varför inte en misogyn ortodox jude - ställ de svåra frågorna som avslöjar extremistens extremism. STÄLL FRÅGORNA!

Är detta början till slutet för mångkulturen? Inte ståndpunkten i sig men att alternativ till mångkultur faktiskt börjar debatteras. För att det behövs alternativ till mångkulturen för att lösa problemen.
Twitter från en Kriskommunikationskonferens:

https://twitter.com/Hesse_Info_I19/s...31208604893184

edit: Länk till en pdf av Hans Abrahamsson

https://goo.gl/V9m9YY


Han ser problemen men gör fel analys menar jag.
Det är på grund av globaliseringen som en motpol krävs. En nationell enhet och identitet krävs för att balansera globaliseringens negativa effekter.

Anledningen är att jag inte är säker på om han själv kallar sig nazist. Har sett att vissa gör en skillnad mellan nazist och national socialist. Jag vill vara bättre än media och inte kalla allt och alla för ett skällsord som nazist.

Syftet med artikeln kan ju vara att visa en människa och inte "avslöja" ideologin. Det är inte särskilt mycket nytt som skulle komma fram om man hade fokuset att "avslöja", däremot kunde det vara intressant att se den mänskliga sidan. Tyvärr är artikeln för kort för att ge något riktigt djup.

Sen tror jag faktiskt att författaren ställde frågor i stil med de du önskade dig, bara det att själva frågorna inte finns med utan bara svaren. Det som är "udda" är att artikeln inte innehåller den vanliga tendentiösa stilen att utmåla personen som dålig och kanske rent av uppfostrar läsaren i vad som är rätt (det kommer senare i Expodelen dock). Modigt att inte gå den gamla vägen, men en rätt intetsägande text.

Det här är svaren jag kan se:

Invandrarna ska sändas tillbaka till sina hemländer på humanast möjliga sätt, eftersom de inte tillhör vår ras. Han möter ibland människor som reagerar starkt negativt till hans budskap. Han hänvisar till att statistik säger att invandrarna orsakat en ökning i kriminalitet. Sen berättar han lite om hur de arbetar.

Så antagligen har frågorna ställts eller blivit besvarade spontant av honom.

Den kritik som "vi" brukar rikta mot hur olika höger och vänster (både extrema och vanliga) bemöts av MSM handlar inte om enskilda texter, utan om en tendens att i allt vara partisk. Det här rör sig om en endaste artikel som avviker från denna partiskhet. Återkom om detta skulle bli något allmängiltigt som fallet är idag med vänstervridningen i media, då blir det ett problem.

Får vi så till slut ett nytt rosornas krig, denna gång om invandringsfrågan? Ygeman och många LO-företrädare stångas nu mot Palm och andra sahlinister. De mediala ekvivalenterna är Widar Andersson och Lotta Gröning mot Anders Lindberg och andra aftonbladare.

Det var länge sedan så här frän kritik öppet luftades mot Anders Lindberg av en annan socialdemokrat:


http://mobil.folkbladet.se/opinion/f...om4344056.aspx

Notera även Expressens Dahlberg som under Mattsson närmast vädjar om att ABs utopister inte skall få något genomslag i realpolitiken.
Så lät det inte bara för några år sedan.
Numera är det enkelt att urskilja extremisterna på AB även för gemene man.

Att en förändring är på gång inom kultureliten har redan konstaterats, inte minst när det gäller debatten om normkritik som ideologi, och nu verkar även socialpornografin med revolutionspoesi och hatiska pantrar ha förlorat sin charm i kultursalongerna. Tensta konsthall ställer i dagarna ut konstnären Natascha Sadr Haghighians installation "Fuel to the fire" om Husbykravallerna. Från konsthallens hemsida:
Förutom att det är lite roligt med jämförelsen mellan svensk piketpolis och SWAT så har piketpolisen inte någon amerikansk förebild utan uppkom efter Norrmalmsdramat och RAFs ambassadockupation, men varför syna en bra story? Haghighians installation är alltså ett hejdlöst pekoral av det slag som kultureliten brukade älska att kittla sig med men det här gången är SRs Mårten Arndtzén måttligt imponerad.
Jag kan inte minnas att jag har sett den här typen av kritiska omdömen om rasifierade hatmånglares konst i MSM tidigare, särskilt inte att polisens perspektiv saknas eller att polariseringen eldas på från rasifierat håll. Samtidigt är Arndtzén den tilltänkta målgruppen för inte ens Haghighian inbillar sig väl att bilbrännarna och stenkastarna själva ska vandra runt i hallarna och stillsamt analysera konstverket. Haghighian tilltalar säkert de rasifierade medelklassinvandrarna inom kultureliten men det är inte, precis som Kyeyune konstaterade i sitt eminenta blogginlägg och senare i AB, de som sitter på anslagen. Nu går det nog ingen nöd på Haghighian som gjort sig en internationell karriär på att leka Angela Davis i salongerna men det är ett tecken i tiden att Arndtzén inte köper det.

När opinionen svänger så ser man till viss fasa att globalistpropagandan inte var skapt för att hålla mer än några decennium. Vad kommer man från journalisthåll propagera för härnäst, och med vilken trovärdighet? Kvar åt sitt öde lämnas ju en minoritetskultur...

Angående journalisternas heder så tror jag också att mediakriget har en front där också - med en neutral och en globalistisk sida, där meningarna om hur man som journalist ska rädda sin heder går isär.

De neutrala består av de liberaler som ser att en tillräckligt stor kulturell minoritet nu redan infinner sig och därför naturligt sållar sig med andra röstberättigade, konservativa, vissa socialister, samt en del av statlig media. Dessa journalister ser till att rädda sin tappade heder någorlunda genom att rycka på axlarna och vara neutrala idag.

Globalisterna verkar å andra sidan vilja försöka rädda sin heder helt och hållet genom att fortsätta stå fast vid sina principer ända in i döden. Förmodligen hoppas man på att döden hinner ta dem först innan demokratin gör det, för visst måste man ha insett att globalistpropagandan inte skulle hålla för evigt? Den skam som kommer drabba kloka, överlevande journalister önskar man inte sin värsta fiende.