Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Jag tror att förklaringen finns både i den historielöshet som råder i Sverige, samt att det finns sociologiska förklaringar. Sverige var kort innan förra sekelskiftet det fattigaste landet i Europa. Inte ett av de fattigaste, utan det absolut fattigaste. Skråväsendet och förbudet mot näringsfrihet hade också gjort att vi saknade en utbildad medelklass och borgerskap i någon större utsträckning. Det fanns en liten klick adel och borgare, men det handlade om kanske 1 % av befolkningen tillsammans. Sedan avskaffades ståndsriksdagen och ersattes med tvåkammarsystemet, efter det avskaffades skråväsendet och näringsfrihet infördes. Från 1875 och fram till 1930 talet hade Sverige världens näst högsta tillväxt, genom historien. Endast Japan har haft en snabbare tillväxt. Det gör att de flesta av dagens svenskar bara har det lusfattiga två-tre generationer bort. De flesta har en föräldrageneration som kommit upp sig genom den allmänna utvecklingen och nu försöker alla svenskar nervöst att hitta sin plats och positionera sig.

Inte konstigt att svenskar är så tacksamma att testa nya produkter på, de anammar allt nytt utan att ifrågasätta. Jaså, kör grannen Audi och målar vardagsrummet vitt? Då ska vi också göra det. Samtidigt saknas helt en borgerlig bildningstradition och känsla för det historiska sammanhanget, det som annars kunde gett svensken en känsla av trygg tillhörighet. Det konservativa tillåts inte heller bejakas, det har de progressiva Socialdemokraterna sett till. Allt annat skulle vara ett hot mot deras enpartistat. Alla ska fostras i rörelsen. (De bildningsideal som den tidiga arbetarrörelsen strävade mot avskaffades snabbt av SAP när de kommit till makten. Analysen att makten låg i att, likt borgerskapet, bilda sig för att skapa självständiga och starka medborgare stämde allt för väl för att såsseriet skulle känna sig bekväma )

Kontentan är att vi fått en befolkning som inte känner något sammanhang, inte mellan sig och andra svenskar och inte mellan sig och de tidigare svenskar som gått före och banat väg för dagens samhälle. Alla är nervösa att förlora det trygga medelklassliv de byggt upp och då blir det bekvämt att ta fullt avstånd från den svenska "arbetarklassen", det är så lite som skiljer oss och dom att vi lätt skulle kunna bli misstagna för att vara dom. Kanske till och med falla ner på den sociala stegen (jämför gärna med alla på flashback som nervöst kastar ur sig ett "WT" i tid och otid. Det är uteslutande ett tecken på skribentens nervösa positionerande och förhandlande med sin egen rädsla för att falla socialt). Det problemet finns ju inte med den invandrade underklassen, den urskiljer sig ju så tydligt etniskt. De kan den svenska medelklass journalisten kämpa för, för det finns ju ingen risk att de ska råka spegla sig och se sig själva i dessa grupper.

Det som slog mig när jag råkade se på SVT på valdagen i Österike var att man använda ordet "populist" så ofta att det närmast framstod som löjeväckande eller som en medveten parodi. Det var helt uppenbart att alla inblandade hade fått ett PM om att köra "full retard" med "Populist" i varenda mening.

Jag kan hålla med om att han väger sina ord på guldvåg och ibland känner ett behov av att visa att han tar avstånd från SD, trots att det är det enda riksdagsparti som idag delar den syn han haft i över 20 år.

Han har dock sådana credentials och sådan oberoende ställning att han har en egen åsiktskorridor som andra inte har tillgång till. När man talar om åsiktskorridoren tänker de flesta på betydligt försiktigare åsikter än dem Gür uttrycker. Jag kan inte påminna mig någon som attackerat Gür, trots att han framför åsikter som andra skulle hudflängas för. Jag anser till exempel att Teodorescu är försiktigare men attackeras hårdare. Gür är för stark för att kunna attackeras, och han ignoreras därför istället.

Det här är ett praktexempel på så kallad "borgerlighet" som till 110% har köpt den kulturmarxistiska samhällsanalysen och den postmoderna verklighetsbeskrivningen. Felet är inte invandringspolitiken, det är beskrivningen av invandringspolitiken på olika ledarsidor. De "borgare" som inte köper DN:s syn på verkligheten är per automatik populister och/eller högerextremister.

Jag vill påstå att användningen av ordet "populist" också har ökat i P1 sista tiden. Det kan vara så att "extremhögern" håller på att bli "populisthögern" i den vanliga kretsen belackare av allt till höger om Liberalerna.

Det har varit svårt att inte irritera sig på populistbegreppet i decennier men de senaste åren används det definitivt mer frekvent. Der är faktiskt svårt att veta vad populist betyder idag - det har definitivt förlorat sin koppling till senaten i Rom där de som såg poilitiken som en kamp mellan folkets och aristokratins intressen kallades populister.

Nu verkar det användas om alla uppfattningar som är populära eller spridda i europeisk arbetarklass och konservativ medelklass, vilket ju råkar vara de åsikter som etablissemanget avskyr mest. Om man ska vara ärlig och krass så handlar ju mycket om dagens politik i västvärlden om att inte låta vanliga uppfattningar få genomslag i politiken (T ex en önskan om minskad migration eller "hårdare tag" mot kriminalitet). Det är därför ett antidemokratiskt begrepp.

Jag har inte heller sett något från till exempel Frp som är populistiskt i egentlig mening fast jag har inte följt dem på flera år, men de har å andra sidan kallats högerpopulistiskt mycket längre än så.

Idag förstås nog benämningen populist bäst som ett nedsättande epitet liknande rasist som väl börjar förlora sin betydelse och sin repressiva funktion (Möjligtvis skulle man ibland kunna tala om neopopulism eller något sådant). Alltså ett epitet som används som propaganda för att slå i huvudet på motståndare till förd politik som tillhör högern som en del av mediakriget - såväl som kriget mot folket.

Att medierna nu hellre använder det mildare populist istället för nazist, rasist, främlingsfientliga eller islamafobiska partier är en anpassning till verkligheten.
De partier de representerar och argumenterar för tvingas av verkligheten att föra precis den politik som de beskyllt dessa "populister" för.

Därför behövs ett nyord som ersättare och att de använder populist är helt enligt den Orwellianska manualen. Populister fungerar för att gruppera och markera mot dessa "mörka krafter". Men ändå riskerar de inte åka på ärekränkningsmål. Ännu.

Men
Mediernas gunstlingar saknar lösningar och de beskyller då sina kritiker för att visa sig missnöjda. För det är vad ordet betyder.

SAOL om Populism:
populism -en rörelse som bygger på utbredd politisk missnöjesopinion.

Så om vi är missnöjda med vad våra styrande politiker levererar så är vi populister.

Demokratisk synsätt? Tveksamt
Synkront? Jajamen! Alla är populister samtidigt. Överallt. Slump? Tror inte det.

Pk-eran är kanske - med alla dess härskartekniker i form av nzismrasismislamofobietc - i praktiken den mest totalitära, antidemokratiska epoken i svensk historia?

Det finns två olika spekter av yttrandefrihet som inte är alldeles uppenbara vid första anblick. Den ena är huruvida staten kan missgynna eller förbjuda ett politiskt budskap. Detta skydd för yttrandefriheten är extremt starkt i USA. Den andra aspekten är huruvuda dina medmänniskor - det övriga samhället - utsätter dig för maktmedel för att hindra dig från att uttrycka din mening. Detta är extremt vanligt såväl som i Sverige som i USA. Istället för att det var staten som hotade folks yttrandefrihet så är det nu extremister och shitlibs och deras passiva följeslagare inom näringslivet som hotar densamma. Se t ex Brendan Eich som var VD för Mozilla i åtta dagar men som fick avgå för att han hade skänkt pengar till en kampanj mot homoäktenskap i kalifornien.

I USA hörs ibland argument om att företag får göra som de vill - det är ingen rätt att vara anställd av ett visst företag etc. Man börjar från vänstern se yttrandefrihet osm något enbart rör staten. Detta är väldigt ytlig förståelse av yttrandefrihetens funktion i ett samhälle. Dess funktion är att den ska tillhandahålla en "market place of ideas" för att befolkninge ska kunna hitta de optimala lösnignarna på problem när de röstar. Således spelar det ingen roll omdet är företag eller staten som inskränker din yttrandefrihet -resultatet blir detsamma.

En alt right profil vid namn Rcihard Spencer kallade detta för Corporate stalinism efter att han hade blivit avstängd från twitter, utan att ens varit otrevlig. Rätt så träffande.

Jag minns inte var det stod, jag vet att jag har kommenterat det i någon tråd, för ett par år sedan. Enda gången jag i MSM har läst ordet "Vänsterpopulist". Det var i samband med något vänsterparti i öst/syd-Europa. Varför fick dom detta epitet, jo naturligtvis för att dom ville gå ur EU.

Så det finns kanske anledning att tro att även vänstern skulle skällas för "Populism" om dom skulle gå tillbaka till sin tidigare antiglobalism. Det är alltid globaliseringsagendan & förstörelsen av västländer som har högst prioritet.

Syriza och Podemos betecknas ofta som vänsterpopulister. Om mp hade haft kvar EU-motståndet och inte varit svenska journalisters favoritparti, hade det säkert kallats vänsterpopulistiskt.

Kanske är jag naiv, men jag fortsätter att hävda att det är nödvändigt att hålla sig inom åsiktskorridoren om man ska kunna göra skillnad. Du behöver en plattform för att kunna påverka, hur bra du än skriver så gör det lite nytta om du är hänvisad till en blogg eller liknande.

Visst kan även bloggare och skribenter i alternativmedia fungera som inspiration och murbräckor men vi behöver i minst lika hög grad kloka människor som når ut till större grupper. Att de gör stor nytta bevisas väl av exempelvis den nu aktuella artikelserien i DN där man upprört attackerar de ledarsidor som inom åsiktskorridorens trånga väggar har fräckheten att ifrågasätta den rådande agendan.

Hur harmlösa GP mfl än är i våra ögon så tycks de likafullt orsaka panik i vissa kretsar, vilket för mig är ett gott tecken.