Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Det här att man använder "experter" som buktalardockor och proxies för den sanning man vill ha fram, de vinklingar man accepterar har alltid förekommit. Henrik Bachner t ex har behandlats som ett sanningsvittne i mängder av texter både på nyhets- och ledarplats trots att hans avhandling om vänsterns förmenta antisemitism hade markanta vetenskapliga svagheter (t ex bristen på en tydlig operativ definition av antisemitism, plus halvdan empiri) och många fackhistoriker tittar snett på boken. men eftersom han har doktorshatt och haft stöd av levande historia så beskrivs han som nån ny Moses som förkunnar den objektiva sanningen. Eller, i grunden handlar det om att Bachner sade det som många högerliberaler och högersossar ville höra, men som inte hade gått att få fram ur verkligheten, nämligen att stora delar av 60-70-talens vänster varit antisemitiskt besmittad och att det hänger med än idag när man har kritiska synpunkter på vad israeliska politiker sysslar med.

Så den här sortens modeåsikter lanserade av forskare via media har alltid funnits, skillnaden är väl att forskare och professorer idag mera öppet agerar som aktivister - som Lorenzoni, Madeleine Leijonhufvud, Mats Deland, Eva Lundgren m fl. Förr var man mer angelägen att skilja på rollerna och man skrev sällan "jag" i utredande vetenskapliga texter eller avhandlingar och skilde på normativa och beskrivande resonemang. Dessutom har ju kultursidor och tidskrifter backat ut från rollen som seriösa diskussionsfora där den här sortens spel och dubbeltänk har kunnat påpekas. Därmed blir det fritt fram för folk som Vaccari och Lorenzoni (som f ö troligen är både kompisar privat och ideologiska allierade), Henrik Arnstad och Katrine Marcal.

Att betala för att läsa pappers-DN framstår allt mer som ett skämt. Jag tyckte faktiskt Wolodarski verkade hyfsat sympatisk på sitt sommarprat och har verkligen försökt behålla en välvillig inställning till DN som ju förr var den bästa tidningen men det blir allt svårare att tycka något annat än att DN är en förmäten innerstadstidning. De kör mkt inslagna PK-poänger som är skräddarsydda för delning på fejan av okritiska slätstrukna etablerade människor i Stockholm. Trump är det nya SD kan man säga, det kommer vi få höra nu fram till november. De har till och med skrivit rena felaktigheter om honom. Personligen skiter jag i SD, det är ett halvfärdigt jävla loserparti och Trump är uppenbarligen inte fit för det där men det behöver jag inte betala 20 spänn om dan för att få förklarat för mig dagligen.

Den här fick mig att reagera med rent förakt! Sånt här kan man skriva när det närmaste man har varit ett terrordåd är en blindgångarbombare på en tvärgata till Drottninggatan för fem sex år sen. Om jag vore fransman skulle jag tycka att DN kan dra åt helvete ärligt talat. Som jag ser det är det positivt att Frankrike börjar reagera med konkreta åtgärder mot den här jävla medeltidsreligionen.

Huvudledare: Frankrike har blivit rädslans republik
http://www.dn.se/ledare/huvudledare/...lans-republik/

Jag känner inte igen din beskrivning av Barometern. Dess ledare är en av få relevanta tillskott till debatten, i kontrast med det gängse, lösa tyckandet, jollret och kvackandet i ankdammen. En av få konservativ motröster, jämte NT, SmP och NWT. I fallet du citerar är det frilansaren och prästen Annika Borg bakom pennan.

Klara Hradilova (KH) har uppenbarligen en (illa) dold agenda; men har inte hela BRÅ det? Hela MSM? Vi måste vidga konspirationens omkrets till att omfatta även de "riktiga" politikerna naturligtvis - regeringen och riksdagen - inte bara de politiserade tjänstemännen.

Annika Borg får utgöra motrösten till fjuttiga KH:


http://www.barometern.se/ledare/hoj-...-for-sexbrott/

Bra beskrivning. DN har de senaste 10-15 åren utvecklat någon sorts DN-kod, ett system av normer och halvutsagda koder för vad och hur det ska rapporteras och skrivas, vilka som ska ses som hjältar och skurkar, hur dras duster ska beskrivas - och framför allt vilka konflikter eller frågor som *inte* ska komma i fokus. I kulturdelen är nära nog allt vinklat på genus, HBTQ och rasifiering och friandet till innerstadens facebookare och till andra MSM-journalister är övertydligt. Man märker dessutom att det journalistiska hantverket och källkritiken allt oftare fallerar, att guilt-by-association florerar, att hyperbolerna haglar och att vissa människor återkommer gång på gång på gång...

Jag håller inte med dig överhuvudtaget när det gäller Barometern, denna tidning har varit nästintill oläsbar senaste åren enligt mig.

Det finns en avdankad sd-politiker i trakten, Toralf Alfson. Han för en ensam kamp mot just Barometern men även mot lokalradion och kommunala politiker. En oerhört driftig och orädd jäkel detta, kan rekommendera en titt på hans blogg då och då. Skulle tippa att han kommer med något inlägg rörande dagens ledare inom kort, kanske imorgon.

http://thoralf.bloggplatsen.se/

I Sverige demonstrerar asylanter utanför Riksdagshuset, till synes utan benäget bistånd från Arnstäder, Schyffertar eller Ehrnmänniskor.
http://www.svt.se/nyheter/lokalt/sto...nfor-riksdagen

Meanwhile in Europe:
http://www.keeptalkinggreece.com/201...on-card-again/

http://dtmodk.iom.int/docs/Q2_Flows_...ion_Report.pdf

Sedan siste juni har det kommit fler förstås, sista juli hade antalet vuxit till: "268,056 arrivals to EUROPE 2016."
http://migration.iom.int/europe/

29 000 på en månad och i tilltagande. Exkrementet närmar sig på nytt fläkten, och det i hög hastighet. Erdogan hotar att släppa loss en ny tsunami av en eller annan sort. Antingen Turkiets 3 miljoner lagrade MENA-kompott vid utebliven visumfrihet för turkiska medborgare, eller potentiellt mångdubbelt fler misshagligt turkfolk i händelse av godkänd visumfrihet. 15 miljoner kurder och uppemot 5 miljoner muslimska romer kan nog Turkiet tänka sig avvara.

Grekland ropar desperat efter EU:s plan B.
https://www.euractiv.com/section/glo...n-deal-plan-b/

Vad blir Sveriges hållning och taktik i förhållande till nalkande ny migranttsunami tro?
:

Kristina Lindquist, DN, skrev för några dagar sedan ett vedervärdigt "kulturinlägg" med rubriken "Inga terrorister ska avgöra vem som är min fiende" i anledning av halalslakten i Frankrike. Detta har nu fått mothugg av såväl Jenny Sonesson som Marcus Birro, vilka citeras i nu nämnd ordning.

"Kristina Lindquist menar att det är absurt att jag anser att Svenska kyrkans överhuvud måste uttala sig när våldsangrepp på kristendomen sker (DN 29/7). Som medlem i Svenska kyrkan, med förflutet som teologstudent, vidhåller jag min ståndpunkt.

Runt om i världen uttalade sig kyrkliga ledare. Svenska kyrkan gjorde en annan prioritering och skickade ett pressmeddelande där en okänd tjänsteman kommenterade attacken (en t f chef för sekretariatet för teologi och ekumenik). Ärkebiskopen var osynlig, även på Twitter. Vi är många som reagerat över att ett så brutalt angrepp på kristendomen inte förtjänar ett personligt uttalande av ärkebiskopen. Mördarna kränkte inte bara kyrkorummet utan även den kristna tron. Det pågående islamistiska folkmordet på Mellanösterns utrotningshotade kristna blev smärtsamt närvarande i Europa."

Birro.

"Kristina Lindquist skriver (DN 29/7) att hon vägrar låta terrorister definiera vilka som är hennes fiender. Jag kan sympatisera med den tanken. Den har bara ett grundläggande fel. Den bär inte. Det spelar ingen roll om inte vi känner oss som fiender till en barbarisk ideologi, de ser nämligen på oss som fiender.

Vi har en ärkebiskop som på sociala medier angriper kritiker mot hennes kyrkas tafatta hållning mot den nya tidens barbari hårdare än hon angriper dem som skär halsen av hennes trosfränder. Det är anmärkningsvärt."

I ett svarsinlägg på Birros angrepp svarar huvudpersonen så här (länk finns i Birros inlägg).

"Jag har som ateist egentligen inget intresse av att agera advokat åt Svenska kyrkan, som alltså – som sagt – gick ut samma dag och fördömde dådet. Men stormen kring ärkebiskopen är intressant även ute på det sekulära torget, och aktualiserar en viktig fråga: Är det alltid moraliskt rätt att ta särskild strid för den egna gruppen? Mitt svar är nej. Och jag vill hävda att en verkligt radikal position i vår polariserade tid faktiskt är att vägra utse dessa ”sina egna”, och att vägra delta i en uppdelning som någon annan gjort – och i stället försöka se det gemensamma i människan."

Ordet ateist får onekligen en ny innebörd genom detta uttalande. Jag trodde i min enfald att det betydde att man förkastade alla gudstankar och avsade sig sin religiösa tro. I själva verket innebär det, med hennes resonemang, en total likgiltighet för utplåning av den religion hon en gång tillhört. Resonemanget om den "egna gruppen" låter sig vidare självfallet appliceras inte bara på kristna utan även på svenskar i allmänhet samt på allt som är vitt i synnerhet.

http://www.dn.se/kultur-noje/kulturd...pnadsvackande/

http://www.dn.se/kultur-noje/kulturd...for-barbariet/

Kvalitetsbloggen Toklandet har en sammanställning om Klara Hradilova baserat på hennes Twitterkarriär.

https://toklandet.wordpress.com/2016...-fram-kvasten/

Klara verkar vara djupt vänsterpolitiserad. Deltar i projektet Planka.nu. Delar bilder på varför migration varit bra för Schweiziska fotbollslandslaget. Gillar Malena Ernmans pk-utspel.

Vanligt folk be like: Import av taharush-araber + festivalpass = ökat antal övergrepp. BRÅ be like: Ökad anmälningsbenägenhet.

Man undrar stillsamt vilken moralfilosofiskt skola, som Kristina Linddahl anser att hon tillhör, när hon framför, att det är "moraliskt rätt" för en ledare/överhuvud för någon organisation att ensidigt abdikera från alla förpliktelser mot den organisation, som vederbörande är utsedd att leda.

Om svenska kyrkans ärkebiskop inte vill "delta i en uppdelning som någon annan gjort", så bör ärkebiskopen givetvis omgående avsäga sig sitt ämbete.

Intressant att hon utgår från moral. Frågan är då vems moral. Inte kan det vara gruppens för då finns inte den gruppen längre. Resultatet är med hennes tankesätt att hon redan tidigare exkluderat sig från "sina egna" på grund av sin egna moraliska ståndpunkt. Alltså har hon aldrig inkluderar sig med "sina egna" och det är intressant ur en moralisk synpunkt.

Är det vår nya tids moral att inte vara solidariska med den egna gruppen?

Eller är hon som så många andra solidarisk med en helt annan grupp?

Edit: Artikel om skribenten i UNT
http://www.unt.se/kultur-noje/kristi...t-3299841.aspx

Det kan vara intressant att läsa Enn Kokk´s polemik med sin frus Birgitta Dahls släkting Kristina Lundqvist, jo just den Kristina om nationell gemenskap.

Om Nationaldagen

http://enn.kokk.se/?p=1010

Se där, en nationalist.

Svenska politiker har ensidigt sagt upp samhällskontraktet med väljarna/skattebetalarna. Kristina Lindquist anser, att ärkebiskopen på samma sätt inte har ngr förpliktelser pga sin roll som svenska kyrkans ledare/överhuvud.

Den moral, som svenska politiker och journalister idag omfattar verkar möjligen vara egoismen. När de utvärderar sin världunika massinvandringspolitik, så är deras måttstock enbart. om de själva *personligen* har erfarit ngr negativa konsekvenser.

De egocentriska skribenterna på Aftonbladets ledarredaktion m.fl. framhåller återkommande, att JAG har personligen inte drabbats, JAG dricker minsann lika dyrt rödvin som tidigare.

På furstehovets sommarutflykt (aka Almedalsveckan) så frågade Anders Danielsson åhörarna, om någon av dem personligen hade drabbats negativt av massinvandringen... föga förvånande, så var det ingen i furstehovet eller deras uppvaktning, som personligen hade berörts negativt.

Fredrik Reinfeldts måttstock är på samma sätt strikt personlig: Har din julgran brunnit? Samhällsperspektivet är obefintligt.

Svenska politikers och svenska s.k. journalisters uppriktigt egocentriska perspektiv är rätt så häpnadsväckande.

Någon skrev, att det är ett sätt för dem att skryta med, att JAAAG klarar mig bra - tihi..känn dig blåst svennejävel... vilket ju stämmer. Men, svenska politikers och svenska s.k. journalisters öppna (!) förakt för svennejävlarna och svennehororna är trots det rätt så häpnadsväckande.