Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Jag skulle inte bli det minsta förvånad om de "tillfälliga" åtgärderna som nu införs för att minska invandringen blir permanenta. Som jag har skrivit tidigare: ingen framtida regering kommer vilja ha ett liknande kaos under sin mandatperiod. Den nuvarande krisen kommer för många år framöver undergräva bilden av Socialdemokraterna som ett regeringsdugligt parti. Det vi ser nu är olika tafatta försök att lappa ihop ett krackelerat system.

Alla framtida regeringar kommer vilja undvika detta kaos i största möjliga utsträckning. Redan här finns det starka incitament att strama åt invandringen ordentligt. För det andra kommer en minskad asylinvandring frigöra enorma mängder resurser som kan användas åt valvinnande reformer. Den nuvarande regeringens budgetutrymme är helt kringskuret av invandringen, och de kan inte göra några satsningar alls. Ovanpå detta kommer de behöva öka budgetunderskottet och statsskulden. Hur populärt är det hos väljarna? Istället för förbättringar i välfärden och minskad arbetslöshet som regeringen utlovade innan valet kommer utfallet istället blivit det rakt motsatta samtidigt som det invandrat cirka 200.000 araber och afrikaner till Sverige som på det stora hela är helt oanställbara i Sverige. Bidragskostnaderna för dessa individer kommer nå stratosfären inom ett par år om ingenting görs.

Med dessa ekonomiska realiteter i beaktande, och nu när invandringsanden är ute ur flaskan, kommer de mer realistiskt sinnade elementen inom framförallt Socialdemokraterna och Moderaterna inse att de har mer att vinna på att "ta ansvar" för Sveriges välfärdssystem och sociala sammanhållning än att flumma ut om olika visioner om ett "globalt samhälle" i Sverige. Politiker är opportunister; den enda anledningen till att de i över 20 år har tjatat om mångfald och mångkultur är för att det har varit populärt att göra det inom media. Skulle svensk media under alla år haft samma inställning till invandring som Avpixlat och Fria Tider skulle knappt någon politiker ha drivit på för att implementera mångkultur i Sverige. Med den nuvarande omsvängningen inom invandringspolitiken kommer fler inse att det är populärt att inta en mer kritisk position (vilket också är vad väljarna vill se). Politiken kommer följa därefter.

Skillnaden är fundamental: Om biståndet överlämnas till en oförtjänt statsapparat så infinner sig säkert effekterna Angus Deaton beskriver. Incitament till effektivitet saknas. Systemet är inte konkurrensutsatt utan politiskt reglerat. Ytterligare en form av globalsocialism, där hjälpen t o m kan vara kontraproduktiv.

Samma omfördelning från rik till fattig finns förvisso i kretsloppsmigrationen - men inte på systemnivå. Det är istället en mängd små aktörer, kretsloppsmigranterna, som får makten över resurserna. De har en rörlig konsumentmakt som inte är väsensskild från medborgerlig demokratisk makt underifrån.

Om t ex Somaliland har en stabilare rättsapparat och demokratiska institutioner än övriga Somalia, så kommer det att gynnas med välfinansierad återvandrin i fri konkurrens. Resultatet för Somalilands politiker/tjänstemän är att skattebasen ökar - och därmed deras budgetar, löner och förmåner.

Våld och korruption leder till motsatsen, nämligen en eroderande skattebas. Därmed finns det utrymme för en positiv konkurrens om att skapa goda betingelser för återvändande migranter.

Redan talas det ju vitt och brett om att remitteringar till tredje världen är mycket mer värdefulla än biståndet - fastän en hel del av de pengar som skickas till anhöriga kommer ur de europeiska välfärdssystemen, fast med större omkostnader.

---


Sedan vill jag kommentera de visionära konstnärssjälarna, som berörs några poster upp - och delvis komma till deras försvar. De ska inte kritiseras för att de vill tänka nytt och fritt, de ska inte klandras till att drömma mindre.

Istället ska de uppmuntras att drömma större, mer kreativt och friare. Att inte fjättras av chauvinismens trångbröstade tvångströja. Att inte se Sverige som världens norm bortom kritik, att inte fnysa åt Afrikas röda jord och Afghanistans lapis lazuli som jordmån och material att skapa.



Madelaine Levy kommer avgjort ha svårare att värja sig mot kritik mot denna programförklaring som varande för inskränkt insulär, än för högtflygande flummig. Kolonial blick much, Madde?

Jag tror ju att det är precis samma sorts kreativa tankeprocesser som skapar aha-upplevelser inom konst, vetenskap och politik. En renlärig och maskulint rationell marknadsliberalism som syftar till nyttomaximering och avreglerad, globaliserad humanitär produktion står inte i motsatsförhållande till en känslodriven och visionär socialistisk kibbutzromantik om solidaritet mellan jordens folk och den personliga resan.