Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Kanske fler än du anar läser denna tråd, om inte annat är den ett historiskt dokument över vad som sker i media just nu. Viktigt med analyser och att tråden uppdateras.

Sådan har genvägen till paradigmskifte alltid sett ut, även om SD:s framgångar kan ett annat intryck. Den första segern som måste vinnas är en inre övertygelse om att man har rätten på sin sida. Att den enda gång det finns anledning att som systemkritiker yttra orden "Jag är inte rasist, men..." är om de följs av "...du är det!". Att man förstår att man inte är Hitler utan Dalai Lama när man kräver svensk folkrätt. Att rasbiologen inte är den som försvarar en svensk grabbs universella rättigheter, utan den som på grund av hans ursprung förnekar honom det som tillkommer alla människor.

Dessutom måste insikten nås om vad som faktiskt pågår, när DN eller Aftonbladet, någon politisk motståndare, vardagsbekant eller anonym postare ställer till svars med moraliska övertoner. Det är en ritualiserad dans där den morska blicken och uppblåsta överkroppen kräver underordning.

Det handlar om makten att föra, mer än den flyktiga saken som avhandlas. Att inför publiken vara dominant och därmed behålla tolkningsföreträdets alfadominans. Då spelar det mindre roll om den förde, dominerade parten har vacker håruppsättning och snabbt fotarbete på de höga klackarna. Budskapet har gått fram till den tredje part, åskådaren, som allting syftar till att övertyga.

Det första som ska göras när någon cyniskt vill misstänkliggöra ens anständighet är givetvis, självklart, trivialt inte att försvara den - utan istället att underkänna anständigheten och trovärdigheten hos den som anklagar. Det har Tino och på slutet Ivar förstått.

Det är inte så att det nya paradigmet kommer vara utan moraliserande och klander. De anklagades bänk kommer vara minst lika full som förut. Så länge systemets utmanare inte förstår att sätta dess aggressiva försvarare där, så blir de själva kvar.

Så kommer det inte att förbli. Vi har i tråden alltsedan semestertiden alla trådföljare noterat att det det hänt saker. Nu är det dags att skönja/skörda . Tack alla goda skribenter ,god jul och ett gott nytt år! Ni vet vilka ni är! Tack! <3

Under flera årtionden har kriminella invandrare kunnat råna, mörda och våldta svenskar utan att ansvariga politiker har brytt sig nämnvärt. Media har också gjort sitt bästa för att mörka hur det ser ut här i landet. Politiken i Sverige har mer och mer anpassats så att kriminella invandrare har kunnat bosätta sig i Sverige och leva på bidrag. Variationerna av den mångkulturella berikningen tar sig nya uttryck varje år numera, och ett av de senare tillskotten till gatubilden i Sverige är anstormingen av marockanska gatubarn som driver omkring och rånar folk och stjäl. De begår även andra typer av brott:


https://www.facebook.com/permalink.p...36697416424850

Det var länge sedan jag höll med om vad någon journalist skrivit, men denna gång gör jag det. Trodde först inte det var en journalist som skrivit detta när jag såg det på facebook. Utlänningar får alltså fritt driva omkring på gatorna trots att de inte har rätt att vara i landet samtidigt som dom är dömda för våldtäkt. Det är knappt man tror att det är sant. Hur många journalister har uppmärksammat det här?

Svenskar börjar bli alltmer rättslösa i Sverige samtidigt om en aldrig sinande ström av propaganda förösker få oss att acceptera att vi ska bli rånade och våltagna för att öka "toleransen" i Sverige. De svenska feministerna är ett av dom största hoten mot kvinnorna i detta land eftersom dom medvetet har drivit politiken för att få en ökad invällning från MENA länder. När svenska tjejer får lida av konsekvenserna av den feministiska utrikespolitiken är journalisterna och feministerna tysta.
Svenska feminister bryr sig inte om våltagna kvinnor om förövaren är invandrare. Dom är enbart intresserade av att hata laglydiga svenskar som inte har samma ideologiska uppfattning som dom själva.

DN sätter sitt artikulerade hopp till civilsamhället, "för ett samhälle som håller ihop"; det hänvisas till "eldsjälar" om vilka det går att läsa i dagens nummer. Ett civilsamhälle med "höga ambitioner" kan täcka upp där höga skatter inte varit tillräckligt:



"oturlig tajming"...


Det får bli lite mer byteshandel/in natura...

Passiv befolkning? Sverige som brukar sägas vara civilsamhällets och det demokratiska föreningslivets Mekka...


I en annan artikel refereras det till en DN/Ipsos-undersökning, som sägs ange att majoriteten av svenskarna vill se en minskad invandring; enligt utsago en dramatisk "omsvängning" på tre månader (då känslosåsen dallrade som mest, till bilden på Aylan och manifestationen på Medborgarplatsen hölls). Lustigt att samtliga riksdagspartiers sympatisörer utom SD:s hade en solklar övervikt i september för ökad invandring, medan alla partier utom V och MP tre månader senare beskriver det ombytta förhållandet (alltså närmast inverterat, till förmån för minskad invandring). V och MP har samma låga eller faktiskt lägre andel av de som vill minska invandringen, tillsynes oberörda av kapacitetsproblem eller konsekvenserna för alla samhällsparter. Hur kan det komma sig att förhållandet inverterats i de fem partierna (Åttaklövern minus SD, MP och V)? De fick ju alla ("Sjuklövern", en lätt daterad benämning i det nya politiska landskapet; Åttaklövern minus SD kan vara mer adekvat) som de ville: fler immingranter; är det nu plötsligt för mycket? Brist på insikt/orientering/konsekvenstänkande eller för stark påverkan av känslosåsen bland de tillfrågade är en tolkning som ligger nära tillhands.

Massimmigrationens allt mer framfusiga tryne och omättliga mun kan förstås spela roll. Och den orkestrerade omsvängningen i Statsmakten över natt, från evangelium till dödsmässa. Under "andrummet" nya löften om det godas snara återkomst blandat med skenheligas falska dilemman.

---

Karin Stensdotter, Axess, kanske inte skriver i trygghet, som bosatt i Paris, men åtminstone på distans; hon sätter fingret på den svenska formaliteten med språket som verktyg - språket, som i några länkade referenser de senaste dagarna på tråden sagts vara en essentiell faktor i nationaliteten/nationalismen - och, tolkar eller associerar jag, en snuttefilt för att inte agera resolut/adekvat. Hur många avvikelserapporter skrivs egentligen förgäves? Och vilken underrapportering medför det? Rapportera mera:

Skriv en rapport!



http://axess.se/magasin/default.aspx...3#.Vns5YvnhC70

Både DN-ledaren och Axess-artikelns författare inser att Sverige är rejält i skiten, men griper efter halmstrån, "för ett samhälle som håller ihop" (civilsamhället som reserv när staten kastat in handduken) respektive "den stora, gemensamma utmaningen" (språket som demokratisk förutsättning och skolans betydelse för detta). Ingendera ifrågasätter själva massimmigrationen, dess rättfärdighet och dubiösa incitament på individualplanet och systemnivån, istället stannar det vid den sedvanliga skadehanteringen nedströms. Svensken som ett passivt subjekt/objekt, men kapabel att skriva en klagomålsrapport, åtminstone anonymt.

Irriterande. I varenda jäkla nyhetssändning på SVT nu på morgonen är huvudnyheten:

Sveriges kristna råd tillsammans med en drös "kyrkokedare" varnar för att en aning minskning av massinvandringen hotar våra grundläggande värderingar, medmänsklighet och allmänna snällhet. Samma bludder i DN. En obehaglig prälle intygar att Sverige har råd och att den nu inslagna vägen är mycket oroande.

Inte ens på julafton får man vara i fred från dessa stollar.

Jo, jo. Men han har en uppsjö kollegor som inte delar samma tillhörighet, men som är lika i tanken.

Anders Cervenka skriver bra och klokt och invandringen.

http://www.svd.se/znyltgasten-som-fr...tingmottagande

Bl.a. påpekar han att Zlatan är son till en invandrare. Utan invandringen hade Sverige alltså inte haft Zlatans framgångar inom fotboll!


Det här är någonting som tyvärr glöms bort i debatten och som tål att påpekas!

Vad tål att påpekas? Argumentet om Amerika är ett icke-argument då den grundläggande incitamentsstrukturen är väsentligt annorlunda i den samhällsmodellen. Ej applicerbart på diskussionen om svensk mångkultur.

Zlatan är född i Sverige:

Zlatan Ibrahimović, född 3 oktober 1981 i Västra Skrävlinge församling i Malmö

så hur du och Cervenka lyckas koppla ihop honom med dagens massmigration övergår mitt förstånd.

Edit:

Cervenka lyckas inte ens träffa rätt tidsmässigt heller om du läser rubriken hans.

OT:

God Jul på Er allihopa!

Cervenka läxar upp den oroliga svensken. Artikeln ett fulkok av utgångna varor, ihoprörda av smutsiga husgeråd, som Cervenka slevar i den orolige svenskens mun samtidigt som han väser:

Zlatan! Zuckerberg! Jobs!

Den oroliga svensken ska vara tacksam. Varje tugga omvandlar nämligen problem till möjlighet, främlingsrädsla till medmänsklighet. Cervenkas julgryta av ointegrerbara afghaner, syriska islamister och östafrikanska våldtäktsmän är dessutom, hör och häpna, gratis. Cervenkas tvångsmatning är rent av en gåva. En vacker julgåva. Det är bara att öppna munnen, blunda och acceptera...

Zlatan. Zuckerberg. Jobs.

De exempel som ges är arbetskraftsinvandrare. Man kan vända på det och fråga sig som om det är värt att ta in flera hundratusen invandrare, som bevisligen är en nettoförlust, för att få en Zlatan?

Resonemanget är en del i traditionen att Sverige måste ta in invandrare för att klara sig. Vilket vi nu har belägg för att det inte håller. Forskningen har gång på gång visat att allt bygger på helt felaktiga premisser. Sedan i somras har det successivt byggts upp en allt mer enhetlig kår inom media som uppmärksammat detta och framträtt flera gånger i inslag i tv.

Den debatt som jag tror tar fart efter nyår handlar om att inte ens låglönejobb fungerar för att få in invandrare på arbetsmarknaden. Trots att staten går in och betalar en större del av lönen är inte arbetsgivarna intresserade. Dahlberg har börjat inse detta faktum, vilket nog beror på att hon inspirerats av Sanandaji. Eric Erfors skriver i expressen: