Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Angående ditt tillägg, nu när tråden har betat av lite på filosofiska spörsmål i sistone.

Klimatfrågan har i allt väsentligt bara fått fotfäste i kulturer som har internaliserat humanismen. Själva idén är ju att människan är Gud. Som en förklaring bara.

Den första fetningen:
Nu tycks ju infallsvinkeln för Expressen, givet ditt citat, vara en smula annorlunda än den för Asylsvenskan och DN...

Andra fetningen:
Precis det som citerades?

Sen kan man ju åter konstatera att det är så dags att komma med dessa tämligen välkända fakta nu, men bättre sent än aldrig...

Det där är åsiktskonsumentupplysning som heter duga. En journalistisk insats med införstådd åsiktspluralism i demokratins anda? Vi får väl se vad artikelseriens summa blir budskapsmässigt. (När verkligheten är ful finns det för agendamakarna alltid möjlighet att relativisera och leka med alternativa scenarier som är ännu värre än verkligheten. Skönheten är att bejaka det fula och vara pragmatisk med verklighetens förutsättningar.)

---

Susanna Birgersson dabbar sig genom att traska i invanda spår om intentionens företräde framför realpolitiken, högaktade fördomar framför adekvata jämförelser med andra mottagarländer (av vilka Sverige inte har någon jämlike i kvantitet för ett välfärdsland!):



Nja, det ansvarsfulla består ju i att harmonisera politiken till omvärlden, så att den svenska exceptionalismens pull försvinner. Detta tvingas nu Sjuklövern (plus minus MP, C och V) skriva under på, om än motvilligt. Fortfarande skiljer intentionen bakom åtstramningen. Den som regeringen nu sent och för litet nyligen föreslagit. Flodens takt istället för tsunami, resultatet blir likväl drunkning. Man kan fråga sig om inte tsunamivolymen är att föredra, eftersom krisen medger möjligheten till en drastisk kursändring, nödtvunget.

Vad Susanna Birgersson inte fattar eller bryr sig om, är att det är en fullständigt legitim hållning att vilja skona Sverige från massinvandringens kostnader, kaos och omvälvande effekter på samhället, på stabiliteten och välfärdsnivån. Kvotflyktingar, där stannar ansvaret.

Ok; om tiggarromer som kommer till Sverige börjar utmålas som tjuvar och bedragare av Expressen kan man säga att de har hittat en ny vinkel som gammelmedia inte skrivit om tidigare. Annars inte. Framförallt är det lokalpressen som har tagit upp en mer nyanserad bild av det hitresta tiggeriet, för att uttrycka mig diplomatiskt. DN m.fl. älskade ju att lyfta fram personer som Anna Silver när de rapporterade om tiggare.

Kanske har godhetshysterin i Sverige dämpat sig en aning så att en mer balanserad bild av tiggeriet kan erkännas. Frågan är vad har för betydelse, en majoritet vill ju redan förbjuda tiggeriet.

Precis - den här klarsyntheten kring 'romproblematik' har väl knappast märkts av i rikstäckande media sen Guillou ägnade ett avsnitt av Rekordmagazinet (?har jag för mig?) på 80-talet?

Helt överens. En än mer intressant skillnad är ju romregistret - SmP närmast försvarade Romregistret, så det skall bli intressant att se om katten kommer att släppas ur kassen även kring problematiken kring våra inhemska romer. Som ju, de facto, var den faktiska anledningen till sagda register...
Realpolitiskt kan det naturligtvis ha en påtaglig betydelse. Om en del av journalistiken släpper sargen så är det ju inte (fullständigt) osannolikt att svenska politiker börjar drista sig till att faktiskt bry sig om vad väljarkåren tycker?

Bra text! Jag har bara en invändning. Du skriver:


Utopisternas machtübername inträffade inte "plötsligt" utan det genomfördes sakta, gradvis och smygande.

Jag skulle vidare tro, att alla är överens om, att det är ett efterkrigsfenomen.

Olika skribenter väljer sedan olika förklaringsmodeller för, varför pragmatikerna överflyglades och därefter antingen marginaliserades, utrensades och förföljdes eller gav upp (inför risken att bli marginaliserad, utrensad och förföljd).

Jan Gillberg (DSM) lyfter fram 68-generationen, som blev "Gramsci-vänstern" och dess högst medvetna marsch genom institutionerna inte minst Journalisthögskolan.

Anders Isaksson skriver, att det nog var en oundviklig utveckling, då LO ansåg, att när kriget tog slut, så var det skördetid! SAP hade inte kunnat - ens om man försökt - kupera kraven från LO och "de stigande förväntningarnas missnöje" på alltid mer, aldrig nog.

Magnus Ivarsson beskriver utvecklingen som en följd av ett generationsskifte inom socialdemokratin. Akademivänstern/Palmegenerationen överflyglade och skuffade äldre, pragmatiska socialdemokrater åt sidan.

Jag instämmer i alla tre förklaringsmodeller ovan, ty den ena förklaringen utesluter naturligtvis inte den andra, utan de samverkar och det finns fler centrala faktorer. Man kan komplettera med Inger Enkvists observation, att "Sverige har förstört sitt skolsystem" (LÄNK till en mycket läsvärd översikt).

Svenska politiker - med socialdemokraterna i spetsen - krossade kunskapsförmedlingen i skolan och uppdrog samtidigt åt förskolan och skolan att från späda barnben (från ca ett års ålder!) systematiskt forma (läs indoktrinera) gemene svensk till att omfamna den förkunnade, anbefallda statliga utopin (och vara omedveten om vikten av accountability). En kommentar från nätet om lärarutbildningen:


-----


Åsa Romson är givetvis en utopist. Utöver övertygelsen, att hon redan sitter inne med de "goda" och "rätta" lösningarna, så är utopisten bergfast övertygad om, att utopisten förfogar över gränslöst med resurser. Det finns därför INGA begränsningar för utopistens handlingsutrymme - vare sig materiella eller andra begränsningar - det är bara att köra så det ryker på den inslagna vägen mot ett nytt Jerusalem.

I regeringsställning har Romson & Fridolin dock till sin förtrytelse tvingats ta ställning till konkreta resursbegränsningar - men den upplevelsen har naturligtvis inte förändrat deras grundpersonligheter. Niklas Svensson twittrar vad Romson säger i Lördagsintervjun och Thomas Gür kommenterar chockerat: "En pyramidal politisk omogenhet" och kompletterar med en bild på Gurra och Diesel.

https://www.facebook.com/photo.php?f...type=3&theater

https://www.facebook.com/photo.php?f...type=3&theater

Debatten mellan Erik Rosén och Alice Teodorescu är ett åskådligt exempel på en debatt mellan en utopist och en pragmatiker. Utopisten Rosén framför, att "det är en falsk motsättning" att välja mellan välfärdstaten och massinvandring, "tvärtom har vi råd med både-och, vi är ett av världens rikaste länder" - medan pragmatikern Teodorescu framhåller, att "svenska folket är svårövertygade om att förändra" välfärdsambitionerna pga Sveriges "DNA, en egalitär ambition", vilken kringskär handlingsutrymmet för svenska politiker.

https://www.youtube.com/watch?v=qHX5VIO8Mc0

Kvällens Agenda kommer ta upp omsvängningen i invandringspolitiken. Dessvärre är Jimmie Åkesson sjuk, så han har ställt in sin medverkan. Det kan bli intressant att se hur Fridolin kommer försöka slingra sig ur det här som den hala ål han är. Svantesson har varit ganska stabil hittills så det ska bli intressant att höra hur hon resonerar.

Ilskan som grundaffekt är evolutionär, den ser till att försvara individens integritet, att hävda sig. En för artens överlevnad viktig resurs. Besvikelse, indignation och ilska blandade sjuder i befolkningen. Får hoppas att den leder till vrede, eftersom den tillbakahållna ilskan som är vanlig leder endast till knutna nävar i fickorna, flykt eller defaitism om den inte ges konstruktivt utlopp. Ännu har tydligen inte ilskan nått nivån vrede, ursinne, och rädslan att förlora något väger tyngre än den moraliska gärningen att med vredens kraft ta tillbaka vad som stulits. Här är ett anonymt inlägg av "Anders, akademiker och företagsledare", förmedlat av Arnstberg, som ger en vink av ilskan och besvikelsen som sjuder; det kunde vara hämtat från Flashback:






https://morklaggning.wordpress.com/2...et/#more-14071

Inlägget tar upp flera aspekter av det som avhandlats på tråden, t ex sortens invandring till Sverige, "generositeten" med andras pengar (stölden), politiker- och medieklassens korrupta symbios, samhällskontraktet, befolkningsutbytet och det förlorade förtroendet för politikerna och MSM. Här står ett par evolutionära instinkter i konflikt med varandra: rädslan vs ilskan. Desperationen måste öka, för att vreden ska ta överhanden. Kanske en kommande kris medför ett lagom fall i Maslows behovstrappa och den erforderliga vreden släpps lös. En motståndsrörelsen minns jag att Arnstberg efterfrågat i något blogginlägg under hösten; det om något är kontrollerad ilska. Kontrollerad i positiv bemärkelse, till skillnad från den ängsliga anpassningens hämning.

Efter regeringens omtalade presskonferens den senaste veckan, så har det uppstått dels en MP-orienterad svekdebatt med potentialen till en annan sorts regeringskris än den impotens som redan kännetecknat regeringens första år vid makten, dels tjafs från vänsterhåll och liberalt håll om "skadeglädje" beträffande föreslagna skärpningar i asylinvandrings- och anhöriginvandringspolitiken. Nu hoppas jag på frustrationen inför en som det ska visa sig förmodligen verkningslös politik för att stävja massimmigrationen. Och om det inte är nog så kommer integrationsnotan och undanträngningseffekterna garantera missbelåtenhet och ilska. Det är något potentiellt explosivt som politikerna satt på jäsning.

Svantesson står på sig tämligen väl. Hon ger som sagt ett tämligen stabilt intryck och kanske, kanske får hon hållas utan att behöva löpa gatlopp i media. Intressant nog får Frigolit en del spetsiga frågor av intervjuaren. Så klart vill inte Frigolit svara varken på frågan om dessa åtgärder kommer att räcka, eller om MP är beredd att göra mer. Nu visar man faktiskt på att MP har haft ett avgörande oavsett regering, dvs att man försöker nagla fast MP vid den kris som Sverige nu står inför. Detta är mycket ovanligt. Inte minst intressant påtalar man att det varit farligt att ifrågasätta massinvandringsdoktrinen och visa upp hur Billström fick pudla om "volymer". Agenda lyfter sig litet i håret i kväll, faktiskt.

Anders Holmberg har flera gånger i tråden nämnts som en för SVT ovanligt objektiv journalist, redan före "peak värdegrund" (dvs. september 2015).

Låt mig kvalificera mitt beröm till Holmberg. Hans omsorg är enbart om flyktingar. Alla i studion är fromt eniga om att Sverige skall fortsätta vara generöst. Inte en tanke går till den majoritet i landet som inte vill vara med om detta.

Var inte det mannen som frågade Jimmie Åkesson "Varför är omsorgen om Sverige och svenskarna så viktig för dig?" med ett helt seriöst tonläge?

Kul att Agenda laddade upp rejält med flyktingsnyft innan intervjun med Fridolin. Bra att de tog upp att det länge varit uppenbart att EU inte har någon lust att bedriva svensk flyktingpolitik. Det enda Fridolin hade att komma med var att "om EU hade gjort mer....bla bla bla". I en annan verklighet hade kanske Miljöpartiets invandringspolitik funkat, men att drömma om alternativa verkligheter som politiker är det sista man ska göra.

Agenda gjorde också en liten tillbakablick. Billströms gatlopp i media för att han tog upp ett konkret problem och den tabubelagda diskussionen om volymer är det nog många som kommer ta sig en funderare kring om det var så lämpligt. Intressant att den tidigare åsiktskorridoren gjordes synlig. Reinfeldt framstår verkligen som en psykopat.

Den där Turkietkännaren gick inte av för hackor. Äntligen är det någon som tar upp det uppenbara i för svenska journalister, nämligen att hela "flyktingkrisen" är orkestrerad av Turkiet i syfte att utpressa Europa om eftergifter för sin politiska agenda.