Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Du tar ut segern i förskott. Visst skrivs det både det ena och det andra i svenska tidningar. Visst har vår rödgröna regering börjat tala om en omläggning av invandringspolitiken. Men den gröna delen talar om det med gråten i halsen, talar om omläggningen med tårarna sprutandes. Den röda delen talar med bestämd röst om en omläggning. Men hittills har vi sett intet. Utom ID-kontroller på tåg. Men alla släpps fortfarande in, kan de styrka sin identitet eller inte. Ingen alls stoppas alls vid vår svenska gräns. Alla släpps fortfarande in. Och det praktiska den svenska staten gör, är fortfarande att underlätta får dem som kommer hit. Man håller som bäst på att strukturera om hela det offentliga Sverige, för att ta emot det vår rödgröna regering tårögt nu säger sig vilja stoppa. Man pratar om en omläggning, men gör inget alls för att lägga om politiken. ID-kontrollerna på tåg är bara en tummetott.

Och lägg märke till att i princip ingen inom massmedia, inte ens på de ställen där man förskjutit fokus rent pratmässigt, vågar ta ordet massinvandring i sin mun. Ett ord du själv använder. Som jag inte tvekar att använda. Man vågar inte använda ordet, trots att invandringen i dag ligger på ett årsnetto à 250 00 till 300 000. Och ingen av dessa kommer att vare sig avvisas, utvisas eller avhysas. Bruttoinvandringen blir så klart ännu högre, när de anhöriga ska komma hit. Och allt fagert tal om skärpt anhöriginvandring, ja det har vi hört förr. Den borgerliga regeringen stiftade lagar som gjorde det i princip omöjligt att ta hit anhöriga. Folkpartiet, de förment liberala, slog sig för bröstet. Och införde raskt undantag från de stenhårda reglerna, för 99,99 procent av anhöringainvandrarna.

Det som nu pågår skulle med lite god vilja kunna sägas vara ett slags mental förberedelse för en omläggning från fri invandring till reglerad invandring. Men har man varit med en lite längre tid, så känns pratet igen, som just bara prat. När folk börjar stoppas vid gränsen, när avslagsbeslut börjar verkställas, när uppenbara bedragarebörjar lagföras, då är jag beredd att tro på det vår rödgråtna regering säger. Inte en sekund före det. Att det är sant att fokus förskjutits på många ledarsidor, förändrar inte min uppfattning i den frågan. Jag kan dock sträcka mig så långt, att jag är beredd att medge att frontlinjen nu står farligt nära förespråkarnas för fri invandring och månkulturapologeternas sista försvarlinje. Någon egentlig fanflykt har vi dock inte sett.

Och skulle jag ha helt fel, vilket jag ofta har och även nu kan ha, så tror jag att mångkulturstriden kommer att få det som i dag försiggår, att te sig som en trevlig pic-nic. När det gäller mångkutluren, så är Sverige i dag fyllt av sådana som Jasenko Selimovic, Kurdo Baksi, Soran Ismael, och nån pakestanier som gillar att gnälla på Sverige och svenskar men som jag glömt namnet på, Q börjar det på tror jag. Dessa talar helt öppet med stämmor darandes av förakt, om att Sverige och svenskarna måste göras om, glömma sin historia och ge upp sin identitet, för skapandet av en Nysvensk identitet och en ny gemenskap i Sverige. Samtidgt skäms de inte ett ögonblick för att framhäva och göra anspråk på bosaniakisk, kurdisk och pakistansk och varjehanda icke-svensk identiet, som inte alls får göras om på något sätt. Och striden mot dessa, lonbow4y, kommer som sagt att få striden om den fria contra relgerade invandringen att förblekna.

Det har skrivits förut, men vi ser en trend från de folkfientliga hur man nu gått från att vilja motverka enbart rasmedvetenhet och invandringskritik till att även motarbeta allt som kan kopplas till dessa ämnen. I takt med att fallande studieresultat i PISA och ökad brottslighet har gjort invandringens påverkan på Sverige allt mer uppenbar, så har också antalet ämnen som de folkfientliga vill undvika ökat.

Fredrik Segerfeldt har skrivit en rapport där han vederlägger (troligen felaktigt men det hör ej hit) att Sverige har blivit ett sämre samhälle i fråga om brottslighet, välståndsutveckling och fattigdom. Till och med i rapporten står uttryckligen att en orsak till att man vill motverka dessa uppfattningar är att det annars kan bli mer motstånd mot invandrare.

http://migro.se/wp-content/uploads/2...e-sonder-3.pdf


Landet håller tydligen inte på att falla ihop alls, utan istället påstås rasmedvetna och andra invandringskritiker sprida en bild av det.


Att Sverige har höga bidrag och låga straff även för grova brott verkar, enligt Segerfeldts kåkstadsliberala tänkande, inte spela någon roll. Däremot anser Segerfeldt att det är ett gott betyg att Sverige för en politik där de etniska svenskarna snart är en minoritet. Det blir pinsamt uppenbart att Segerfeldt driver tesen om att Sverige är bra till varje pris, dels för att det ska motbevisa att invandring är dåligt, dels för att invandringen i sig är något positivt. Segerfeldt bygger alltså sin optimistiska Sverigebild på ett cirkelargument.

Men även expoiterna deltar i kampen mot allt som människor känner missnöje med. Inte för att de vill att människor ska vara nöjda genom att orsaken till missnöjet försvinner, utan för att de är rädda att missnöjda människor kan bli rasmedvetna.

http://nyheteridag.se/vd-pa-expo-var...ationsteorier/
http://unvis.it/www.dn.se/debatt/all...t-statsmakten/


Jag tror även många som inte är rasmedvetna inser att politiker ljuger, men detta anser alltså expoiterna i sig vara ett problem. Om det är för att den som saknar tilltro till politikerna inte heller vill lyssna på deras lovord om befolkningsutbytets väl, eller om det är för att de själva är en del av det system som politikerna administrerar är oklart.

Vad som är symptomatiskt för båda dessa utspel är dock att man inte bara är rädd för en kritisk hållning till invandring, utan också mer och mer börjar bekämpa allting som kan leda till att folk blir invandringskritiska. Fri information på Internet, missnöje med brottslighet och missnöje med dåliga förhållanden i skolan blir nu i sig ett hot mot befolkningsutbytet. Detta eftersom det blir mer och mer uppenbart att de negativa konsekvenserna så lätt går att knyta till befolkningsutbytet som sådant.

Därför känner systemets försvarare ett behov av att även lägga en blöt filt på allting annat som rör missnöje, tankar utanför statens godkända ram, eller rent generellt att oroa sig för framtiden. Enligt deras katten-på-råttan-och-råttan-på-repet-tänkande så kommer de som ser bilbränder och bråk på stan att koppla dessa händelser till de inblandade. Eftersom dessa förövare är invandrare så kommer de även koppla bilbränder och gatuvåld till invandringspolitiken. Därmed har systemet inte bara tagit sig an en uppgift att hjärntvätta folket med befolkningsutbytet som sådant, utan även tagit sig an att sprida en bild av att det inte alls är särskilt stor risk för tjejer att gå hem berusade efter krogen. För om folk tror på bilden av att tjejer riskerar att våldtas, kan de också börja fråga sig vilka det är som står för våldtäkterna.

Det innebär att systemet numera har ett egenintresse av att folk inte längre känner en sund oro för fysiskt och sexuellt våld, korrupta politiker, fattigdom eller någonting över huvud taget. Målet är att ingen ska känna rädsla eller oro över någonting och aldrig serveras dåliga nyheter. Detta eftersom de dåliga nyheterna i sig är systemfarliga.

Ett system som bygger på att sanna berättelser om tragiska och våldsamma händelser är ett hot är verkligen ett ruttet system.

Själv tror jag att det här påskyndar systemkollapsen. Nu när man jackar upp propagandan även till sfärer som hittills varit relativt förskonade kommer man att främmandegöra ännu större delar av publiken för etablissemangets allt mer uppenbara lögner. Systemet bekämpar inte missnöjet med att lösa de bakomliggande orsakerna, utan lägger istället an en retorik om att saker och ting i största allmänhet blir bättre eller i alla fall inte försämras. Det innebär en höjning av ambitionsnivån i ett land där våldet, bostadsbristen och annat ökar samtidigt som allt fler börjar känna konsekvenserna inpå bara skinnet. Med andra ord så lägger man en ambition av att ge en bättre och bättre bild av utvecklingen, samtidigt som det som ska avbildas blir sämre och sämre.

Glappet ökar och jag har svårt att tro att det här kan vara en långsiktigt framgångsrik strategi.

Tycker det är kul att röra mig mellan ytterligheterna, så ikväll tar jag åter upp nåt som kommer från Norrskensflamman. Unvisat så klart. http://unvis.it/www.flamman.se/det-nybyggande-landet

En besviken socialdemokrat, den sorgsne Matteus Westin, har fått en insändare publicerad i Flamman. Han beklagar sig över att hans parti inte orkar lyfta blicken, inte orkar vara visionära, mitt i den mångfacetterade kristid vi nu lever i, som enligt honom består av flyktingkatastrof, terror, åldrande befolkning, naturkatastrofer, torka o dyl, tillsammans med nära förestående världskrig på grund av krisen i Syrien.

Han ser på sitt prati, som ett konservativt parti, som stänger dörren för det kaos han själv beksrivit. Han är sorgsen för att inte socialdemokraterna, hans parti, inte ens dagens socialdemokrater, är helt och fullt beredda att förbehållslöst släppa in i Sverige allt det elände han själv beskriver. Han är besviken och sorgsen över att hans parti blott närmar sig tanken på att resonera kring möjligheten att stänga dörren, när just kaoset står för Sveriges dörr.

Därefter pratar han, möjligen högt för sig själv, om fina värden, kostnader och investeringar, gränskontrollers kostnad och välkomnande av flyktingar som investering, och lite till om det förestående tredje värkdskriget. Och lite till hit och dit av det vi alla redan hört till leda om visioner, det Nya Sverige, mångkultur och så vidare och et cetara, hört femtielva gånger tidigare. Bäst av allt är dock följande, som Matteus Westin den besvikne, och inte så lite sorgsne, kanske rentav lite tårögde, socialdemokratern skriver om sitt parti och om hur han tycker att de och det ska vara, hur det Nya Sverige ska vara.



Jag blir tamejfan tårögd när jag läser sånt här. Smaka på det: Det humanekologiska nybyggarlandet. Det är tamejfan vackert.

Socialdemokraten Matteus Westins, den gissningsvis biodynamiskt uppdrivne såsseplantan, sorgsenhet och pessimissm fyller mig med både hopp och glädje. Hans och förmodligen andra mångkuluturekologiska mörkermäns uppenbara megalomani, får mig vidare att kikna av skratt. Och samtidigt lite ängsligt undra, om man på vänsterkanten är just så här dumma i huvet. Är man verkligen det? Är de riktigt på riktigt? Det är de, ve och fasa, de innehar regeringsmakten!

Ja, ta inte ut segern i förskott. Givetvis är det ett medgivande att volymen är för stor även för Den Humanitära Stormakten, att på kort tid tvingas vända från inställningen "det finns inget tak" till Löfvens utsaga om att asylantvolymen måste drastiskt minskas. Åtminstone Mp, V, C och L och delar av S har uttryckt att den föreslagna åtstramningen, som är en början, är tillfällig och att de anser det viktigt att snarast möjligt återuppta den gränslöst generösa massimmigrstionen; detta redan inna de halvdana förslagen implementerats... Ett jäkla hattande. Det vittnar om att många lever i drömmens värld. Naturligtvis villiga att klamra sig fast vid sina välavlönade jobb, med föga kompetens att göra sig attraktiva på arbetsmarknaden i övrigt.

Här är f ö en s k forskare, kanske har Emma Jörum, statsvetenskapare i Uppsala, aktier i godhetsindustrin:


http://unvis.it/http://www.svd.se/fr...tingmottagande

Halvannan vecka tidigare:



http://www.forskning.se/2015/11/26/s...rattar-varfor/

Emma Jörum framstår som en aktivist i SvD-artikeln och mer vetenskaplig i Forskning.se. Minns t ex de data som Ivar Arpi refererade till i tidigare länkad artikel idag, om att Sverige har sämst integration, trots PUT istf TUT. Jörums farhågor är inte skäliga enkom av den anledningen att det nu ska bli TUT som huvudregel. Forskare i all ära, det gäller att se aktivisten bakom.

Mångkulturen, den förutspådda striden om vilken är denna tråds ursprungliga ämne, dras in i debatten under närmsta året. Jag hoppas att riktiga socialdemokrater börjar ifrågasätta arvet efter Palme (och bejaka det efter Erlander). Törhända kan moderaterna få ett liknande inbördeskrig. Det räcker egentligen att rationella intelligenta krafter får överhanden i de två statsbärande partierna.

Samtliga historiska (och nutida) exempel visar att mångkulturella samhällen fungerar riktigt dåligt (och ofta kollapsar). Vad är mest stabilt -- Japan eller Syrien, Island eller Jugoslavien, Frankrike eller Österrike-Ungern?

Den största vetenskapliga studie om effekterna av etnisk mångfald är väl Putnams. Han studie (i USA) gjorde honom förtvivlad (då han inte ville ha dessa resultat). Den refereras nedan:


https://en.m.wikipedia.org/wiki/Robert_D._Putnam

Den dagen då ett parti (icke-SD) använder denna forskning som bas för sitt kulturprogram måste komma. För mig verkar alla slutsatser intuitivt självklara -- men för någon som har religiöst färgade åsikter i ämnet kan det vara svårt att ta till sig.

Politik får inte vara så känslostyrd/naiv/religiös som i Sverige. Fram för rationella politiska beslut! Storbritannien har redan övergivit den farliga mångkulturella idén.

Svend Dahl (Liberala Nyhetsbyrån) snappar upp "nationalkosmopoliten":






http://www.trelleborgsallehanda.se/l...nens-intresse/

För två månader sen förfasade sig Svend Dahl över SD:s opinionsframgångar och "tillbakarullningen av demokratin i Ungern". ( (FB) Början på ett mediakrig om mångkulturen?)
Kanske tappar även gränslöshetsliberalerna kursen inför immigranttsunamin. Eller så är det en kompromiss; man får s k globalisering och accepterar olika former för enklavisering; i så fall är det väl business as usual, bara det att biverkningarna (enklaviseringen, segregeringen) s a s har artikulerats tydligare.

Lars Kriss (Liberala Nyhetsbyrån) smeker bekräftande en låg tillit till staten, och den som är drillad i debattdödande invektiv skulle kunna avfärda artikeln redan på den inledande meningen som rasism.


Det är med hänvisning till ca tio år gammal forskning av Raymond Fisman och Edward Miguel, som kanske redan citerats på tråden eftersom samma rön reciterats i MSM under året; om diplomater på ambassader och i FN som felparkerar i NYC:



http://www.trelleborgsallehanda.se/l...sk-mot-staten/

Nja, det är liten nytta med influensavaccination så det var lika bra att avstå för gemene man, och det där med "flyktingkris" har vi redan avfärdat på tråden, eftersom det var en förutsägbar uppgång i höst, som varje höst, låt vara i en högre volym än vanligt, men det hade ju hunnit öka redan i våras, och det är inte i första hand flyktingar det handlar om och ej heller en kris (som brukar beskriva omvälvande men kortvariga i sitt förlopp, men också potentiell vändpunkt till förändring).

Den implicita frågan är då varför vi vill få ett stort felparkerande Sverige genom multikulti. Eller har vi bara att acceptera - defaitism, fatalism, statsreligiös humanitär monism - det globala samhället som vräker sig på oss och, kippandes mellan svallvågorna, tvångsmatas oss? Lars Kriss ser det som sunt att hysa misstänksamhet till staten. Ja, man är vill så illa tvungen, eftersom politikerna ser till sina egna intressen och saknar kompetensen att styra och hushålla med landet. Bristande tillit är en adaptation till bristande förtjänster, dubiösa uppsåt och multikulti. Om inte staten förmår upprätthålla en nationell lagstiftning och ett hållbart normsystem som vilar i sig självt (för att folket vill eller i det minsta godtar det gemensammas villkor), inte behöver bevakas ständigt och påpekas, så kan åtminstone gated communities utgöra små hushåll.

Mångfald genom monism.

Rolig ledare av Widar Andersson i gårdagens Folkbladet. Man ser riktigt hur han njuter av äntligen få tala fritt. Tesen är denna, ack så självklar men länge omöjlig att uttala: SD växer och växer för att partiet har varit det enda som tagit väljarnas välgrundade oro för invandringen på allvar.


Även regeringens speciella rådgivare Henrik Arnstad får sig en välförtjänt känga.


Widar tror dock att SD:s tillväxt kommer att avstanna när Löfven och Romson nu "knäpper ner byxorna och gör vad som behöver göras". (Vad är det för ett mustigt uttryck förresten? ) Det tror inte jag. Folk glömmer och förlåter inte så snabbt. Fasciststämplingen av var och en som motsatt sig rådande linje har alienerat många för alltid. Många vill nog ha någon form av hämnd också.

http://www.folkbladet.se/opinion/en-...a-8916218.aspx

Jag förstår inte den sortens logik som Widar och ett flertal andra 7klöver-anhängare tillämpar nuförtiden.
Det är som att se Real Madrids spelare visa upp skadeglada flin efter att öst in självmål för att förhindra att det är Barca som gör målen.

Widar menar nog, att Löfven och Romson nu "knäpper ner byxorna" på SD och ger SD stryk="gör vad som behöver göras". I den efterföljande formuleringen "så kan det bli tuffare tider för SD vad det lider" kan den känslige fråga sig, om det kanske finns ett förtäckt hot...

Kan bli så eftersom det sannolikt blir bättre tider för inhemska svenskar. Fler jobb och bättre löner i och med att vi har mångdubbelt fler människor som är i behov av hjälp, med i stort sett allt. Den enorma bidragskranen når ut till allt fler enskilda driftiga individer som vill nyttja systemet. Typ hyra ut ett rum för 7000 i månaden. På detta ställer socialtjänsten större krav att bidragstagare ska arbeta i någon form. Exempelvis rensa i rabatter på ett lokalt torg i en förort där handlare och tandläkarpraktiker gynnas. Snart också städa i din lägenhet.

Centerpartiets vision kickar snart in. Medelsvensson kan komma att leva som en adel.

Det finns många begränsningar i godhetens kollektiv, när det kommer till insikten om konsekvenser, orsaker och samband; mången önskedröm som står sig slätt i mötet med verklighetens råa betong. När den febriga överbudspolitiken kylts ner av tsunamin och de stolligaste utopisternas utgjutningar lagts på is, finns det ändå behov att som individ göra sig bemärkt i det goda kollektivet; kanske ett Brysselsteg i humanitetens tjänst, men i villfarelsernas aspirationer kan det vara långt till Fritiof Konkas grace, desto närmare till spräckta ljumskar och onda ryggar.
Torun Börtz är förmodligen mer jordnära än den högt flygande Madelaine Levy; medan den senare stigit till väders med Ikaros vingar och en samling "frimärken" att lägga på tungan, så slits den förra mellan klyftan av önskedrömmarnas bör och verklighetens är:

Inskränkthetens diktatur är redan här





Ja, det är ju därför det är hög tid att täppa till gränserna och strypa bidragskranarna. Återstår dock ännu att gå från tanke till handling. Jo, även svensken är människa. Om världen har "krympt" så är det för att folk nu har resurser att förflytta sig en masse; välfärdsmigration.

---

Så här lät det för halvannan månad sen i en recension av Torun Börtzs bok När sista dörren stängts:






Paris är även jihadistiska attentat. Rapporterat till TT... Och bara nästan? Överallt där välfärdsmigrationen slår sig ner uppstår endera bidragsproletariat, svartarbete, pur kriminell verksamhet och behovet av riktigt låga löner om det ska anses lönt att anställa lågkvalificerad arbetskraft. Joakim Ruist tycks postulera något liknande: