Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Men en av poängerna från mångkulturförespråkarnas sida är ju just att den sociala infrastrukturen bryts ned. Det är ju liksom hela poängen. Samhället skall bort och ersättas med mångkultur. Hur svårt kan det vara att förstå att just detta är målet, inte en konsekvens?

Dom senaste veckorna har det ju faktiskt också dykt upp tvivel i några enstaka landsortstidningar om huruvida målet är så jävla bra egentligen. Men att dom stora drakar i det metrosexualla sthlm skulle byta fot i frågan måste betraktas som helt osannolikt. Dom kommer att sjunga mångkulturens lov även fast dom rent fysiskt står med den mångkulturella pistolen i ryggen.

Kontrar nyhetsredaktionen på GP (läs krigar nyhetsredaktionen på GP mot ledarredaktionen) med massiv propagan.... hrrmm, jag menar massiva artiklar idag över tre hela uppslag - sex (6) sidor plus förstasidan - på temat Sverige gränser måste vara öppna?



http://www.pressreader.com/sweden/go...82736/TextView

Artiklarna är skrivna av Evalis Björk, fotograf Stefan Berg.

Imorgon utlovas: "Så lever gatubarnen i Rumänien"

Veckans stora reportage i Fokus är annars i allra högsta grad intressant här i mediekriget. Det handlar nämligen om Miljöpartiet och deras hållning i invandringsfrågan, och man hänvisar till det på förstasidan som frågan som kan leda till regeringskris. Artikeln går inte att läsa om man inte är prenumerant, men jag tycker väl att bara rubriksättningen är rätt signifikant:

http://www.fokus.se/2015/06/migrationspartiet-de-grona/

Det artikeln i princip handlar om är att man framställer migrationsfrågan som en av miljöpartiets absoluta hjärtefrågor, och att de vad gäller den här frågan i princip aldrig har varit beredda att vika sig en mm, utan har pressat de andra partierna framför sig mot ständigt allt mer liberal invandringspolitik. Man fortsätter också den gamla bilden av att S och M traditionellt hållit tillbaka mer här (vilket ju är en sanning med modifikation eftersom volymerna var höga per capita även i slutet av Perssontiden). Man ger också en bild av ett alltmer isolerat miljöparti som vägrar att förskjuta politiken en mm, utan man skriver istället att Fokus källor säger att Miljöpartiet stoppar alla förslag inom regeringen som syftar till hårdare regler eller besparingar. Man passar dessutom på att ha med det där diagrammet från Demoskop som visar att alla andra partier har väljare som är mer kritiska än positiva till den nuvarande storleken från invandringen, där man ju också ser att KD ökat i motstånd i raketfart.

Detta är ju ett trendbrott just genom att man nu ger den här bilden även på reportageplats i en nio sidors artikel Sveriges ledande politikmagasin, och bekräftar bilden av MP som ett dogmatiskt parti som bara ständigt vill ha generösare regler på migrationsområdet. Det kan ju eventuellt ses som att man nu börjar finnas en efterfrågan efter någon person att slänga under den där bussen (för att sno ett amerikansk uttryck), och då finns det ju ingen lämpligare syndabock inom svensk politik än just Miljöpartiet. Ska man lägga om politiken kommer det ju kännas mycket bättre om man kan skylla på att man blev tvingad av någon annan (oavsett hur osant det är), och i det läget kan ju Miljöpartiet se fram emot att sitta väldigt lågt in i en väldigt kall frys i den här frågan under överskådlig framtid.

Hursomhelst är det ju viktigt att den här vinkeln börjar komma fram även utanför ett par borgerliga ledarsidor.

Det här kanske blir vägen ut för s och m när de i en avlägsen framtid byter linje. Skylla på mp! Skulle iofs kräva rejäl historierevisionism, men det går nog bra då få i Sverige har nåt politiskt minne att tala om. Hemska marginalparti-mp som mobbar s/m till en oansvarig flyktingpolitik mot deras egentliga vilja. Tror faktiskt att den myten har chans att slå rot den dagen som s/m tvingas krypa till korset.

Norran har idag en ovanligt klarsynt ledare som verkar handla om mediekriget, skribenten vänder sig dels emot andra ledarskribenter som ifrågasätter mångkultursexperimentet "Ofrivilliga SD-valarbetare" kallar han dom, detta var ju förstås inte oväntat när det gäller Norran.

Det intressanta är att han faktiskt inte direkt angriper dessa skribenter, Paulina Neuding, Thomas Gur mfl utan att han med rätta anklagar politikerna som ständigt ljuger för att skönmåla massinvandringen.

"Gynnar denna typ av granskningar SD?
Förmodligen, men ansvaret för detta bör rimligen inte läggas på granskarna, utan på de politiker som inte kan stå till svars för vad de säger. Politiker som genom sina tillkortakommanden riskerar att göra de nyanlända – för att inte tala om kampen för ett liberalt och inkluderande samhälle – en stor björntjänst."

http://norran.se/asikter/ledare/sds-...rbetare-409121

Jag tycker i sak inte att det mest intressanta är MPs närmast barnslig envisa inställning i migrationsfrågan, utan snarare sättet Fokus belyser det på; som en fråga som kan orsaka regeringskris. Fokus reportrar är vanligtvis ytterst välinformerade och har utan tvekan goda kontakter i såväl S, MP som regeringskansliet. Det anlagda perspektivet tyder på att starka krafter inom S vill lägga om migrationspolitiken, och jag tror att Löfven är en del av denna falang. Orsaken till att Löfvens främsta argument mot SD nuförtiden är deras förflutna tyder på att något sakpolitiskt är i görningen, som inte Löfven vill nämna utan att sonderat terrängen ordentligt. Fokus reportrar har fått vetskap om detta och skrider till verket. Jag tror att artikeln ska ses som en ögonöppnare som inte lär belysa MPs naivitet, utan snarare ska ses som en potentiell katalysator för ett partikrig om invandringspolitiken. M har redan börjat vandringen i konkret sakpolitik (TUT, strängare krav för anhöriginvandring m.m) och S är på väg att följa efter. Snart är MP paria och de extrema, och för S och Ms del handlar det nu om att lägga om politiken och samtidigt bekämpa SD. Fokus vinkling är inte den mest väntade, men nu har etablerad och respekterad media sett vartåt det barkar.

Bra ledarartikel av Petter Bergner i liberala Norran, som tar många poäng:

1) Ironiserar över vänsterismens inflaterade nyspråk;
2) Bejakar kritikers/dissidenters uppfattning att massinvandringen och integrationsmisslyckandet kostar ofantliga belopp;
3) Påtalar politikernas försök att skönmåla verkligheten genom töjning av begreppen och definitionerna;
4) Tilltagande cynism bland skribenter, som en reaktion på regeringens och Sjuklöverns oförmåga att benämna och agera på verklighetens problem och än mindre förutse samt föregripa dem.

Ett litet marginellt minus för sista meningens bruk av klyschan "inkluderande samhälle". Varför är det så viktigt? En stat ska ha gränser utåt och internt. Vad är priset eller baksidan av myntet, för "inkluderande samhälle"? Att vurma för ett diffust bygge är en ståndpunkt som kan problematiseras, men inte torgföras som en maxim eller en efemär kult.

Läser man Johan Westerholm som väl säkert också har de kontakter han hävdar att han har in till regeringskansliet, så tycks det ju finnas en påtaglig friktion mellan partierna i regeringen i den här frågan där miljöpartiet stoppar allt. Det är väl lite just därför jag tycker att det är intressant att man lyfter fram miljöpartiet på det här sättet som ett oerhört idealistiskt parti som drivit de andra partierna framför sig. Om man inte vill skapa bilden av att det är miljöpartiet som ska bort för de är galna extremister, så kommer ju om inte annat en korrekt rapportering inom frågan att väcka just de tankarna hos en stor del av landets pragmatiska makthavare när de läser reportaget.

Fokus är ju som sagt en tidskrift som har rätt typ av läsare på samma sätt som Dagens Samhälle eller Dagens industri, d.v.s. en stor del mer insatta läsare som faktiskt sitter på inflytande, och därför är det ju intressant om även de ansluter sig till en mer realistisk linje då ju Fokus varit mer PK än de två andra. I ett framtida partikrig är det ju lite hugget som stuckit vilken vinkel man börjar med, eftersom man ändå landar i en regeringskris och miljöpartiets position oundvikligen kommer att revideras kraftigt inom svensk politik från att ha varit partiet alla vill samarbeta med till partiet ingen vill samarbeta med så länge de fortsätter att driva sin migrationspolitik renlärigt om ingen annan vill ha den.

Jag vet inte riktigt om jag beskriver det bra här, men den genomgående känslan i reportaget är annorlunda än hur frågan behandlats tidigare i den här typen av media. Det är inte självklart längre att miljöpartiets linje är rätt, utan den problematiseras, miljöpartiet problematiseras på ett annat sätt än det som varit det gängse sättet att problematisera miljöpartiet, valet av citat från olika ledarskribenter är intressant, man visar öppet att de flesta partiers väljare tycker att invandringen är för stor, och det finns ingen riktig snyftvinkel i artikeln. Det finns en typ av realism i den här bevakningen som sker som nyhet och inte åsiktsjournalistik (vilket är lättare att ignorera om det kommer från fel lag) som nte funnits tidigare och det är ännu ett steg på vägen mot det nya paradigmet på migrationsområdet.

Mediekriget synliggörs också genom vilka frågor som inte ställs av medierna till våra politiker.

Idag var till exempel Anna Kinberg Batra i Ekots lördagsintervju och fick frågor om DÖ men också om kommunernas olika sätt att ta emot invandrare.
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt...programid=3071

AKB förde fram åsikten att varje kommun skall få avgöra hur många flyktingar just de skall ta emot.
Samtidigt anför de en med S gemensam utrikespolitik om att ställa krav på EU länder att vara solidariska i mottagandet av flyktingar. Intervjuaren lät bli att ta upp det ologiska att ha olika bedömningsgrunder för olika nivåer i samhället. Varför skall just kommuner ha frikort? Varför inte Sverige? Varför inte du eller jag. Eller EU?

Medierna, i detta fall Ekot, ställer inga som helst krav på logik och uppfattade därför inte det ologiska i resonemanget.

Exemplet synliggör att logiska skäl inte biter på medierna. De utgår tydligen alla från en känslomässig och därmed ytlig problematisering av verkligheten.

Yta är allt. Vår tids nya valspråk.

Om jag ska spela djävulens advokat så kan man tänka sig att hon redan har bestämt sig, och insett att SD haft rätt hela tiden?

Men hur går hon bäst från denna insikt till att få med sig sina läsare i sitt resonemang? Hon kanske bestämt sig för att varsamt leda dem fram steg för steg under en lite längre tid?

Det blir intressant att följa utvecklingen framöver.

Hon måste främst vara varsam med sina medarbetare. Hela vänstergänget på GP är ju spritt språngande vansinniga för att Teodorescu fick jobbet. En del blev så chockade att de fortfarande går sjukskrivna. Skulle hon skriva att SD har rätt riskerar dessa bräckliga människor att avlida.

Miljöpartiet är ett litet parti vars ideal fått dominera. Nu sitter de i regeringen och måste ta ansvar, vilket naturligtvis skvätter över på etablissemanget som lyft fram partiet. Inte blir det bättre av att partiet rasar i opinionsmätningar. Å så en helt galen Åsa Romson på det. Inom kort väntas en bomb för partiet, och det är Mehmet Kaplans avgång. Jag hänvisar till tråden (FB)Islamisters politiska avancemang i Sverige ("Slöj-misshandeln" i Farsta verkar falsk) och detta inlägg


Hur kan man ha ett statsråd som stödjer syriska jihadister? Det är ingen nyhet för media att Kaplan är extremist. Inte heller för regeringen och än mindre miljöpartiet. Alltså har man godkänt hans ställningstagande. Snart är det ohållbart för etablissemanget att hålla tyst eftersom skiten drabbar dem också. Problemet är att Kaplan frontats som mångkulturens goda exempel. Men det har inte hindrat ett flertals skribenter att ta upp det olämpliga med att Kaplan är statsråd och till slut måste Miljöpartiet ta tag i saken. Vilket kommer att bli en enorm prestigeförlust för hela regeringen. Sammantaget visar det sig hur sanslöst illa planerat regeringsbildandet är och hur inkompetent regeringen är. Därmed är det öppet spelfält för flera inom etablissemanget (bland annat Mohamed Omar som kan få en ordentlig comeback) att göra karriär och små aktörer kan få en oerhörd stor betydelse.

När en finans eller bostadsbubbla spricker tänker alla på sig själv. Någon sammanhållning finns inte. Så kommer det att bli när etablissemanget upptäcker att det var grov felsatsning att lyfta fram miljöpartiet. Deras framgång bygger inte på egna meriter utan enbart på att skapa social stigmatisering av dem som inte håller med. Media hakade på och snart hade man hela 7klövern i sitt grepp. Nu har det skitit sig.

Granskningen av miljöpartiet och Kaplans avgång kommer naturligtvis avspegla sig i debatten om mångkulturen. Liksom miljöpartiet kommer man av nöd och tvång erkänna att även försvar för massinvandring är en bluff. Det ena ger liksom det andra. Miljöpartiet har varit spärren för detta.

Sanandajis nya bok kommer att bli kioskvältare och säljas i miljonupplagor eftersom han är untouchable i och med sin kurdiska härkomst. Det blir helt enkelt legitimt att föra fram de fakta han serverar oss. I och med de stora upplagorna och den respekt han har kommer det bli omöjligt för media att ignorera honom. Ett av Tinos stora tema är inte bara fakta i sig, utan att etablissemanget hållit tyst, eller än värre, ljugit.