Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Det gör den artikeln jag hittade när jag letade en fungerande länk:


http://ekuriren.se/nyheter/inrikes/1...-av-kriminella

Skumt, den formuleringen fanns inte med i orginalartikeln i Aftonbladet.

Där ser vi vad högste chefen för svensk polis tycker och tänker och sålunda agerar utefter.

Snatterier och egenmäktigt förfarande, drabbar det svenskar, är ointressant. Ointressant för Sveriges högste polischef. Enligt honom är det ett pris värt att betala för det mångkulturella samhällets genomförande och genomdrivandet av den fria invandringens princip.

Sveriges högste polischef ger med dessa få ord på ett mycket tydligt sätt uttryck för vad som i dagens Sverige gäller. Vi som är bofasta här, vi som är svenskar har, utsätts vi för brott, inget att hämta hos den svenska polisen. En stor del av svensk massmedia tycks dela denna polischefens uppfattning. Lite knorr och gnyende kan märkas här och där, men ingen säger egentligen irfån, utom kanske just bara här på Internet. Men det räknas ju inte.

De brott vi utsätts för ses av svenska staten som ett nödvändigt ont. Blir vi bestulna, tar utlänningarna till och med vår fasta egendom i besittning, så förväntar sig svenska staten att vi bara accepterar det. Skulle vi svenskar till äventyrs i praktisk handling motsätta oss denna politik, kan vi svenskar ge oss fan på att svenska staten genast dyker upp och dömer oss till mycket hårda straff. Ingriper mycket handfast. Tiilrättavisar oss i vårt eget land.

Dan Eliasson är inte beredd att använda statens våldsmonopol mot hitresta tjuvar och bedragare. Tvärtom försöker han övertyga oss svenskar att acceptera dessas övergrepp mot oss. Han nonchalerar dessa övergrepp. Relativiserar övergreppen mot oss svenskar. Är till och med lite irriterad över att det ens förs på tal.

Enligt Eliasson är det synd om de hitresta delinkventerna och därför måste vi svenskar böja våra huvuden. Acceptera att vi utsätts för övergrepp. I och för sig ny och måhända intressant infallsvinkel från en stats högsta polischef när det gäller likhet inför lagen, men inte särkilt behaglig för oss svenskar, skulle jag säga. Rättsligt sett är hans resonemang bara ett moras. Men som sagt, ur ett nysvenskt perspektiv, en i och för sig intressant infallsvinkel från ett lands högsta polischef, som väljer att så öppenhjärtigt delta i debatten. Som svensk finner jag dock ingen tröst i det han säger. Gissar att en och annan gammelinvandrare inte gilla polischefens resonemang.

Men oavsett vad man tycker om dagens invandrings- och mångkulturpolitik, så kvarstår faktum. Vi svenskar och gammelinvandrare kan alla lita på att han, rikspolischef Dan Eliasson, inte kommer att tveka en sekund att använda våldsmonopolet både praktiskt och i sin retotrik, för att kväsa varenda en av oss, höjer vi våra röster. Den nutida invandrade brottsligheten kommer aktivt att av svenska staten bortses från. Den ser inte Dan Eliasson. Enda reaktion vi har att förvänta oss, är lite förargad förargelse från svenska statens representanter och diverse massmedia, över att nån endaste bofast i Sverige klagar över den förda politiken och dess effekter. Och uppenbart är Dan Eliasson är mycket förgrymmad över att nån endaste av oss invänder mot den förda politiken och dess effekter.

Inlägg flyttade till (FB) Mats Edman, icke politisk korrekt chefredaktör pressas av journalistuppror
/Mod.

Apropå krokodiltårar kan man undra vad som har hänt med SRs stående kulturrelativist Cecilia Uddén som en gång använde sina egna tårar för att förhöja effekten i ett av sina inslag.
http://www.svt.se/nyheter/inrikes/ma...ondentens-grat

Att man gråter som medmänniska inför tragedierna på Medelhavet är förstås inte märkligt men att Uddén och SR ansåg tårarna ha ett journalistiskt värde är desto mer anmärkningsvärt.

Samma hullkande Uddén har som bekant gjort otaliga apologetiska reportage om islamism och extremism i MENA. Hon har bl.a. jämfört Mursis egyptiska gren av Muslimska brödraskapet med svenska socialdemokrater.

Därför var det ganska förvånande att Uddén för någon vecka sedan gjorde ett reportage om en IS-rekryt som berättade om hur man bäst hanterar sexslavar och en ung student vid det teologiska Al Azhar-universitetet i Kairo där extremism är en del av läroplanen. (Det kanske bör nämnas att ett flertal ansedda imamer i Sverige, bl.a. huvudimamen i stora moskén vid Medborgarplatsen, har studerat där.) Studenten menade dessutom att allt IS gör kan härledas till texter i Koranen.
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt...programid=2946

Det reportaget har Uddén fått hård kritik för av samma svenska islamister som förut hyllade hennes skönmålningar.

I morse levererade Uddén ytterligare ett reportage som kontrasterar skarpt mot hennes tidigare. Hon beskriver hur kvinnan i ett ungt ogift egyptiskt par trakasseras av hotellpersonalen för att hon sovit i samma hotellrum som sin pojkvän. Det förvånar mig att Uddéns beskrivning av den manliga hotellpersonalen har passerat rasifieringskarriäristerna obemärkt förbi.

"Deras ansikten glänste skenheligt - en blandning av rättskaffens rättrogenhet och ett dreglande vansinne som påminner om sextrakasserande män när de känner doften av kvinnligt villebråd.
Jag insåg att här var det inte frågan om att skoja lite med hotellpersonalen, de båda männen var besatta av tanken på att en kvinna frivilligt givit sig till en man i detta rum de nu bevakade och med stöd av både stat och religion kunde de fördöma samtidigt som de intalade sig själva att om hon givit sig till en man, så blir hon ju lovligt byte för alla - i deras blanka pannor lyste frågan: "varför skulle inte vi få vara med och dela på läckerheterna?" men till hotellchefen nere i receptionen, som själv kanske ställde sig samma fråga, sa de bara att här har ett brott begåtts."

Den unga kvinnan lyckas fly via balkongen till Uddéns rum men undgår ändå inte attackerna.

"Dessa män - ja, alla de anställda på hotellet, eftersom nyheten om en möjlig skandal i rum 506 gick som en löpeld genom korridorerna. Dessa blickar som ropar: din hora, ditt luder, och förresten har jag också rätt till dig. Dessa blickar som skapar den skam som gör att så många egyptiska kvinnor avstår från att anmäla sexuella trakasserier. Dessa blickar som smutsar ner. Men inte Aida. Hon gick rakryggad genom spottloskorna och lät sig inte solkas. Det beundrar jag."
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt...programid=4773

Att det ser ut så i många invandrares ursprungsländer och att vi därför kommer att se eskalerande värderingsproblem i Sverige vet varje europeisk kvinna som rest i MENA, inklusive Uddén. Den stora skillnaden är att Uddén plötsligt, som en verklig journalist, beskriver det hon ser och inte det hon vill att vi ska tro.
Det är kanske en parentes i sammanhanget men ändå intressant att en sådan tungviktare bland kulturrelativister verkar ha ändrat riktning.

Tack för det inlägget. Annars hade jag misssat Cecilia Uddéns senaste trams. I övrigt kan jag bara säga följande.

Cecilia Uddén vet nog vad hon gör. Vet nog vad hon skriver, för vem hon skriver och varför hon skriver det hon skriver. Hon skulle gissar jag, aldrig skriva så som hon nu skrivit, hände detsamma i Sverige, det som hon i det du referar till beskrivit. Tror till och med att jag skulle våga lova äta upp min hatt, att Cecilia Uddén inte svängt en tum, i frågan om mångkulturen i Sverige.

Cecilia Uddén är precis som du beskriver expert på att i sina reportage väva in gråt och tårar. Det är väl det enda hon lyckats prestera hittills i sin gärning som korrespondet baserad i Egypten. Att faktiskt beskriva vad som faktiskt sker i Egypten har hon vad jag sett eller annars läst eller hört, aldrig lyckats upptäcka. Hon sitter sedan flera år på svenska statens uppdrag säkert och tryggt nånstans i Kairos mer trygga resevoarer, för att därifrån leverera, som det heter på nysvenska, mångkulturpropaganda. Och det har, ska man ta henne i försvar, väl aldrig varit annat än hennes uppdrag. Att skildra dagens Egypten och vad som där i dag försiggår och sker på riktigt, har aldrig varit hennes uppdrag, och det klarar hon inte heller av, är min bedömning.

Alltså. Cecilia Uddén har inte svängt ens en kvartsgrad åsiktmässigt. För henne och hennes uppdragsgivare är kursen utlagd och klar. Hur man från hennes och hennes uppdragsgivares sida väljer att för dagen navigera i de svenska allt mer osäkra politiska farvattnen, är inget att ta till intäkt för någon som helst ändring av åsikten att Sverige minsann ska bli sant mångkulturellt. Du och alla vi andra, kan i fortsättningen hundraprocentigt lita på att Cecilia Uddén kommer att lämna ifrån sig texter och ljudreportage, som är helt och hållet anpassade efter vad svenska staten vill ha. Faktiskt skulle jag vilja påstå, att Cecilia Uddén är beredd att fabulera och ljuga, i solnedgången, från sin balkong i de tryggare delarna av miljonstaden Kairo. All inclusive, on behalf of the Swedish tax payer.

Precis så illa är det i dagens Sverige.Precis så illa. Står det till i dagens svenska massmedia.

Notera att denna debattartikel är skriven av Johan Ingerö som presenteras som "ansvarig för välfärdsfrågor, Timbro". Timbro har de senaste åren släppt all allmänborgerlighet och kapitulerat fullständigt för mångkultur, feminism och allmän kulturmarxism. Det verkar som om man släppt samhällsdebatten och varit glad så länge ens kompisar kunnat privatisera vårdcentralen och bevilja varandra bonus.

Har Timbro svängt i fler frågor än feminismen? Kan vi hoppas på en omsvängning gällande mångkultur också?

P1 har (tillfälligt?) lämnat reportagen om de vandrande horderna i Europa för att dra en massa reportage om människor som har flytt hit tidigare. De ska nog illustrera tesen att allt blir bra till sist bara man kommer till Sverige.

Häromdagen var det en man som flydde som barn från Bosnien. Han blev inte riktigt lugn förrän hans mamma och pappa kom hit. Det ska nog ses som att svenskarna bör inse att de 100 000 som man just nu försöker klämma in någonstans inte heller kommer att bli lyckliga förrän deras mammor och pappor också kommit hit. Men att sen lever alla lyckliga i alla sina dagar.

P1 har också repriserat serien "Min flykt" som handlar om hur människor flydde hit vid tidigare kriser.

Radioföljetongen i P1 - vad kan den handla om? Jo, om en pappas och mammas flykt från Irak på 80-talet. Det var ju verkligen nyskapande. Jag minns inte författarens namn, men det var han som skrev om hur han som 19-åring tvingades till ett tvångsäktenskap. Nu skildrar han alltså en flykt som han inte varit med om själv. Men P1 har ju en outtröttlig efterfrågan på flykt-alster.

Fortsatt inflöde av åtskilliga tusentals per vecka gäller. Trots beslut.

Nytt beslut December 2015 bör komma snart för att inte verka för stötande och alltför nära Julen. Om inte kommer det efter nyår.

Ett tips är att media kommer att gå full Arnstad, Melin och Wolodarski snart. Barnfamiljer i gympasalar, trots att de utgör 1 procent blir inte svårt att hitta. Just därför bör vi ta in ytterligare en miljon är signalen. Det är lugnt nu.

En bra artikel av Lars Trägårdh i GP:s artikelserie om Sverige år 2050, som väcker frågan om 2015 som ödesåret då den svenska modellen sköts i sank. SKL:s prognos 2010 var ju den att skatterna till 2035 kommer att behöva höjas med 13 procentenheter för bevarad välfärdsnivå; ett scenario som snabbt blev passé, det kommer att krascha innan genom massimmigrationen och en inkompetent politikerklass på riksnivå som vant sig vid att ägna sig åt inbördes positionering och floskulösa, självförhärligande proklamationer... Men nu har godhetsterminen förfallit till leverans och då gråts det. Lars Trägårdh:




Fru Tält var näbbig och curlade i Herr Slips frånvaro, alienerad av matriarkatet, de eviga tonåringarnas generation. Förskingrande postnationell människorättsaktivism vs nationell medborgarskapssolidaritet. Med medborgarskap och pass som delas ut som dekaler i frukostflingpaketet finns det förstås en implicit svenskhet som inte uppnås av vilken främling som helst, med eller utan svenskt medborgarskap. Det är biologiska fundamenta och mågra seklers kulturell och historisk, utseendemässig och värderingsmässig samhörighet som definierar solidaritetens radie, fundamentet för välfärden och rättsstaten. Välgörenhet är något annat, inte en evig kommandosolidaritet påtvingad av MR-aktivismens strömningar i en liten stat som odlat sitt humanitära storhetsvansinne i skydd av de gynnsamma decenniernas lä och fredsskadan. Verklighetens påfrestning på sjuklövervänsterismen med en slitning mellan MP-vänstern internt och gentemot resten inom Sjuklövern, samt en aktualiserad konfliktlinje mellan nationalism och en brett definierad liberalism. Lars Trägårdh föreslår att "medborgarpatriotismen" som utmärkt Sverige under de gamla goda åren bejakas.

Om jag tillåts göra ett förtydligande till tidigare inlägg:

Kan det vara för att Aftonbladet vet (eller mer troligt; tog sig tid att leta upp) vad fattigdomsbrott egentligen betyder?

Elissaons uttalande är urskuldande, rent av trivialiserande. Men ett fattigdomsbrott är inte att snatta en limpa bröd för att föda sin svältande familj: "Med fattigdomsbrott avses stölder där gärningsmännen tar allt de kommer över, även egendom med mycket lågt ekonomiskt värde" och "dessa brott kom att kallas ”fattigdomsbrott” eftersom förövarna ofta helt länsade den bostad eller det fordon de gett sig på" som det står att läsa i en arbetsrapport från Uppsala universitet med titeln "Sverige - En öppen spelplan för östeuropeiska stöldligor?". Hoppsan, brottstypen är med andra ord allt annat än trivial; en sedan 90-talet ökande mängd svåruppklarade fall som i stor utsträckning drabbar vanliga hederliga medborgare på landsbygden. Vet Elissason verkligen vad han pratar om?

Sammanfattning: "EU-migranter ägnar sig åt fattigdomsbrott" är alltså PK-svenska för vad som på Flashback vanligtvis beskrivs som "zigenare snor allt som inte är fastskruvat".

Ja då var det dags att syna Anders Lindbergs intellektuella hederlighet.

I maj kunde vi läsa:

"Organiserat tiggeri är en råtta i pizzan"

http://www.aftonbladet.se/ledare/led...cle20819696.ab


Idag skriver samma människa:


http://www.aftonbladet.se/ledare/led...cle21873656.ab

Vi kan konstatera att Lindberg nu intagit exakt samma position som argumenterades för av Sverigedemokraterna i den berömda tunnelbanekampanjen.

Det är lite roligt, men mest befängt.