SmP fortsätter på inslagen väg - under rubriken 'Faktafel hjälper inga flyktingar' finner man följande:
http://www.smp.se/ledare/faktafel-hj...ga-flyktingar/
Återigen författat av en akademiker, Hammarstedt på Linnéuniversitetet.
Man låter även Annica Borg bjuda på följande visdomsord, så här i juletider:
Citat:
Problemet med denna siffra är att den endast omfattar Migrationsverkets kostnader för initial asylmottagning. Efter detta kvarstår omfattande kostnader för bland annat socialbidrag, bostadsbidrag och andra transfereringar samt offentlig konsumtion. Det är således fel att likställa kostnaderna för flyktingmottagning med Migrationsverkets kostnader för initial asylmottagning.
I samma fälla går de hemmasnickrade kalkyler som presenterats av, får man anta, välmenande humanister som vill övertyga opinionen om att kostnaderna för att ta emot flyktingar är så låga att de knappt behöver diskuteras. Hit hör Henrik Schyfferts uppmärksammade inlägg från september. Efter att ha ställt Migrationsverkets kostnader för asylmottagning för år 2015 i relation till storleken på den svenska befolkningen konstaterade Schyffert att kostnaderna för flyktingmottagandet kunde finansieras om varje svensk avstod några pizzor, en Fanta och sitt abonnemang på Netflix.
Fredrik Virtanens inlägg i Aftonbladet den 5 december driver samma linje och konstaterar att ingen behöver köpa sämre rödvin för att Sverige tar emot flyktingar. I Dagens Nyheter den 3 december konstaterar sociologen Roland Paulsen att Migrationsverkets prognos över kostnader för asylmottagningen för år 2016 uppgår till ovan nämnda 60 miljarder kronor. Därefter kastar han in den gamla överflödssymbolen julhandeln i debatten och låter påskina att en inställd julhandel skulle kunna finansiera kostnaderna för flyktingmottagandet.
Utöver de förenklade kalkylerna finns så faktafelen. Dessa framförs förvånande nog även av personer med ansenlig politisk tyngd. Ett sådant fel är den alltför ofta återkommande ”sanningen” att det i genomsnitt tar sju år innan en nyanländ flykting får arbete i Sverige. Detta framfördes av Carl Bildt den 13 december i programmet ”Köttberget checkar ut” i SVT, samt av LO-ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson i Dagens Industri den 16 december.
Problemet med denna ”sanning” är att den inte är sann. Fakta från Statistiska Centralbyrån visar istället att ungefär hälften av de flyktingar som kommer till Sverige har sysselsättning efter åtta år i landet. Skillnaden mellan att ungefär hälften av flyktingarna kommer i arbete efter åtta år och det felaktiga påståendet att genomsnittstiden för att komma i arbete är sju år är markant. Mot bakgrund av att en del flyktingar inte alls kommer i arbete är det till och med tveksamt huruvida det ens med säkerhet går att beräkna genomsnittstiden fram till att flyktingar får sitt första arbete i Sverige.
I samma fälla går de hemmasnickrade kalkyler som presenterats av, får man anta, välmenande humanister som vill övertyga opinionen om att kostnaderna för att ta emot flyktingar är så låga att de knappt behöver diskuteras. Hit hör Henrik Schyfferts uppmärksammade inlägg från september. Efter att ha ställt Migrationsverkets kostnader för asylmottagning för år 2015 i relation till storleken på den svenska befolkningen konstaterade Schyffert att kostnaderna för flyktingmottagandet kunde finansieras om varje svensk avstod några pizzor, en Fanta och sitt abonnemang på Netflix.
Fredrik Virtanens inlägg i Aftonbladet den 5 december driver samma linje och konstaterar att ingen behöver köpa sämre rödvin för att Sverige tar emot flyktingar. I Dagens Nyheter den 3 december konstaterar sociologen Roland Paulsen att Migrationsverkets prognos över kostnader för asylmottagningen för år 2016 uppgår till ovan nämnda 60 miljarder kronor. Därefter kastar han in den gamla överflödssymbolen julhandeln i debatten och låter påskina att en inställd julhandel skulle kunna finansiera kostnaderna för flyktingmottagandet.
Utöver de förenklade kalkylerna finns så faktafelen. Dessa framförs förvånande nog även av personer med ansenlig politisk tyngd. Ett sådant fel är den alltför ofta återkommande ”sanningen” att det i genomsnitt tar sju år innan en nyanländ flykting får arbete i Sverige. Detta framfördes av Carl Bildt den 13 december i programmet ”Köttberget checkar ut” i SVT, samt av LO-ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson i Dagens Industri den 16 december.
Problemet med denna ”sanning” är att den inte är sann. Fakta från Statistiska Centralbyrån visar istället att ungefär hälften av de flyktingar som kommer till Sverige har sysselsättning efter åtta år i landet. Skillnaden mellan att ungefär hälften av flyktingarna kommer i arbete efter åtta år och det felaktiga påståendet att genomsnittstiden för att komma i arbete är sju år är markant. Mot bakgrund av att en del flyktingar inte alls kommer i arbete är det till och med tveksamt huruvida det ens med säkerhet går att beräkna genomsnittstiden fram till att flyktingar får sitt första arbete i Sverige.
http://www.smp.se/ledare/faktafel-hj...ga-flyktingar/
Återigen författat av en akademiker, Hammarstedt på Linnéuniversitetet.
Man låter även Annica Borg bjuda på följande visdomsord, så här i juletider:
Citat:
http://www.smp.se/ledare/tron-en-for...nde-kulturarv/
Men vad vill S med Svenska kyrkan? I sitt jultal i år prisade Löfven människors engagemang för utsatta. Ungefär så ser han på Svenska kyrkan: en förmedlare av hopp och tröst. Men Stefan Löfven vill också att S, som han ser som värderingsbärande, ska påverka kyrkan. Det är budskapet om alla människors lika värde som Svenska kyrkan behöver höra och inkorporera, menar Löfven. I den skrivning i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna som åsyftas är dock ordet inte ”värde” utan ”värdighet”. Arkitekten bakom var Eleanor Roosevelt, själv kristen.
Den löfvenska uppmaningen har gått hem hos Svenska kyrkans ledarskikt. På senare år är det knappt några uttalanden av biskopar eller kyrkliga reklamkampanjer som inte inrymt just formuleringen alla människors lika värde. Vän av ordning har anledning att höja på ögonbrynen åt att Socialdemokraterna anser sig vara Svenska kyrkans värderingsgarant när det gäller människovärde. Grundbulten i tanken på människans värdighet finns istället närmast i den kristna kyrkans egen källa, Bibeln.
Den löfvenska uppmaningen har gått hem hos Svenska kyrkans ledarskikt. På senare år är det knappt några uttalanden av biskopar eller kyrkliga reklamkampanjer som inte inrymt just formuleringen alla människors lika värde. Vän av ordning har anledning att höja på ögonbrynen åt att Socialdemokraterna anser sig vara Svenska kyrkans värderingsgarant när det gäller människovärde. Grundbulten i tanken på människans värdighet finns istället närmast i den kristna kyrkans egen källa, Bibeln.