Början på ett mediakrig om mångkulturen?

122 miljoner européer lever i dag under så ekonomiskt svåra förhållanden att de riskerar socialt utanförskap och fattigdom. Siffran kommer från den tyska tankesmedjan Bertelsmanns Stiftungs rapport om social rättvisa och är svår att ta in.

En fjärdedel av EU:s befolkning anses vara i riskzonen, men skillnaderna mellan syd och nord beskrivs som ”enorma”. I Grekland och Spanien är ungdomsarbetslösheten fortfarande över 50 procent, vilket kan jämföras med under 10 procent i Danmark, Tyskland och Nederländerna. Det EU-land med bäst sociala förutsättningar är dock Sverige.

Mer orolig bör man vara över hur effekterna av skuldkrisen påverkar EU:s samlade förmåga att hantera flykting- och klimatkriserna. För första gången sedan 2007 spås alla EU-länder få positiv tillväxt 2015, men såren blöder fortfarande och de nationella utgångslägena varierar.

Det räcker att ta EU-migranterna som aktuellt exempel.

Hur ska ett rikt, socialt ansvarstagande medlemsland som Sverige kunna förhandla med sin raka motsats? Vad säger man om flyktingmottagande till en regering som inte ens bryr sig om sin egen befolkning? Och vilka ekonomiska straff kan Bryssel skrämmas med i EU-länder som redan är fattiga?

In rhetoric, ethos is one of the three artistic proofs (pistis, πίστις) or modes of persuasion (other principles being logos and pathos) discussed by Aristotle in 'Rhetoric' as a component of argument. Speakers must establish ethos from the start. This can involve "moral competence" only; Aristotle however broadens the concept to include expertise and knowledge.

Ethos is limited, in his view, by what the speaker says. Others however contend that a speaker's ethos extends to and is shaped by the overall moral character and history of the speaker—that is, what people think of his or her character before the speech is even begun.

Samtidigt har våldet i Sverige mot utsatta människor, samhälleliga institutioner och genomförandet av demokratiska beslut eskalerat. En lång serie attacker mot hemlösa eller tiggande EU-migranter och en våg av brandattentat mot etablerade eller planerade asylboenden, samt en omfattande mängd hatbrott från förföljelse till mord med uppenbart rasistiska eller högernationalistiska motiv har nu senast kulminerat med dådet i Trollhättan. Bakom detta finns en växande rörelse av så kallat näthat som stödjer våldsvågen och systematiskt förföljer och hotar människor som törs opponera sig emot den och dess tillskyndare.

Dessa skeenden bildar tillsammans ett mönster av systematisk terror, som utgör ett växande och allvarligt hot mot samhällets grundläggande fundament, allmän ordning och rättssäkerhet. Sedda sammantagna och i sitt sammanhang bör de leda till en rättslig omvärdering, som likställer hat, hot, hets, uppmaningar och anstiftan till grova brott som nu systematiskt sker i den digitala offentligheten med rådande bestämmelser kring så kallade upplopp och liknande grova brott mot ordning på allmän plats.

En sådan skärpning ligger i linje med nyligen annonserade bestämmelser kring medverkan till terrorbrott i utlandet. Den inrikes utvecklingen i Sverige är förstås mil ifrån den exempellösa våldsspiral som nu pågår i Syrien och Irak, men den är på samma kurva, där statlig handfallenhet gradvis leder till förlorad kontroll, undergrävd rättsstat, en demokrati på defensiven och växande otrygghet.

Förändringarna kräver ingen omfattande omskrivning av berörda lagtexter och kan därför beslutas och genomföras jämförelsevis snabbt. Varje dag som den rådande situationen tillåts eskalera ytterligare ökar risken för fler och än värre dåd än de vi tvingats åse de senaste månaderna.

Christian Munthe och David Brax, professor respektive forskare i praktisk filosofi, knutna till Institutionen för filosofi, lingvistik och vetenskapsteori samt centren för etik, juridik och mental hälsa (CELAM) respektive europaforskning (CERGU) vid Göteborgs universitet. Båda har frågor om diskriminering, etik, hatbrott, nya medier och rättsfilosofi bland sina specialiteter.

Aftonbladets Peter Kadhammar har letat svaren till frågan: Hur ska de nyanlända bli en del av oss?

Kommentar från Johan: Tack Peter för ett lite ovanligt reportage. Du valde ta in observationer som sällan någon i media tar upp. Jag var själv i Norberg/Kärrgruvan några dagar i sommar, för att återse en bygd jag tillbringade många månader på under 70-talet. Här är mina observationer: Hela stadsbilden idag dominerades av afrikanska flyktingar. Jag åt frukost varje dag strax utanför en byggnad som användes som skola för flyktingarna, där lektionerna började kl 9. Det var många eftersläntare. Men det som stack ut mest var att nästan alla kom rökandes och utanför lokalen fanns en stor bytta att slänga fimparna. Men nästan alla slängde dom på marken… Några dagar senare brann det anrika Elsas konditori, som låg granne med lokalen, ner i en anlagd brand. Mig veterligen har man inte lyckas få fram vem som tänt på ännu. Mina funderingar har varit: Vad händer med vårt samhälle när flyktingar kommer i stort antal och det saknas resurser att ta om hand på nästan alla områden. Vi vet alla att dessa flyktingar bär på enorma traumatiska upplevelser. De kommer ofta från helt annan kultur, religion, etisk bakgrund med allt vad det innebär av personliga värderingar. Någonstans upplever jag att det handlar om att vi ska möta och ta hand om personer som befinner sig på en medvetenhet som Sverige befann sig på för kanske 50-70 år sedan. Den omfattning av resurser som skulle krävas av oss och vårt samhälle för att ta hand om dessa till en nivå att man skulle kunna prata om verklig integrering är en fullständig utopi. Ett ex, jag bor i en vanlig hyresrätt i en trapp där många har sina rötter i Mellanöstern och har bott i Sverige i årtionden. Utanför deras dörrar lämnar flera sina soppor att ligga dagar o veckor. Allmänna utrymmen, som trapp, hissar, sopprum, källarförråd etc ser ut som en katastrof. Dom som kan flyttar därifrån. Journalister/politiker som själva nästan aldrig bor i dom områden där detta händer har ingen kontakt med den verkligheten. Börja tala med alla dom som bor o verkar i dessa områden. Precis som du Peter gjort i Norberg. Det är ingen lösning på problemet alls. Men det beskriver en verklighet som många befinner sig i.

Peter Kadhammar: Oj, det var ett långt inlägg. Människor tappar snabbt självförtroendet och så att säga hosiptaliseras om de inte får vettiga uppgifter. Det gäller flyktingar och det gäller svenskar. Därför tror jag man måste se över hela systemet för mottagande i nuvarande läge.

Kommentar från Peter m: Sverige består av ett folk som låter känslorna styra över förnuftet allt för ofta, som om vi känner skuld över att vi under lång tid inte haft krig och konflikter, vi vill bara väl men det blir så fel. Vi lever i en extremt hård värld med gigantiska problem, och i den världen blir den naiva och timide lilleputten snabbt uppslukad. Vi är en bra bit på väg ditän. Sorgligt.

Peter Kadhammar: Har du så pessimistisk syn på Sverige, ett av världens rikaste länder, teknikledande på en massa områden, ett land som skapade mobiltelefonen och som ligger bland de allra frömsta i teknikskiftet som pågår? Jag tycker det är rätt bra här.

Kommentar från Träing Varför är det så viktigt att försvara invandringen för media? Klart man misstror media och deras agenda då ALLT är gröna skogar gällande invandringen, det gör inget om det kostar... Eller om vår kultur blir lidande... Varför denna absurdhet !

Peter Kadhammar: Vad då försvara invandringen? Media? Det finns väl olika media? JAG tror att det är viktigt för oss som individer och samhälle att efter bästa förmåga hjälpa medmänniskor på flykt. Jag har ju för tusan beskrivit problem i artikeln du nyss läst! Så vad då gröna skogar?

För det första ska oaktsamhets- eller likgiltighetsuppsåt tydligt införas i rekvisiten för samtliga hot-, hets-, uppmanings-, medverkans- eller anstiftansgärningar som lagen redan beskriver, då dessa sker i det offentliga rummet, digitalt eller fysiskt. För hatbrottsskärpningar kan införas att de är extra tydligt tillämpliga vid nämnda brott. Ingen ska kunna skylla ifrån sig genom att hävda att man förlorat humöret, inte tänkt sig för, bara menat väl eller dylikt när man medverkar till att sätta den allmänna ordningen och sina medmänniskors säkerhet i fara.

Vi har helt enkelt ett för alla lika och gemensamt ansvar att behärska och betänka oss i offentligheten och att inte göra saker som hotar att underblåsa eller skapa hot mot enskilda eller allmän ordning; det är inte konstigare än att man inte ska köra bil med alkohol i kroppen. Att exempelvis offentligt publicera adresser till tilltänkta asylboenden, samtidigt som sådana utsätts för en systematisk våg av brandattentat kan likställas med att elda på en folkmassa i en allmän upploppssituation även om man inte ordagrant uppmanar till våld eller kan framföra olika svepskäl för sitt handlande.

För det andra bör staten uppgradera allvarlighetsgraden av samtliga dessa brott och återigen kan jämförelsen med medverkan i eller till allmänna upplopp vara passande. Detta innebär väsentlig straffskärpning och en sådan kan motiveras utifrån att den förändrade situation som beskrivits innebär att gärningarna i fråga dels sannolikt innebär fler och mer omfattande skador på enskilda drabbade, dels ingår i en mängd händelser som utgör ett betydligt större hot mot fundamentala allmänna och nationella intressen än för bara några decennier sedan.

Uppsalajuristen Peter Nobels debattartikel i UNT hösten 2014, ”Varför skyddas rasisterna?” har fått nytt liv på nätet. Förra veckan hade den visats mer än 30 000 gånger på hemsida och i mobil.